med anledning av prop. 1996/97:53 Infrastrukturinriktning för framtida transporter
Mänskligheten och naturens
villkor
En grundläggande princip för mänsklighetens utnyttjande av
naturresurserna är att vi måste hålla oss inom ramen för
naturens egna gränser. För att öka friheten för människor
över hela världen och i kommande generationer måste den
slösande västerländska livsstilen ersättas med sund
hushållning. Vi liberaler kan uttrycka vår förvaltarskapstanke
som att vi inte får leva på kapitalet utan måste nöja oss med
att förbruka räntan. Så kan vår generation ta sitt ansvar och
leda in utvecklingen i riktning mot ett långsiktigt hållbart
samhälle.
Under många decennier har det i olika ordalag talats om att trafiken skall
bära sina samhällsekonomiska kostnader, d.v.s. betala sina miljökostnader,
olyckskostnader och trängselkostnader. Denna grundprincip har formulerats
på olika sätt i 1963, 1978 och 1988 års trafikpolitiska beslut, men har i
praktiken inte genomförts.
För varje år som går medan man gör utredning efter utredning om hur man
skall ta hänsyn till miljöskador och trafikolyckor i prissättningen missgynnas
järnvägen. Regeringen måste känna ett tungt ansvar för att lägga fram förslag
som för utvecklingen i rätt riktning när det gäller val av transportmedel för en
resa eller en godstransport. Det behövs inte en massa utredningar för att veta i
vilken riktning man måste gå. Det krävs i stället politiskt mod.
Eftersom trafiksektorn skapar en stor del av miljöproblemen, är riksdagens
ställningstagande till denna proposition i själva verket ett av innevarande
mandatperiods viktigaste miljöbeslut. Under den motionstid som står oss till
buds är det dessvärre inte möjligt att utarbeta ett väl avvägt alternativ till
propositionen, särskilt som propositionen inte innehåller tillräckligt underlag
om de aktuella förslagen. För mig står det dock alldeles klart att om vi menar
allvar med att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle måste vi välja att lägga
en större andel av investeringarna på järnvägssidan än vad propositionen
föreslår.
Järnvägens nyckelroll
Med rättvisa konkurrensvillkor har järnvägen goda
möjligheter att utvecklas för både gods- och persontrafik. EU
ger nu nya möjligheter till att förbilliga och effektivisera
järnvägsdriften som hittills karaktäriserats av mycket
nationellt tänkande. Administrativa reformer, enklare
gränspassager och teknisk standardisering skulle ge
järnvägen ny konkurrenskraft. Den tekniska utvecklingen ger
möjligheter till ett europeiskt nät av höghastighetståg som
kan köra 350 km/h. Här gäller det för oss i Sverige att skaffa
oss en långsiktig strategi. Självklart ingår här möjligheterna
till en fungerande konkurrens mellan olika järnvägsföretag.
Satsningarna på snabbtåget X 2000 som kan köra 200 km/h har givit goda
effekter och gjort tåget till ett konkurrenskraftigt alternativ till flyg, bil
och
buss. En betydande upprustning av banorna har gjort det möjligt att minska
restiderna avsevärt och genom snabbtågets tekniska konstruktion sker detta
utan ökad energiförbrukning. Pågående baninvesteringar kommer under de
närmaste åren att ge stora ytterligare förbättringar.
Ett naturligt nästa steg för att öka järnvägens konkurrenskraft, särskilt
gentemot det så miljöskadliga flyget, vore att satsa på banor för
höghastighetståg på de mest frekventerade sträckorna. En särskilt ingående
analys bör göras för sträckorna Köpenhamn-Helsingborg-Jönköping-
Stockholm och Helsingborg-Göteborg-Oslo och Göteborg-Jönköping. Det är
ett särskilt värde att man skulle knyta ihop de stora flygplatserna i Stockholm,
Köpenhamn, Oslo och Göteborg med järnvägsspår av hög kvalitet. Analysen
måste innefatta bedömningar av de totala dynamiska effekterna på hela
samhällsutvecklingen och på hela järnvägsnätet, för såväl person- som
godstrafiken. Här gäller det med andra ord att skapa långsiktiga visioner för
den europeiska utvecklingen.
Inriktningen
Regeringen föreslår i propositionen en inriktning som bl.a.
