1. Det behövs krafttag inom trafikpolitiken!
Säkerligen är många människor ense om kommunikationernas betydelse för såväl enskilda människor som hela samhällen. Det skrivna, talade ordet och transporterna av människor och gods förväntas ha en hög tillgänglighet inte bara inom det egna landet utan även på ett internationellt plan. Bra kommunikationer är en förutsättning för en närmast obeskrivbar mängd av funktioner, men i ett trafikpolitiskt sammanhang är det givetvis grundläggande att fastställa de trafikpolitiska målen. För att i sin tur göra detta, bör man klart och tydligt lösa en del frågeställningar. Att alla människor vill ha en god tillgång till bra kommunikationer behöver i sin tur inte innebära att en majoritet av medborgarna är beredda att acceptera vilket pris som helst för detta. Priset för hög tillgänglighet bör avvägas utifrån följande aspekter:
Den statliga finansieringen: I hur stor utsträckning - och vilka kommunikationer ska vi finansiera gemensamt via skatteintäkter?
Hur höga bieffekter är vi beredda att acceptera i fråga om miljö- påverkan och hälsoproblem?
Vi i Miljöpartiet de gröna vill sätta in trafikpolitiken i ett sammanhang där investeringar i infrastruktur ses i ett långsiktigt perspektiv. Investeringar ska leda till omställning av trafiksystemen. Vi erkänner kommunikationernas betydelse för människor, men tror att det finns ett tak för de negativa effekterna av trafiken på miljö och hälsa. Nivån på detta tak grundar sig förstås på en subjektiv bedömning. En gemensam ståndpunkt måste dock vara att miljöslitaget inte allvarligt bör få påverka vår gemensamma framtid. Inte heller bör hälsoeffekterna vara sådana att de i allvarlig mening påverkar våra liv. Dagens transportsystem tillgodoser många behov, det har delvis en mycket hög tillgänglighet. Bilen och bilismen uppfattas av många som tecken på frihet. Men dagens transportsystem ger även allvarliga miljö- och hälsoproblem som inte minst yttrar sig i ökad ekonomisk belastning för vårdkostnader och en växande miljöskuld. Vår fasta uppfattning är att vi måste överge dagens transportsystem i stora delar. Detta innebär inte att vi för den sakens skull inte har en vision om ett transport- och kommunikationssystem med hög tillgänglighet för storstäder, långväga transporter, glesbygd och ekonomiskt svagare grupper samt trafiksäkerhetsmål med sikte på noll döda och noll skadade i trafiken. Minsta möjliga miljöpåfrestningar är en grundläggande förutsättning, liksom minsta möjliga konsekvenser på vår hälsa. Vi anser att den största möjliga samhällsekonomiska nyttan bör bedömas utifrån ovan nämnda mål. Investeringar i infrastruktur ska karakteriseras av:
Strikt prövning av nya projekt utifrån ovan nämnda mål.
Balanserad finansiering från statens sida, dvs att man noga särskiljer vad som bör vara ett samhällsåtagande med solidarisk finansiering och vad som bör finansieras av användarna själva.
Stor omtanke om de personer som är i behov av särskilda åtgärder i kommunikations- och transportsystemet.
Miljöpartiet de gröna föreslår att ett långsiktigt hållbart trafiksystem nås genom att investera i infrastrukturen på sådant sätt att man långsiktigt avvecklar utsläppskällor och naturförstörelse. Vi delar därför inte den trafikpolitiska syn som låg till grund för det trafikpolitiska beslut som riksdagen fattade 1992/93. Det beslutet präglades av en oacceptabel dubbelsidighet. Även om målformuleringarna var ganska bra, så omfattade beslutet enorma investeringar i infrastruktur som inte var förenliga med det fastställda miljömålet om långsiktigt hållbara investeringar. Man nonchalerade fullständigt det största miljö- och hälsoproblemet inom transportsektorn: massbilismen.
2. Massbilismen
Ungefär hälften av kväveoxidutsläppen i Sverige kommer från vägtrafiken. Beträffande koldioxidutsläppen är det mer än en tredjedel som kommer från bilarna. Kväveoxiderna orsakar försurning och övergödning, vilket i sin tur leder till skogsdöd och havsdöd. Bilismens stora utsläpp av koldioxid är den viktigaste orsaken till växthuseffekten. Vidare slår Miljö- och hälsoutredningen fast i sitt betänkande (SOU 1996:124) att vägtrafikens "... slitage av däck och vägbana samt oljespillet bidrar påtagligt till spridningen av en mängd föroreningar. Förbrukningen av bildäck i Sverige är runt 60 000 ton. Från dessa däck beräknas att ca 10 000 däckmassa slits loss och sprids i omgivningen." Vid tillverkningen av däckmassa ingår flera giftiga ämnen och däcksmassan beräknas innehålla omkring 20 % högaromatisk olja som riskerar att spridas i omgivningen vid slitage när gummipartiklar frigörs.
Massbilismen är alltså den i särklass största enskilda källan till dessa miljöfarliga utsläpp. Därför är det också uppenbart att en seriös miljöpolitik måste gå ut på att kraftigt minska bilismen. Den massbilism som dagens svenska trafikpolitik kraftigt understödjer är oförenlig med både Riokonferensens slutdokument Agenda 21 och med de miljömål som tidigare beslutats av riksdagen.
