Målet för den svenska alkoholpolitiken är sedan 1977 att
minska den totala alkoholkonsumtionen. Som första
parlament i världen fattade Sverige ett långsiktigt
alkoholpolitiskt beslut grundat på vetenskapliga fakta,
totalkonsumtionsteorin. Det följdes sedan upp av att
riksdagen bl.a. 1989 anslöt sig till WHO:s mål i programmet
"Hälsa för alla år 2000". Det innebär bl.a. att de europeiska
staterna beslutat att sänka alkoholkonsumtionen med 25
procent fram till år 2000. Flera av de sydeuropeiska länderna
har med råge klarat detta mål redan, bl.a. Italien och
Frankrike. Sverige har sedan 1980 sänkt sin
alkoholkonsumtion med 13 procent. Samtliga länder som
eftersträvat detta mål har noterat en förbättrad skadebild i
förhållande till alkoholkonsumtionen som medfört en stor
belastning på bl.a. sjukvården. Enligt ekonomen Anders
Johnson belastas sjukvården årligen med en kostnad på 14
miljarder kronor. Att siffran har relevans i stort bekräftas av
med.dr. Sven Andréasson genom hans rapporter till
Alkoholkommissionen.
För de länder som fört en alkoholpolitik där alkohol varit lättillgänglig har
konsekvenserna blivit en ökad skadenivå. Danmark har ökat sin konsumtion
och det har medfört en avsevärt sänkt genomsnittlig levnadsålder. Danmark
har rasat från sjätte till tjugoförsta plats enligt OECD:s hälsostatistik. Det
har
medfört att Danmark nu börjat strama åt alkoholpolitiken och ökar insatserna
för det förebyggande arbetet, sedan en dansk utredning noterat att bl.a.
alkohol och rökning har en stor andel i de alltför höga dödstalen.
Även om 25-procentsmålet syns svårt att nå för Sveriges del fram till år
2000 är det likväl ett önskvärt mål. Sänkt alkoholkonsumtion ger dels en
avsevärd socialpolitisk effekt, dels medför det en stor samhällsekonomisk
besparing. Ett särskilt ansvar för samhällets alkoholpolitik har Social-
departementet med därtill hörande ämbetsverk, bl.a. Folkhälsoinstitutet och
Socialstyrelsen. På uppmaning av regeringen har alla berörda ämbetsverk och
institutioner upprättat en nationell handlingsplan för alkohol- och
drogförebyggande insatser. I detta arbete förutsätts även folkrörelserna få en
uppgift. Alkoholkommissionen har vid sin genomgång av problematiken
kunnat notera att svensk och nordisk alkoholpolitik och dess på vetenskaplig
grund vilande beslut vunnit respekt på det internationella planet.
Flera europeiska stater skärper nu alkoholpolitiken i riktning mot Sveriges
restriktiva politik. Frankrike har t.ex. under en treårsperiod sänkt gränsen för
rattfylleri från 0,8 promille till 0,5 promille, infört en reklamlag 1992, som
kraftigt begränsar marknadsföringen samt höjt skatterna på alkohol 1996.
Vidare har man gjort stora insatser för att föra ut kunskap om alkoholens
skadeverkningar. Resultatet är minskade skador.
I Sverige har inträdet i EU medfört att en av alkoholpolitikens grundpelare,
begränsning av det privata vinstintresset, delvis uppluckrats. Likväl finns
alltjämt skattepolitiken, Systembolaget och Alkoholinspektionens tillstånds-
givning m.m. kvar som alkoholpolitiska instrument. De svenska folkrörelser-
na har genom olika aktiviteter värnat den restriktiva alkoholpolitiken, främst
genom den svenska nykterhetsrörelsen. Den har sin bas i de lokala
föreningarna och deras tusentals föreningslokaler med aktiviteter främst till
ungdomar.
Den svenska nykterhetsrörelsen har vid flera tillfällen varit utsatt för olika
former av granskningar av myndigheterna. Vid samtliga tillfällen har myndig-
heterna noterat att nykterhetsrörelsen varit en betydelsefull kraft i det
alkohol- och drogpolitiska arbetet. Som exempel på detta kan anges:
I anslutning till en kampanj mot hembränning och langning under 1980-
talet kunde man vid den vetenskapliga utvärderingen notera att kampanj-
en varit verkningsfull.
I en av Socialstyrelsen utförd utvärdering av hur ett antal organisationer
arbetade med primärvårdsuppgifterna under 1994, fick DKSN mycket
positiva omnämnanden.
