Motion till riksdagen
1996/97:So812
av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp)

Ett samhälle för alla


Inledning
Idag, när vi påstås leva under knapphetens stjärna är det
viktigare än någonsin att ha en human människosyn. En
sådan föder med enkelhet en rättvis fördelning och ett
samhälle med kärlek, hänsyn och tillgänglighet. Det finns i
vårt samhälle så många grupper som har en begränsad
möjlighet att klara av sin livssituation under olika perioder
av sitt liv. För vissa grupper är dygnslång hjälp ett måste för
att överleva och för att kunna ta del av olika aktiviteter både
under arbetstid och på fritiden. Andra är i livets skiftande
faser beroende av andra människor på grund av sin ålder. I
vår motion vill vi utveckla vad som relativt enkelt skulle
kunna göras för att förbättra livsvillkoren för dessa grupper.
Omsorg om
funktionshindrade och
andra handikappade
Handikappanpassning ska vara en självklarhet både vid
nybyggnad och ombyggnad. Det gäller alldeles speciellt
offentliga lokaler, affärslokaler, skolor, i väntsalar och på
sjukhus. För att kunna tala om jämlikhet och valfrihet måste
ett nytänkande till. Den sociala ingenjörskonst vi i Sverige
har varit så duktiga på bör idag användas till att hitta på
praktiska lösningar som förenklar livet för dem som inte på
egen hand kan ta sig vart de vill. Trottoarkanter ska t.ex.
sänkas vid alla övergångsställen. I offentliga lokaler ska
ljudslingor för hörselskadade förekomma i mycket större
utsträckning än vad som är fallet idag. Lokaler ska dessutom
i möjligaste mån anpassas för allergiker, funktionshindrade
och synskadade. Diskrimineringsombudsmannen bör kopplas
in när det gäller insläpp på teater och restaurang för
funktionshindrade av alla slag (både för dem med fysiska
handikapp och för dem med förståndshandikapp).
Färdtjänsten bör göras mer funktionell och tillgänglig för
dem som har rätt till den. Samtidigt ska alla som har
möjlighet och förmåga kunna åka kollektivt med de
anpassade bussar och tåg som Miljöpartiet länge efterlyst.
Den s.k. Mjuka Linjen, som finns i många städer, är ett fint
alternativ. Införandet av LSS har inneburit den allra
viktigaste förändringen för de svårt funktionshindrade.
Miljöpartiet tillskjuter i sin budgetmotion ytterligare 100
miljoner till handikappområdet för att inte försämra LSS till
omfång och kvalitet. Integrering i samhället är viktig, men
till exempel döva och gravt hörselskadade behöver sina egna
skolor och sin egen utbildning.
Omsorg om äldre
Under de senaste åren har ekonomiska försämringar för
pensionärer inträtt gång på gång genom förändringar av
basbeloppet. Det har betydelse endast för dem som saknar
eller har mycket låg ATP. Miljöpartiet har genom sitt förslag
om grundskydd i annan motion lagt fram förslag som ger en
rejäl förbättring för låginkomstpensionärerna.
Nedskärningar som slår mot alla gamla som är i behov av vård sker
återkommande i kommuner och landsting, mest på grund av brist på personal.
Detta innebär att personalen blir nedsliten och otillfredsställd över att de
inte
hinner med arbetet med de gamla på det sätt de själva, med sitt kunnande och
sina ambitioner, vill göra. De vårdbehövande sköts med oerhörd tidspress så
att det t.o.m. finns de som lider av svält för att man inte hinner mata dem.
Även de som skulle kunna gå ut får mycket sällan tillfälle att göra det. De
avskedanden som görs inom vård och omsorg ger ingen samhällsekonomisk
besparing. Miljöpartiet anser att ett nytänkande måste till när det gäller de
hundratusentals människor som inte tillåts arbeta inom kommuners och
landstings basverksamhet, och som inte ges möjlighet att delta med sitt
kunnande och sin kompetens i en verksamhet de kanske en gång varit med
om att bygga upp. Miljöpartiet överför ca tre miljarder i 1997 års budget till
kommuner och landsting för att ge dem möjlighet att bromsa uppsägningarna.
Nästkommande år vill vi dessutom öka storleken på de statsbidrag som förs
över till basverksamheten. Det är en ideologisk fråga var man väljer att satsa
de pengar som finns att fördela. Vi har förslag på en fördelningsprofil genom
vårt grundskydd, skatteväxling samt lägre satsningar på motorvägar och
försvar vilket ger möjlighet att börja överföra mera pengar till miljö, vård och
omsorg, skola och miljövänlig trafik. Under den närmaste 3-årsperioden vill
vi öka anslagen till dessa områden år från år.
Satsningen på våra gamla, på barn och på handikappade är en mycket
viktig del av vår välfärdspolitik.
Omsorg om våra barn
Rädda Barnens
femkommunersprojekt
