med anledning av prop. 1996/97:61 Översyn av telelagen (1993:597) m.m.
Sverige, ett telepolitiskt
föregångsland
Sverige har en ledande roll på det strategiskt viktiga
teleområdet i Europa. Detta gynnar i hög grad svenskt
näringsliv och svenska konsumenter. Det finns dock en risk
att Sverige kan förlora sin ledande ställning. Andra länder i
Europa är på gång att avreglera sina marknader. De har också
studerat det svenska exemplet och i flera fall etablerat sig på
den svenska marknaden och kommer därför att ha
möjligheten att liberalisera sina egna telekom-marknader i
snabb takt.
Den nya telelagen går i rätt riktning och det föreslås ett antal förändringar
som kommer att vara positiva för att säkerställa konkurrensen på den
svenska telemarknaden. Vill vi behålla vår ledande ställning inom telekom-
området bör vi dock vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa detta.
Regeringen föreslår i propositionen ett antal ändringar i telelagen och i
lagen om teleterminalutrustning som i huvudsak syftar till att anpassa
lagstiftningen till den framväxande regleringen inom EG. Kristdemokraterna
har inget att invända mot propositionen i dessa delar.
Den grundläggande telepolitiken, som genomfördes av den förra
regeringen, föreslås ligga fast. Samtidigt föreslås ett antal åtgärder för att
uppnå de telepolitiska målen anpassade till den ökade konkurrensen på
telekom-marknaden. Kristdemokraterna har heller inga invändningar i dessa
delar. Dock föreslår vi i motionen ett antal ytterligare åtgärder för att
åstadkomma en bättre funktion och konkurrens för bättre effektivitet och
lägre kostnader för konsumenterna.
Otillräckligt ägarkapital i
Telia
En stor svaghet är att propositionen saknar svar på frågor av
vikt för svensk telepolitik. Det är t ex anmärkningsvärt att
regeringen inte förmår ge besked om vad som skall hända
med det egna kapitalet och ägarbilden i Telia AB. Detta trots
att styrelsen med kraft slagit fast behovet av nytt ägarkapital
till i storleksordningen 6-8 miljarder kronor under perioden
1997-1999.
Kristdemokraterna anser att det är hög tid att i samband med en
nyemission sälja ut en första del av Telia. Därigenom uppnås både det
nödvändiga tillskottet av ägarkapital utan att belasta statsbudgeten och en
möjlighet att amortera på statsskulden. Riksdagen bör därför bemyndiga
regeringen att sälja ut Telia.
Sverige var ett av de första länder som avreglerade sin telekom-marknad.
Efter tre år av liberalisering kan man konstatera att flera operatörer är
verksamma i Sverige och att vissa priser har sjunkit. Man kunde nöja sig
med detta. Men eftersom telekom-marknaden har så stor betydelse för
Sveriges utveckling måste reformerna på teleområdet drivas vidare så att
Sverige kan befästa sin tätposition. De åtgärder som föreslås i propositionen
är i dessa delar otillräckliga.
Konkurrens råder egentligen bara på delar av marknaden. De områden där
priserna följaktligen sjunkit är: mobil telefoni, internationell och i viss mån
regional telefoni. Marknaden för lokalsamtal är fortfarande svåråtkomlig för
nya operatörer.
Nummerportabilitet
Regeringens ambition är att nummerportabilitet mellan
fastnätsoperatörer skall vara införd i större
befolkningscentrum samt för digital mobiltelefoni och
frisamtalstjänster (020-nummer) senast 1 januari 1999. Post-
och telestyrelsen, PTS, utreder för närvarande denna fråga,
därefter avser regeringen återkomma.
Avsaknaden av nummerportabilitet är idag det största hindret för reell
konkurrens på telemarknaden. I avvaktan på ett införande av nummer-
portabilitet bör större företag/myndigheter/organisationer som belägger
grupper med minst 1 000 nummer ha möjlighet att flytta dessa block till en
annan operatör.
Det finns redan idag möjlighet att portera block om 10 000 nummer, det
bör därför inte medföra några större problem om denna möjlighet utvidgades
att omfatta även block om 1 000 nummer. Portabilitet för 020-nummer/
frisamtalstjänster bör också införas omgående. De nya operatörerna får idag
mycket små serier av 020-nummer sig tilldelade. Detta innebär att det är
mycket svårt att leverera "bra nummer" som t ex SJ 020-75 75 75 eller SAS
020-727 727. Dessa nummer borde därför kunderna kunna ta med sig om de
byter operatör.
