Östersjöområdet under begreppet Baltic Sea Region kan
förväntas utvecklas till en viktig tillväxtmarknad för
industriell produktion, handel och transporter. Eftersom
infrastrukturen, innefattande såväl de fysiska, juridiska som
administrativa sektorerna på den östra delen dvs Balticum,
Ryssland, OSS-staterna och Polen är generellt eftersatt, är
det nödvändigt att olika insatser görs för att avhjälpa dessa
brister.
På olika håll pågår arbeten med strategiska planer för hur infrastrukturen i
Balticum och Östersjöområdet i övrigt skall utformas. Transportsektorn utgör
i många fall en begränsning för att integrerade transportsystem och
kvalificerad industri skall kunna växa fram. Här krävs det olika former av
transnationell samordning och ekonomiskt bistånd från olika organ bla EU,
Östersjöråd och nordiska organisationer.
En huvuduppgift är att utforma en policy på infrastrukturområdet kring
nationella och funktionella brytpunkter och transportkorridorer till den
europeiska kontinenten och övrig omvärld. Det måste särskilt understrykas att
betydelsen av att utarbeta konkreta planer för Sveriges östorienterade
infrastruktur har en stimulerande betydelse för den ekonomiska utvecklingen
i Östersjöområdet.
Antalet sådana förbindelser och kombinationer måste avvägas med hänsyn
till kraven på konkurrens och flexibilitet i systemen. Planeringen bör
genomföras på lägsta operativa nivå (subsidiaritet) i samverkan med bla
användarna, för att verkställa insatserna. Åtgärderna bör samordnas för att
erhålla lämplig balans mellan och sammansättning av insatser på olika
infrastrukturella och transporttekniska områden. Helhetslösningar i
sammanhängande system bör eftersträvas.
Det skandinaviska näringslivet och dess ekonomi integreras i växande
utsträckning med sin motsvarighet i östra Europa. En ökad internationali-
sering och skärpt konkurrens medför nya stora strukturförändringar i närings-
livet bla genom att företagen lägger allt större vikt vid handel med kunskap
och tjänster. I denna utveckling blir även metoder för hantering och över-
föring av information och kunskap centrala.
Behovet av industriell teknik och flödet av material och produkter påverkar
de framtida godstransporternas omfattning och lokalisering. För att hålla
samman de nya företags-strukturerna skärps kraven på bl a effektiva system
för godstransporter.
Eftersom Östersjön för flera av länderna utgör en gemensam gräns måste
system för sjötransporter på ett effektivt sätt integreras och anpassas till
transportsystem för väg och järnväg. En av de stora utmaningarna inför
framtiden är också att göra denna integrering på geografiska platser där det
finns förutsättningar att utveckla miljöanpassade lösningar. Ur logistisk
synpunkt finns stora fördelar att hämta vid en integrering av
transportsystemen på båda sidorna av Östersjön till den östsvenska regionens
hamnar i Norrköping och Oxelösund.
Logistikområdet inbegriper stora delar av ett företags verksamhet. Utifrån
företagets synpunkt kan olika huvudområden urskiljas som inköp och
materialförsörjning, produktionsstyrning, distribution och transporter samt
informationssystem. Samhällsinflytandet, omfattande bl a infrastrukturens
effektivitet (exempelvis vägar, järnvägar, hamnar, terminaler, kommunika-
tionssystem, utbildning m m), miljö- och energifrågor tillsammans med
regelverk, policy och näringslivspolitik, påverkar förutsättningarna för
näringslivet att utforma effektiva logistiklösningar och anknytande affärs-
processer till förbättrad konkurrenskraft och utvecklingsförmåga.
Det regionala perspektivet
I ett regionaliserat Europa inklusive Sverige framstår det
regionala perspektivet på infrastruktur och dess betydelse för
olika nätverk allt tydligare. Samverkansformer finns och
måste utvecklas vidare kring gemensamma intressen hos
europeiska regioner oavsett nations-tillhörighet och inte bara
i form av relationer till regioner inom den egna nationen.
Tiden är nu mogen för en mer dynamisk syn där specifika regionfördelar
och styrkefaktorer bättre tas till vara. Grunden för den nationella regionala
politiken bör vara arbetsfördelning och samverkan. En sådan mer
differentierad inriktning kräver delvis nytt handlag i den praktiska
planeringen, samtidigt som man med infrastruktur måste kunna stödja lokal
och regional utveckling i olika riktningar.
En förändring av planeringsprocessen i riktning mot regionala samband av
fysiska nätverk mm ställer nya krav på tydliga mål, klar delegering samt inte
minst utnyttjande av näringslivets kompetens. Erfarenheterna från bl a
Tyskland (Schleswig-Holstein) och Holland (European Transport Region
Twente, ETT) pekar bl a på att nationella och regionala visioner tillsammans
med näringslivet kan tjäna som ett instrument för att informellt styra
utvecklingsinsatser.