Utöver de ekologiska problem som skapats av massbilismen tillkommer en mängd utsläpp som hotar hälsan särskilt hos de som är bosatta i städerna. Så mycket som 75 % av de cancerogena ämnena i stadsluften alstras av bilismen. Vidare har klara samband mellan ökningen av utveckling av atopisk sensibilisering (allergier) och ökad bilism uppmärksammats såväl internationellt som av våra nationella mest framstående forskningsinstitut. I Stockholmsregionen är 40 % av invånarna allergiska, vilket är högst i landet. Inomhusmiljön har en avgörande betydelse för utveckling av atopisk sensibilisering, men akuta luftrörsproblem hos äldre personer och barn har kunnat sättas i direkt samband med föroreningar i utomhusluften. Kvävedioxid, som bilarna släpper ut, påverkar lungfunktionerna. Särskilt känsliga grupper är barn och allergiker. I dag utsätts 300 000 personer dagligen för nivåer över gränsvärdet. Försurande ämnen från bilarnas avgaser medför också att en mängd kulturvärden som konst och kulturmärkta byggnader i städerna vittrar sönder. Dessutom breder bilismen ut sig på en oacceptabelt stor yta av städerna, ca en tredjedel.
Katalysatorer i all ära, men de innebär inte någon fullständig lösning på de problem som här har nämnts. Det är bra att katalysatorer reducerar kväveoxidutsläppen, men minskningarna räcker inte för att nå en ekologiskt hållbar nivå. Detta framgår bland annat av Nordiska ministerrådets rapport 1986:11. Andra utsläpp, t.ex. koldioxidutsläppen, minskas inte av katalysa- torerna. Katalysatorer ökar även utsläppen av marknära ozon, vilket är mycket skadligt såväl för människors hälsa som vegetation.
Det har ofta framhållits i debatten om bilismens miljöutsläpp att biobränslen är ett alternativ. Vi menar att det är orealistiskt att tro att enorma ytor av Sveriges samlade areal kan användas enbart som energiförsörjning till en massbilism som enligt alla prognoser kommer att öka markant om inte trafikpolitiken förändras drastiskt. Om vi skulle ersätta all bensinen med rapsbaserat bränsle så skulle hela den svenska åkerarealen idag bara räcka till ungefär hälften av bränslebehovet för bilarna. En sådan storskalig odling av raps är dessutom inte rimlig ur ett ekologiskt perspektiv eftersom rapsodlling är mycket kemikalieintensiv.
Problemet med massbilismen är alltså inte tekniskt. Problemet är strukturellt. Bilismens energibehov är ohållbart stora, och det finns inte någon teknisk lösning på de miljöfarliga utsläpp som bilismen genererar inom sikte. Det behövs i stället en satsning på andra trafiksystem, särskilt i städerna där möjligheterna för en förändring i trafikstrukturen är mycket goda.
Tyvärr satsar regeringen nu istället på den föråldrade bilismen. Miljöpartiet de gröna menar att denna politik måste få ett slut. En stor risk med dagens satsningar på bilismen är att vi än mer bygger fast oss i en geografisk struktur där vi blir beroende av bilar. Ett uttalat syfte med till exempel Dennispaketets motorvägar i Stockholm är att exploatera utkanterna av staden genom att se till att det blir lätt att ta sig till dessa områden med just bil. Man skapar på så vis en utspridd bebyggelse som kommer att bli svår att försörja med kollektiva transportmedel. Därmed bygger vi fast oss i ett beroende av bilen på samma sätt som man gjort i exempelvis USA.
Det är dags att anta en länge känd sanning: ju mer man investerar, ju mer bidrar man till att underlätta för massbilismens fortsatta expansion. Detta innebär att investeringarna blir ett mycket starkt instrument för att förändra dagens trafiksystem. Vi står inför ett vägval där regeringen inte tycks våga ta några krafttag i trafikpolitiken - mer än att man begränsar utbyggnaden av vägar något i förhållande till tidigare beslut. Vi tror dock att detta beror på en sinande statskassa och inte på att man antagit principen om investering och expansion.
3. Infrastruktur
Vi har noterat att regeringen föreslår ytterligare sänkningar i anslaget till infrastrukturinvesteringar. Vi menar dock att besparingen skulle kunna vara ytterligare något större. Besparingen i sig är inte ett mål om man inte samtidigt gör en noga avvägd fördelning av anslagen som grundar sig på visioner om ett annorlunda transportsystem inför framtiden. Miljöpartiet anser inte att vägbyggen bör vara så omfattande som regeringen föreslår. Vi vill att en ansenlig del av medlen istället överflyttas till sådana investeringar som vi vet ger mindre belastning på miljön. Därför föreslår Miljöpartiet de gröna högre utbyggnad av järnväg, att viktigare järnvägssatsningar såsom Atlantbanan, Götalandsbanan, hela Botniabanan m.m. påbörjas snarast. Vi föreslår även kompletterande järnvägsutbyggnad i förhållande till Banverkets stomnätsplan. Det fattas en del betydelsefulla länkar som bör byggas för att järnvägstransporterna ska bli mer konkurrenskraftiga. LTA-anslaget bör vara högre än vad regeringen föreslår för att man ska kunna utveckla kollektivtrafiksektorn och investera i säkerhet för gångtrafikanter och cyklister.
