med anledning av prop. 1996/97:61 Översyn av telelagen (1993:597) m.m.
Utvecklingen på teleområdet är nära knuten till den snabba
förändringstakten inom informationstekniken. Därmed är
telemarknaden också nära kopplad till många av de mer
kvalificerade servicenäringarna. En stark telemarknad som är
vital och livskraftig är en viktig hörnpelare för såväl
kommunikationerna i den snävare meningen som för kraften
i svenskt näringsliv i den bredare meningen.
Avregleringen av den svenska telemarknaden har hittills, i allt väsentligt,
varit framgångsrik. I dag konkurrerar världens främsta teleoperatörer på den
svenska marknaden. Teletaxorna tillhör de lägsta i världen. Men
utvecklingen går snabbt.
Telekommunikation, underhållning och IT integreras allt mer. Den
tekniska utrustning som i dag lanseras klarar i allt högre utsträckning av
samtliga dessa delar. Nya marknader läggs in eller överförs med telenätet
som informationsbärare. Distribution av marknadsplatser, analyser och annan
information förs in i systemen.
Sverige har uppnått en betydande position med en tekniskt och
kommersiellt stark teleoperatör i form av Telia. Samtidigt kan Sverige dra
nytta av att ett av världens främsta industriföretag, Ericsson, i branschen
räknar Sverige som sin hemmamarknad. Det innebär betydande framtids-
förutsättningar industriellt, men det är framför allt på mjukvaru- och service-
marknaden som en snabb tillväxt kan väntas. Det är en nationell fråga av
högsta dignitet att vår position inom telekommunikation och IT förblir stark
eftersom det påverkar landets konkurrenskraft.
Erfarenheten från de snabbast växande företagen i Sverige visar på
följande viktiga kännetecken:
Produkter och tjänster är ofta en kombination av ny och gammal teknik
där telekommunikationer och IT spelar en allt mer framträdande roll.
Det är nödvändigt att snabbt introducera en ny vara eller tjänst globalt.
Företagsledningen måste vara stark, mycket öppen inför nya
omständigheter och välmotiverad.
Underleverantörer anlitas från hela världen.
Hastigheten i utvecklingen gör att lagstiftaren alltid, på gott och ont,
hamnar på efterkälken.
Det finns därmed ett antal problem i utvecklingen:
Korssubventionering inom många stora företagsgrupper som bara
delvis finns på den konkurrensutsatta marknaden.
Missbruk av marknadsdominerande ställning.
Skadliga konkurrensbegränsningar.
Offentliga subventioner till offentliga system med osund konkurrens
som följd.
Barnpornografi och andra stötande hemsidor på Internet.
Vissa problem med skatteuppbörd och avgifter.
Den snabba hastigheten i utvecklingen ställer betydande krav
på den fortsatta avregleringen. Även fortsättningsvis måste
avregleringen skötas varsamt och bestämt. Således är det
nödvändigt att skapa en konkurrens på likvärdiga villkor. Det
är i denna delen väsentligt att de s.k. samtrafiktaxorna i det
gamla trådbundna kopparnätet blir konkurrensneutrala och
att taxorna främjar fortsatt teknisk och kommersiell
utveckling.
Det är nödvändigt att det trådbundna kopparnätet under en överskådlig
framtid monopolregleras via tillsynsmyndigheten, i detta fall Post- och tele-
styrelsen. Regleringen måste vara mycket stringent och inrymma såväl
prisbildning som tillgänglighet för samtliga aktörer på telemarknaden. I
sammanhanget är det av väsentlig betydelse att regelverket förhindrar
korssubventionering mellan de delar som är monopolliknande och de delar
som är konkurrensutsatta på en fri marknad.
Riskerna för att omfattande försök till regleringar och förbud hindrar den
snabba utvecklingen i Sverige, till skillnad från i omvärlden, är stora. Strävan
måste därför vara största möjliga frihet och minsta möjliga reglering. I första
hand skall generella regelverk tillämpas och i andra hand får special-
lagstiftning utvecklas. Telelagen är central för att uppnå en fungerande
konkurrens på likvärdiga villkor.
Föreliggande förslag saknar för det första en tillräckligt klar sär-
redovisning av accessnäten och för det andra behandlas inte konkurrens-
neutraliteten med tillgången till ADSL (Asymmetric Digital Subversion
Loop) på samma nät. Vår grundläggande uppfattning är att all särredovisning
inom en och samma juridiska enhet är förenad med betydande problem och
avgränsningar. En bättre modell är att monopolverksamheten isoleras i en
särskild juridisk person så att kvalificerade revisorer tvingas bestyrka
riktigheten i uppdelningen. Beträffande accessnäten föreslår vi en sådan
uppdelning.
Beträffande ADSL har vi noterat att en ordning som liknar samtrafik-
avgifterna i Sverige har skapats i USA. Från maj i år införs sannolikt samma
system i Storbritannien. Orsaken till detta är att ägarna till accessnäten
annars
ges ett informellt monopol vad avser snabb dataöverföring på samma nät.
Detta skulle allvarligt kunna snedvrida konkurrensen och hämma
utvecklingen. Mycket talar för att motsvarande lagstiftningsbehov finns i
Sverige. Regeringen bör därför anmodas att skyndsamt återkomma i frågan
rörande ADSL.
Det ankommer på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar skärpa telelagens krav på särredovisning i enlighet
med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att uppnå full
konkurrens med ADSL i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 26 mars 1997
Per Westerberg (m)
Tom Heyman (m)
Birgitta Wistrand (m)
Lars Björkman (m)
Ulla Löfgren (m)
Jeppe Johnsson (m)
Maud Ekendahl (m)
Carl G Nilsson (m)
Elizabeth Nyström (m)