Motion till riksdagen
1996/97:So672
av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Alkoholpolitik


Sammanfattning
I denna motion redovisas Vänsterpartiets syn på hur
alkoholkonsumtionen skall minskas. Vänsterpartiet har ställt
sig bakom Världshälsoorganisationens (WHO:s) Europamål,
att fram till år 2000 sänka alkoholkonsumtionen i Sverige
med 25 procent. Hög totalkonsumtion innebär fler
högkonsumenter och fler alkoholskadade. Detta kan bara
resultera i en slutsats, den totala konsumtionen måste
reduceras!
De sociala skador som alkoholen ger är omfattande. Alkoholen är den
främsta orsaken till många sjukdomar, olyckor, brottslighet och en för tidig
död. Vi tror att grunden för att motverka alkoholskadorna är en allmän
välfärdspolitik, att kvinnor och män lever på lika villkor, att alla
tillförsäkras
rätten till arbete, bostad och bra livsmiljö och en socialpolitik som ger
människor goda levnadsförhållanden. Därtill behövs ett helt batteri med
varierande insatser för vård och stöd till den som är alkoholberoende.
Den vuxna normalkonsumenten är normsättare för alkoholbeteenden.
Därför är det dags att utveckla en strategi som riktar sig till den vuxne
normalkonsumenten.
Ungdomsmiljöer skall vara drogfria. Vänsterpartiet anser därför att det är
angeläget att samhället markerar att alkohol och idrott inte hör ihop.
Vänsterpartiet anser också att Skolverket bör vidmakthålla skolornas
Alkohol-Narkotika-Tobak(ANT)-verksamhet. Vi vill att informationsin-
satser skall göras kontinuerligt för att upplysa om alkoholens skadeverk-
ningar.
Vänsterpartiet är kritiskt till liberaliseringen av alkoholhanteringen och till
att tillståndsgivning och tillsyn övertagits av kommunerna. Vänsterpartiet
motsätter sig förslaget om en skattesänkning på öl. Införselreglerna vad
gäller alkoholdrycker från andra EU-länder bör finnas kvar.
I EU måste Sverige agera kraftfullt för en restriktiv alkoholpolitik.
Inledning
Alkoholbruket har en tusenårig tradition och återfinns i de
flesta samhällen. I vårt samhälle upplevs alkohol av många
människor som positivt och används i olika sammanhang.
Men det går inte att blunda för alkoholens skadeverkningar.
Alkoholen är vår tids största sociala och medicinska problem. Sett utifrån
ett internationellt perspektiv är den svenska alkoholkonsumtionen relativt
måttlig, men trots det skapar den mycket stora problem för samhället. En
halv miljon innevånare konsumerar alkohol i sådan utsträckning att det är
direkt skadligt för den enskilde.
Alkoholbruk och missbruk
Alkoholen är en bidragande orsak till en rad
sjukdomstillstånd och medför en stor belastning på
sjukvården. Den är den främsta orsaken till många
sjukdomar, olyckor, brottslighet och för tidig död.
Omkring 10-15 procent av vårdkonsumtionen i den somatiska akutsjuk-
vården, i åldern 15-70 år, bedöms ha samband med alkohol. Siffran är
betydligt högre för psykiatrisk vård.
Alkoholbruket försvårar också behandlingen av en del sjukdomar, bland
annat för att vissa läkemedel inte kan tas i samband med alkohol.
Samhällets kostnader för produktionsbortfall, sjukvård, död, trafikolyckor
och andra vårdkostnader är betydande. Alkoholen medför inte bara
medicinska skador, alkoholmissbrukets sociala skadeverkningar är också
omfattande.
Ca 10 % av alla barn i Sverige har föräldrar som dricker för mycket. Den
barn- och kvinnomisshandel som detta för med sig orsakar mycket lidande.
Det finns även klara samband mellan andra våldsbrott och alkohol.
De fysiska, psykiska och sociala skadorna beror i första hand på hur
mycket och under hur lång tid man dricker. Men det är fel att tro att man
måste vara beroende av alkohol för att drabbas av dess skadeverkningar. Ca
10 % av Sveriges befolkning har alkoholproblem, varav minst en tredjedel är
långt inne i sitt missbruk.
Inställningen till alkohol i det svenska samhället är ambivalent.
