Riksrevisionsverket (RRV) har i en rapport "MKB i
praktiken (RRV 1996:29)" visat att många undersökta
miljökonsekvensbeskrivningar (MKB), som Vägverket utför
har klara brister.
Bland annat konstaterar RRV att:
Motstående intressen engageras för sent i MKB-proceduren
Det finns brister i granskningen
Det finns brister i effektbeskrivningarna
Alternativ saknas
Väghållningsplanen uppfattas som hinder för alternativ
MKB-dokumentet är subjektivt
MKB saknar fungerande erfarenhetsåterföring
Små möjligheter att korrigera dåliga MKB
MKB spelar en underordnad roll i beslutsprocessen och som besluts-
underlag
Vägverket är både exploatör och MKB-författare
Beslutsprocessen är inte anpassad till MKB-förfarande
Motstående intressen har inte någon reglerad ställning i MKB-proceduren
Ny MKB-modell provad i
Stockholmsregionen
I Stockholms län och stad arbetar man nu med ett mycket
stort vägprojekt, Dennispaketet, som omfattar en lång rad
mycket omfattande delprojekt. Dessa har genomgått MKB
enligt den av RRV kritiserade modellen. Som resultat av
förändrade majoritetsförhållanden i både Stockholms län och
Stockholms stad slöts överenskommelser om fördjupade
miljöprövningar av Dennispaketets alla delar. Med
fördjupad miljöprövning avses bl a att också andra intressen
än Vägverket är med och genomför dessa. Tre projekt inom
Dennispaketet har genomgått fördjupad miljöprövning:
Norra och Södra länken samt snabbspårvägen.
Miljöorganisationer och bilintressen har medverkat aktivt i
arbetet med de fördjupade miljöprövningarna. Olika
kommunala organ i Stockholms stad har aktivt deltagit i att
ta fram material.
För övriga projekt inom Dennispaketet finns ännu inga fördjupade
miljöprövningar utan bara de MKB som Vägverket utför.
De fördjupade miljöprövningarna har varit framgångsrika eftersom det kom
fram mycket mer och viktiga beslutsunderlag för dessa projekt än genom den
konventionella metoden.
Dessa fördjupade miljöprövningar skulle självklart ha gjorts på tidigare
stadier under Dennispaketets olika projektstadier. Nu skedde de när alla
grundläggande politiska beslut var fattade.
Miljöprövningarna gav erfarenheter som bör kunna ändra sättet för MKB-
processen. Därmed finns det en tydlig koppling mellan dessa miljöprövningar
och RRV:s rapport och förslag.
Nödvändiga ändringar i
sättet att ta fram MKB
Skilj på rollerna i beslutsprocessen så
att exploatörsintressena inte tar över
RRV konstaterar att en förutsättning för att MKB-förfarandet
skall fungera tillfredsställande är att de olika aktörerna
förmår skilja på de olika funktioner, som de kan ha i såväl
beslutsprocess som MKB-procedur. Vägverket har t ex tre
roller i vägplaneringen: exploatör, beslutsmyndighet och
granskningsmyndighet. RRV:s undersökning visar att
Vägverket har haft svårt att skilja dessa roller från varandra.
Exploatörsintresset har tagit över i lägen när Vägverket
enligt principen om sektorsansvar skulle ha fungerat som
allsidig opartisk beslutsmyndighet.
Det är uppenbart att Vägverket inte klarar dessa tre mot varandra
motstridiga uppgifter. Ett sätt att klara detta vore att beslut om förstudie,
vägutredning och arbetsplan och andra beslutsunderlag som krävs i
sammanhanget läggs utanför Vägverket. Detta fordrar att även de tidiga
planeringsfaserna i vägbyggandet regleras i väglagen. Där skall Vägverkets
och vägregionernas roll klargöras och även beslutsinstans och krav på
beslutsunderlag.
Miljöpartiet de gröna föreslår att regeringen återkommer med förslag till
ändringar i väglagen, som gör det möjligt att hålla isär exploatörsrollen och
beslutsrollen i såväl arbetsplanering som i förstudie- och vägutredningsskede
och att detta sker genom att lägga beslutsrollen på annan myndighet än
Vägverket.
Detta bör ges regeringen till känna.
Stegvis beslutsprocess
Det är mycket viktigt att breda samråd om MKB genomförs i
såväl ett tidigt skede som i projekteringsskedet. Detta fordrar
att projekteringsfasen är stegvis uppbyggd med förstudiefas
och projekteringsfas med mellanliggande utredningsfas. En
sådan stegvis uppbyggd beslutsprocess är också viktig för att
tidigt kunna avgöra omfattningen av det kommande MKB-
arbetet. Ett stegvist förfarande med någon form av
fastställelse som avslutning på de olika stegen kan göra det
möjligt att bestämma vilka utfästelser i form av exempelvis
kompensationsåtgärder som skall bli bindande för
exploatören.
För att undvika omfattande MKB där sådan inte behövs, bör också MKB-
förfarandet ske stegvis. Beslutsmyndigheten avgör då i förstudieskedet vilken
typ av MKB, som bör genomföras i den kommande projekteringen.
Förstudie, vägutredning och arbetsplan är olika steg i planeringen av vägar.
I den ovan föreslagna ändringen av väglagen bör det klargöras att någon form
av MKB skall finnas med i dessa steg i vägplaneringen. I de olika stegen bör
man också besluta om storleken på MKB i kommande steg.
Miljöpartiet de gröna föreslår att regeringen återkommer till riksdagen med
förslag till ändringar i väglagen som klargör att det skall finnas MKB i de
olika stegen i planeringen av vägar.
Detta bör ges regeringen till känna.