4. Vägar
Miljöpartiet de grönas politik innebär att vägbyggen generellt sett inte kan öka mer i ytmässig omfattning. Vi respekterar de professionella bedömningar som gjorts att viss ombyggnad av och investering i våra vägar behövs för att undvika olycksrisken. Detta gäller bland annat på de enstaka sträckor som är särskilt drabbade. Däremot kan vi inte godta säkerhet och miljö som godtagbara skäl för att tillämpa det s k stråktänkandet som var en av de centrala tankegångarna i åttiotalets trafikpolitik. Vi menar att det vägkapital som finns ska hållas i gott skick, det ska vara en mycket hög standard på alla vägar i Sverige, något som inte följs idag eftersom vägarna är kraftigt eftersatta i underhåll inom vissa regioner. Stor tonvikt ska läggas vid den estetiska upplevelsen av en väg. Vi anser att exploatering och utbyggnad genom obruten mark i princip inte ska genomföras om marken till exempel har ett högt naturvärde eller om marken utgör kulturlandskap. Vi menar att ingrepp från människan i naturen måste värdesättas "på riktigt". Därför bör man noga tänka igenom dels vilka konsekvenserna blir i framtiden av dagens trafiksystem, dels vad priset för att återställa skador blir, beräknat såväl i kronor som i livskvalitet. För närvarande pågår forskning inom KFB beträffande kostnaden för markexploatering vid nya vägbyggen. Vi anser det mycket positivt att man åtminstone formulerar frågeställningen kring vägbyggenas kostnader i fråga om markintrång. Vi anser att detta är exempel på viktig information som borde finnas tillgänglig innan man tar ny mark i anspråk. Enligt vår bedömning har Sverige ett väl utbyggt vägnät och vi anser inte att nätet bör utökas ytterligare. Istället bör man fokusera på ett gott underhåll av det befintliga vägnätet. Därför anser vi inte att regeringen gjort en riktig prioritering i sitt budgetförslag. Vi föreslår, i linje med den gröna trafikpolitik vi för, att anslaget A 3 Byggande av vägar skall sänkas betydligt, vilket även föranleder att anslaget A 1, Administrationskostnader för Vägverket, sänks eftersom vi menar att Vägverket bör begränsa sin verksamhet markant och således inte är i behov av det anslag som regeringen föreslår. Det anslag till byggande av vägar som Miljöpartiet de gröna föreslår skall främst användas för enklare säkerhetsåtgärder. Vi föreslår att anslaget A 2, Drift och underhåll av statliga vägar skall ligga på en rimlig nivå för att kunna hålla en hög standard. Miljöpartiet de grönas ekonomiska politik betonar vikten av ekonomiska styrmedel för att motverka miljöfarlig verksamhet. Den skattepolitik vi föreslår beträffande koldioxidutsläpp skulle leda till ett minskat bilkörande vilket innebär att vi skulle ha ett lägre slitage på vägarna, mindre trängsel och ökad säkerhet. Vi yrkar på att riksdagen avslår regeringens förslag på anslagsfördelning i nämnda avsnitt och yrkar att riksdagen istället bifaller Miljöpartiet de grönas förslag enligt tabell.
4.1 E 4 Stenungsund-Ljungskile
Beträffande regeringens förslag att riksdagen ska godkänna att medel får tas i anspråk från anslaget Byggande av vägar för ränta och amorteringskostnader för upptagna lån för väg E 6, delen Stenungsund-Ljungskile, konstaterar vi att medel måste tas någonstans och att anslaget för byggande av vägar är lämpligt. Vi motsätter oss således inte regeringens förslag, men vill särskilt betona att vi inte vill ha en fortsatt utbyggnad på sträckan över Svinesund i form av bro och vidare utbyggnad enligt planer. I en separat motion om Europaväg 6 behandlas frågan utförligare.
4.2 Låneram för broar
Regeringen har även yrkat att riksdagen godkänner att en låneram om totalt 800 000 000 kronor får användas av Vägverket för inköp av såväl omsättningstillgångar och anläggningstillgångar som för broar som ersätter färjor. Denna låneram ska framför allt finnas för eventuella framtida broprojekt. Denna beskrivning anser vi vara högst otillfredsställande och anser att inga låneramar bör beviljas för eventuella projekt som inte är beslutade ännu. Vi anser dessutom att Vägverket de senaste åren har haft en relativt mystisk roll där man bl.a. genom dotterbolaget Stockholmsleder AB talat för vägprojekt innan den politiska processen är helt avslutad. Detta anser vi vara tveksamt ur demokratisk synvinkel och framdeles bör man vara mycket restriktiv mot att bevilja låneramar för icke beslutade projekt. Vägverkets kalkyler för byggen har dessutom visat sig skena iväg på ett skrämmande sätt. Regeringen påpekar i sin proposition att den senaste årsredovisningen från Vägverket inte medfört någon anmärkning från RRV. Men regeringens formuleringar i stil med "Planerade broinvesteringar med lån har inte realiserats på så sätt som antogs för ett par år sedan" gör att varningsklockor ringer. Istället för att redovisa vilka projekt man syftar på och vilka skillnader i realisering det rör sig om i förhållande till mål och utfall, vill man skapa utrymme för ytterligare låneram för eventuella projekt! Så länge inte klara besked ges, kan inga lånade medel tas i anspråk av en statlig myndighet. Kostnaderna får inte fortsätta att skena iväg. Vi yrkar följaktligen på att riksdagen avslår regeringens förslag i detta avsnitt och istället begär att lånekostnader för redan upptagna lån ska redovisas tydligare. Vidare bör sådana lånekostnader generellt sett alltid beräknas in i ordinarie projektbudget. Vägverket bör, efter det att bättre information getts, beviljas låneram som begränsar sig till lånekostnader på redan upptagna lån. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en budgetuppföljning för berörda projekt.