Uttalanden, attityder och regler som tar avstånd från alkohol, förekommer
sida vid sida med attityder och förhållanden som idealiserar alkoholbruk och
berusning. Den ökade internationaliseringen har också medfört att det
tidigare svenska alkoholmönstret har kompletterats med traditioner från
andra kulturer. Detta har inneburit att särskilt högkonsumenterna lagt sig till
med ytterligare vanor, som dagligt vindrickande, nya drinkritualer och
regelbundna pubbesök.
Insatser
Vänsterpartiet har ställt sig bakom
Världshälsoorganisationens (WHO:s) Europamål, att fram
till år 2000 sänka alkoholkonsumtionen i Sverige med 25
procent. Det finns i dag inga tecken på att målet kommer att
uppnås. När det gäller drogpolitiken finns det i huvudsak två
stridande filosofier. Om man anser att drogproblematiken är
symtom på sociala eller psykiska faktorer riktar man
åtgärderna mot att undanröja samhällets eller individens
problem. Anser man däremot att det är själva drogen,
alkoholen, som förorsakar problemen så riktas åtgärderna
mot konsumtionen. Båda filosofierna innebär förenklade
föreställningar.
Vänsterpartiet har en mer pragmatisk inställning till problemet. För att
motverka alkoholskadorna krävs en allmän välfärdspolitik och att kvinnor
och män lever på lika villkor. Alla måste tillförsäkras rätten till arbete,
bostad och en bra livsmiljö. Socialpolitikens mål är att ge människor goda
levnadsförhållanden. Därtill behövs varierande insatser för vård och stöd till
den som är alkoholberoende. Enbart reglering och lagar eller enbart före-
byggande arbete är var för sig inte tillräckligt. Det är lämpliga kombinationer
som kan ge resultat.
En strategi för att påverka vuxnas
alkoholvanor
Betydande framsteg har gjorts för att utveckla metoder för
tidig upptäckt av överkonsumtion och missbruk av alkohol.
Det arbetet skall drivas vidare. Forskningen gör nya rön i att
förstå alkoholens effekter på människan för att till exempel
upptäcka faktorer som kan öka predisponeringen att utveckla
ett okontrollerat drickande. Nya behandlingsmetoder dyker
upp. Fortfarande kvarstår dock det faktum att oavsett metod
finns exempel på återfall i missbruk inom kortare eller längre
tid efter behandling.
Eftersom det är i gruppen vuxna normalkonsumenter nya missbrukare
rekryteras är det dags att utveckla en strategi, som direkt angriper alkohol-
bruket hos den vuxne normalkonsumenten. Insatserna som riktas mot barn
och ungdom kommer annars att bli mindre verkningsfulla.
Totalkonsumtionsmodellen liksom WHO:s alkoholplan och resonemanget
bakom det s.k. 25-procentsmålet och en rad övriga studier ger stöd åt denna
strategi. Gruppen vuxna normalkonsumenter som inte inser sin roll i en
alkoholtradition bidrar till att nya missbrukare, nya problem och nya skador
tillkommer.
Vänsterpartiet förespråkar en strategi som direkt riktar in sig på gruppen
vuxna normalkonsumenter. Målsättningen är att förmå var och en att sänka
sin konsumtion, minska antalet tillfällen och mängden. På så sätt ges inte
bara enskilda individer i riskzon en möjlighet att stoppa missbruket.
Därigenom skapas också ett ökat antal alkoholfria miljöer. Effekten av en
sådan förändring kommer att kunna mätas i ungdomsgruppens alkoholvanor
liksom i nyrekryteringen av missbrukare.
Företagshälsovården
Företagshälsovården har stora möjligheter att tidigt nå
människor med begynnande alkoholproblem. Ett
landsomfattande projekt borde initieras, för att nå de 10
procent högkonsumenter, som står för hälften av landets
totala alkoholkonsumtion. Vänsterpartiet ser positivt på att
företagshälsovården ges ekonomiska möjligheter att
prioritera den förebyggande, uppsökande och behandlande
verksamheten, för att få ner alkoholkonsumtionen i linje med
WHO:s målsättning.
På senare tid har fler och fler avtal om nedläggningar av företagshälso-
vården gjorts och allt färre anställda får del av den förebyggande hälso-
vården. Med en lag om obligatorisk företagshälsovård skulle flertalet
förvärvsarbetande ha tillgång till sådan hälsovård på sin arbetsplats. Genom
lagstiftning skulle det bli möjligt att nå de 10 procent av befolkningen som
svarar för hälften av den totala alkoholkonsumtionen. Förutom att stora
samhällsekonomiska vinster skulle uppnås kan man även lättare nå WHO:s
mål. Vänsterpartiet vill att samhället stimulerar företagshälsovården att
prioritera arbetet med alkoholproblematiken.
