Hälso- och sjukvård är en grundläggande del av välfärden.
Miljöpartiet de gröna anser att sjukvården i huvudsak skall
vara offentligt och solidariskt finansierad, så att människor
över hela landet kan känna tryggheten i att samhället bistår
den som blir sjuk, handikappad eller som på annat sätt
hamnar i en utsatt livssituation. Vad gäller neddragningarna
inom hälso- och sjukvård går regeringen i otakt med folkets
vilja. Vid åtskilliga tillfällen de senaste åren har svenska
folket i olika undersökningar visat att de värderar hög
kvalitet inom vård och omsorg mycket högt. Det är bara
åtgärder mot arbetslösheten som prioriteras högre.
Miljöpartiet är mycket kritiskt mot att besparingarna fått
fortskrida så att anständighetens gräns redan passerats på
flera områden. Detta är till stor del beroende av att anslagen
från staten kraftigt bantats. Motivet till besparingarna är
naturligtvis det statsfinansiella läget. Landets kommuner och
landsting har okritiskt, eller åtminstone under blygsamma
protester, ställt upp på ett mycket hårt sparprogram. Tyvärr
nås vi av allt för många rapporter om att sjukhus inte klarar
av att hålla uppsatta mål ifråga om väntetider för sina
patienter. Det kommer dessutom larmrapporter om att den
vårdande personalen far illa på grund av stress och
underbemanning. Landstingens sparbeting fram till år 2000
är ytterligare 9 miljarder kronor. Det här är inte en hållbar
utveckling med tanke på att antalet äldre ökar, vilket
beräknats medföra 6 % ökning av sjukvårdsbehovet till år
2010. De stora besparingarna inom vården görs genom att
landstingen minskar antalet anställda. Det sker samtidigt som
staten säger sig göra allt som står i dess makt för att minska
arbetslösheten. Vi fruktar att en grundläggande
samhällsförändring genomdrivs i det att effekten av dessa
nedskärningar blir tydlig. Extra allvarligt i sammanhanget är
att försämringarna verkställs utan att någon
konsekvensanalys vad gäller resultatet för olika grupper av
vårdtagare genomförts. Miljöpartiet presenterar nedan ett
alternativ till regeringens budgetproposition vad gäller
utgiftsområde 9.
Sjukvårdsförmåner m.m.
Redan tidigare aviserade försämringar i högkostnadsskydd
och tandvårdsförsäkring verkställs nu, och Miljöpartiet, som
anser att de aviserade neddragningarna enbart kommer att
leda till att redan hårt pressade hushåll får det ännu svårare
att ha råd med tandläkarbesök, läkarvård och
medicinkostnader tillskjuter därför medel till anslag A 1.
Högkostnadsskydd
Att regeringen på nytt går emot en sittande, ännu ej avslutad
utredning, i det här fallet HSU 2000, har vi upphört att
förvåna oss över. Dock ansluter vi oss alltjämt till
utredningens förslag, vilket innebär att vi i budgeten
tillskjuter 100 miljoner/år. Högkostnadsskyddet sätts därmed
till 1 000 kronor för läkemedelskostnader och 1000 kronor
för sjukvårdskostnader i vårt förslag.
Tandvårdsförsäkring
Bra tandhälsa är inte något som en gång är given och därefter
inte förändras. Regeringen menar i sin proposition att
tandhälsan nu blivit så god i landet, att det inte längre finns
någon anledning för staten att subventionera tandvård genom
en allmän tandvårdsförsäkring. Detta trots att statens
kostnader för tandvårdsförsäkringen under senare år redan
genomgått en rejäl bantning. Miljöpartiet, som på sikt skulle
vilja se individers kostnader för hälso- och sjukvård samt
kostnader för tandvård införda i ett och samma
högkostnadsskydd, anser att regeringens förslag är ett steg i
helt fel riktning. Den goda tandhälsa som det tagit Sverige
över 25 år att bygga upp kan på mycket kort tid komma att
ödeläggas genom de föreslagna budgetbesparingarna. Därför
tillför vi i vårt budgetförslag 900 miljoner årligen, med start
1998, för att kunna upprätthålla en anständig
tandvårdsförsäkring.
