Av de nationella resvaneundersökningarna framgår att cykeltrafiken ökar i betydelse. Det samlade transportarbetet med cykel är enligt Vägverket större än transportarbetet med tunnelbana, spårvagn och pendeltåg tillsammans! Detta är en uppgift som verkar vara föga spridd. Och framför allt - den har fått föga konsekvenser när det gäller myndigheternas trafikplanering och inställning till cykeln som transportmedel.
Cykeln betyder frihet precis som bilen. Den är snabb - särskilt i stadskärnan. Den är billig. Dessutom ger den cyklisten välbehövlig motion. Därför väljer allt fler att cykla.
Men cykeln saknas t.ex. helt i Vägverkets planering. I verkets verksamhetsgren statlig väghållning talas det endast om motorvägar, 13- metersvägar m.m. Byggande eller underhåll av cykelvägar nämns inte över huvud taget. Inom verksamhetsgrenen väghållning finns dock cykeln med. Inom verksamhetsområdet miljö nämns att Vägverket arbetar med 8 reformområden:
ökad hänsyn till miljön
ett energisnålare vägtransportsystem
minskade utsläpp i luften
bättre luftkvalitet i tätort
mindre buller
mindre förorening av mark och vatten
bättre utformad vägmiljö
att skapa kretslopp
Alla dessa punkter representerar kvaliteter som cykelåkning innebär. Men Vägverket nämner inte cykelns fördelar i dessa hänseenden. Det borde vara självklart att Vägverket i sin budget avsätter medel för att utforma en infrastruktur, där cykeln är en naturlig del.
Det enda område där Vägverket berör cykeln är inom området säkerhet. Här vill man öka användningen av cykelhjälm till 80 procent, en åtgärd som dock mer handlar om att anpassa cyklisten efter trafiken och inte tvärtom, vilket vore det naturliga. Det är olyckligt och defensivt. I stället borde det vara självklart att skapa möjligheter för cyklister att ta sig fram på ett säkert sätt i trafiken.
Olycksfallsstatistiken oroar visserligen och beror naturligtvis till icke oväsentlig del på att det saknas cykelvägar och ordentliga anvisningar om cykelns betydelsefulla roll i trafiken. Att ensidigt satsa på hjälmar betyder enligt utländska erfarenheter att cyklingen minskar, vilket vore olyckligt. Hjälmtvång måste därför avvisas.
Över huvud taget finns det en negativ attityd till cyklister, som är svår att förstå. En positiv syn på cyklisten vore mer naturlig. Man klagar över att det cyklas på trottoarer m.m. Detta blir, även om det är fel i många fall, den för cyklisterna säkraste vägen. Över huvud taget saknas det nytänkande när det gäller cykeltrafik som finns i t.ex. Danmark och Frankrike.
Möjligheten att parkera sin cykel är också bedrövligt dålig över lag. Därav det stora antalet cykelstölder. Även här krävs nytänkande av stadsplanerarna, vilka ju endast planerar för bilar och motorcyklar.
Vägverket bör i sin planering upprätta en stomplan för cyklisterna för hela Sverige.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprättande av en stomplan för cykelvägar över landet.
Stockholm den 6 oktober 1996
Birgitta Wistrand (m)