Bilden är dubbel av barnens situation i Sverige. Å ena sidan
har barn av i dag det bättre än tidigare. Den generella
välfärdspolitiken möjliggör att det stora flertalet barn har
drägliga levnadsvillkor. Men å andra sidan sker det en
samtidig ökning av det antal barn som på olika sätt far illa.
Detta uppfordrar till politisk handling. För ett liberal parti är
det självklart att stå på barnens sida; de människor som inte
har en egen myndig röst att göra sig hörd med. Samhället
måste i större utsträckning än i dag utformas efter barnens
behov. Vi behöver i den meningen ett barnsligare samhälle.
Parlamentarisk utredning
Det finns tecken på att barnens situation på många sätt har
försämrats under 1990-talet. Det är dels en konsekvens av
den ekonomiska situationen och den ekonomiska politik som
regeringen och Centerpartiet har fört, dels en konsekvens av
samhällsutvecklingen i stort.
Samtidigt som vi läser om våldet mot barn och av barn, pedofilhärvor och
oro över barns hälsa har vi inte tillräcklig kunskap och överblick över den
totala situationen som är barnens värld. Vår kunskapsbild tenderar i
massmediebruset att bli fragmentarisk. De mer genomtänkta rapporter som
görs om barn ger en dubbel bild utan helhetssyn. De är ofta bra, men saknar
en heltäckande analys.
Vår bedömning är att signalerna om att barnens situation är dålig är så
många och så tydliga att det fordrar till politiks handling. En heltäckande
bild av barnens totala situation finns inte. Därför anser vi att det är viktigt
att
regeringen tar initiativ till en ny parlamentarisk utredning om barns situation
i Sverige av i dag.
Utredningen bör granska barnens situation inom alla samhällsområden.
Den bör också ge en sammantagen konsekvensanalys av hur alla de senare
årens beslut har påverkat barnens situation. I arbetet bör också ingå en
genomgång av den kunskap och forskning som finns om störningar hos
vuxna (i form av t.ex. missbruk, kriminalitet, psykiska problem) och om de
riskindikatorer som finns i barndomen. I Sverige finns på många olika håll
en stor kunskap om barn, barns utveckling och behov. All denna kunskap bör
kunna sammanställas och utgöra grund för vidare forskning och utveckling
av arbetet kring barn på central och övergripande nivå i Sverige. Slutligen
bör utredningen ge förslag till såväl kortsiktiga som långsiktiga åtgärder för
att förbättra barnens levnadsvillkor.
Liberala framsteg för
barnen
Barnets situation hade hög prioritet i Folkpartiets arbete i
regeringen under den föregående mandatperioden. Det togs
flera viktiga steg för att förbättra barns situation.
En barnomsorgsgaranti infördes som innebär att alla kommuner skall
kunna erbjuda plats i barnomsorgen för barn mellan ett och tolv år.
Barnomsorgsgarantin ställer också kvalitetskrav i barnomsorgen - för
första gången i lagen. De som arbetar på förskolor, fritidshem och i
annan barnomsorg måste ha sådan utbildning eller erfarenhet att barnens
behov av omsorg och god pedagogisk verksamhet tillgodoses.
Barngrupperna får inte vara så stora att man inte kan upprätthålla kraven
på god pedagogik. Avgifterna för barnomsorg skall vara, som det
uttrycks i lagen, skäliga. Det innebär att ingen av ekonomiska skäl skall
behöva avstå från en plats. I den ursprungliga lagen hade också
valfriheten stärkts, och det skulle bli fritt att etablera nya barnstugor i
privat form, något som gynnar kvaliteten ytterligare. Denna del har
emellertid riksdagen på den nuvarande regeringens förslag rivit upp.
Regeringen tillsatte 1993 Sveriges första barnombudsman vars främsta
uppgift är att bevaka att barnkonventionen följs i Sverige.
Barnombudsmannen skall varje år lämna en rapport till regeringen om
barns villkor. Med anledning av den skall regeringen kunna ta initiativ
till förändringar och förbättringar.
Kommunerna är numera skyldiga att erbjuda familjerådgivning. Det ger
större chans för människor att klara ut en skilsmässa utan onödiga
konflikter, något som i hög grad gynnar barnen.
En s.k. pappamånad infördes i föräldraförsäkringen. Syftet är att fler
fäder skall utnyttja möjligheten att vara lediga och ta hand om sina barn.
Mycket talar för att det stärker relationen mellan barn och pappa. Det kan
ha stor betydelse för barnen under uppväxten.
Med anledning av den oro som många kände och känner för hur
förändringar och rationaliseringar i kommunerna påverkar barnen, gav
regeringen 1992 Socialstyrelsen i uppdrag att följa utvecklingen.