Återkoppling i beslutsprocessen
De tidiga planeringsskedena och MKB-skedena innebär ofta
endast sammanställningar av tidigare inventeringar och
planer. I en stegvis MKB-procedur kan det i senare
planeringsskeden upptäckas miljökonsekvenser, som är så
betydande att andra alternativ kan behöva undersökas. Sådan
kan exempelvis vara kraftig påverkan på tidigare okända
mycket stora natur- och kulturvärden. Därför måste de olika
stegvisa besluten om alternativ dokumenteras mycket
noggrant. Detta möjliggör reträtt till tidigare förkastade
alternativ, om noggrannare konsekvensstudier visar att
konsekvenserna på motstående intressen blir oacceptabla
med föreslaget alternativ.
Miljöpartiet de gröna föreslår att regeringen återkommer till riksdagen med
ändringar i väglagen som innebär att de viktigaste övervägda alternativen
öppet redovisas och att skälen till att alternativ har förkastats tydligt
redovisas
i de olika planeringsstegen.
Detta bör ges regeringen till känna.
Bred procedur
Exemplet från de fördjupade miljöprövningarna av delar av
Dennispaketet i Stockholmsregionen visar att en bred
procedur, som innefattar olika intresseorganisationer kan ge
ett väsentligt bättre beslutsunderlag under förutsättning att
det sker i tidiga delar av beslutsprocessen.
Länsstyrelser och kommuner har många skiftande och ibland motstridiga
mål och därför finns det inga garantier för att dessa myndigheter på ett
tillfredsställande sätt förmår identifiera motstående intressen i MKB-
proceduren och driva de alternativ, de avgränsningar och de konsekvens-
utredningar som behövs.
I många fall har inte exploatörer eller samrådsmyndigheter förutsett
allmänhetens intresseorganisationer och intresseföreträdares reaktioner på
projektet. Därför har man fått problem senare i planeringsprocessen. Dennis-
paketets alla motorvägsprojekt är ett mycket starkt exempel på detta.
Därför är det nödvändigt att allmänheten kommer med i planerings-
processen på ett tidigt stadium dvs redan i en förstudieprocess och också
senare under utredningsfasen. Samtidigt är det avgörande för processens
framtid att beslutsmyndigheten faktiskt tar hänsyn till det som kommer fram i
MKB-processens olika steg där allmänhetens intresseorganisationer och
ideella organisationer deltar.
Miljöpartiet de gröna föreslår att regeringen återkommer med förslag till
lagändringar som föreskriver samrådskyldighet med allmänhetens
intresseorganisationer och ideella organisationer i förstudiefasen och under
utredningsfasen av vägprojekt.
Detta bör ges regeringen till känna.
Tydliga befogenheter för myndigheter
som intresseföreträdare
En bred MKB-procedur som innefattar allmänhet och
intresseorganisationer i berört område är inte ett tillräckligt
villkor för att garantera att exempelvis av riksdagen
definierade miljöintressen identifieras i det aktuella
utbyggnadsprojektet. Förhållandena och
exploateringsönskemål kring den nya Nationalstadsparken i
Stockholmsområdet är ett exempel på detta.
Vissa intressen kanske inte omfattas av en majoritet av ett områdes
innevånare men har ändå slagits fast av riksdagen (exempelvis bevarande av
alla arter som lever i livskraftiga bestånd). Det är därför inte tillräckligt
med
ett brett samrådsförfarande som omfattar en majoritet av berörd befolkning
för att urskilja alla väsentliga miljöintressen.
Det fordras också ett aktivt deltagande av myndigheter som har att bevaka
de av riksdagen beslutade målen.
Därför är en förutsättning för att några av de viktigaste momenten i MKB-
förfarandet skall kunna genomföras på ett tillfredsställande sätt att berörda
intressen har tydliga och kompetenta företrädare och att dessa kan göra sig
hörda i MKB-proceduren. Detta gäller såväl länsstyrelser som kommuner.
Miljöpartiet de gröna föreslår att regeringen återkommer till riksdagen med
förslag på hur riksdagens miljömål och andra beslut i miljöfrågor skall kunna
hävdas i MKB-proceduren.
Tydligare granskningsmandat
Det behövs en oberoende granskningsmyndighet -
förslagsvis länstyrelsen - för att granska och kräva
kompletteringar av MKBn, i de olika planeringsfaserna för
vägbyggen. Granskningsmyndigheten skall ha kompetens
vad gäller motstående intressen och bevaka riksdagens
beslut. Granskningsmyndigheten måste ges rätt att även
granska MKBn i de projektstudier som har den största
betydelsen för miljön, vilket för vägar innebär förstudier och
vägutredningar.
Miljöpartiet de gröna föreslår att regeringen återkommer till riksdagen med
förslag på att det i vägplaneringen skall utses en i förhållande till
beslutsmyndigheten oberoende granskningsmyndighet för förstudier och
vägutredningar.
Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i väglagen som
gör det möjligt att hålla isär exploatörsrollen och beslutsrollen i såväl
arbetsplanering som i förstudie- och vägutredningsskede och att detta sker
genom att lägga beslutsrollen på annan myndighet än Vägverket,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i väglagen som
klargör att det skall finnas miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i de olika
stegen i planeringen av vägar,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i väglagen som
innebär att de viktigaste övervägda alternativen öppet redovisas och att skälen
till att alternativ har förkastats tydligt redovisas i de olika
planeringsstegen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändringar som
föreskriver samrådsskyldighet med allmänhetens intresseorganisationer och
ideella organisationer i förstudiefasen och under utredningsfasen av
vägprojekt,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag på hur riksdagens miljömål
och andra beslut i miljöfrågor skall kunna hävdas i MKB-proceduren,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det i vägplaneringen bör utses en i förhållande till
beslutsmyndigheten oberoende granskningsmyndighet för förstudier och
vägutredningar.