Vid den av Folkhälsoinstitutet nyligen genomförda utvärderingen av alla
former av nykterhetsarbete, "Med Nyktra Ögon", kunde man notera att
nykterhetsrörelsen utför ett för samhället betydelsefullt arbete.
Slutsatsen måste bli att samhället får god valuta för sitt stöd
till nykterhetsrörelsens och övriga folkrörelsers insatser för
primär och sekundär prevention av alkohol och droger.
Strategi
Det alkoholpolitiska arbetet måste i första hand ske inom
fyra sektorer:
Alkoholpolitiska åtgärder i syfte att påskynda en sänkt alkoholkon-
sumtion.
Särskilda insatser som syftar till att tidigt upptäcka begynnande alkohol-
missbruk samt åtgärder innan missbruket resulterat i arbetslöshet,
skilsmässor, våld och andra av alkoholbruket traditionella följder.
Ett markant stöd till folkrörelser och frivilligorganisationer. De arbetar
med förebyggande insatser. Samarbetsnämnden för fördelning av
statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer bör få ökade resurser för att
stödja ökade insatser från frivilligorganisationerna. De utgör komplement
till det av Folkhälsoinstitutet inriktade arbetet att via kommuner och
landsting agera lokalt.
Särskilda insatser för de ökade problem som nu uppstått kring kvinnors
och ungdomars bruk av alkohol och droger.
Motiven för denna inriktning kan kortfattat beskrivas så här:
Begränsning av alkoholbruket är på lång sikt samhällsekonomiskt mycket
förnuftigt. Ingen är i detta perspektiv betjänt av en tillåtande slapp
alkoholpolitik. Beräkningar har på såväl nationellt som internationellt
plan visat på besparingar i miljardklassen. I det avseendet är 25-procents-
målet en viktig riktpunkt.
En solidarisk välfärdsstat måste ha en solidarisk alkoholpolitik. En
solidarisk politik begränsar alltid tillgången på en vara eller tjänst och
begränsar profiten. Några enstaka personers lycka av enskild förtjänst får
inte gå ut över folkflertalet.
Utvärderingar visar att folkrörelserna har en unik förmåga att implement-
era av samhället fattade socialpolitiska beslut på stora grupper i samhället
som inte nås av myndigheternas traditionella informationsmetoder oavsett
de kanaler myndigheterna väljer.
Åtgärdsprogram
Priset på alkoholdrycker måste fortlöpande höjas i takt med prisutveck-
lingen i enlighet med de riktlinjer riksdagen fastställt.
De kriminella krafter som genom hembränning, smuggling och langning
saboterar svensk alkohol- och drogpolitik skall kraftigt motarbetas. Polis-
och tullväsendet bör skärpa kontrollen. Regeringen bör ge folkrörelserna i
uppdrag att i samverkan med myndigheterna genomföra en kampanj som
motverkar alkohol- och drogpolitisk kriminalitet.
Lagstiftningen rörande serveringstillstånden måste ses över i syfte att
begränsa antalet. Särskilt viktigt är att inte ge tillstånd till serveringar som
ligger i anslutning till eller i närheten av skolor, fritids- och sportarenor.
Avgifter skall tas ut vid försäljning av folköl i detaljhandeln.
Kraftfulla insatser görs för att främja tillgången på alkoholfria miljöer.
Föreningslivets lokaler utgör här en viktig resurs. Särskilt stöd för att
upprusta dessa lokaler införs.
Skolmyndigheterna åläggs genom statliga direktiv att avsevärt förbättra
ANT-undervisningen i grundskolan, gymnasiet och lärarutbildningarna
samt övriga adekvata högskoleutbildningar.
Som ett komplement till Folkhälsoinstitutets satsning på att kommuner
och landsting skall aktivera sig inom det alkoholpolitiska området tillförs
Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa nykterhets-
organisationer projektmedel varje år under en femårsperiod för att främja
föreningsstyrd ANT-information. Särskilda insatser krävs för barn i
utsatta miljöer samt för gravida kvinnor.
Avdrag för privat representation blir inte längre tillåtet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att kraftfullt skapa resurser för att sänka
alkoholkonsumtionen med 25 %,
2. att riksdagen beslutar att slopa avdrag för representation.1
Stockholm den 4 oktober 1996
Göran Magnusson (s)
Karin Israelsson (c)
Elver Jonsson (fp)
Fanny Rizell (kd)
Marianne Samuelsson (mp)
Eva Zetterberg (v)