Trafikåret 1996 låg statens inköp av interregional (olönsam) pesontrafik på drygt 684 miljoner kronor under 18- månadersperioden. Miljöpartiet krävde att denna kostnadsram skulle utökas för att återinföra nattågstrafiken mellan Dalarna, Göteborg och Malmö. Sedan dess har även nattåget längs Norrlandskusten upp till Sundsvall lagts ned. Kostnaden för vägen över Sundsvall till/från Östersund beräknas till 5 miljoner kronor.
För att kompensera denna nedläggning erbjuder SJ kustborna omvägen över Ånge. Det innebär att anslutningen från residens-, skol- och stiftsstaden Härnösand tar ungefär 7 timmar extra jämfört med tidigare.
Denna tidsförlängning tvingar resande upp i luften även om själva flygresan kan verka vara dyrare. SJ råder resenärerna att ta X2000, men detta tåg kommer för sent till Stockholm (pga att banan ännu inte är anpassad), när de flesta mötena pågått en till två timmar. Konsekvensen av detta blir att man tar tidigt flyg, som ersätter tåget, och på detta vis slipper man övernattning och ev. kostnader för detta i Stockholm samt vinner tid.
Efter att ha tagit kontakt med stift, myndigheter och skolor kan man konstatera att alla anser att kommunikationerna är A och O för att kunna rekrytera anställda och elever. Kontakt med hela Sverige och speciellt med huvudstaden är livsviktigt. Det bör givetvis kunna ske på ett bekvämt och miljövänligt sätt. Det är en bra affär för SJ att trafiken till Härnösand fungerar.
Pröva två vagnar
När vagnen från Sundsvall drogs in i juni 1996, förklarade SJ att det var av kostnadsskäl och att det varit för dålig efterfrågan. Kan det vara fallet? Det har ju varit rent omöjligt att få biljetter om man inte varit ute i mycket god tid. Kan det vara något fel på bokningssystemet, eftersom det verkar finnas platser trots att SJ sagt att det är fullbokat? Alla som tvingats boka flyg pga fullbokad vagn, finns inte med i efterfrågestatistiken. Den dolda efterfrågan har inte belysts.
Efterfrågan skulle ha ökat ytterligare om man satt in en liggvagn (billigare biljetter), så att studerande kunde ha råd att åka. I stället för att dra in förstaklassvagnen skulle man ha prövat med att utöka till två vagnar till/från Sundsvall. Länstrafiken har räknat på detta och kommit fram till ett positivt ekonomiskt resultat. Nattåget drogs in för tidigt. I dagsläget kan inte X2000 ersätta det, vilket också SJ:s generaldirektör konstaterat. Ett helt nytt grepp behövs och då skulle två vagnar - både en ligg- och sovvagn - vara en innovation!
Turtäthet
Turtätheten är ganska god dagtid, men på kvällen har det blivit en kraftig försämring. Tidigare kunde man komma till Härnösand kl 23. Idag kommer sista tåget till Härnösand 21.05 och nästa kommer via Ånge och med anslutningsbuss från Sundsvall kl 9.00 på morgonen - ett glapp på 12 timmar. Om man råkar välja nattåget en fredag- eller lördagkväll måste man stiga upp i svinottan vid 4-tiden i Ånge för att byta till tåg, som går flera timmar senare till Sundsvall. Hur många gånger väljer man det alternativet? Vad orkar man uträtta efter en sådan resa?
Det är inte hållbart för Härnösand att ha så dålig persontrafik på järnvägen. Att man från regeringshåll dessutom talar om att utnämna Mitthögskolan till universitet rimmar dåligt med att SJ samtidigt försämrar möjligheterna att ta sig till och från staden. Det kan vara droppen som avgör om man avstår från Härnösand-Sundsvall och väljer en annan högskoleort.
Även Statens skola för vuxna i Härnösand, SSVH, har riksintag. Här gäller samma problem. Eftersom resebidragen dragits in, måste kostnaden för resorna hållas nere annars drabbas eleverna privatekonomiskt och tvingas kanske slopa utbildningen eller ta Y-bussen. Den konkurrensen ser inte SJ med blida ögon på, därför att bussen betalar inte sina miljökostnader. Den kan alltså hålla (för) låga priser - ett dilemma. Miljöpartiets politik går ut på att trafiken skall betala sina miljö- och hälsokostnader och då skulle järnvägen komma i överläge, men så är inte fallet idag.
Uppsving för Mittnorden
I ett längre perspektiv kan Norrlandskusten få ett uppsving tack vare en satsning på järnvägen, bl a genom en förändrad avgifts- och skattepolitik. Med Botniabanan upp till Haparanda och förbättrade tvärförbindelser, kan universitetsstäderna i inlandet och längs kusten samarbeta och utvecklas, vilket är oerhört viktigt för Norrlands framtid och Mittnorden, men det kan inte vänta. Det behövs vettiga järnvägsförbindelser genast. Det går för närvarande tre nattåg på stombanan.
Återinför nattåget längs Norrlandskusten och pröva med två vagnar till/från Sundsvall! Om man skall kunna åka miljövänligt och energieffektivt, så finns det bara tåget att välja på. Låt alla som vill och skall besöka eller som bor i Härnösand få den möjligheten!
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen inom utgiftsområde 22 till D 2. köp av interregional persontrafik på järnväg för budgetåret 1997 anvisar 5 000 000 kr mer än regeringen föreslagit eller således 417 946 000 kr,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återinföra nattåg längs Norrlandskusten via Sundsvall.
Stockholm den 23 september 1996
Eva Goës (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp) Roy Ottosson (mp)