A 3 Insatser mot aids
Regeringen föreslår i sin budgetproposition en sänkning av
anslag A 3 Insatser mot aids med motiveringen att smittan
inte fått den befarade spridningen i Sverige, och att de
insatser som genomförts nått sitt syfte. I nästa mening
konstateras dock att smittospridningen mellan män som har
sex med män är oförändrat hög. Miljöpartiet anser att det är
angeläget att de frivilligorganisationer som byggt upp en
välfungerande organisation med förebyggande och
psykosociala insatser, vilka gemensamt syftar till att
motverka ökad smittspridning, får fortsätta och
vidareutveckla sin unika kapacitet. För närvarande
genomförs två separata studier runt hur vi kan motverka
smittspridning bland män som har sex med män, och när
dessa studier slutförts och utvärderats är det mycket troligt
att ytterligare medel kan behöva tillskjutas för nya insatser.
Miljöpartiet föreslår därför att anslag A 3 tilldelas ytterligare
7 miljoner kronor per år.
A 10 Smittskyddsinstitutet
De 7 miljoner som läggs till anslag A 3 medför att
Smittskyddsinstitutet i stället får minska sin budget med
samma summa. Vi anser att summan kan tas ifrån det
anslagssparande på ca 25 miljoner som Smittskyddsinstitutet
samlat på sig under en nu genomförd uppbyggnadsfas.
B 7 Kostnader för statlig
assistansersättning
Miljöpartiet de gröna är av den uppfattningen att
assistansreformen är en av de viktigaste reformer som
genomförts under de senaste årtiondena. När de hårt
kritiserade förändringarna i assistansreformen genomfördes
våren -96 försäkrades det från regeringspartiet att de
handikappade inte skulle få en försämrad situation på grund
av det besparingsförslag som antogs. Det visar sig nu att så
inte är fallet. Från handikapphåll upplever man att det sker
förändringar som minskar möjligheterna till ett liv på samma
villkor som övriga medborgare. Ett system där två huvudmän
av besparingsskäl försöker undvika att bära kostnaden
innebär naturligtvis att de handikappade kommer i kläm. I
Miljöpartiet anser vi att ansvaret för personlig assistans ska
läggas på en huvudman, och det huvudmannaskapet bör
staten bära. Staten ska stå för den jämställdhet som måste
finnas när det gäller personlig assistans. En jämställdhet som
kommunerna omöjligt kan leva upp till. Den hjälp och det
stöd de assistansberoende behöver ska inte få påverkas av i
vilken kommun de lever. Där behovet finns ska den
assistansberoende ha rätt till sin vanliga assistent även vid
vistelse i skola eller annan daglig verksamhet. I ett läge där
regeringen säger sig göra allt som står till buds för att skapa
nya arbetstillfällen är det svårt att förstå varför det i budgeten
inte finns utrymme för det antal assistenter som behövs för
att ge de svårt handikappade ett så bra liv som möjligt.
Utöver den budgetförstärkning regeringen föreslår när det
gäller assistansreformen, anser Miljöpartiet de gröna att
anslagsområdet behöver tillföras ytterligare 100 miljoner
kronor för att ligga på en godtagbar nivå.
C 2 Bidrag till
organisationer på det sociala
området
Regeringen föreslår en höjning av bidraget till anslag C 2,
bland annat med motiveringen att EU-medlemskapet medfört
att förutsättningarna förändrats vad gäller möjligheterna att
bedriva en traditionell alkohol- och narkotikapolitik.
Miljöpartiet instämmer i att så är fallet, och beklagar
samtidigt att Sverige snart inte längre har samma möjligheter
som tidigare att själva besluta om hur vår narkotikapolitik
skall se ut. Detta i dagar då narkotikamissbruket sprids långt
ner i åldrarna. Det tunga missbruket ökar, mycket på grund
av lättillgängligheten till t.ex. rökheroin, något som för
mindre än tio år sedan knappast förekom i landet. Vi
emotsätter oss inte anslagshöjningen till området, men ser
framtiden an med stor oro vad gäller de starka
harmoniseringstendenser som f.n. råder inom EU, och de
effekter detta har på Sveriges möjligheter att framgångsrikt
bedriva en självständig alkohol- och narkotikapolitik.
