"Marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt ska
användas så, att en från ekologisk, social och
samhällsekonomisk synpunkt långsiktig god hushållning
främjas." Så lyder portalparagrafen i naturresurslagen (NRL
1:1). Utifrån denna paragraf är det synnerligen tveksamt med
en helt ny vägdragning för Räta linjen.
En utgångspunkt för trafikpolitiken måste vara att vårt behov av
kommunikationer skall tillfredsställas på ett sätt som inte påverkar miljön
negativt. Kommunikationssektorn måste som alla andra samhällssektorer ingå
i ett uthålligt samhälle.
En annan utgångspunkt för trafikpolitiken skall vara att trafiksäkerheten
måste höjas och att alla människor skall ha en acceptabel tillgång till
kommunikationer oavsett ekonomiska och fysiska tillgångar. Investeringar i
kommunikationer måste vara så samhällsekonomiskt lönsamma som möjligt.
Vänsterpartiet vill styra bort medel från byggande av motorvägar till
underhåll och upprustning av befintligt vägnät.
En upprustning av det nationella stamvägnätet syftar till att underlätta
person- och godstransporter. Dock görs varken i den nationella väghållnings-
planen eller i vägutredningen om Räta linjen någon analys av samordnings-
möjligheter mellan olika transportsätt, t ex med mindre miljöbelastande
färdmedel som kollektivtrafik eller transporter med järnväg. Pendlingsutbytet
är stort mellan Katrineholm, Flen, Eskilstuna och Västerås. I dessa orter har
man samtidigt satsat på upprustning av järnvägsstationer och på regionala
pendeltåg. Kollektivtrafiken, speciellt den som inte utnyttjar fossila bränslen
som drivmedel, ligger helt i linje med strävandena mot det långsiktigt
hållbara samhället. Därför borde hela infrastrukturen - dvs transportsektorn
och de möjligheter som IT-användning innebär - bedömas inför beslut om
vägsatsningar av det slag som Räta linjen representerar.
Vägutredningen påpekar att en utbyggnad av Räta linjen minskar trafik-
arbetet och därmed användningen av drivmedel, men samtidigt stimulerar
högre medelhastighet ytterligare bilanvändningen. Totalt sett kommer alltså
vägtrafiken att öka.
Så gott som samtliga remissvar från organisationer, föreningar och
privatpersoner i länet har varit negativa till ny 13-metersväg genom tidigare
oexploaterade områden. Man pekar på väl underbyggda fakta om vägbyggets
starkt negativa påverkan på natur- och kulturlandskapet, försämringar för
lokalt näringsliv på landsbygden, uppkomsten av barriäreffekter, samt vägens
oförenlighet med nationella och kommunala miljömål. Man förordar istället
en behovsanpassad upprustning av befintligt vägnät. Opinionen mot ny
vägdragning har varit mycket stark i de västra delarna av länet.
Vänsterpartiet anser att de miljökonsekvenser Räta linjen-projektet skulle
få är oförsvarbara. Intrånget på värdefull natur- och kulturmiljö blir mycket
stort. Förutom betydelse för friluftsliv och rekreation, anser Vänsterpartiet
att
naturen har ett egenvärde, skilt från människans intressen. Den biologiska
mångfalden är viktig att bevara.
Utsläpp från trafiken kommer att drabba nya områden, som inte tidigare
exponerats. Räta linjen kommer inte heller att minska de totala utsläppen från
trafiken. Det finns starka skäl till att befara motsatsen: högre hastigheter,
större höjdskillnader och minskad konkurrenskraft för kollektivtrafiken ger
istället ökade utsläppsmängder.
Behovet av Räta linjen med standard 13 m har grundats på prognoser om
ständigt ökande biltrafik, såväl person- som godstrafik. Detta är, anser
Vänsterpartiet, oförenligt med åtagandena enligt Agenda 21, som ska leda till
en ekologiskt hållbar utveckling och global rättvisa. Istället måste
trafikplanering och investeringar syfta till att vända utvecklingen så att
resande i större utsträckning sker med tåg, buss, båt, cykel - dvs
transporterna måste miljöanpassas.
Överhuvudtaget saknar vi långsiktiga konsekvensanalyser av en
förverkligad Räta linjen, både vad gäller miljöaspekterna och de ekonomiska
konsekvenserna.
Trots att intrånget i naturlandskapet och övriga miljökostnader inte är
värderade i pengar, har inget av alternativen samhällsekonomisk lönsamhet!
Det har inte heller Räta linjen-projektet i sin helhet, enligt Vägverkets
utredare.
Konstaterade allvarliga och delvis oåterkalleliga effekter för miljön och
samhällsekonomisk olönsamhet ska vägas mot några få minuters
restidsförkortning och subjektiva bedömningar och förhoppningar om
positiva effekter för länet. Trots att det inte finns några som helst sakliga
belägg för dessa effekter i utredningen. Vi tycker att det är att skönmåla en
utbyggnad istället för att se till de reella svårigheterna och konsekvenserna.
Mycket har hänt sedan Räta linjen togs med i den nationella
väghållningsplanen av riksdagen 1993. Det har startats ett Agenda 21-arbete,
ett miljöanpassat transportsystem har utretts (KomKoms utredning) och
landets ekonomi har försämrats. Det finns anledning att ompröva
riksdagsbeslutet om Räta linjen!
Enligt naturresurslagen är oexploaterad natur en viktig resurs som ska
skyddas från påverkan om det finns andra alternativ. Vi anser att det i fallet
Räta linjen finns alternativ. Vi förordar att framtida biltrafik får följa ett
upprustat, befintligt vägnät där standarden får variera alltefter de olika
sträckornas behov av framkomlighet och trafiksäkerhet.
Av Vägverkets utredda alternativ är det därför i dagsläget bara A0-
alternativet som vikan förorda. Vi menar dock att standard 13 m kan frångås
och vägbredden tillåtas variera, eftersom den lokala och regionala trafiken
kommer att ha störst betydelse. A0-alternativet med standard 9 m bör
utredas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att A0-alternativet
med standard 9 meter för vägsträckan mellan Norrköping och Gävle den s.k.
Räta linjen utreds i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att vägsträckan Norrköping-Gävle, den s.k. Räta
linjen inte skall ingå i den nationella väghållningsplanen.