Trafiken till sjöss
De skarpa restriktionerna mot alkohol i trafiken har haft och
har en positiv inverkan på folknykterheten. Dessa krav på
nykterhet bör vara genomgående i allt trafikutövande.
Något som måste vara särskilt angeläget att få fram är en sjöfyllerilag-
stiftning med tanke på alla olyckor och drunkning i samband med alkohol på
sjön.
Ungdomar
En annan "zon" som bör hållas alkoholfri är
ungdomsmiljöer. En tonårings kropp som växer och
utvecklas hämmas av alkohol som i värsta fall kan försena
puberteten. Nervbanorna påverkas negativt och samspelet i
hjärnan kan sättas ned. Detta sker även vid enstaka
berusningstillfällen. Hos tonåringar växer nervcellerna och
dricker man då alkohol regelbundet uppkommer störningar i
hjärnfunktionen. En tonårsfylla betyder givetvis inte
alkoholism, men ju tidigare debut desto större risk att fastna i
beroende.
Utvecklandet av alkoholberoende är ofta en långdragen process. Höjs den
legala debutåldern resulterar detta i att färre inom en åldersgrupp hinner
utveckla ett alkoholberoende. I Kanada och USA har man flera gånger funnit
att höjning och sänkning av inköps- och serveringsåldrar visat på en ökning
respektive minskning av alkoholrelaterade problem.
Från mitten av 1980-talet ökade alkoholkonsumtionen bland ungdomar
från att under några år ha haft en nedåtgående trend. Nu är det främst ölet
som är inkörsport till alkoholvanor i olika ungdomsgrupper.
Vänsterpartiet sätter denna utveckling i samband med bl.a. förhållandena
inom restaurangbranschen. Antalet alkoholserveringsställen har under senare
år ökat rekordartat. Samtidigt har inriktningen i många fall förskjutits från
egentlig restaurangverksamhet till dryckes- och nöjesverksamhet med
inriktning på ungdom. En konsekvens av utvecklingen har blivit att restaur-
angernas andel av totalkonsumtionen alkohol ökat kraftigt.
Bryggerierna har bidragit till skeendet genom aktiv marknadsföring och
finansiellt engagemang i restaurangbranschen. För ungdomar har utveckling-
en varit särskilt betänklig genom att det funnits för få alkoholfria nöjes-
alternativ. Detta har i sin tur lett till att ungdomar fått alkoholpräglade
mönster för sitt umgängesliv.
Eftersom utvecklingen i restaurangbranschen i stor utsträckning har skett i
strid mot lagen drar vi slutsatsen att det för att vända utvecklingen krävs
åtgärder för att branschen skall följa de lagar och förordningar som finns.
Den nyligen antagna alkohollagen medger nu generösare regler för
alkoholservering på nöjes- och idrottsplatser. Vi anser att det är angeläget att
samhället markerar att alkohol och idrott inte hör ihop.
Med hänsyn till den utveckling som redan har ägt rum, är emellertid
uppgiften att åstadkomma en riktig tillämpning av lagen svår att genomföra.
Samordnade insatser av alla berörda instanser på central, regional och
kommunal nivå är nödvändigt. Vidare måste åtgärder, som direkt rör lagens
tillämpning, kompletteras med åtgärder som har en vidare syftning av den art
som vi tidigare skisserat. Därutöver behövs också ett direkt stöd till alkohol-
fria ungdomsmiljöer.
Myndigheterna har inte kunnat hävda lagstiftningen på detta område.
Vänsterpartiet anser dock, att det enda sättet att möta det sydeuropeiska
dryckesmönstret, och att förlänga ungdomars alkoholfria tid, är att samhället
satsar på alkoholfria nöjesställen av typen musikkafé, föreningsliv, aktivitets-
hus osv.
Undervisning
Arbetet med opinionsbildning och information ser för
närvarande ut att ha stagnerat. Skolorna har inte längre hög
prioritet på alkohol-, narkotika- och tobaksområdet (ANT).
Till en del kan det bero på att nya riskfaktorer tillkommit
som krävt skolans uppmärksamhet som t.ex. mobbning,
rasism, oprovocerat våld, anabola steroider, anorexi o.s.v. Ur
alla dessa nya och gamla problem har också naturligt uppstått
en vilja att framhäva det positiva, att eleverna har livet
framför sig och att allt inte bara är sorg och elände.