4.3 Vissa vägbyggen
Som framgår av de föreslagna budgetanslagen, så tillåter det ekonomiska utrymmet inte en utbyggnad enligt tidigare planer. Med detta torde även den framtida planeringinriktningen vara ganska klarlagd. Vi finner det inte nödvändigt att behandla varje projekt för sig, men vill särskilt betona några projekt som vi inte anser bör genomföras:
4.3.1 Räta linjen
För att lösa problemet med genomfartstrafik genom Stockholm planerar man det s.k. räta linjen-projektet, som i princip innebär att sträckan Gävle-Norrköping byggs ut till en sammanhängande väg med hög kapacitet. För närvarande pågår den politiska beslutsprocessen på det lokala planet, men den politiska inställningen har varierat kraftigt mellan kommuner. Inför flera olika alternativ har diskussionen framför allt kommit att gälla det s.k. nollalternativet, dvs att man förbättrar standarden på befintlig väg och inte tar ny mark i anspråk, gentemot andra alternativ som innebär att man i många fall tar obruten mark i anspråk. Projektet riskerar även att flytta omväga genomfartstrafik genom Stockholm till Södermanland. I Södermanland planeras för närvarande sträckningar genom obruten mark, genom sörmländska kulturlandskap, genom naturskog och nära andra känsliga områden. Den s.k. räta linjen har diskuterats häftigt i Södermanland. Vi menar att projektet borde minskas betydligt i omfattning och att den räta linjen borde bli lite krokigare. Vi tror att det är möjligt att hitta andra lösningar för säkerhet och miljö. Vårt budgetförslag innebär automatiskt att räta linjen inte kan genomföras i nuvarande omfattning.
4.3.2 Öresundsbron
Miljöpartiet de gröna motsätter sig att en fast förbindelse i form av en bro byggs över Öresund. Emellertid är beslutsprocessen så pass långt gången att vi bedömer de politiska möjligheterna att stoppa projektet som mycket små. Däremot kräver vi att förändringar i den prognostiserade kostnads- och intäktsutvecklingen av betydelse redovisas till riksdagen. Vidare bör riksdagen hållas fortlöpande informerad om hur projektet påverkar miljön. Vi begär även att man omedelbart tillsätter en utredning för att få till stånd en sammanvägd bild av måluppfyllelsen hittills för projektet utifrån alla aspekter. Vi begär ett moratorium för projektet till dess att utredningen är färdig och ett politiskt beslut fattats utifrån utredningens resultat.
5. Byggande av länstrafikanläggningar
Inom anslaget A 4, Byggande av länstrafikanläggningar, ser vi stora möjligheter att förverkliga den trafikpolitik som vi i Miljöpartiet de gröna tror på. Inom detta anslag kan lokalt förankrade investeringar inom kollektivtrafik och ökad säkerhet för gång- och cykeltrafikanter göras. Inom anslaget för byggande av länstrafikanläggningar menar vi att det är möjligt att genomföra miljöriktiga investeringar i kollektivtrafik som även kan ha betydelsefulla regionalpolitiska aspekter. Cyklister måste prioriteras mer i investeringarna. Idag har cyklister en besvärlig situation. Inom de flesta myndigheter tycks missuppfattningen om att cykelbanor är något slags extrainvestering till förmån för folks fritidsintresse eller ett begränsat antal cyklister råda. Antalet cyklister i samhället skulle med stor sannolikhet vara betydligt större än idag om cyklandet var säkrare. Omfattande investeringar i cyklisternas säkerhet bör därför göras. Vidare bör inriktningen på anslaget vara sådan att s.k. rena trafikslag med minsta möjliga miljöpåverkan bör gynnas. Länsjärnvägar är i relativt dåligt skick runt om i landet. Dessa bör upprustas, liksom vissa eftersatta länsvägar, men då inte främst av miljöskäl utan av säkerhetsskäl. Inom denna anslagspost torde det även vara möjligt att genomföra investeringar i likhet med den regionala spårtrafik med moderna vagnar som nu fungerar mycket bra i södra Sverige. De negativa farhågorna om t.ex. Kustpilen besannades inte. Regional spårtrafik av det slaget ser vi som en framtida lösning för miljön, den regionala balansen och tillgänglighet till goda kommunikationer för ett stort antal medborgare.
6. Bidrag till enskild väghållning
Miljöpartiet de gröna motsatte sig sänkningen av bidraget till enskild väghållning som genomfördes i samband med budgetbeslutet för 1995/96. Neddragningen innebar ca en halvering av tidigare anslag, och signalerna om att besparingen skulle ge övervägande negativa konsekvenser var mycket starka. Miljöpartiet de gröna menade att anslaget till enskild väghållning skulle bibehållas på bekostnad av anslaget Byggande av vägar. Vidare föreslog vi i samband med den ekonomiska vårpropositionen att Vägverket borde bemyndigas att göra en omprioritering för att höja anslaget inom innevarande period. Vi är mycket glada att anslaget nu nästan återställs. Det är bra att regeringen har lyssnat på den kritik som framförts. Beträffande bedömningen av de utredningsresultat som Vägverket framställt, har vi noterat de synpunkter som RRV framfört i sitt remissvar. Vi har även uppmärksammat att Kommunförbundet kan tänka sig att diskutera omprioriteringar inom anslaget. Miljöpartiet de gröna vill gå något längre än regeringen och föreslår en större ökning av det tidigare anslaget, men vi tror att en omprioritering inom anslaget är möjlig så att anslaget på sikt kan minskas något utan några påfallande negativa effekter. Vi yrkar på att anslaget A 5 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar ska vara enligt tabell.
