De enskilda vägarna är landets längsta och mest finförgrenade vägnät. 24 000 väghållare förvaltar och underhåller, ofta med mycket ideellt arbete, detta vägnät, som bl.a. berör 800 000 fastboende och 200 000 fritidsboende.
För ett väl fungerande näringsliv, inte minst för skogsnäringen, för en levande landsbygd, för turismen och det rörliga friluftslivet, för allemans- rätten och för den samhälleliga nyttotrafiken som räddningstjänst, skol- skjutsar, post- och socialtjänst, är de enskilda vägarna en förutsättning, liksom för den regionala balansen.
De enskilda vägarna trafikeras och används således av en stor allmänhet.
Begreppet "enskild väg" har i debatten ofta missuppfattats.
De enskilda vägarna är inte enskildas vägar eller enskilda i bemärkelsen att de enbart berör boende utefter dessa. Som ovan nämnts har vägarna stor allmän betydelse för såväl näringsliv, samhällelig nyttotrafik som för turism, allemansrätt och rörligt friluftsliv.
Enskilda vägar är allas vägar, som dessutom håller landsbygd och skärgård levande.
Enskilda vägar med anslag från stat och kommun får givetvis ej heller avstängas.
För att undvika onödigt missförtånd beträffande begreppet "enskilda vägar" bör det nu vara lämpligt att införa ett mera adekvat namn, som bättre beskriver dessa vägars funktion och status.
Med tanke på övrig vokabulär inom vägområdet, där begrepp som riksvägar och länsvägar är klart definierbara, borde begreppet "lokala vägar" vara ett mera adekvat namn för vad enskilda vägar utgör och innebär. Detta bör ges regeringen till känna.
En enig landsbygdsriksdag liksom flera intressenter inom skogsnäringen delar uppfattningen att enskilda vägar i fortsättningen bör benämnas lokala vägar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av namnbyte från "enskilda vägar" till "lokala vägar".
Stockholm den 4 oktober 1996
Sivert Carlsson (c)