"skall öka infrastrukturens miljöanpassning". Detta uttrycker
snarast att när man väl bygger något skall det göras på ett
miljöanpassat sätt. Om man vill skapa ett långsiktigt hållbart
samhälle är det emellertid nödvändigt att beakta hela
trafiksystemets utveckling, där infrastrukturen är en viktig
del. Miljöaspekterna måste framför allt tas med när man
bedömer om man skall göra en viss investering i ny
infrastruktur. Infrastukturen är dessutom den del i trafiksy-
stemet som är svårast att förändra snabbt, när man inser
behovet av att ta ökad hänsyn till miljökonsekvenser.
Därför anser jag att inriktningspunkterna måste underordnas behovet av att
trafikens totala miljöbelastning snabbt minskar. Dessutom måste satsningarna
i infrastrukturen kombineras med ett införande av en rättvis och effektiv
prissättning och beskattning av de olika trafikslagen samt en ökad
konkurrens.
EU har glädjande nog tagit itu med dessa frågor och nyligen givit ut en
grönbok "För en rättvis och effektiv prissättning inom transportsektorn". EU-
kommissionen anser att ett ökat utnyttjande av samhällsekonomiskt
utformade trafikavgifter måste bli en viktig beståndsdel i en trafikpolitik för
att komma till rätta med olyckor, miljöskador och trängsel.
När trafikanter och transportköpare inte betalar rätt kostnader kommer
transportsystemet att utnyttjas ineffektivt. Valet av trafikslag kan bli
ineffektivt. Lokalisering och koncentrationsgrad av olika typer av
anläggningar (t.ex. mejerier, bagerier och grossistlager) kan bli ineffektiva.
Statskontoret har nyligen presenterat en rapport "Effektivitetsmålet i
trafikpolitiken (96:2)". I denna anges att tunga lastbilar genom skatter och
avgifter bara bär 20-40 procent av sina slitage- och olyckskostnader.
Lastbilstrafikens låga kostnadstäckning leder t.ex. till att transporter inte
utförs på järnvägar.
Mot denna bakgrund bör punkt 2 i propositionens förslag till riksdagsbeslut
få en ändrad inledning med lydelse: "2. godkänner en inriktning som innebär
att åtgärderna i infrastrukturen, i kombination med införande av en rättvis och
effektiv prissättning och beskattning, under åren 1998-2007 skall medverka
till att trafikens totala miljöbelastning minskar i rask takt och därigenom
närmar sig en långsiktigt hållbar omfattning. Dessutom skall den:- - -"
Finansiell planeringsram
Med hänsyn till järnvägens nyckelroll för framtida gods- och
persontransporter i ett uthålligt samhälle bör riksdagen
besluta att öka ramen för järnvägsinvesteringar och i
motsvarande grad minska väginvesteringarna i förhållande
till vad regeringen föreslår i propositionen. Jag föreslår
därför ändrade belopp i ramarna enligt följande:
- 23 miljarder (i stället för 30,5) för väginvesteringar
-
- 51 miljarder (i stället för 36) för järnvägsinvesteringar
-
- 27 miljarder (i stället för 32) regionalt
-
- 56 miljarder (oförändrat) för vägunderhåll
-
- 27 miljarder (oförändrat) för järnvägsunderhåll
-
- 6 miljarder (i stället för 8,5) för kompletterande åtgärder-
- 10F-
- P
-
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen godkänner en inriktning som utöver vad som föreslagits i
proposition 1996/97:53 punkt 2 också innebär att åtgärderna i infrastrukturen,
i kombination med införande av en rättvis och effektiv prissättning och
beskattning, under åren 1998-2007 skall medverka till att trafikens totala
miljöbelastning minskar i rask takt och därigenom närmar sig en långsiktigt
hållbar omfattning,
2. att riksdagen med avslag på punkt 3 i propositionens förslag till
riksdagsbeslut godkänner att den finansiella planeringsramen för perioden
1998-2007 skall användas enligt följande:
- 23 miljarder kronor för investeringar i nationella stamvägar,
-
- 51 miljarder kronor för investeringar i stomjärnvägar,
-
- 27 miljarder kronor för investeringar i regional transportinfra-
struktur,
-
- 56 miljarder kronor för drift och underhåll av statliga vägar,
-
- 27 miljarder kronor för drift och underhåll av statliga järnvägar
samt
-
- 6 miljarder kronor för kompletterande åtgärder inom miljö- och
trafiksäkerhetsområdena (avsnitt 5.1).-
- 11F-
- P
Stockholm den 20 december 1996