Motion till riksdagen
1996/97:T34
av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)

med anledning av prop. 1996/97:53 Infrastrukturinriktning för framtida transporter


Värmlands geografiska läge, ungefär mitt emellan
storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Oslo gör det
angeläget att bedriva samarbete i olika riktningar.  Detta
gäller i synnerhet på kommunikationsområdet, där
samverkan i strategiska allianser och över administrativa
gränser behövs med tanke på att de övergripande
transportsystemen binder samman olika regioner.
Mot bakgrund av Värmlands läge och behov är tillgången till snabba och
moderna kommunikationer en förutsättning för att Värmland skall kunna
utvecklas.
Med anledning därav vill vi på nytt aktualisera angelägna vägar och
vägavsnitt som vi anser bör ha hög prioritering och som bör åtgärdas. I första
hand gäller det upprustning av riksvägarna 45, 61, 62, 63 och 64 samt E 18.
Ett flertal förbättringsåtgärder har skett på nämnda vägar under de senaste
åren, men det har endast rört sig om kortare sträckor som förbättrats. Detta
har fått till följd att flertalet av riksvägarna i Värmland nu är som "timglas",
några mil bra väg sedan några mil smal, krokig väg sedan bra väg igen osv.
Ur trafiksäkerhetssynpunkt kan det inte vara acceptabelt att vägarnas
utformning i länet nu fastnat i detta läge. I propositionen talas om en
trafiksäker infrastruktur, och att åtgärder vidtas i den fysiska vägmiljön så
att den anpassas till människans förutsättningar och behov. Detta måste nu få
genomslag även på det värmländska vägnätet; de punktvisa insatser som
hittills gjorts måste övergå till att bli mer långsträckta insatser. Timglasväg-
arna måste bort.
Satsningarna på länsvägnätet är enligt vår uppfattning tilltagna i underkant.
En ökad satsning bör ske framför allt i skogslänen. Varje år upplever
skogslänen allvarliga störningar inom transportnäringen i samband med den
årligen återkommande tjällossningen. Rimligen borde viss omfördelning ske
av vägmedel till förmån för rejäla satsningar på drabbade vägavsnitt inom
skogslänen. Vi förutsätter att så nu kan ske med den nya beslutsprocessen av
regionala medel.
I tidigare propositioner som behandlat fördelningen av medel från konto för
väginvesteringar har följande text funnits med: "Vid fördelning av medlen
bör också hänsyn tas till i vilka län övriga investeringar i det regionala
transportnätet är av jämförelsevis mindre omfattning."
Enligt vår uppfattning har Värmland blivit mindre tillgodosett än övriga
regioner i den ordinarie fördelningen av vägmedel. Med den i tidigare
propositioner skrivna motiveringen förutsatte vi att vid fördelningen av
medlen skulle Värmlands län behandlas generösare än tidigare. Därav blev
dock intet. Det blev inte mycket extra till gagn för sysselsättning och tillväxt
inom länet. Därav följer att vi efterlyser en rättvisare fördelning av
vägmedlen mellan olika regioner.
I propositionen skriver regeringen, vad gäller plansamarbetet med Norge,
"att inriktningen i det gemensamma planarbetet bör utformas mot bakgrund
av att förbindelserna mellan Göteborg och Oslo är en prioriterad transport-
korridor och en del i den Nordiska Triangeln". Vi motsätter oss inte detta
synsätt, tvärtom vi tycker det är riktigt, men vi är förvånade att det i detta
sammanhang inte skrivs ett ord om resterande del i Nordiska triangeln och att
sträckan Stockholm-Oslo finns med i TEN-projekten.
När det gäller investeringar och underhållssatsningarna på denna bana kan
vi med glädje konstatera att Värmlandsbanan i stor utsträckning nu
upprustats, men det är förvånande att all upprustning inte gjordes samtidigt,
när personal och maskiner fanns på plats, utan att den fullständiga
upprustningen till snabbtågsstandard kommer att utföras under en utdragen
flerårsperiod.
Av sysselsättningsskäl och för att rätt utnyttja de investeringar som hittills
gjorts på Värmlandsbanan, måste nu även resterande investeringar utföras så
att tågtrafik mellan Stockholm och Oslo via Värmlandsbanan snarast kan
upprättas med X 2000-tåg.
På banan Karlstad-Göteborg är persontrafiken nu hotad, då ett av SJ:s
förslag till att förbättra sin lönsamhet är att lägga ner nämnda persontrafik.
En
stor orsak till varför SJ inte får till konkurrenskraftig trafik på denna bana
är
banstandarden, som inte tillåter snabbtågstrafik. På grund av långsamtgående
tåg har därför både bussen och personbilen konkurrensfördelar för resande
mellan Göteborg och Karlstad.
Nu efterlyser vi dock de investeringar som behövs för att kunna höja
hastigheten på denna tågförbindelse, den s.k. Norge/Vänerlänken. Då skulle
tågförbindelserna från Karlstad verkligen bli ett komplement till bilen och vi
skulle få en överflyttning av resandet från bil till tåg, vilket är en sedan
länge
uttalad målsättning från Sveriges riksdag.
Man skulle också vinna konkurrensfördelar för godstrafiken genom en
upprustning av Norge/Vänerlänken; i förlängningen finns Bergslagsbanan
upp till Borlänge-Gävle.
För Bergslagsbanan anser vi att hög beredskap skall finnas för en
upprustning. Därmed skulle Bergslagsbanan och Norge/Vänerlänken utgöra
ett verkligt komplement till Godsstråket genom Bergslagen för gods från
Norrland ner mot södra Sverige och kontinenten. Än viktigare blir detta när
Västkustbanan färdigställts till dubbelspår på hela sträckan.
Ca 10 mil från Värmlandsgränsen i Norge pågår omfattande investeringar i
storleksordningen 20 miljarder kronor i storflygplatsen Gardermoen utanför
Oslo. Detta har en direkt koppling till både väg- och järnvägstrafiken i Värm-
land. Det är därför viktigt att samtidiga satsningar sker på båda sidor om
gränsen.
Sverige bör fortsätta att investera sin del för att främja det nordiska
samarbetet över gränserna. Nordiska rådet har uttalat sig för att förkorta
förbindelserna mellan de nordiska ländernas huvudstäder i syfte att skapa nya
tillväxtcentra i ett mer integrerat Europa.
Sammanfattningsvis finns det en rad övertygande skäl som talar för att
bandelarna Norge/Vänerbanan mellan Göteborg och Karlstad samt
Värmlandsbanan Kil-Charlottenberg prioriteras.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om infrastruktursatsningar för väg och järnväg i Värmland.

Stockholm den 20 december 1996
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Bo Finnkvist (s)

Torgny Danielsson (s)

Ann-Kristine Johansson (s)

Frank Lassen (s)