I mitten av 1970-talet hade skolorna en livaktig ANT-verksamhet. Detta
resulterade i slutet av 1970- och början av 1980-talet i en minskning av
alkoholkonsumtionen och även alkoholbetingade sjukdomar. Vänsterpartiet
anser att Skolverket måste vidmakthålla skolornas ANT-verksamhet.
Alkoholinformation finns inte som en naturlig eller obligatorisk del i den
högre utbildningen. Den borde vara obligatorisk, åtminstone vad gäller det
direkta sambandet med vård och behandling. Självklart ska den vara
obligatorisk i utbildningen av läkare och annan sjukvårdspersonal.
Vi anser att regeringen ska uppdra åt Skolverket att föreslå ett
obligatorium i sjukvårdens undervisningslinjer vad gäller alkoholfrågor
kontra folkhälsan.
Skolans roll att påverka unga människor att avstå från droger kan inte
underskattas. Samtidigt måste vi konstatera efter såväl undersökningar bland
elever (CAN) som utbildningsutskottets studie av lärarutbildningen bl.a. på
ANT-området att skolan inte lever upp till sin roll. Vid hälften av
högskolorna finns t.ex. inte ämnet ANT med i kursplanen. Konsekvensen av
detta blir att lärare inte utbildas vare sig kunskaps- eller metodmässigt i hur
man skall arbeta med dessa frågor.
Skolan måste möta den liberalare drogsyn som EU-medlemskapet medfört
betydligt mera seriöst och offensivt än vad som hittills skett. Högskolan
måste snarast se över sina kursplaner och i lärarutbildningarna ge ANT-
ämnet vederbörligt utrymme. Likaså bör kommunerna i fortbildningen av
lärare prioritera och stimulera till ökad kompetens för att ge god
undervisning i ANT-ämnet. Ideella organisationer har tidigare spelat en stor
roll i att utveckla metoder och material för drogundervisning. Därför är det
angeläget att dessa fortsatt ges möjlighet och resurser till detta till dess
skolan själv klarar av uppgiften på ett tillfredsställande sätt.
I samband härmed finns också all anledning att uppmärksamma den
alkoholpositiva högskolekulturen där universitets-/högskoleperioden för
många innebär såväl en frestelse som en press att överkonsumera. Följderna
kan bli såväl ett grundläggande av ett missbruk som att studieambitionen
grusas. Studenthälsan och sjukvården kan visa på att denna period i livet kan
vara mycket ansträngande och att riskerna i samband med alkoholkonsum-
tion är betydande. Vänsterpartiet finner det angeläget att i ett samarbete
mellan främst studenternas egna organisationer och ledningen för resp.
universitet/högskola finna vägar att förbättra studietiden.
Information
Vänsterpartiet vill att informationsinsatser skall göras
kontinuerligt för att upplysa om alkoholens skadeverkningar.
Ingen ska vara ovetande om skadeverkningarna. Vi vill
prioritera breda informationsinsatser på områden/situationer
som trafiken, till lands och sjöss, arbetslivet,
alkoholkonsumtion under graviditet och i tonåren.
Svensk alkoholpolitik har präglats av en kombination av välfärdsreformer,
restriktioner och informationsinsatser. Det har gjort svensk alkoholpolitik
relativt sett framgångsrik. Det är angeläget att Sverige trots medlemskapet i
EU inte släpper på balansen i den politiken.
Vänsterpartiet stödjer informationsinsatser och frivilliga organisationers
arbete mot droger. Vi vet dock begränsningarna och hävdar att varje
uppluckring av en eller flera restriktioner måste mötas med en effektiv
strategi för att förebygga en konsumtionsökning.
Låg konsumtion _ färre
problem
Det råder stor enighet bland forskare om sambandet mellan
ökad totalkonsumtion och ökade skadeverkningar. Hög
totalkonsumtion innebär fler högkonsumenter och fler
alkoholskadade. Detta kan bara resultera i en slutsats: Den
totala konsumtionen måste reduceras!
Övertygande forskningsresultat ger också vid handen att en ökning av
genomsnittskonsumtionen av alkohol medför en ökning av andelen stor-
konsumenter.
För närvarande har både legala och illegala alkoholproducenter medvind i
och med EU-inträdet. Det är nödvändigt att försvara och motverka varje
angrepp på den svenska restriktiva linjen. Ansvaret för att utforma en
motstrategi åvilar regering och riksdag.