Särredovisning av accessnätet
Regeringen vill inte fysiskt avskilja accessnätet från Telia.
Däremot föreslås att Telia skall åläggas redovisa intäkter och kostnader för
accessnätet. Om detta skall bli meningsfullt måste en särredovisning av
kostnaderna för accessnätet också ske gentemot kund. Detta innebär att dessa
kostnader redovisas separat på fakturan. Abonnenten kan själv se kostnaden
för denna del och göra jämförelser med konkurrenter beträffande övriga
priser. För att nå full konkurrens borde accessnätet i framtiden ligga i ett
eget
bolag.
Samtrafik
I förslaget definieras begreppet samtrafik som "fysisk eller
logisk sammankoppling av telenät som möjliggör att
teletjänster som tillhandahålls i telenät fungerar mellan alla
användares nätanslutningspunkter, såväl fasta som mobila,
och där användarna ges möjlighet att få tillgång till tjänster
som tillhandahålls i näten".
Det har tidigare varit problem med definitionen av samtrafikbegreppet.
Detta har inneburit att Telia tolkat det så att det enbart gällt "vanlig
telefoni".
Det har enligt uppgift varit omöjligt att hittills hitta lösningar för
betalsamtal
(071-nummer) och tjänster med delad kostnad (077-nummer). I den nya
definitionen anges att samtrafiken även skall omfatta tjänster. Detta är
positivt och bör därför ytterligare tydliggöras.
Grundläggande principer för kostnadsbaserade samtrafikavgifter torde vara
att dessa inte skall ta hänsyn till historiska kostnader och inte beakta
operatörens eventuella ineffektivitet. Av de metoder som beskrivs i rapporten
(July 1996) till PTS från Deloitte & Touche borde någon form av "Long Run
Average Incremental Cost" - metod vara den som ligger närmast tillhands,
dels då den möter de två angivna grundprinciperna, dels därför att den utgör
ett fullgott beslutsunderlag för operatörerna.
PTS har valt att avvakta och samtidigt fortsätta att använda sig av metoden
"Fully distributed Cost". Det borde inte finns någon anledning att vänta med
att införa LRAIC, särskilt med hänsyn till att denna metod används i andra
europeiska länder (GB; DK) och kommer att rekommenderas av EU-
kommissionen. Detta bör ges regeringen till känna.
PTS-befogenheter och resurser
Den nya lagen ger PTS en starkare ställning:
- kan kräva ändringar i publicerade standardprislistor
-
- kan ålägga operatörer att bedriva samtrafik om viktiga samhälls-
intressen så kräver
-
- kan sätta tidsgränser för förhandlingar om samtrafikvillkor och sedan
medla mellan parterna
-
- kan, inom sex månader, tvinga fram beslut som behövs för att sam-
trafik skall kunna bedrivas.
-
Det är ändå lätt för de dominerande företagen att dra ut på
tiden. Därför bör PTS få fatta beslut inom tre månader.
PTS mandat bör även omfatta samtrafikpriser för mervärdestjänst som
betalsamtal och frisamtal.
För att de nya reglerna skall kunna genomföras är det viktigt att PTS med
sina utvidgade befogenheter måste få resurser att tillämpa dessa. Dagens
resursbrist är ett hot mot de telepolitiska målen.
Det är t ex oacceptabelt att det idag tar tre månader för att allokera nya
nummerserier. Det tar dessutom ytterligare tre månader för Telia att
implementera de nya serierna i sina växlar.
Lika tillträde (Equal Access)
Idag finns ingen möjlighet för en abonnent att ha lika
tillträde till alla operatörer: de prefix som allokerats för de
nya operatörerna är inte likvärdiga:
007 till Tele2 (3 siffror), 0086 till Global One (4 siffror) och 00808 till
First Telecom Europe (5 siffror!).
Detta problem berörs knappast i propositionen. Det är av största vikt att
operatörerna hanteras likvärdigt om telelagens intentioner skall kunna
förverkligas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nummerportabilitet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särredovisning av accessnätet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samtrafik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lika tillträde,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillräckliga resurser för Post- och telestyrelsen.
Stockholm den 3 april 1997
Mats Odell (kd)
Ulf Björklund (kd)
Dan Ericsson (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Holger Gustafsson (kd)
Göran Hägglund (kd)
Michael Stjernström (kd)