Mänskligheten och naturens villkor
En grundläggande princip för mänsklighetens utnyttjande av naturresurserna är att vi måste hålla oss inom ramen för naturens egna gränser. För att öka friheten för människor över hela världen och i kommande generationer måste den slösande västerländska livsstilen ersättas med sund hushållning. Vi liberaler kan uttrycka vår förvaltarskapstanke som att vi inte får leva på kapitalet utan måste nöja oss med att förbruka räntan. Så kan vår generation ta sitt ansvar och leda in utvecklingen i riktning mot ett långsiktigt hållbart samhälle.
Under många decennier har det i olika ordalag talats om att trafiken skall bära sina samhällsekonomiska kostnader, d.v.s. betala sina miljökostnader, olyckskostnader och trängselkostnader. Denna grundprincip har formulerats på olika sätt i 1963, 1978 och 1988 års trafikpolitiska beslut, men har i praktiken inte genomförts.
För varje år som går medan man gör utredning efter utredning om hur man skall ta hänsyn till miljöskador och trafikolyckor i prissättningen missgynnas järnvägen. Regeringen måste känna ett tungt ansvar för att lägga fram förslag som för utvecklingen i rätt riktning när det gäller val av transportmedel för en resa eller en godstransport. Det behövs inte en massa utredningar för att veta i vilken riktning man måste gå. Det krävs i stället politiskt mod.
Eftersom trafiksektorn skapar en stor del av miljöproblemen, är riksdagens ställningstagande till denna proposition i själva verket ett av innevarande mandatperiods viktigaste miljöbeslut. Under den motionstid som står oss till buds är det dessvärre inte möjligt att utarbeta ett väl avvägt alternativ till propositionen, särskilt som propositionen inte innehåller tillräckligt underlag om de aktuella förslagen. För mig står det dock alldeles klart att om vi menar allvar med att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle måste vi välja att lägga en större andel av investeringarna på järnvägssidan än vad propositionen föreslår.
Järnvägens nyckelroll
Med rättvisa konkurrensvillkor har järnvägen goda möjligheter att utvecklas för både gods- och persontrafik. EU ger nu nya möjligheter till att förbilliga och effektivisera järnvägsdriften som hittills karaktäriserats av mycket nationellt tänkande. Administrativa reformer, enklare gränspassager och teknisk standardisering skulle ge järnvägen ny konkurrenskraft. Den tekniska utvecklingen ger möjligheter till ett europeiskt nät av höghastighetståg som kan köra 350 km/h. Här gäller det för oss i Sverige att skaffa oss en långsiktig strategi. Självklart ingår här möjligheterna till en fungerande konkurrens mellan olika järnvägsföretag.
Satsningarna på snabbtåget X 2000 som kan köra 200 km/h har givit goda effekter och gjort tåget till ett konkurrenskraftigt alternativ till flyg, bil och buss. En betydande upprustning av banorna har gjort det möjligt att minska restiderna avsevärt och genom snabbtågets tekniska konstruktion sker detta utan ökad energiförbrukning. Pågående baninvesteringar kommer under de närmaste åren att ge stora ytterligare förbättringar.
Ett naturligt nästa steg för att öka järnvägens konkurrenskraft, särskilt gentemot det så miljöskadliga flyget, vore att satsa på banor för höghastighetståg på de mest frekventerade sträckorna. En särskilt ingående analys bör göras för sträckorna Köpenhamn-Helsingborg-Jönköping- Stockholm och Helsingborg-Göteborg-Oslo och Göteborg-Jönköping. Det är ett särskilt värde att man skulle knyta ihop de stora flygplatserna i Stockholm, Köpenhamn, Oslo och Göteborg med järnvägsspår av hög kvalitet. Analysen måste innefatta bedömningar av de totala dynamiska effekterna på hela samhällsutvecklingen och på hela järnvägsnätet, för såväl person- som godstrafiken. Här gäller det med andra ord att skapa långsiktiga visioner för den europeiska utvecklingen.