Partihandeln och krögarna
Vänsterpartiet hade helst sett att de regler som gällde före
1977 års alkoholbeslut kunde återinföras, dvs. ett förbud att
idka partihandel med starköl och att all försäljning av
alkohol över 2,8 viktprocent skulle handhas av
Systembolaget. Tyvärr har vårt inträde i Europeiska unionen
omöjliggjort en sådan renodling av handeln med
alkoholhaltiga drycker.
Genom lagändringen fick bryggerierna rätt att sälja starköl direkt till
restaurangerna. Härigenom har bryggeriernas marknadsföring underlättats.
Det har t.ex. blivit lättare att först lansera nya produkter i restaurangledet
och
därigenom skapa efterfrågan i systembutikerna.
Den nära kontakten mellan bryggeribranschen och krögarna har också lett
till att bryggerierna i större utsträckning engagerat sig finansiellt i
restaurangerna. Bryggerierna har använt sig av speciella rabattsystem,
marknadsföringsbidrag, fördelaktiga lån och borgensåtaganden. Detta ökade
ekonomiska engagemang står i strid med svensk alkoholpolitik.
Vår förhoppning om en fortsatt restriktiv partihandel står därför till den
nya myndigheten. Alkoholinspektionens förutsättningar förefaller dock något
oklara, eftersom den särskilda marknadsföringslagen för spritdrycker enbart
vänder sig till konsumenterna.
Marknadsföring
Med ett slopat monopol i partihandeln kommer nya aktörer
att försöka få sina produkter kända. De kommer även att
konkurrera om marknadsandelar och försöka vidga sin
marknad. Redan nu finns exempel på hur nya företag
försöker göra sig kända. För en tid sedan hade Amfora
Vinhus flera helsidesannonser i morgontidningarna. I
praktiken var detta förtäckta vinannonser.
Andra exempel är bryggeriernas osunda marknadsföring. Förr fanns i viss
mån en självsanering genom avtal med bryggerierna. Detta övergavs för att
utländska företag och företag utanför Bryggeriföreningen inte var lojala mot
avtalet.
Vi kommer att möta ökade marknadsföringsinsatser som riktar sig till
konsumenterna, men detta kan beivras med hjälp av lagen om marknads-
föring av alkoholdrycker. För marknadsföring mellan aktörer i partihandlar-
ledet finns dock inte motsvarande regler. En översyn av reglerna har
aviserats. Vänsterpartiet anser att alkohollagens regler bör tillämpas redan
nu.
Alkoholinspektionen bör noga följa agerandet på marknaden och ingripa
för att stävja skadlig marknadsföring.
Vänsterpartiet föreslår att det skall finnas en skyldighet för tillverkarna och
partihandlarna att bedriva reklam och andra marknadsföringsinsatser, så att
de inte står i strid med syftet i bestämmelserna i 3 kap 4 § alkohollagen.
Nämligen, "försäljning av drycker som omfattas av denna lag skall skötas på
ett sådant sätt, att skador i möjligaste mån förhindras. Den som tar befattning
med försäljning av alkoholdrycker skall se till att ordning och nykterhet råder
på försäljningsstället".
Alkoholreklam
Regeringen tillsatte i april 1996 en kommitté för översyn av
bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker.
Utredaren skall se över nuvarande marknadsföringsregler
bl.a. utifrån de förändringar som skett på alkoholpolitikens
område i och med Sveriges anslutning till EU och utforma
förslag till de författningsregleringar som bedöms
nödvändiga mot bakgrund av utredningsuppdraget.
Utredarens arbete skall vara slutfört före utgången av mars
1997.
En av de restriktioner som verksamt bidrog till konsumtionssänkningen
med 22 % 1976-84 var förbudet mot alkoholreklam 1978. Som en del i en
offensiv alkoholpolitik påverkade den människors konsumtionsmönster. Vi
såg under den perioden också en betydande minskning av ungdomars
alkoholbruk.
Under senare tid har alkoholintressena på olika sätt sökt kringgå reklam-
förbudet. Tidningarnas vin-, öl- och spritspalter är ett exempel. Att förpacka
klass I-, II- och III-öl i likadana förpackningar och utnyttja möjligheten att
göra reklam för klass I är ett annat. Man kan också saluföra andra produkter
under samma varunamn som kända alkoholsorter och på så sätt göra reklam
för ett tredje. Exemplen kan göras många.
