med anledning av prop. 1996/97:53 Infrastrukturinriktning för framtida transporter
Järnvägsprojektet
En viktig del i regeringens förslag är att
infrastrukturinvesteringar skall ske utifrån en jämnare
regional fördelning än tidigare. Investeringarna i
infrastrukturen skall medverka till att skillnaderna minskar
mellan olika regioner med avseende på de trafikpolitiska
målen. Vidare sägs att åtgärderna bör fördelas så att de av
EU utpekade stödområdena får en förbättring av restiderna
som relativt är minst lika stor som övriga delar av landet.
I det perspektivet har Atlantbanan, dvs. järnvägen från Stockholm via
Gävle, Bollnäs, Östersund till Trondheim, en central roll. Banan är länets
viktigaste järnvägsförbindelse med omvärlden och är betydelsefull också för
Hälsinglands inland som saknar flygförbindelser som alternativ.
Snabbtågstrafik på Atlantbanan skulle ge de restidsförkortningar för många
stödområdeskommuner som åsyftas i propositionen. En snabbtågsanpassning
av banan mellan Gävle och Östersund ingår i stomnätplanen för 1994-2003
men har senarelagts av Banverket. Det är därför angeläget att det projektet
lyfts fram i riksdagsbeslutet om infrastrukturinvesteringarna för 1998-2007.
Atlantbanan utgör en av fyra järnvägsförbindelser med Norge. Trots att en
särskild svensk-norsk grupp på departementsnivå tillsatts för att samordna
investeringar i vägar och järnvägar mellan länderna berörs inte Atlantbanan
efter vad vi har erfarit. Detta är anmärkningsvärt mot bakgrund av att både
Sverige och Norge förbereder att fatta beslut om investeringsplaner för
järnvägarna för perioden 1998-2007.
Från regional nivå i både Sverige och Norge har under lång tid påpekats de
problem som blir följden för den genomgående trafiken mellan Östersund och
Trondheim av att banstandarden är olika i de båda länderna. Mest påtagligt är
att banan på norsk sida inte är elektrifierad. Det bör därför vara uppenbart att
frågan om att åstadkomma en enhetlig hög standard på Atlantbanans västra
del fram till Trondheim tas upp till behandling av den svensk-norska
samarbetsgruppen. Vi anser därför att de nödvändiga investeringarna för att
nå den genomgående standarden bör finnas med i de svenska och norska
långtidsplanerna för järnvägsinvesteringar för 1998-2007.
Den regionala
investeringsplaneringen
I propositionen föreslås uppbyggnaden av en länsbaserad
regional investeringsplanering. Systemet innebär en bättre
samordning mellan trafikslagen och underlättar en helhetssyn
i planeringsprocessen.
För att beakta de länsövergripande transportbehoven föreslås att
regionberedningsgrupper för grupper av län inrättas. De långsiktiga
planeringsramarna för den regionala planeringen föreslås först fördelas till
dessa regionberedningsgrupper som sedan får ansvaret för ramfördelningen
på län.
En anledning till att inrätta regionberedningsgrupperna är att länen i många
fall uppfattas som för små planeringsenheter som har svårt att hantera den
länsöverskridande infrastrukturen. Det kan finnas en grund för den
synpunkten i de befolkningstäta och ytsmå länen i södra Sverige men
motiveringen blir främmande i ett norrländskt perspektiv. Jämtlands län är
t.ex. lika stort till ytan som Danmark. Det finns givetvis även här ett behov av
samordning med angränsande län beträffande infrastrukturinvesteringar men
den samordningen har hittills kunnat ske på frivillig väg som en naturlig del i
planeringsarbetet.
Inrättandet av regionberedningsgrupperna blir en onödig omväg i
planeringsprocessen. Risk finns för att fördelningen på län av
planeringsramen blir den allt överskuggande frågan för regionberednings-
grupperna och att de diskussionerna snarare försvårar än underlättar
samarbetet mellan länen inom regionen.
Om tyngdpunkten i planeringsarbetet ändå skall ligga på länsnivå förefaller
det naturligare och enklare att regeringen fördelar planeringsramarna direkt
till länen. Det överensstämmer också med det förslag som Länsstyrelse- och
trafikutredningen lämnat i sitt delbetänkande (SOU 1996:142).
I likhet med Länsstyrelse- och trafikutredningens förslag anser vi att
budgetansvaret för att genomföra de fastlagda planerna i stället läggs på
länsstyrelserna. På det sättet blir det en tydlig koppling mellan planerings-
och genomförandeansvaret. Den i propositionen föreslagna ordningen innebär
däremot att länsstyrelserna får planeringsansvaret men inte har någon roll i
genomförandeskedet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om infrastrukturinvesteringar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den regionala investeringsplaneringen.