Vägsituationen i södra Stockholmsregionen

I ekonomiskt, kulturellt och socialt hänseende råder idag en
regional obalans mellan vissa delar av Sverige. Inte minst
gäller detta mellan Stockholms läns norra och södra delar. En
väsentlig förutsättning för att komma till rätta med den
föreliggande situationen är att tillse att det skapas bra vägar.
Därigenom ges människor och företag bättre möjligheter att
leva och verka.

Vägsituationen för den del av Södertörn i södra Stockholms län som har
anknytning till Nynäshamn är otillfredsställande, dels med tanke på brister i
standarden beträffande flera av de vägar som nu finns, dels på grund av det
förhållandet att bra och trafiksäkra tvärförbindelser på Södertörn i stor
utsträckning saknas.

Vägarna i södra Stockholms län spelar dessutom en mycket viktig roll i ett
större transportsammanhang, bl.a. för Gotlandstrafiken, där över en miljon
människor årligen färdas och huvuddelen av resenärerna reser mellan
Storstockholmsområdet och Visby via Nynäshamn. Transporttekniskt sett
utgörs den huvudsakliga transportkorridoren för denna trafik av sträckan
mellan centrala Stockholm och Visby hamn. Den del av transportkorridoren
som går över vatten, d.v.s. mellan Visby och Nynäshamn, uppgraderas
väsentligt i och med att färjetrafiken på denna sträcka åläggs mycket
långtgående kvalitets-, miljö- och säkerhetskrav från år 1998, då en ny
koncessionsperiod inleds. För att kunna uppfylla dessa krav fordras stora
investeringar framförallt i de fartyg som sysselsätts i trafiken. Man kan därför
utgå ifrån att Gotlandstrafiken från år 1998 kommer att vara ett
föregångssystem såväl ur miljö- som säkerhetssynpunkt.

Eftersom sjöresan för det absoluta flertalet av passagerarna (och lasten)
bara är en del av färdsträckan är det naturligt att även den återstående
sträckan ges motsvarande kvalitets- och säkerhetslyft. Att bygga ut
exempelvis hela riksväg 73 till fullgod motorvägsstandard eller motsvarande
måste därför vara ett högprioriterat mål.

Redan i början av 1980-talet byggdes väganslutningarna till Visby hamn ut
till en standard som i många avseenden är högre än den som gäller för
vägsträckorna Nynäshamn-Västerhaninge och Ösmo-Södertälje. Denna
utbyggnad genomfördes i samband med att såväl nytt fartygstonnage som nya
hamn- och terminalanläggningar i Visby och Nynäshamn tillkom. När nu
Gotlandstrafiken år 1998 ges ett ytterligare sjötransportmässigt lyft framstår
åtgärdandet av sträckorna Nynäshamn-Västerhaninge och Ösmo-Södertälje
som än mer angelägna.

Frågan om vägarnas kvalitet på Södertörn är viktig även i ett vidare
perspektiv. Flera hamnar och regioner längs Sveriges östkust strävar
nämligen efter att få en framträdande roll i de kontinuerligt expanderande
kommunikationerna med övriga stater kring Östersjön. Funktionen hos dessa
kommunikationer är av vital betydelse för ekonomierna i Östersjöstaterna och
vägförbindelserna till berörda hamnar intar därvid en central ställning. Vid
studier och bedömning av sjötransportsträckningar är kvaliteten på
vägförbindelserna en tungt vägande faktor vid val av hamnar. Ett undermåligt
huvudvägnät riskerar följaktligen att äventyra en hamns och därmed en hel
regions chanser att hävda sig i den regionala konkurrens som vi redan i dag
kan se. Investeringar i huvudvägnäten är därför att betrakta som nödvändiga i
hela Stockholmsregionens utvecklingssträvanden. De kan på kort tid komma
att ge många positiva effekter för tillväxten.

Även ur miljösynpunkt är bättre vägar och vägsträckningar önskvärda.
Energiförbrukning och utsläpp liksom slitage kan minskas genom ett
modernare vägnät som är bättre anpassat till trafikvolymerna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att utbyggnaden
av vägnätet på Södertörn bör prioriteras i Vägverkets planering i enlighet med
vad som anförts i motionen.

Stockholm den 3 oktober 1996

Jerry Martinger (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)