7. Storstadsöverenskommelser na
7.1 Dennisuppgörelsen
Dennispaketet i Stockholm innebär - om det genomförs - att man försitter en unik möjlighet att lägga om trafiksystemen. Dennispaketet blev paketet som ingen egentligen ville ha. Alla inblandade partier som står bakom uppgörelsen har fått göra avkall på någon punkt. Trots att den politiska majoriteten nu ser annorlunda ut än när uppgörelsen fullföljdes, med två partier i den politiska majoriteten som är Dennismotståndare, har det inte varit möjligt att riva upp beslutet. Innan beslutet drevs igenom, varnade man för skenande kostnader och ofullständiga miljökonsekvensbeskrivningar. Idag kan vi konstatera att de fördjupade miljöprövningar som genomförts visar på att ringleden kring Stockholm av miljöskäl inte bör byggas. I uppgörelsen ingår ca 18 miljarder till kollektivtrafiken. Vi menar dock att det är en fullständigt snedvriden bild man framställer om man hävdar att kollektivtrafiksatsningen varit större än den på bilismen, eftersom man bygger ut bilismen, men i stor utsträckning rustar upp befintlig kollektivtrafik. Upprustningen av Storstockholms lokaltrafik var en absolut nödvändighet. Den borde ha genomförts oberoende motorvägsutbyggnaderna. Kollektivtrafiken i Stockholm fyller en oerhört viktig funktion för mer än en miljon medborgare dagligen. Slitaget är högt och behovet av nya investeringar är fortfarande - även när den del av Dennisuppgörelsen som rör kollektivtrafiken är färdig - stort. De motorvägsbyggen man planerar svarar inte heller mot prognosticerad trafikutveckling. Miljöpartiet de gröna har tillsammans med en mycket bred, kunnig och engagerad folklig opinion varit motståndare till Dennisuppgörelsens genomförande. I Dagens Nyheter den 5/10 -1996 beskrivs i en artikel den kaotiska situation som för närvarande råder beträffande Dennispaketets ekonomi. Kostnaderna har - utan att de riktigt stora byggena ännu kommit igång - skenat iväg med miljardskulder som följd. Vägverket har av riksdagen bemyndigats att teckna omfattande lånegarantier för vägar inom projektet som man menar ska vara självfinansierade genom vägtullssystem. Denna självfinansiering verkar dock så här långt vara mycket avlägsen i tiden att bli uppfyllt. Vägtullarna kommer att innebära ett ökat skattetryck för bilisterna.
Vi yrkar på att staten fullföljer sin del av överenskommelsen i den del som avser kollektivtrafiksatsningar till fullo och att resten av uppgörelsen rivs upp och omförhandlas. Lånegarantierna bör omedelbart dras tillbaka, och riksdagen bör avslå regeringens förslag om utökade lånegarantier för Dennisuppgörelsen. Detta gäller Södra länken delen Sickla kanal-Värmdö- leden. Denna uppgörelse har för länge sedan - om den någonsin enbart var det - upphört att vara en Stockholmsfråga. Det är i högsta grad en nationell angelägenhet att ha uppsikt över hur gemensamma medel används. Förutom att Dennisuppgörelsens motorvägsbyggen är ekologiskt ohållbara så är de ekonomiska kalkylerna rena glädjekalkyler som används för att driva igenom beslutet politiskt. I dag har vi tyvärr fått bekräftat att projektet inte är ekono- miskt försvarbart vilket föranleder att staten bör dra sig ur uppgörelsen.
7.2 Göteborgspaketet
Göteborgspaketet är en västsvensk motsvarighet till Dennisuppgörelsen. För närvarande vägrar kommunikationsministern att betala ut utlovade medel till kollektivtrafik så länge finansieringsfrågan angående motorvägsbyggena inte är klarlagda. Vi anser att denna typ av utpressning som en regeringsföreträdare ägnar sig åt är fullständigt oacceptabel. Det är inte rimligt att man inte håller sin del av uppgörelsen när det gäller medel som i praktiken är avhängiga övriga investeringars fortlöpande och finansiella situation. Detta är att köra över det kommunala självstyret, anser Miljöpartiet de gröna och en taktik som regeringar inte borde ägna sig åt. Vi yrkar att regeringen omedelbart betalar ut innehållna medel till kollektivtrafiksatsningar, drar sig ur uppgörelsen i dess övriga delar med hänvisning till att projektets motorvägsutbyggnader inte är godtagbara ur ett ekologiskt hållbart perspektiv och verkar för en omförhandling av Göteborgspaketet snarast. Detta innebär således att vi yrkar avslag på regeringens förslag om utökade lånegarantier för delar av Göteborgspaketet.