Rapporten ledde bl.a. till att en ny storstadsutredning tillsattes. Den
undersöker och analyserar segregationen i boendet under den senaste
tioårsperioden och skall t.ex. lyfta fram lyckade insatser som kan ge
inspiration till framtida åtgärder. Socialstyrelsens rapport lämnades också
som ett underlag till utformningen av de framtida statsbidragen i
kommunerna.
I april 1994 beslöt regeringen att barnfamiljer som hade sökt asyl före
den 1 januari 1993 skulle få uppehållstillstånd. Detta beslut och beslutet i
juni 1993 att asylsökande från Bosnien-Hercegovina skulle få stanna
ledde till att 20 000 personer fick uppehållstillstånd. Bland dessa fanns
många barn som under lång tid hade levt i ovisshet, många vars familjer i
desperation hade gömt sig undan myndigheterna fick en framtid i
Sverige.
För att öka kännedomen om FN:s barnkonvention om barnets rättigheter
tog Folkpartiet i regeringen initiativ till och drev på en informations-
kampanj till alla skolelever i landet. Kampanjen drivs i form av en
skoltävling i samverkan med frivilligorganisationer. Tusentals klasser
arbetar aktivt med barns rättigheter som tema genom att skriva artiklar,
göra intervjuer, spela teater och måla.
Socialtjänstkommittén arbetade under mandatperioden med folkpartistisk
ledning. I kommitténs förslag till ny socialtjänstlag sätts barnets bästa i
centrum. Så föreslås t.ex. att skyldigheten att anmäla till socialtjänsten
när barn far illa vidgas till att gälla alla som är anställda i privat
verksamhet på hälso- och sjukvårdens eller socialtjänstens områden.
Regeringen har till december månad aviserat en proposition om vissa
ändringar i socialtjänstlagen. Det vilar ett tungt ansvar på regeringen att
nu äntligen föreslå de förbättringar som kommittén arbetade fram.
Barnkonventionen
När FN:s generalförsamling antog konventionen om barnets
rättigheter den 20 november 1989 togs ett avgörande
historiskt steg: man slog fast att barn har fullt
människovärde. Det kan verka som en självklar tanke, men
den är långt ifrån respekterad. I praktiken behandlas barn på
många håll i världen som vuxnas ägodelar. Till detta kommer
att barn är den grupp människor som får lida mest i områden
där krig och fattigdom råder. Barn drabbas först av brist på
mat, barnen blir måltavlor i beskjutning av civila och barnen
får inte sina grundläggande rättigheter till utbildning och
rekreation tillgodosedda.
Mitt i den oerhörda pessimism som man kan känna för många barn i
världen idag, finns det också ljus i mörkret. Det visar Unicefs årsrapporter.
Där betonas utvecklingens positiva sidor. Viktiga steg har redan tagits för att
uppnå de mål som FN:s barntoppmöte 1990 ställde upp. Dödligheten bland
barn under fem år minskar, vaccinationsprogram mot mässling leder till att
antalet barn som dör i den sjukdomen har minskat med två tredjedelar sedan
1980-talet, andelen barn som går i skola ökar. Ett annat exempel på att små
åtgärder ger stora resultat, är tillsättning av jod i salt. Det förebygger
struma
och räddar liv.
I Sverige har vi andra utmaningar. Både i det internationella och historiska
perspektivet har de flesta barn det bra i Sverige idag. Som uppväxtmiljö har
1990-talets Sverige det bästa någonsin att erbjuda ett barn.
De får en trygg och stimulerande uppväxt och får både känslomässiga och
materiella behov tillfredsställda. Vi har byggt upp ett skyddsnät i form av en
aktiv familjepolitik som betyder mycket för barns välbefinnande i vårt land.
Men även om det flesta barn har det bra i Sverige finns det barn som far
illa i vårt land och som därför behöver särskilt stöd. Barn far illa när barnets
grundläggande behov systematiskt sviks. Föräldrar försummar och sviker
sina barn kanske för att de inte ser eller har kunskaper om barnets behov.
Barn far också illa om de tvingas ta ett alltför stort ansvar själva, vilket
inte
sällan händer när en eller båda föräldrarna missbrukar. Också barn till
psykiskt sjuka och barn vars föräldrar omfattas av kriminalvården kan höra
till denna grupp. Sexuella övergrepp och andra våldshandlingar kan prägla
barn för livet. Mobbning är ett annat problem där lärare och andra vuxna
visat att de alltför ofta inte kan lösa barnens problem med de allvarliga
följder för barnet som mobbning för med sig.
För dessa barn har givetvis en hög generell standard i samhällets service en
stor betydelse, men det behövs framför allt särskilda insatser för dem.
Även om synen på barn i Sverige har utvecklats finns det fortfarande
mycket att göra för att barnkonventionens intentioner skall bli verklighet i
vårt land. Det händer också idag att barnen ignoreras i utredningar i samband
med t.ex. vårdnadstvister eller incestmål. Barn har små möjligheter att
påverka sin vardag.
