Cykeln är ett bra kommunikationsmedel och cykelåkning bör
uppmuntras. Ur miljösynpunkt är det ett utmärkt alternativ
att ta sig fram korta sträckor, och cykeln fyller även en viktig
funktion i friskvårdssammanhang.
Cykling har dock vissa negativa effekter. I samband med att antalet
cyklister ökar, ökar även olycksfallsstatistiken. Detta innebär fler
personskador och fler dödsolyckor.
En viktig åtgärd när det gäller personskaderisken är skallskadeprevention i
form av hjälmanvändning. Dessa preventiva hjälpmedel skulle bespara
samhället stora vårdkostnader och undvika mycket mänskligt lidande.
Den totala kostnaden för trafikskador 1995 uppgick till ca 15 miljarder
kronor. Grovt uppskattat gäller storleksordningen 1,3 miljarder för
cykelolyckor.
Som människa i trafiken är det självklart viktigt att man skyddar sig själv
på bästa sätt man kan. I dag är det ovanligt att se trafikanter i bilar som inte
använder bilbälte, vilket inte var lika självklart innan bilbälteslagen kom.
Allt för ofta ser man dock cyklister utan cykelhjälm även på hårt trafikerade
vägar, dessutom även cyklande barn utan hjälm.
Det är därför viktigt att man från statsmakternas sida vidtar åtgärder för att
minska personskaderisken och i skallskadepreventionen beakta möjligheten
att minska sjuk- och rehabiliteringskostnader för samhället genom att
utforma en cykelhjälmslag. Man bör i detta ärende beakta att det redan finns
andra lagar i samhället för att skona människor från svårare skador i trafiken,
exempelvis den ovan nämnda bilbälteslagen som är till för att trygga
trafikanterna i bilar. Därför anser jag att det inte skulle vara orimligt att se
över om det inte finns utrymme att lagstifta även utifrån de cyklande
trafikanternas perspektiv.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lag beträffande användande av cykelhjälm.
Stockholm den 2 oktober 1996
Mona Berglund Nilsson (s)
Lennart Nilsson (s)
Sverre Palm (s)
Märta Johansson (s)