En starkare fokusering på strategiskt viktiga systembyggnader med
tidplaner för genomförande är nödvändiga. Det förutsätter en ökad
beslutskraft i regionerna och en översyn av bla de funktioner som
länsstyrelserna nu har. Den parlamentariska Kommunikationskommitténs
delrapporter pekar tyvärr på att dess arbete inte kommer att ge klarhet kring
riktlinjerna för de nationella fysiska nätverkens lokalisering och utformning.
Det regionala perspektivet har i mitt närområde alltför länge helt
behandlats inom respektive länsindelning, dvs Östergötland, Södermanland,
Jönköpings och Örebro län. Såväl inom länsstyrelser som landsting har små
steg tagits till en större samverkan med näringslivet för utveckling av en
regional vision och arbete för ökad konkurrenskraft. Detta är något märkligt
då ex. den Östsvenska Handelskammarens verksamhet geografiskt omfattar
näringslivet inom såväl Östergötland, Södermanland som på Gotland. Det är
angeläget att en process inleds som syftar till att utveckla den östsvenska
regionens identitet och vision utan skarpa gränser.
Redan nu står det klart att regionförsök med hjälp av speciallagstiftning
som flyttar ut statliga uppgifter till regional nivå inleds om något år i Skåne,
Kalmar län och Gotland. För att stimulera utvecklingen av länsövergripande
och kreativa dialoger mellan samhällsorganisationer och näringsliv kring
regionala visioner och samverkan bla vad gäller kontakter och interregionala
projekt med länderna på andra sidan Östersjön och regionala centra inom EU-
staterna, bör regeringen ta ett initiativ ex genom att uppmana länsstyrelserna
till aktiv geografisk samverkan över länsgränserna med andra regionala
aktörer inom bla näringsliv, utbildningscentra, landsting och
kommunförbund. EU:s olika program bl a Interreg II och Phare kan
finansiellt stödja goda initiativ.
Kunskapscentra
Högskolorna och universitetens roll för utvecklingen av en
region kan inte nog understrykas. I tidigare motioner och
interpellationer det senaste året har jag hävdat behovet av ett
utbyggt universitet i Norrköping. Det är med tillfredsställelse
jag ser på den nyligen av riksdagen beslutade satsningen att
under 1997 inleda en kraftig och långsiktig utbyggnad av
Linköpings universitet i Norrköping.
Den regionala rollen som Linköpings universitet har haft bör i ett nytt
perspektiv kunna omfattas av en internationell roll bl a vad gäller
Östersjöområdet. I Norrköping/Linköpings-området och i Nyköping finns en
kraftfull samling av unik kompetens inom statliga verk och institutioner,
Sjöfartsverket, Luftfartsverket, VTI-Statens Väg- och Transportforsknings-
institut, SMHI och Studsvik, till gagn för utvecklingen av effektiv
infrastruktur inom Östersjöområdet.
I en tidigare motion samt interpellation till utbildningsministern har mitt
förslag diskuterats om en till universitetet anknuten Östersjöakademi i
Norrköping. Även om kommentarerna till motionen från utbildningsutskottet
framhäver friheten hos universiteten och högskolorna att själva besluta om
inriktning av verksamheten bör det hos regeringen finnas ett övergripande
intresse att ta initiativ till samordning av kvalificerat utbildnings- och
utvecklingsarbete med sikte på Östersjöområdets utveckling.
De initiativ som tagits på senare tid exempelvis statsministerns Östersjöråd
anger riktningen mot ett kraftigt ökat intresse och behov av Östersjö-
samarbete både i näringslivet och på politisk nivå. De beslutade satsningarna
på universitetet i Norrköping gör förslaget om en Östersjö-akademi aktuell
inte minst för att utveckla bättre kunskap inför angelägna satsningar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ta initiativ till utformning av en policy kring nationella och
funktionella transportkorridorer för att utveckla Östersjöområdet på ett
miljöanpassat och effektivt sätt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ta initiativ till att uppmana länsstyrelserna till aktiv
geografisk
samverkan över länsgränserna med andra regionala aktörer inom bl.a.
näringsliv, utbildningscentrer, landsting och kommunförbund särskilt vad
gäller utvecklingen av den östsvenska regionen,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ta initiativ till att utreda formerna för en till Linköpings
universitet i Norrköping anknuten Östersjöakademi för samordning av
kvalificerat utbildnings- och utvecklingsarbete med sikte på Östersjöområdets
utveckling. 2
Stockholm den 7 oktober 1996
Dan Ericsson (kd)
1 Yrkande 2 hänvisat till AU.
2 Yrkande 3 hänvisat till UbU.