Bilen är för många ett oundgängligt hjälpmedel i arbetet och
i hushållet. För dem som bor långt från allmänna
kommunikationer, och det rör sig då i lika hög grad om en
del förortsbor i storstäderna som glesbygdsbor, är tillgång till
bil en nödvändig förutsättning för att man överhuvudtaget
skall kunna leva och verka där man bor. För dessa människor
är även en temporär indragning av körkortet något av en
katastrof. Det är sällsynt att man bifaller överklaganden av
körkortsindragningar även om det är uppenbart att
livsbetingelserna för en familj blir mycket svåra eller att det
blir näst intill omöjligt att utöva sitt yrke.
Jag anser att det är nödvändigt att utreda om påföljderna av hastighets-
överträdelser verkligen skall straffas tvåfalt. Först utdöms ett straff i form
av
böter, som är relaterat till hur stor förseelsen är. Därefter sker en
administrativ prövning av om förseelsen även skall medföra att körkortet
dras in under en period. Om man jämför med hur påföljderna är för andra
brott av betydligt allvarligare art, så framstår det som märkligt att just
överträdande av en hastighetsbestämmelse skall straffas med så kännbara
konsekvenser. Långt tillbaks i tiden stympades tjuvar och andra brottslingar,
och så sker även i dag i vissa kulturer. Att dra in körkortet för någon som bor
ensligt är att jämföra med att hugga av en fot. Även om amputationen är
tillfällig, så är det ett mycket primitivt sätt att döma.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av bestraffningen av
hastighetsöverträdelser i enlighet med vad som anförts i motionen.