Vägförbindelser
Historiskt har nuvarande riksväg 57 Katrineholm-Flen- Gnesta-Järna-E 4 varit den naturliga vägförbindelsen mot Stockholm. Vägen är på delen Flen-Järna av mycket dålig standard med smal körbana samt dålig profil med kurvor och backkrön. Dessutom passerar vägen många tätorter (Flen, Skebokvarn, Sparreholm, Stjärnhov, Mölnbo och Järna) med trafik rakt genom samhällena och därmed många hastighetsnedsättningar.
Under senare tid har vi i västra Sörmland diskuterat att riksväg 55 Katrineholm-Flen-Strängnäs (Åker)-E 20-Södertälje-E 4 bör ses som den naturliga förbindelsen med Stockholm. Skälen härtill är flera:
- utbyggnaden av E 20 till motorväg mellan Eskilstuna och Södertälje - - inga tätorter som vägen passerar utom Flen och att Malmköping bara tangeras - - vägen kan - tekniskt och miljömässigt - lätt rustas upp då väldigt lite bebyggelse ligger utefter vägen - - väg 910 över Åker är en utmärkt "genväg" och kan efter viss upprustning bli en bra koppling mellan riksväg 55 och E 20. - För en upprustning av riksväg 55 talar också att denna väg är en viktig förbindelse till Uppsala, där det i dag sker en upprustning mellan Litslena och Uppsala. Riksvägen ingår också i en naturlig förbindelse till Arlanda (Katrineholm- Flen-Strängnäs-Enköping-E 18-E 4-Arlanda). Detta stämmer också med den vägutredning som vägverket nyligen lagt fram avseende "Arlandalänken", dvs. en förbindelse mellan E 18 och E 4 via Sigtuna och Märsta. För många boende i västra Sörmland är vägförbindelsen till Arlanda via riksväg 55-E 18 naturlig för att undvika den omfattande trafiken i Stockholm med risk för tidsfördröjning. Sett från Stockholmshorisont borde en avlastning av trafik från staden vara angeläget inte minst från framkomlighets- och miljösynpunkt.
Slutsats i vägfrågan
Satsa på en utbyggnad av riksväg 55 genom Sörmland som förbindelse till Stockholm-Arlanda-Uppsala.
Riksväg 55 är lätt att bygga ut genom att ett fåtal orter berörs och att den spridda bebyggelsen utefter vägen är av liten omfattning.
Avstå från en utbyggnad av riksväg 57 som skulle innebära ett stort intrång i bebyggelsen och naturen och kräva stora satsningar på förbifarter för många orter. Utveckla i stället riksväg 57 till en centralt belägen turistväg genom det sjörika Sörmland, till gagn för turistutvecklingen i länet.
Järnvägsförbindelser
Nu bör de stora järnvägssatsningarna i västra Sörmland följas upp genom åtgärder som kan utveckla person- och godstrafiken på järnväg. För Katrineholm gäller det inte minst utnyttjandet av det nyligen invigda Resecentrumet. Ett naturligt steg är att X 2000 till/från Malmö, som i dag bara passerar igenom också stannar. Därmed kan Katrineholm utvecklas till en fullvärdig trafikpunkt till gagn för hela västra Sörmland. För resa till Stockholm bör tåget vara det naturliga valet, särskilt om man väger in bekvämlighet och miljö. Strax bör denna resmöjlighet också utökas med Arlandabanan. Trafikupplägget bör naturligtvis vara utformat så att det är bekvämt och naturligt att ta tåget hela vägen till Arlanda - inte som i dag att ta bilen hela vägen. En sådan utveckling bör gynna både näringslivet och den enskilda kommuninvånaren.
Överhuvudtaget är en samordnad trafikuppläggning för hela Mälardalen av stor betydelse för regionen vad avser gemensam arbetsmarknad och privat resande. En fysisk förutsättning är att 3:e spåret i Stockholm ("getingmidjan") löses på ett tillfredsställande sätt, dvs att en järnvägsförbindelse som betjänar södra och västra Sverige och därmed har nationell betydelse prioriteras framför en biltrafikled av lokal betydelse (Centralbron).
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av kommunikationerna mellan västra Sörmland och Stockholm.
Stockholm den 3 oktober 1996
Reynoldh Furustrand (s)
Anita Persson (s) Laila Bjurling (s) Michael Hagberg (s) Elisebeht Markström (s)