Vänsterpartiet finner det angeläget att möjligheterna att kringgå
reklamförbudet begränsas och kan tänka sig att föreslå ett förbud mot all
ölreklam. Det är nödvändigt att hejda de starka intressen som finns i Europa
att exploatera den svenska marknaden, t.ex. för det överskott av vin som
produceras och som inte finner köpare i Europa. Sverige bör dessutom i EU
verka för en internationell begränsning av alkoholreklam i etermedia, i
sportsammanhang m.m.
Tillståndsgivning
I den nyligen antagna alkohollagen föreskrivs att landets
kommuner skall överta länsstyrelsernas hantering av
serveringstillstånd till restaurangerna och tillsynen över att
lagen efterlevs. Vänsterpartiet anser att det är att lägga
ytterligare bördor på de redan nu hårt pressade kommunerna.
Särskilt utsatta är socialförvaltningarna.
Flertalet av landets kommuner försöker nu på alla sätt att minska sina
kostnader genom att minska sin personalstyrka. Den sociala sidan utgör inget
undantag.
Kommunerna bereds nu möjlighet att ta ut avgifter, dels för arbetet med
ansökan om serveringstillstånd, dels tillsynsarbetet. Vi har svårt att tro att
man genom avgiftsbeläggning av tillstånden skall kunna få in medel, som
täcker de reella kostnaderna.
Grunderna för avgiftsuttaget bestäms av kommunfullmäktige, men vi antar
att avgiften inte kan vara högre än krogarna har råd att betala. Om man
kalkylerar med en avgift på 5 000 kronor i en kommun som har 20 krogar, så
kan man lätt se att detta inte räcker till att inrätta en tillsyn värd namnet.
Själva arbetet med tillståndsgivningen kan säkert gå enligt självkostnads-
principen men knappast tillsynen. Vår slutsats blir att kommunerna kommer
att få ökade kostnader.
Kommunerna har tillräckliga problem med alla uppgifter som stats-
makterna nu lägger ut på dem: äldrevård, primärsjukvård, miljövård, psyki-
atrisk vård, skolansvar, riksfärdtjänst etc. Bland alla dessa nya uppgifter är
det svårt att tro att alkoholpolitiken prioriteras. Den har länge varit
eftersatt
och när nu även länsstyrelserna frigörs från huvudansvaret för tillsynen av
krogarna är det fara värt att det inte blir någon tillsyn alls.
Ett annat problem är kompetensen. Det är bara i de riktigt stora kommun-
erna som det i dag finns en kompetens på detta område. Uppgiften att på rätt
sätt sköta tillsynen av restauranger är mycket grannlaga. Alkoholhandläggare
möter många gånger en hård värld. Det behövs utbildning, erfarenhet och en
social kompetens för att klara den uppgiften. Den finns i dag inte i
kommunerna.
De friare försäljningsreglerna för öl klass II främjar inte nykterheten.
Vänsterpartiet ser åtgärderna som ett led i en indoktrinering att inte se
folkölet som en alkoholdryck. Efter tre, fyra folköl har man fått i sig en
ansenlig mängd alkohol. Vi anser därför, att de regler som gällde före
årsskiftet 94/95 för försäljning av öl klass II, skall återinföras.
Skatten på alkohol
I budgetskrivelsen föreslår regeringen att en proportionell
skatt för öl med en alkoholhalt som överstiger 2,8
volymprocent införs. För öl med en alkoholhalt som inte
överstiger 2,8 volymprocent föreslås en 0-skattesats.
Samtidigt föreslås en höjning av skatten på sprit med 2
procent och skatten på tobak med 7,9 procent.
Skatten på s.k. folköl är för närvarande 1,21 kronor per liter och
volymprocent alkohol och skatten på starkare öl är 2,38 kronor per liter och
volymprocent alkohol. Tidigare har riksdagen beslutat om att vissa
punktskatter skall vara indexerade vilket gör att skatten för för öl över 2,8
volymprocent kommer att bli 1,47 kronor per liter och volymprocent alkohol.
Om regeringens förslag genomförs så kommer priset på folköl att höjas
med i genomsnitt 8 procent och priset på starköl att sänkas med omkring 17
procent. Detta är ur traditionell alkoholpolitisk synpunkt helt förkastligt.
Vänsterpartiet avslår därför regeringens förslag till proportionell skatt på öl.
