Organisationsfrågor runt den framtida infrastrukturplaneringen
Vänsterpartiet anser, precis som i Storbritannien, att Sverige
mer eller mindre är färdigbyggt, när det gäller vägnätet, utom
i undantagsfall.
Ska vi klara de nationella miljömålen och den internationella solidariteten,
så måste biltrafiken i Sverige minska, oavsett katalysatorer och miljö-
vänligare drivmedel.
Moderna, miljövänliga kommunikationsslag, som informationsteknik och
spårbunden kollektivtrafik, måste öka i omfattning.
Det behövs en utökad forskning kring samordning och interaktion, mellan
olika slags kommunikationsslag och om vilka kommunikationsslag, som är
lämpligast i olika delar av landet och vilka effekter de har på regional
utveckling, stadsplanering m.m.
Stråktänkandet inom kommunikationsområdet måste stå tillbaka för ett
regionalt tänkande, eftersom det mesta av kommunikationsarbetet är regionalt
baserat. Upprättandet av regionala miljöstrategier måste ges stor tyngd i de
statliga verksamheter, som påverkar detta i stor omfattning, som t.ex.
Vägverket, Banverket, SJ, , m.fl. Idag har dessa verksamheter en helt annan
organisationsstruktur, vilket gör det svårt att omsätta de regionala
miljöstrategierna i praktisk verklighet.
I Skåne och i några regioner till kommer de kommunala och de regionala
politiska församlingarna att få ett större inflytande över länsanslagen för
trafikverksamhet. Om detta blir framtiden, så är det ännu viktigare att de
statliga verksamheter som är berörda av hur de regionala infrastruk-
turpolitiska målen utformas, är organiserade på motsvarande sätt.
Vid nationell planering av infrastruktur kan det ibland vara så att olika
kommunikationssatsningar ställs emot varandra, inte minst när medlen för
investeringar krymper. Vägverket tar sin del och Banverket sin. Istället för att
stå för en helhetsanalys så blir de båda infrastrukturanläggarna konkurrenter
och "slåss för sin sak". Det finns också exempel på betydande samordnings-
vinster om Vägverkets och Banverkets investeringar skett samtidigt och inte
den enes först och den andres sen.
Kommunikationssektorn måste ingå i vad som kallas ett bärkraftigt sam-
hälle och inte sammantaget belasta miljön mer än den tål. En sammanhållen
syn på infrastrukturfrågorna kräver också att de verksamheter som är av
betydelse för en sådan utveckling ryms inom en och samma organisation.
Den bör också stämma överens med den statliga och den regionala nivån där
de politiska målen för miljöpolitiken läggs fast.
Regeringen bör därför utreda en sammanslagning av Vägverket och
Banverket till en organisation, kallad t.ex. Kommunikationsverket eller
Infrastrukturverket. Dess organisation bör decentraliseras för att stämma
överens med den regionala indelningen av Sverige. Regeringen bör också
fundera över hur övriga intressen när det gäller kommunikationer kan
samordnas med en eventuell ny organisation för Vägverket och Banverket.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda en sammanslagning av Banverket och Vägverket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i
övrigt anförts om andra kommunikationsintressen.