En långsiktigt hållbar samhällsutveckling kräver effektiva transporter. Effektiva på ett mycket mer genomtänkt sätt än hittills. Här finns mycket att vinna i ekonomi och miljö med överföring av gods från landsväg till järnväg och sjöfart. Till detta kommer bättre logistik med snabba informationssystem, ökade beläggningsgrader och ökad turtäthet. Föreliggande proposition är ett betydelsefullt bidrag till en sådan utveckling samtidigt som man kan konstatera att utvecklingen inom detta område har inte mer än påbörjats än.
Genomförandet av följande infrastrukturprojekt för Östergötland, som består av tre ömsesidigt samverkande, men samtidigt fristående objekt, skulle innebära en sådan sammanhållen syn på transportinfrastrukturen som regeringen anger i propositionen. De kommuner som i första hand berörs är Norrköping, Finspång och Söderköping.
1. Norrköping har genom sitt läge fördelar som kan utnyttjas för att tillgodose nya krav på transporter för dagens marknader och som marknadsport mot öst. I Norrköping är infrastrukturen väl utbyggd och alla fyra transportslagen finns företrädda. Här möter två Europavägar och två riksvägar Södra stambanan alldeles intill en av ostkustens modernaste djuphamnar och en internationell flygplats. För att erbjuda fördelar utifrån detta pågår projekt transport- och logistikcentrum på Händelö. Här finns den konkreta fysiska möjligheten att skapa en mötespunkt mellan de olika transportslagen. I Norrköping kommer också kunskap om logistik att utvecklas ytterligare vid universitetet i samarbete med de transportföretag som redan finns etablerade i regionen.
Ett godstransportcentrum av den sort som är möjlig på Händelö är av nationell betydelse. För att tillvarata fördelarna med Händelö behöver vägnätet byggas ut lokalt i Norrköping. En sådan utbyggnad skulle lösa även det problem som i dag finns med en ineffektiv koppling mellan E 22 och E 4. En satsning på norr- och österled i Norrköping skulle på detta sätt möjliggöra god samhällsutveckling på flera sätt.
2. Riksväg 51 förbinder Norrköping och Örebro. Sträckningen har olika standard. På avsnittet mellan Norrköping och Finspång är standarden god riksvägsstandard (13-metersväg) förutom på avsnittet förbi Svärtinge. Sträckan mellan Finspång och Örebro har lägre standard, på vissa avsnitt mycket låg standard. För näringslivet i Finspång och Norrköping är vägen av utomordentlig betydelse. I Finspång finns framgångsrik industri med stor andel tunga transporter och stor export. Kontakten med hamnen i Norrköping och planerat transportcentrum samt Europavägarna E 4 och E 22 är väsentlig. Med pågående utveckling i Östeuropa kommer kontakten med hamnen att bli allt viktigare.
I Östergötland sträcker sig E 22 genom Valdemarsvik, Söderköping och ansluter till E 4-an i Norrköping. Vägen utgör en mycket betydelsefull del i det kommunikationsnät som förbinder staterna runt Östersjön och övriga delar av Europa. De framtida förbindelserna från Finland, Ryssland och de baltiska staterna kommer till stor del, genom den nystartade färjetrafiken i Norrköpings hamn, att gå via E 22 ner över Karlskrona/Ystad och vidare mot kontinenten. Pågående utveckling i Östeuropa kommer att medföra ännu större behov av kontakter varav en stor del kommer att gå på E 22 genom Sverige. Detta innebär att stora krav ställs och kommer att ställas på en väl fungerande väg mellan Östergötland samt Blekinge och Skåne.