Regeringen tvingas att göra dessa förändringar, dels efter påtryckningar
från bryggerinäringen, dels för att uppfylla EU:s krav och av regeringen
accepterade övergångsregler. Dessa innebär att Sverige fr.o.m. den 1 januari
1998 måste ha en regel så att allt öl med en alkoholhalt överstigande 2,8
volymprocent har samma skatt per volymprocent alkohol.
Sänkt skatt på alkoholstarkare öl kommer att öka den totala alkohol-
konsumtionen i landet. Den grupp som främst kommer att dricka mer öl är
troligen ungdomarna eftersom ölet alltmer blivit en speciell ungdomsdryck.
Om priset sänks som regeringen föreslagit, med 3-4 kr per burk starköl, så
innebär det sannolikt att alkoholkonsumtionen kommer att öka med omkring
10 procent. Vad detta innebär i ökade alkoholrelaterade skador, sociala
problem och olycksfall är ganska lätt att analysera ur ett samhällsekonomiskt
och folkhälsoperspektiv. Det finns ett väl belyst samband mellan en ökad
totalkonsumtion och alkoholrelaterade problem i samhället.
Vänsterpartiet föreslår därför att Sverige behåller en lägre skatt på folköl
och bibehåller skatten på starköl. Detta är möjligt genom att sänka
alkoholhalten för folköl till maximalt 2,8 volymprocent där EU-reglerna gör
det möjligt att ha en lägre volymbeskattning utan att det påverkar starköls-
beskattningen. Vårt förslag är att skatten på starköl blir 2,41 kronor per liter
och volymprocent alkohol. För folköl föreslår vi att skatten ska fastställas
till
1,22 kronor per liter och volymprocent alkohol.
Införselreglerna
Införselreglerna är egentligen inte riksdagens bord utan
regeringens men riksdagen kan  ta tillfället i akt och ge
regeringen till känna sitt stöd för status quo.
Införselreglerna vad gäller alkoholdrycker från andra EU-länder bör
vidmakthållas i linje med en av den restriktiva alkoholpolitikens hörnstenar,
begränsning av tillgängligheten. De redan nu generösa reglerna betyder inte
något besvär eller hinder för den absoluta majoriteten av dem som reser in
från ett annat EU-land. EU-kommissionen skall dessutom utreda och lägga
förslag om taxfreetrafiken och intill dess finns ingen anledning att ompröva
det tidigare avtalet.
Alkoholen och EU
Alkoholindustrin är en mångmiljardindustri med mycket
stora vinster. Trots att den lever på mångas olycka så har den
fri etableringsrätt, inte minst inom EU.
10 procent av den odlade arealen i EU-länderna är vinodlingar. Länder
med bara 8 % av världens befolkning står för 60 % av världens vinproduk-
tion. Av ölet tillverkas 20 % inom EU och av sprittillverkningen svarar
unionen för 35 % av världsproduktionen.
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen kommer att leda till att vi får
en annorlunda prisbild. Det är inte uteslutet att alkoholpriserna ganska
snabbt kommer att sänkas med en tredjedel. En sänkning av priset leder
ofelbart till ökad tillgänglighet, inte minst för den yngre generationen.
Vårt medlemskap i unionen försvårar möjligheten att använda skatte-
höjningar på alkoholen som ett instrument i alkoholpolitiken. Något formellt
tvång att sänka dessa skatter finns inte, men eftersom gränshandeln är fri
kommer frågan ändå att väckas eftersom resenärerna kommer att köpa sin
sprit utomlands.
Andra problem som ökat efter EU-inträdet är den fabriksmässiga
hembränningen och den tilltagande smugglingen.
På en hearing under våren 1996 som skatte- och socialutskotten
gemensamt ordnade framkom att hembränning i industriell skala blivit en ny
företeelse både inom och nära landets gränser. Vidare att organiserad smugg-
ling av sprit av maffialiknande syndikat i vårt närområde ökat mycket
kraftigt. Flera långtradare i veckan levererar direkt till arbetsplatser och
andra
avnämare.
Det finns i övrigt i Sverige en stor enighet och medvetenhet om alkoholens
risker för folkhälsan. Vårt inträde i EU utgör nu ett hot mot detta vilket kan
leda till synnerligen allvarliga hälsoproblem. Därför är det hög tid att
utveckla en plan för hur vi ska möta de ökande alkoholproblemen.
