Kommunikationskommittén (komkom) föreslår en
omfattande omfördelning av resurser från investeringar till
drift och underhåll. Denna kursändring är också ur
västernorrländskt perspektiv principiellt riktig.
Västernorrlands vägar har utomordentligt stora eftersatta
underhållsbehov. Men den självklara invändningen är att
medan investeringsanslagen minskar med två tredjedelar,
ökar anslagen till drift och underhåll i själva verket inte alls.
I ett län som Västernorrland med stora eftersläpande
investerings- såväl som underhållsbehov skulle en så drastisk
nedskärning av transportsystemets resurser få ytterst
allvarliga konsekvenser. Med en fungerande infrastruktur
har Västernorrland å andra sidan utmärkta
utvecklingsförutsättningar.
Infrastrukturinvesteringar i
Västernorrland
Västernorrland är landets mest exportintensiva län med bland
annat en skogsindustri som är helt beroende av ett yttäckande
transportnät som året runt kan försörja den med skogsråvara.
En svag befolknings- och sysselsättningsutveckling har
medfört att stora delar av länet befinner sig farligt nära den
undre gräns där det är omöjligt att upprätthålla service och
som därför är extra beroende av goda pendlings- och andra
transportmöjligheter. Besvärliga naturförutsättningar och
stora eftersläpande investerings- och underhållsbehov
innebär dessutom att vägarna håller en, i jämförelse med
andra delar av landet, genomgående mycket låg standard.
Det är därför av utomordentlig vikt att de ambitiösa
satsningar som under senare år planerats och påbörjats
fullföljs.
Viktigast av dessa är:
En uppgradering av E 4-stråket med förbifarter runt länets tre största
tätorter, Sundsvall, Härnösand, Örnsköldsvik.
En upprustning av regionala och lokala stråk, så att dessa med full
bärighet kan hållas öppna året om.
E 4 och E 14
De båda nationella stamvägar som genomkorsar länet är E 4
längs kusten och E 14 genom Ljungadalen till Östersund och
Trondheim. E 4 är Norrlands viktigaste kommunikationsled
med omvärlden och har, med tanke på det, genom åren haft
en klart undermålig standard genom Västernorrland.
Förutom genomförda och påbörjade insatser som Deltavägen
och Höga kustenleden återstår mycket att göra. Främst
gäller det sträckningen genom/förbi länets tre största tätorter,
Sundsvall, Härnösand och Örnsköldsvik. Det är av
avgörande betydelse för hela norra Skandinaviens
utvecklingsmöjligheter, såväl som för miljö och
trafiksäkerhet, att dessa flaskhalsar åtgärdas.
Också E 14 Sundsvall-Trondheim har en viktig interregional funktion och
hög belastning av tung trafik. Ett begränsat antal mindre investeringar
planeras för att ge stråket en god standard. Inte minst ur turistisk synpunkt
krävs en upprustning av E 14.
Länets regionala stråk
Länets regionala stråk är, liksom det lokala vägnätet och det
yttäckande nätet av enskilda vägar, av avgörande betydelse
för näringslivet - främst skogsbruket och skogsindustrin -
såväl som för privatbilism och kollektivtrafik. Det är därför
glädjande att regeringen återställer de anslag till enskilda
vägar som Folkpartiet och Socialdemokraterna var överens
om i trafikutskottet.
Till följd av besvärliga jordarts- och klimatförhållanden, i kombination
med bristfälligt underhåll och otillräckliga investeringar, avstängs varje år
35-45 % av det allmänna vägnätet i länet för tung trafik, vilket givetvis även
drabbar trafiken på anknytande vägar, varje kilometer statlig väg betjänar 3-4
kilomteter enskild väg. Detta ger enbart skogsindustrin i länet en årlig extra
kostnad på cirka 170 miljoner kronor (motsvarande siffra för hela landet är
drygt 700 miljoner kronor). Dessutom ställer skogsindustrins nya, miljö-
vänliga blekningsmetoder och ständigt ökade konkurrens krav på kontinuerlig
försörjning av färsk ved - maximitiden från rot till massaprocess är i dag tre
veckor och torde ytterligare kraftigt komma att minska.
Länets glest befolkade inland - där underlaget för en utbyggd kollektiv-
trafik är svagt - är helt beroende av bilen som transportmedel. Det motiverar
en högre vägstandard än i områden, där andra transportalternativ erbjuds. Det
är också viktigt att ta hänsyn till den stora andelen tunga transporter på de
västernorrländska vägarna, vilken inte framgår av trafikräkningarna - en tung
lastbil med släp sliter uppemot 10 000 gånger så mycket på vägbana och
vägkropp som en personbil.
Drift- och
underhållsanslaget
KomKoms förslag innebär - trots påståenden om motsatsen
- i själva verket ingen utökning av anslaget till drift och
underhåll, särskilt inte inom vägområdet. Det genomsnittliga
utfallet för Vägverkets Region Mitt perioden 1994-1997 för
drift, underhåll och bärighetsåtgärder var 1 317 miljoner
kronor per år. Till detta kommer så kallade paketmedel för
drift och underhåll om 220 miljoner kronor per år. Detta
skall jämföras med de 1 316 miljoner kronor som kommittén
föreslår.
Den 30-procentiga höjningen av anslaget till drift, underhåll och
bärighetsåtgärder som förutskickas skulle således i stället ge Region Mitt
cirka 17 100 miljoner kronor 1998-2007 (1 710 mkr per år). Det kan
jämföras med de samhällsekonomiskt lönsamma åtgärder Region Mitt redan i
dag redovisat, vilka belöper sig på 15 075 miljoner kronor. De inkluderar
beläggning av grusvägar och ytterligare broåtgärder, vilka inte ryms inom den
ram kommittén föreslår. Som exempel kan nämnas att den föreslagna
anslagsnivån ger utrymme för ny beläggning av länsvägar vart 70:e år.
Det är utmärkt att man påtalar behovet av att öka bärighet och ytstandard
också på de lågtrafikerade vägarna. En förutsättning för verkliga resultat är
dock att det finns substans i utfästelserna. Med tanke på den ytterst låga
standard stora delar av vägnätet i Västernorrland håller är det av
utomordentlig vikt att de påtalade felaktigheterna i underlaget rättas till och
att den föreslagna 30-procentiga ökningen verkligen realiseras.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om E 4:s och E 14:s sträckning genom Västernorrland,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skogsindustrins behov av öppna vägar året runt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om standarden på det regionala och lokala vägnätet i Västernorrland,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Kommunikationskommittens förslag till underhållsanslag för
Region Mitt,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den 30-procentiga ökningen av underhållsanslaget verkligen
realiseras.