3. E 22:ans genomfart i Söderköping skär genom staden och delar denna i två delar med stora delar av bostadsområdena söder om vägen medan centrum och den äldre bebyggelsen ligger norr om. Passagen genom staden Söderköping är en flaskhals i trafiksystemet, genomfartens tekniska standard är låg med en vägbredd på ner till 9 meter och hastighetsbegränsad till 50 km/timme, fem signalanläggningar samt Göta kanal och dess broöppningar. På grund av trafikintensiteten på E 22 har trafiksignalerna tidvis stängts av för att släppa fram genomfartstrafiken. I kombination med de periodvis mycket höga trafikbelastningarna innebär situationen stora problem för såväl den genomgående som för den lokala trafiken. Den långväga trafiken har ju krav på hög framkomlighet, säkerhet, jämn och gärna hög hastighet, få stopp och störningar och bra service utmed vägen. Till detta skall även läggas riskerna med transport av farligt gods. I en riskanalys gjord över del av staden framgår att transporterna av farligt gods, som kan förutsättas öka med ökad trafikvolym, bör ske utanför staden. I dag saknas alternativ till genomfarten.
I Vägverkets nu gällande planeringsperiod anges att förhållandena genom Söderköpings stad är långtifrån tillfredsställande men för närvarande finns inte inplanerat några förbättringsåtgärder under den aktuella perioden. En utredning gjord åt Vägverket under 1994 pekar på att nuvarande trafiksystem genom Söderköping inte kommer att klara den förväntade tätorts- och trafikutvecklingen inom en kommande femårsperiod. Nödvändigheten av att bygga en förbifart framstår därigenom som än mera tydlig.
E 22 mellan Norrköping och Malmö utgör en länk i det övergripande nationella stamvägnätet och är en utomordentligt viktig kommunikationslänk för vår region och för hela sydöstra Sverige. För att kunna erhålla en godtagbar standard på hela sträckan mellan Norrköping och Malmö måste en förbifart förbi Söderköping prioriteras.
I denna del hänvisas också till motion 1996/97:T332.
Ett snabbt igångsättande av de ovan beskrivna projekten skulle vara en infrastrukturstärkande åtgärd för att åstadkomma positiv utveckling i hela Östergötland. Det motiveras ytterligare av arbetsmarknadsläget eftersom det skulle innebära välkommen sysselsättning för bygg- och anläggningsarbetare i en mycket ansträngd situation. Just nu pågår i länet utbyggnaden av E 4:an. När detta projekt är avslutat inom ett par års tid finns inte något nytt väg- projekt av betydelse i vårt län. Arbetslöshetsprognosen för den kommande perioden är mycket pessimistisk och arbetslösheten inför kommande vinter befaras överstiga de två närmast föregående. I förhållande till byggarbetar- kåren pekar den på en arbetslöshet på 30 %.
Målen i regeringens proposition är att främja miljöanpassning, trafik- säkerhet, tillväxt och ökad sysselsättning i landets alla delar. Ovanstående beskrivna infrastrukturprojekt för Östergötland svarar som ovan beskrivits mot samtliga av regeringen i propositionen uppsatta mål.
Idag delas huvudansvaret för den regionala trafikplaneringen mellan Vägverket och länsstyrelserna. Vi välkomnar att det i den nu aktuella propositionen föreslås att i stället länsstyrelserna eller regionala självstyrelse- organ tillsammans med kommuner och landsting och andra regionala aktörer skall ansvara för den regionala beredningen och för fastställande av planerna. Regeringens syfte - att öka samordningen mellan nationella, regionala och lokala åtgärder samt förbättra möjligheterna till regional och lokal förankring av infrastrukturplanerna - är viktig.
För att kunna genomföra detta för hela Östergötland så angelägna infra- strukturprojekt måste finansieringen snarast förberedas genom att i fördel- ningen av de 32 miljarder som avsatts för regionala infrastrukturåtgärder avsätta medel för igångsättning av transportinfrastruktur för Östergötland i enlighet med ovanstående. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel för transportinfrastruktur i Östergötland vid fördelning av medel för regionala infrastrukturåtgärder.
Stockholm den 20 december 1996
Viola Furubjelke (s)
Inge Carlsson (s) Berit Löfstedt (s) Lars Stjernkvist (s) Conny Öhman (s) Berndt Sköldestig (s)