För de länder som fört en alkoholpolitik, där alkohol varit lättillgänglig,
har konsekvenserna blivit en ökad skadenivå. Danmark har ökat sin
konsumtion och det har medfört en avsevärt sänkt genomsnittlig levnads-
ålder. Danmark har rasat från sjätte till tjugoförsta plats enligt OECD:s
hälsostatistik. Det har medfört att Danmark nu börjat strama åt alkohol-
politiken och ökar insatserna för det förebyggande arbetet, sedan en dansk
utredning noterat att bl.a. alkohol och rökning har en stor andel i de alltför
höga dödstalen.
Även om 25-procentsmålet syns vara svårt att nå för Sveriges del fram till
år 2000 är det likväl ett önskvärt mål. Sänkt alkoholkonsumtion ger dels en
avsevärd socialpolitisk effekt, dels medför den en stor samhällsekonomisk
besparing. Ett särskilt ansvar för samhällets alkoholpolitik har Social-
departementet med därtill hörande ämbetsverk, bl.a. Folkhälsoinstitutet och
Socialstyrelsen. På uppmaning av regeringen har alla berörda ämbetsverk
och institutioner upprättat en nationell handlingsplan för alkohol- och
drogförebyggande insatser. I detta arbete förutsätts även folkrörelserna få en
uppgift.
Alkoholkommissionen har vid sin genomgång av problematiken kunnat
notera att svensk och nordisk alkoholpolitik som vilar på vetenskaplig grund
vunnit respekt på det internationella planet.
Flera europeiska stater skärper nu alkoholpolitiken i riktning mot Sveriges
restriktiva politik. Frankrike har t.ex. under en treårsperiod sänkt gränsen för
rattfylleri från 0,8 promille till 0,5 promille, infört en reklamlag 1992 som
kraftigt begränsar marknadsföringen samt höjt skatten på alkohol 1996.
Vidare har stora insatser gjorts för att föra ut kunskap om alkoholens
skadeverkningar. Resultatet är minskande skador.
Sverige måste utnyttja sitt medlemskap i Europeiska unionen till att mer
kraftfullt hävda sin rätt till en egen självständig alkoholpolitik.
Regeringens förhandlare sålde ut tillverknings- och distributionsmono-
polen till marknaden. Nu gäller det att få ett tidsutrymme för en avtrappning
eller förnyelse av alkoholpolitiken, ett arbete som kan ta flera generationer.
Hittillsvarande inställning har varit alltför passiv, undfallande och överslät-
ande.
Den nyligen inrättade Alkoholinspektionen står inför en svår uppgift, att
upprätta en plan eller strategi för hur Sverige skall kunna hålla stånd mot
EU-ländernas alkoholkulturella mönster.
Folkhälsoinstitutet har huvudansvaret för att det förebyggande arbetet
sprids över landet vad gäller information, kunskapsförmedling och opinions-
bildning. Detta är tänkt att få ökad betydelse när nu andra instrument för
alkoholpolitiken försvinner. Vänsterpartiet anser därför, att den föreslagna
neddragningen på Folkhälsoinstitutet är för kraftig och vill tillskjuta 5
miljoner utöver regeringens förslag.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utveckla en plan för att uppfylla WHO:s
Europamål att minska alkoholkonsumtionen med 25 % till år 2000,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utveckla en strategi för att nå normalkonsumenter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om obligatorisk hälsovård,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utforma en sjöfyllerilag,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att befrämja tillkomsten av alkoholfria
nöjesställen för ungdomar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Skolverket bör få i uppdrag att befrämja ANT-undervisning i
skolor samt i den högre utbildningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utveckla samarbetet mellan student- och högskoleledningen
för att minska alkoholbruket bland studenter,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om informationsinsatser,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om restriktioner i marknadsföring av alkohol,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alkoholreklam,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att erbjuda utbildning till kommunernas
alkoholhandläggare,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de regler som gällde till årsskiftet 1994/95 för försäljning av
öl klass II skall återinföras,2
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skatten på starköl förblir 2,41 kr/liter och volymprocent
alkohol och för folköl 1,22 kr/liter,2
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införselregler,3
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hembränning och smuggling,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Folkhälsoinstitutet behöver anslag till information,
kunskapsförmedling och opinionsbildning.

Stockholm den 5 oktober 1996
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Owe Hellberg (v)

Tanja Linderborg (v)

Eva Zetterberg (v)

Stig Sandström (v)





























1Yrkande 4 hänvisat till LU.
2Yrkandena 12 och 13 hänvisade till FiU.
3Yrkande 14 hänvisat till SkU.



Gotab, Stockholm  1996