8. Järnvägar
Det är svårt att få en konkurrenskraftig godstrafik på spår - men det är möjligt. En grundläggande förutsättning är dock ett väl utbyggt stomnät över hela Sverige med kapacitet för en utveckling med kraftig ökning av järnvägstrafiken. Till tågtrafikens fördel talar miljön - mot den talar framför allt tidsaspekten. Därför är det viktigt att effektivisera spårtrafik över hela Sverige. Ökad kapacitet i form av parallella spår, ökad bärighet och ökad tillgänglighet bör vara mål för investeringarna inom Banverkets område. Miljöpartiet de gröna vill att Botniabanan omedelbart börjar att byggas ut i sin helhet. Vidare bör även Atlantbanan byggas snarast. I Banverkets stomnätsplan framgår klart och tydligt att vissa områden i Sverige verkar ha försvunnit från framtiden. Till dem hör exempelvis Blekinge. Detta är förstås inte godtagbart. Vi återkommer med mer detaljerade förslag i samband med att regeringen lägger proposition angående den pågående Kommunikationskommitténs delbetänkande. Vi vill dock redan nu betona att förhållningssättet till järnvägstransporter måste vara att de ska öka på bekostnad av vägtrafiken. Enligt Europeiska unionens egna beräkningar så förväntas transporterna bli det största miljöproblemet till följd av den inre marknaden. Det är förstås inte möjligt att utgå ifrån att en överflyttning av godstransporter från väg till järnvägstrafik kan ske med den transportutveckling man beräknar. Det är avgörande för vår livsmiljö att man på lång sikt skapar ett samhälle där transporter av varor och produktionsmaterial effektiviseras i själva produktionskedjan. Dock måste investeringar svara mot den volymutveckling, som är svår att förändra, genom medveten styrning från ett mindre bra transportslag, i detta fall vägtrafiken, till ett annat. Av denna anledning vill Miljöpartiet de gröna öka anslaget A 9 Nyinvesteringar i stomjärnvägar samt ersättningar för vissa kapitalkostnader i betydligt högre utsträckning än vad regeringen föreslår. Vidare bör anslaget A 8 Drift och vidmakthållande av statliga vägar hålla en fortsatt hög nivå. Miljöpartiet de gröna yrkar att riksdagen antar förslag till anslag med angiven ändring för anslagen A 7, A 8 och anslag A 9 enligt tabell. Detta förslag innebär att Miljöpartiet de gröna föreslår att riksdagen avslår regeringens yrkande 10 i detta avseende.
9. Luftfart
Stora miljöförbättringar har skett inom luftfarten de senaste tjugo åren Trots detta är luftfartens miljöpåverkan fortfarande avsevärd. För trots att flyget till stora delar blivit "renare" så har själva flygtrafiken ökat avsevärt. Mellan 1980 och 1990 fördubblades antalet flygplansrörelser i Sverige, från 200 000 till 400 000. Det är därför nödvändigt att Luftfartsverket i än högre utsträckning än tidigare anpassar sin verksamhet efter delmålet om ett miljöanpassat flyg. Luftfartsverkets mål anges till "Som övergripande mål föreslås att Luftfartsverket skall främja ett säkert, konkurrenskraftigt och miljöanpassat flyg för att tillgodose människors resbehov och näringslivets behov av varutransporter genom att bedriva flygplatsverksamhet, flygtrafiktjänst, flygsäkerhetsarbete och luftfartspolitiskt arbete". Vi menar att det är svårt att argumentera mot att flyget ska vara konkurrenskraftigt i den bemärkelse att motsatsen är konkurrenssvagt, något som knappast kan tolkas som en vettig utgångspunkt. Däremot anser vi att flyget skall vara konkurrenskraftigt i förhållande till efterfrågan och inbördes förhållande. Däremot anser vi inte att ett delmål för Luftfartsverket bör vara att stärka flygets konkurrenskraft i förhållande till andra miljövänligare transportslag. Miljödifferentierade avgifter som Luftfartsverket tar ut bör vara miljödifferentierade i förhållande till annat existerande transportmedel på samma sträcka. Detta innebär exempelvis att en tågresa mellan Stockholm och Göteborg ska ingå i bedömningen för avgiften för flyget som gör samma sträcka. Vi delar inte Luftfartsverkets förslag om en oförändrad restriktion för prishöjningar som innebär att trafikavgifterna får öka med högst 80 % av nettoprisindex (fr.o.m. 1993) eftersom trafikavgifterna bör vara miljörelaterade och således flexibla i förhållande till anpassningskapaciteten till ett mer miljöanpassat flyg. Luftfartsverket bör ges i uppdrag att utarbeta ett system för trafikavgifter som bygger på miljödifferentiering.
9.1 Schengenanpassning
Miljöpartiet de gröna är starka motståndare till Schengenavtalet och kommer att arbeta mot en svensk anslutning. Skälen till detta anges i flera olika motioner från Miljöpartiet de gröna. Mot bakgrund av detta finner vi det inte heller motiverat att Schengenanpassa svenska flygplatser. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
10. Post- och telekommunikationer
Trafikutskottet har nyligen behandlat post- och telefrågor i betänkande 1996/97:TU3 angående regeringens proposition 1995/96:218 och Riksdagens revisorers förslag 1995/96:RR10. Miljöpartiet de gröna framförde vid detta tillfälle våra avsikter på postområdet. Dessa kvarstår alltjämt och vi finner därför inte skäl att så nära inpå ett förestående riksdagsbeslut återigen motionera i frågan. Vi hänvisar till motionerna 1995/96:T60 och 1995/96:T64 samt de reservationer som är fogade till betänkandet som Miljöpartiet de gröna står bakom. Vi anser dock att regeringens förslag om anslag till Post- och telestyrelsen är för högt. Vi föreslår en sänkning av medelstilldelningen eftersom vi förutsätter att ytterligare rationaliseringar kan göras, så att skillnaden mellan intäkter och utgifter minskas. När det gäller upphandling av vissa samhällsåtaganden föreslår vi dock en liten höjning av anslaget i förhållande till regeringens förslag eftersom vi anser att funktionshindrades tillgång till effektiva telekommunikationer och postservice skall vara mycket hög. Denna betalningsvilja är ett mått på samhällets solidaritet. Vi yrkar på en medelsfördelning enligt tabell.
