En väl utbyggd infrastruktur är nödvändig för ett vitalt näringsliv. Inte minst spelar goda kommunikationer en avgörande roll när företag väljer etableringsort och land. Dels skall företagen kunna transportera insatsvaror och färdiga produkter till så låga kostnader som möjligt, dels skall människor bl.a. kunna ta sig till och från arbetet utan dyrbara förseningar.
På kommunikationsområdet märks dock tydligt - liksom på andra områden - statens intentioner att omfördela pengar från storstadsregionerna till övriga delar av landet. Detta trots att det är i storstäderna som befolknings- koncentrationen är högst och det är där de flesta transporterna sker. Trans- portarbetet är i hög grad uttryck för ekonomisk aktivitet. Storstadsregionerna svarar också för en mycket stor del av landets BNP.
Stockholms läns bilister betalar varje år ca 9 miljarder kronor i skatter och avgifter för sina bilar. Men av dessa pengar kommer blott 13 procent, d.v.s. 1,155 miljarder kronor tillbaka till regionen för investeringar i gator och vägar.
Stockholmsregionen med 1,8 miljoner invånare behöver ett mer utbyggt vägnät.
Dagliga köer in och ut ur Stockholm i rusningstid vittnar därom. Att köer på många gator i Stockholm dagligen skapar förseningar såväl i kollektiv- trafiken som bland övriga transporter och härigenom bidrar till försämringen av luftmiljön i innerstaden högst väsentligt, bevisar bl a behovet av Ringen runt Stockholm. Trots att det framstår som uppenbart att Stockholmsregionen behöver en bättre fungerande infrastruktur i form av utökad kapacitet på vägar runt Stockholm och inom länet, uteblir större väginvesteringar. Det har därför krävts en särskild uppgörelse inom regionen - den s.k. Dennis- överenskommelsen, som innebär att bilisterna i Stockholmsområdet tvingas betala speciella bil- och vägavgifter - för att finansiera det nya vägnät som behövs.
Enligt vår uppfattning är det både omotiverat och oanständigt att Stock- holmsregionens bilister tvingas betala skatter och avgifter för sina bilar - som i och för sig gott och väl skulle erfordras för att täcka behovet av nya väginvesteringar i regionen - när dessa pengar huvudsakligen i stället fördelas ut över andra delar av landet. Och detta samtidigt som Stockholmsbilisterna därutöver belastas med särskilda väg- och bilavgifter för tillkomsten av nya, nödvändiga trafikleder.
Vi anser att staten bättre måste ta sitt ansvar för goda kommunikationer också inom huvudstadsregionen, i Stockholms stad och län. De statliga väganslagen till regionen måste därför svara mera rättvist mot de skatter och avgifter som regionens bilister sammantaget årligen betalar in till staten. Det skulle samtidigt innebära att kravet på särskilda bilavgifter som finansiering av Dennisöverenskommelsen kunde minska i motsvarande mån.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anslagen för väginvesteringar i Stockholmsregionen närmare skall svara mot de skatter och avgifter som bilisterna i denna region sammantaget årligen betalar in till staten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att finansieringsbehovet med avgifter för den s.k. Ringen i motsvarande mån kan minskas.
Stockholm den 3 oktober 1996
Henrik S Järrel (m) Birgitta Wistrand (m)