Under en lång följd av år har den s.k., Botniabanan från
Nyland till Umeå och Norrbotniabanan från Umeå och norrut
mot Haparanda diskuterats intensivt och flera utredningar har
gjorts. Inför den proposition som väntas i november har en
särskild utredare återigen belyst frågan (SOU 1996:95)
Utredningen har från flera remissinstanser utsatts för hård
kritik. Kritikerna menar att utredaren använt en annan
metodik än den som Banverket använder i sin
lönsamhetsberäkning av järnvägsprojekt. De regionala
utvecklingseffekterna har inte belysts med motiveringen att
dessa är omtvistade, svårberäknade och att de till stor del
fångas upp i värderingen av restiden. Utredaren har heller
inte belyst hur den ekonomiskt och miljömässigt långsiktiga
hållbarheten ska klaras. En av de stora miljövinsterna av
byggande skulle vara att åstadkomma mindre långväga tung
långtradartrafik längs E 4. När långtradartrafiken så
småningom kommer att få bära sina miljökostnader är det
risk att industrier längs Norrlandskusten får för stora
kostnader för att klara en hård internationell konkurrens. Då
kan de samhällsekonomiska förlusterna av att inte bygga ut
järnvägen bli mycket stora.
Bevara persontrafiken på
övre Norrland
Järnvägsinfrastrukturen i Norrland är ålderdomlig och
ineffektiv. Stambanan är efter moderna förhållanden
felplacerad och standarden på den är bristfällig.
Mötesplatserna är för få, lutningarna för stora och kurvorna
för tvära. Dessutom har banan nått kapacitetstaket. Bland de
åtgärder som utredaren föreslår är att slopa eller minska
nattågstrafiken. Ytterligare neddragning av denna trafik är
helt oacceptabel, inte minst för turistnäringen i övre
Norrland. Under såväl vinter- som sommarsäsongerna är
kapaciteten redan otillräcklig. Genom avregleringen av
flygtrafiken har flygförbindelserna mot många orter i
inlandet kraftigt försämrats och då har persontransporter med
tåg varit ett alternativ. Det går inte att ge statligt stöd och
EU-stöd till turismen och tala om att denna bransch ska ge
jobb och samtidigt försvåra för personer att ta sig till de
regioner där turistföretagen har satsat. Många turister tycker
också att själva tågresandet är en del av själva upplevelsen
genom den kontakt med landskapet och samhällen den ger.
Internationella perspektiv
Det växande samarbetet mellan länderna i Barentsregionen
kommer att leda fram till ett ökande handelsutbyte och ökade
behov av fungerande kommunikationer. Utvinning och
förädling av naturtillgångar som finns inom regionen
kommer att öka. Ska transporter av gods ske på ett
miljömässigt hållbart sätt måste järnvägen vara ett
konkurrenskraftigt alternativ för landtransporter. Studier
pågår för att knyta ihop den s.k. Sallabanan på den finska
sidan med det ryska järnvägsnätet. I vinter kommer försök i
Haparanda att pågå med s.k. spårviddsväxling på
järnvägsvagnar som gör att vagnarna kan gå på såväl den
ryska spårvidden som på den normala europeiska spårvidden.
I detta internationella perspektiv är Botniabanan liksom
Norrbotniabanan en nödvändig del. Dessa banor blir också
en del i det växande europeiska järnvägsnätet. På grund av
den dåliga järnvägsstandarden mellan Luleå och Haparanda
och den ökande godstrafiken via Haparanda bör det
övervägas om det rent av är förmånligt att låta utbyggnaden
av järnvägsnätet påbörjas genom att sträckan Haparanda-
Luleå blir en första etapp. Nybyggnaden av Luleå hamn bör
också beaktas i detta sammanhang.
Dynamik och mångfald utan
trängsel
Norrlandskusten har sex av Sveriges största städer och
mellan dessa ligger ett band av 27 tätorter på mellan 2 000
och 20 000 invånare. Med järnvägsutbyggnad längs kusten
integreras dessa orter i överlappande regioner och man kan
uppnå något av storstadens fördelar samtidigt som man
behåller de mindre orternas kvaliteter. Orterna kan i
samverkan bättre klara ett brett utbud av arbete, utbildning,
sjukvård samt kultur- och fritidsutbud. Genom snabbare och
bättre förbindelser till universitet och högskolor kommer fler
att bedriva postgymnasiala studier och höja kompetensen
även i mindre orter. Lärrarresurser kan utnyttjas bättre och
FoU-samarbete underlättas. Det ger dynamik i regionen. Det
finns nu tillräckligt med utredningar och beslutsunderlag för
att ge startskottet för att igångsätta järnvägsutbyggnaden
längs Norrlandskusten. En proposition med en plan för hur
utbyggnaden ska bedrivas bör föreläggas riksdagen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en plan för utbyggnad av Botniabanan och andra järnvägsprojekt
längs Norrlandskusten.