Vi kan alltid hitta lysande exempel på barn som har det
bättre idag än igår. Vi kan lätt hitta exempel på skolor som
tagit nya, djärva grepp som innebär förbättringar för de barn
som går just där, och vi kan hitta ungdomskulturer som är
kreativa, spännande och livsbejakande. Alla positiva
exempel brukar tala för sig själva.
I Rädda Barnens femkommunersprojekt har barn i bl.a. Malmö intervjuats
om sin vardag. Ett påtagligt inslag i barnens berättelser är rädslan för våld.
80 % av de barn som intervjuats på Rosengård nämner spontant våldet i
skolan och på fritiden som ett av deras största problem. 61 % av barnen
nämner i samma undersökning att de själva blivit slagna; normala kamrat-
konflikter var då inte inräknade. Över huvud taget går i intervjuerna med
dessa barn en skiljelinje mellan dem som uppfattar vuxenvärlden runt
omkring dem som trygg och närvarande, och å andra sidan de barn som
känner sig svikna av alla vuxna, som inte har någon att gå till när de är
ledsna. Att ha någon vuxen som ser dig framstår tydligt som en
räddningsplanka i en vardagstillvaro fylld av våld och hot. Politiska beslut
fattade under de senaste åren har sett till att just dessa räddningsplankor
utanför barnets egen familj har dragits in. Kuratorn, fritidsledaren,
extraläraren, elevassistenten, alla de vuxna som finns i barnens vardag, har
reducerats. Att konsekvensen har blivit att barn- och ungdomspsykiatriska
kliniker har fördubblat sina väntetider och att man ibland bara har tid att akut
ta ärenden med skyldighet att utreda enligt lag, är inte underligt.
Barnmisshandel
Precis som för hundra år sedan, i det gamla bondesamhället,
är barnaåren en utsatt tid, en tid då man måste kunna förlita
sig på samhällets skyddsnät. Vi har varit väldigt bra på att
sörja för våra barn i Sverige, kanske har vi till och med varit
bäst i världen. Men - det är vi inte längre! Anmälda fall av
barnmisshandel har ökat med 47 % under de senaste två åren.
BRIS beräknar att närmare 40.000 barn misshandlas i
Sverige varje år. Antalet barn som beviljats en kontaktperson
eller en kontaktfamilj har fördubblats sedan början av 80-
talet. Barn pressas hårt av sin familjs ekonomiska problem
och bristande framtidstro.
Barns rätt till medbestämmande
Barn pressas dessutom hårt av att de inte får vara med och
bestämma hur deras vardag, deras närmiljö ska se ut och
fungera. Barn värdesätter nämligen sin vardagliga närmiljö
mer än vi vuxna, eftersom de befinner sig i den större delen
av tiden. Barn och ungdomar skulle förmodligen ställa
långtgående krav på restriktioner av miljöfarliga produkter
och avfall. Skolorna skulle nog inte se ut som de gör idag när
75 % av våra skolor lider av dålig ventilation och dåligt
underhåll. Kanske skulle verksamheten få förtätas i riksdags-
och regeringskansli, istället för på dagis och skolor.
Makt - motmakt - vanmakt
Ett barn mår dåligt av att känna vanmakt. Vad gäller våra
tonåringar finns ett flertal oroväckande tendenser. Flickor
insjuknar oftare i anorexi och bulimi, pojkar använder i
ökande omfattning dopingpreparat och narkotika. Missbruket
av alkohol sjunker i åldrarna. Unga kvinnor börjar röka i
ökande omfattning, vilket medför en betydande miljörisk för
de foster som de senare kommer att bära. Missbruket bland
ungdomar närmar sig nu efter de goda åren på 80-talet åter
70-talets skyhöga siffror. Mobbing är ett av de vanligaste
skälen till att unga människor ringer till BRIS. Genom dessa
problem lyser en förfärande ensamhet. En ensamhet,
beroende på att unga människor inte vet om det finns någon
plats för dem i samhället. Ett samhälle vi med lätthet, genom
att tillförsäkra det uppväxande släktet ökad delaktighet i den
demokratiska processen, skulle kunna förbättra. Vi vill att
regeringen tillsätter en utredning som ser över barns och
ungdomars möjligheter att i ökad utsträckning medverka vid
beslutsfattande på skilda nivåer.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hur de handikappades situation kan förbättras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetstillfällen inom vården,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den utsatta situation äldre vårdtagare befinner sig i,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barns behov av ökat medinflytande,
5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som även ger förslag på
hur barn och ungdomar lättare skall kunna delta i den demokratiska
beslutsprocessen.

Stockholm den 6 oktober 1996
Ragnhild Pohanka (mp)
Thomas Julin (mp)

Eva Goës (mp)

Gunnar Goude (mp)