11. IT
Den nya tekniken, IT, har redan spritt sig ut i samhället inom nästan alla dess områden. Det är egentligen svårt att tala om en generell IT-politik. Man kan enkelt konstatera om den nya tekniken är intressant eller inte och sedan undersöka möjligheterna för utveckling. Vår bedömning är att IT- utvecklingen har goda möjligheter att "stå på egna ben". Den snabba utvecklingen har hittills inte grundat sig på statliga interventioner och åtgärder. Därför anser vi det omotiverat att staten nu skulle försöka påverka utvecklingen eller förändra marknadssituationen åt ett visst håll. Däremot bör staten se till att regler, lagar och etik inte kränks. Eftersom det ligger i marknadsutvecklingens intresse att IT skall användas ute i samhället i alla möjliga sammanhang, kommer förhoppningsvis utvecklingen att gå mot mer användarvänliga program och hårdvaror. Dock ser vi redan nu tecken på en tydlig "IT-segregation" där vissa samhällsgrupper särskilt utmärkt sig för att ha låg eller ingen tillgång till IT och andra grupper haft ovanligt bra kunskaper och hög tillgänglighet. Skillnaden ligger förstås, som mycket annat, på det socio-ekonomiska planet och i relation till män och kvinnor, barn, vuxna och äldre. För att inte marginalisera vissa grupper i IT-användning bör vissa åtgärder genomföras av staten. Vi anser det motiverat med ett anslag enligt tabell för IT-frågor. Vi anser att ändamålen för anslaget är mycket behjärtansvärda, och vi stöder regeringens förslag på inriktning för IT-rådet.
12. Kollektivtrafik, samhällsköpta tjänster och SJ
Dessa områden är mycket viktiga för Miljöpartiet de gröna. Vi konstaterar nöjda att SJ håller en fortsatt hög lönsamhet, men måste ändå understryka vissa tvivel angående de rationaliseringar som genomförts. I sin iver att få bort den för SJ obekväma nattågstrafiken har man satt in X 2000 i stället vilket visat sig vara ett mycket dåligt alternativ på sträckor till Norrland. Vidare sker en omläggning av tågtrafik till höghastighetståg vilket innebär att fler kommuner blir tvungna att betala extra för att få tågstopp. Eftersom avtalet mellan SJ och staten reglerar SJ:s krav på att bara driva lönsam trafik, så är staten tvungen att ta ansvar fullt ut för dem som har ett behov av transport, som inte kan omvandlas till verklig efterfrågan, eftersom deras köpkraft inte tillåter det. Anslaget för köp av olönsam interregionaltrafik bör därför vara högt. Miljöpartiet de gröna föreslår en ökning i jämförelse med regeringens förslag på 147 mkr som räcker till nattågstrafik mellan Mittsverige och västkusten.
Beträffande anslaget D 4, Viss internationell verksamhet, anser vi att en besparing kan göras på denna post. Av propositionen framgår inga skäl som talar emot en sådan besparing. Detta innebär inte att Miljöpartiet de gröna vill förringa betydelsen av internationella förhandlingar, men vi anser att staten inte bör belastas i så hög utsträckning med kostnader för värdskapet Maritime Industries Forum´s årsmöte 1997. Den besparing vi föreslår 1997 borde kunna finansieras av näringen själv.
13. Forskning
Med hänvisning till det som anförts i motionen om nödvändigheten av en omställning av transportsystemen så är det olyckligt att man genomför en besparing på forskningsområdet. Dock anser vi att nya vägar måste prövas för finansiering för att inte forskningen som sådan ska bli lidande. I och med att ekonomiska styrmedel införs i trafiksektorn, faller det sig nästan naturligt att näringen själv bekostar sådan forskning som den kan ha gagn av i framtiden. Vi föreslår en något mildare besparing än regeringen och betonar att vi önskar att projektet med forskning angående el- och hybridfordon fortlöper. Vi föreslår fortsatt anslag till denna forskningsgren.
14. Organisationen av den periodiska fordons- kontrollen
14.1 Fortsatt monopol
Miljöpartiet de gröna har under hela den politiska processens olika turer hävdat att AB Svensk Bilprovning bör få behålla monopolet på obligatoriska fordonsbesiktningar. Vi anser att ASB i detta avseende utövar en funktion som kontrollmyndighet, som svårligen skulle kunna skötas oförvitligt på en öppen marknad. Dåliga erfarenheter från Tyskland där anmärkningsfrekvensen sjunkit från 25 % till 15 % efter avreglering till nuläget, talar för att det är olämpligt att konkurrensutsätta denna verksamhet. Det tyska exemplet kan tillbakavisas med argumentet att bilarna blivit bättre. Detta stämmer visserligen, men de har även blivit bättre i Sverige och anmärkningsfrekvensen har inte visat sådana drastiska skillnader inom samma tidsperiod. Det har anförts att ASB:s monopol bidrar till tröghet i systemet med låg tillgänglighet och dålig service för fordonsägarna. Vi menar att det förhåller sig precis tvärtom. ASB är ett aktiebolag med staten som huvudägare med 52 % av aktierna. Resten av aktierna är fördelade mellan olika organisationer, försäkringsbranschen, motorbranschen, Svenska åkeriförbundet m.fl. som genom detta ägande kan vara med och påverka verksamhetens utformning och ha full insyn i företagets göranden. Denna konstruktion har fungerat mycket bra eftersom de största kunderna och tillika intressenterna kan vara med och påverka direkt. Som skäl för en avmonopolisering har anförts att väntetiderna är oacceptabelt långa. Dessa väntetider, som i princip uppstod i den omfattning de varit de senaste åren då riksdagen minskade ASB:s möjlighet att använda prisinstrumentet för att få fordonsägare att boka i tid, har nu minskats betydligt genom en offensiv kampanj från företagets sida. Genom kallelser har man lyckats förbättra statistiken betydligt, även om variationen över landet är fortsatt stor. ASB har idag ett samhällsansvar vilket innebär att de kan fortsätta att ha kvar stationer som inte bär sina egna kostnader i glesbygdsområden. Hade ett beslut om konkurrensutsättning genomförts så hade ett antal bilprovningsstationer i Norrbotten varit akut nedläggningshotade. Dessa stationer får nu vara kvar. Körsträckan till en bilprovningsstation kan dock fortfarande vara ganska så lång i Norrland så man bör utreda möjligheterna för samverkansformer i glesbygd.