Inriktningen
Regeringen föreslår i propositionen en inriktning som bl.a. "skall öka infrastrukturens miljöanpassning". Detta uttrycker snarast att när man väl bygger något skall det göras på ett miljöanpassat sätt. Om man vill skapa ett långsiktigt hållbart samhälle är det emellertid nödvändigt att beakta hela trafiksystemets utveckling, där infrastrukturen är en viktig del. Miljöaspekterna måste framför allt tas med när man bedömer om man skall göra en viss investering i ny infrastruktur. Infrastukturen är dessutom den del i trafiksy- stemet som är svårast att förändra snabbt, när man inser behovet av att ta ökad hänsyn till miljökonsekvenser.
Därför anser jag att inriktningspunkterna måste underordnas behovet av att trafikens totala miljöbelastning snabbt minskar. Dessutom måste satsningarna i infrastrukturen kombineras med ett införande av en rättvis och effektiv prissättning och beskattning av de olika trafikslagen samt en ökad konkurrens.
EU har glädjande nog tagit itu med dessa frågor och nyligen givit ut en grönbok "För en rättvis och effektiv prissättning inom transportsektorn". EU- kommissionen anser att ett ökat utnyttjande av samhällsekonomiskt utformade trafikavgifter måste bli en viktig beståndsdel i en trafikpolitik för att komma till rätta med olyckor, miljöskador och trängsel.
När trafikanter och transportköpare inte betalar rätt kostnader kommer transportsystemet att utnyttjas ineffektivt. Valet av trafikslag kan bli ineffektivt. Lokalisering och koncentrationsgrad av olika typer av anläggningar (t.ex. mejerier, bagerier och grossistlager) kan bli ineffektiva.
Statskontoret har nyligen presenterat en rapport "Effektivitetsmålet i trafikpolitiken (96:2)". I denna anges att tunga lastbilar genom skatter och avgifter bara bär 20-40 procent av sina slitage- och olyckskostnader. Lastbilstrafikens låga kostnadstäckning leder t.ex. till att transporter inte utförs på järnvägar.
Mot denna bakgrund bör punkt 2 i propositionens förslag till riksdagsbeslut få en ändrad inledning med lydelse: "2. godkänner en inriktning som innebär att åtgärderna i infrastrukturen, i kombination med införande av en rättvis och effektiv prissättning och beskattning, under åren 1998-2007 skall medverka till att trafikens totala miljöbelastning minskar i rask takt och därigenom närmar sig en långsiktigt hållbar omfattning. Dessutom skall den:- - -"
Finansiell planeringsram
Med hänsyn till järnvägens nyckelroll för framtida gods- och persontransporter i ett uthålligt samhälle bör riksdagen besluta att öka ramen för järnvägsinvesteringar och i motsvarande grad minska väginvesteringarna i förhållande till vad regeringen föreslår i propositionen. Jag föreslår därför ändrade belopp i ramarna enligt följande:
- 23 miljarder (i stället för 30,5) för väginvesteringar - - 51 miljarder (i stället för 36) för järnvägsinvesteringar - - 27 miljarder (i stället för 32) regionalt - - 56 miljarder (oförändrat) för vägunderhåll - - 27 miljarder (oförändrat) för järnvägsunderhåll - - 6 miljarder (i stället för 8,5) för kompletterande åtgärder- - 10F- - P - Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen godkänner en inriktning som utöver vad som föreslagits i proposition 1996/97:53 punkt 2 också innebär att åtgärderna i infrastrukturen, i kombination med införande av en rättvis och effektiv prissättning och beskattning, under åren 1998-2007 skall medverka till att trafikens totala miljöbelastning minskar i rask takt och därigenom närmar sig en långsiktigt hållbar omfattning,
2. att riksdagen med avslag på punkt 3 i propositionens förslag till riksdagsbeslut godkänner att den finansiella planeringsramen för perioden 1998-2007 skall användas enligt följande:
- 23 miljarder kronor för investeringar i nationella stamvägar, - - 51 miljarder kronor för investeringar i stomjärnvägar, - - 27 miljarder kronor för investeringar i regional transportinfra- struktur, - - 56 miljarder kronor för drift och underhåll av statliga vägar, - - 27 miljarder kronor för drift och underhåll av statliga järnvägar samt - - 6 miljarder kronor för kompletterande åtgärder inom miljö- och trafiksäkerhetsområdena (avsnitt 5.1).- - 11F- - P Stockholm den 20 december 1996
Lennart Fremling (fp)