C 3 Barnombudsmannen
Barnperspektivet är något man talar om i alla sammanhang,
men som alltför ofta glöms bort när det gäller
budgetsanering. På kommunal nivå kan det handla om att
barn drabbas av nedskärningar inom barnomsorg och skola.
De vuxna människor vi för tio år sedan hade i dessa
verksamheter - fritidsledare, skolvärdar, speciallärare,
skolsköterskor och kuratorer - är i dag en decimerad skara.
Detta drabbar barn i allmänhet och de utsatta barnen i
synnerhet. Vem ska lyssna på barnen? Vem ska föra deras
talan? Och när PBU- enheter bortrationaliseras och
skoldaghem försvinner, vart ska de barn som hade en trygg
samtalskontakt där ta vägen? Nedskärningar i landstingens
budget har nu nått den smärtgräns där även den här typen av
verksamhet drabbas. På statlig nivå har vi alltjämt
Barnombudsmannen. En röst som fast och självklart alltid
står på barnens sida, och allra mest på de utsatta barnens
sida. Som opinionsbildare är Barnombudsmannen ovärderlig.
Miljöpartiet motsätter sig därför de nerdragningar regeringen
föreslår i anslaget, och vi tillför i vår budget 1 miljon per år
för att Barnombudsmannen ska kunna fortsätta utveckla sin
verksamhet.
C 8 Nytt anslag: Bidrag till
projekt för hemlösa
Efter psykiatrireformen, nedskärningarna inom
socialförsäkringarna, den allt större arbetslösheten och
svårigheten att få socialbidrag har de hemlösas antal ökat.
Ca 7 000 personer vräks i Sverige varje år från sina bostäder
och omkring 700 av dessa "försvinner" ur den offentliga
statistiken. Med all sannolikhet kan en hel del återfinnas
bland de hemlösa och det innebär att återväxten ökar det
totala antalet för varje år. Mycket litet har gjorts för att dessa
människor ska kunna överleva på ett anständigt sätt.
De allra värst utsatta är de förvirrade och ofta drogade, som utan skyddsnät
skrevs ut från mentalsjukhusen. Kvinnorna är än mer utsatta, då de ofta
utnyttjas sexuellt inom gruppen.
Miljöpartiet anser att 10 miljoner ska avsättas för 50 % i stöd för
ombyggnad av tomma hus eller lägenheter till den här typen av bostäder och
att man efter ett år ska utvärdera och eventuellt öka anslaget. En seriös
uppskattning av antalet hemlösa bör göras skyndsamt och man ska samtidigt
erbjuda någon form av eget boende, ett eget rum är en bra start. Någon form
av stödpersonal krävs säkert också. Stat, landsting och kommuner bör
tillsammans arbeta för en lösning på detta mänskliga och praktiska problem.
E 1 Socialvetenskapliga
forskningsrådet:
forskningsmedel
Miljöpartiet anser att det eventuella anslagssparande som
finns inom socialvetenskapliga forskningsrådets budget bör
användas till att initiera forskning på det
alternativmedicinska området. Forskningsinsatserna bör
inriktas på att bilda en brygga mellan skolmedicin och
alternativmedicin, för att på detta sätt utveckla
skolmedicinen i humanekologisk riktning.
Fördelning på anslag
Förslag till anslag 1997 och beräkningar för 1998 och 1999, milj. kr.
9
Hälsovård, sjukvård
Regeringen
Miljöpartiet
och social omsorg
Förslag
Beräknat
Beräknat
Avvikelse från regeringen
1. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 anvisa anslagen under
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt vad i motionen
anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg för åren 1998 och 1999 enligt tabell,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett ökat behov av förebyggande arbete mot alkohol- och
narkotikamissbruk,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de hemlösas situation,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att forskning inom området alternativmedicin initieras
inom Socialvetenskapliga forskningsrådets verksamhet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att individers utgifter för hälso- och sjukvård samt utgifter för
tandvård på sikt bör infogas i ett gemensamt högkostnadsskydd.
Stockholm den 6 oktober 1996
Marianne Samuelsson (mp)
Birger Schlaug (mp)
Thomas Julin (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Eva Goës (mp)
Gunnar Goude (mp)