14.2 Utglesningen av den periodiska fordonskontrollen
Vi förhåller oss mycket skeptiska till regeringens förslag om utglesning av den periodiska fordonskontrollen och premiesystem som innebär att man, om man sköter sitt fordon väl, ska kunna besiktiga bilen vartannat år i stället för varje. Vi föreslår att regeringens förslag angående premiesystem genomförs, men som en försöksverksamhet under tre år och att en utvärdering sedan genomförs så att riksdagen har möjlighet att ta ställning till utfallet. Vi yrkar avslag på regeringens förslag om utglesning av den priodiska fordonskontrollen. Vidare föreslår vi att riksdagen bifaller ASB:s alternativa förslag till utglesning.
15. Förslag till anslagsfördelning, utgiftsområde 22
Nedan följer Miljöpartiet de grönas förslag för anslagsfördelning inom utgiftsområde 22. Tabellen avser samtliga utgiftsområden med Miljöpartiets avvikelse från regeringen angiven. Vi föreslår att riksdagen bifaller Miljöpartiet de grönas förslag, enligt nedanstående tabell. Förslag till anslag 1997 och beräkningar 1998 och 1999, milj. kr.
22 Kommunikationer Regeringen
Miljöpartiet
Förslag Beräknat Beräknat Avvikelse från regeringen
1997 1998 1999 1997 1998 1999
Totalt utgiftsområdet
25063 24511 25472 -1115 719 988
Anslag
A 1 Vägverket: Administrationskostnader 440 465 465 -130 -145 -145
A 2 Drift och underhåll av statliga vägar 6011 6355 7360 -10 -134 -560
A 3 Byggande av vägar 4314 3785 3676 -3100 -2185 -1896
A 4 Byggande av länstrafikanläggningar 1228 1233 1293 600 700 800
A 5 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar 610 610 610 10 12 18
A 6 Vägverket: Kostnader för registerverksamhet 371 385 385
A 7 Banverket: Sektorsuppgifter 768 750 750
A 8 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar 3000 3000 3000 100 100 100
A 9 Nyinvesteringar i stomjärnvägar samt ersättning för vissa kapitalkostnader 5665 5330 5330 1266 2204 2504
B 1 Ersättning för fritidsbåtsändamål 44 44 44
B 2 Transportstöd för Gotland 175 175 175
B 3 Ersättning till viss kanaltrafik m.m. 63 63 63
B 4 Bidrag till sjöfarten 400 400 400
B 5 Övervakning av M/S Estonia 24
B 6 Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen 15 15 15
C 1 Post- och telestyrelsen 161 158 158 -10 -10 -10
C 2 Upphandling av särskilda sam- hällsåtaganden 158 158 158 5 5 5
C 3 Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice 200 200 200
C 4 Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarm Sverige AB 140 140 140
C 5 Informationsteknik: Telekommunikation m.m. 23 25 25
D 1 Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier 200 200 200
D 2 Köp av interregional persontrafik på järnväg 413 413 413 147 147 147
D 3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik 211 216 221
D 4 Viss internationell verksamhet 8 8 8 -3
D 5 Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst 0 0 0
E 1 Statens väg- och transportforskningsinstitut 32 29 29
2 2
E 2 Kommunikationsforsknings- beredningen 151 148 148
3 3
E 3 Bidrag till forskning om el- och hybridfordon 20
10 20 20
E 4 Statens institut för kommunikationsanalys 31 31 31
E 5 Bidrag till Sveriges meteoro- logiska och hydrologiska institut 120 110 110
E 6 EUMETSAT, WMO och ECMWF
66 66 66
16. Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 anvisa anslagen under utgiftsområde 22 i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 22 för åren 1998 och 1999 i enlighet med vad som anförts i motionens tabell,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bedömningsgrunder för infrastrukturinvesteringar,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om utökad låneram för kostnader i samband med ersättningskostnader för färjetrafik då den ersatts av broar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om låneramen för broars storlek,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre budgetuppföljning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den s.k. räta linjen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av Öresundsbroprojektets måluppfyllelse,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om moratorium för Öresundsbroprojektet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om LTA-anslagets inriktning och mål,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Dennisuppgörelsen,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag om utökade lånegarantier för sträckan Södra länken i Stockholm,
13. att riksdagen avslår regeringens förslag om utökade lånegarantier för delsträckor av Göteborgspaketet,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Göteborgspaketet,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Luftfartsverkets övergripande mål,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Luftfartsverket bör ges i uppdrag att utarbeta en modell för helt miljödifferentierade avgifter,
17. att riksdagen avslår regeringens förslag angående Schengenanpassning av flygplatser,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att premiesystem inom bilprovningen bör genomföras som tidsbegränsad försöksverksamhet,
19. att riksdagen avslår regeringens förslag om utglesning av den periodiska fordonskontrollen,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ASB:s alternativa modell för utglesning.
Stockholm den 7 oktober 1996
Marianne Samuelsson (mp)
Birger Schlaug (mp) Elisa Abascal Reyes (mp) Roy Ottosson (mp) Ewa Larsson (mp) Eva Goës (mp) Gudrun Lindvall (mp) Per Lager (mp) Barbro Johansson (mp) Gunnar Goude (mp)
Gotab, Stockholm 1996