Barnkonventionen skall
genomsyra allt arbete med
barn!
Sverige gick i bräschen när barnkonventionen utarbetades
och var också ett av de första länderna att ratificera den.
Konventionen ställer krav på staterna att i alla lägen
prioritera barns behov och se till att den fördelning av
resurserna som beslutas verkligen innebär att varje stat
tillgodoser barnens behov till, som det uttrycks, "det yttersta
av sina resurser".
Gensvaret för barnkonventionen har varit unikt. Ingen tidigare konvention
om mänskliga rättigheter har ratificerats av så många stater så raskt. Det
betyder förstås inte att staterna uppfyller kraven i konventionen. Nu gäller
det att se till att staternas intresse för konventionen inte stannar vid
retorik.
Många associerar behov av förbättrade rättigheter för barn med fattiga
länder. Men konventionen är i lika hög grad en utmaning för ett rikt land
som Sverige. Utgångspunkten i konventionen är att det alltid behövs
förbättringar av skyddet för barnets rättigheter - ett arbete som måste pågå
ständigt.
Sverige har under den socialdemokratiska regeringen visat sig var sämre
än väntat på att leva upp till barnkonventionens artiklar och andemening.
Exempelvis placeras flyktingbarn i fängelse och utvisning av barn och
föräldrar har hört till vardagen i den socialdemokratiska flyktingpolitiken.
Det är viktigt att barnkonventionen genomförs så att alla i förvaltningar
och i andra offentliga verksamheter får kännedom om konventionen. En
självklar grupp i det sammanhanget är lärare. Barns rättigheter och
barnkonventionen måste därför vara ett viktigt inslag i all lärarutbildning
från förskola till gymnasieskola. Ut- och fortbildning av olika
yrkeskategorier som arbetar med barn bör ses över för att säkerställa att idéer
om barnets rättigheter förankrats och vidareutvecklas. Inte minst måste
kunskap om konventionen spridas inom domstolsväsendet och inom
relevanta myndighetsorgan, inklusive polisen.
Den pågående Barnkonventionskommittén har i uppdrag att se hur
barnkonventionen kommer till uttryck i de svenska lagarna.
Men det räcker inte! Vi måste också se till att barnkonventionen inte bara
blir ord utan att den blir barns verklighet. För detta krävs både tydliga
lagtexter, som ökar barnets rättsskydd, och att tillämpningen av lagarna
medför rättssäkerhet även för barnen.
För att nå det senare krävs att de som handlägger ärenden där barn är
inblandade dels själva ökar sin kunskap om barn och barns sätt att uttrycka
sig, dels anlitar sakkunniga med reell kompetens.
Misshandel av barn
Barnmisshandeln ökar. Under 1995 polisanmäldes 5 130 fall
av barnmisshandel i åldrarna 0-14 år. Det är en ökning med
17 procent mot året innan, och i jämförelse med 1993 är det
en ökning med 52 procent. Detta är oacceptabelt.
Det är framförallt på två sätt som barnmisshandeln ökat. För det första blir
det allt vanligare att barn slår barn. Ofta på ett skadligare sätt än tidigare.
Flera gånger leder även sådana misshandelsfall till polisanmälan. För det
andra ökar ungdomsvåldet. Ungdomar slår andra ungdomar. Till denna bild
är ofta droger kopplade. En stor del av det s k ungdomsvåldet sker under
rusets inverkan. En restriktiv alkohol- och narkotikapolitik är nog det mest
effektiva medlet att stävja ungdomsvåldet.
Allvarligare är det våld som barn utövar mot varandra. Det tyder på mer
djupliggande förändringar i värderingar, socialinternalisering, självupp-
fattning och förändringar i barns verklighetsuppfattning. Som så ofta annars
samspelar ärftliga benägenheter med den sociala och kulturella miljön på ett
sätt som ökar benägenheten för att ta till våld. Kanske spelar även en
television och en massmedial verklighet sin roll. Forskningen är delad i sin
bedömning av televisionen och mediernas funktion för exempelvis barns
våldsbenägenhet och verklighetsuppfattning. Det bör emellertid stå klart att
dessa problem fordrar en politisk agenda.
Barnens sociala och
ekonomiska situation
Det kostar att ha barn. Det ekonomiska familjestödet skall
utjämna de skillnader som finns mellan de som har barn och
de som inte har barn. Familjestödet skall också ges till alla på
lika villkor men i särskilda situationer skall det ges till
familjer och barn i utsatta situationer.
Barnbidraget är en kompensation för den ökade försörjningsbörda som det
innebär att ha barn. Bostadsbidragen ger familjer med låga inkomster
möjlighet att bo bra. Föräldrapenningen gör det möjligt för både mammor
och pappor att vara hemma med sina barn under första året. Vid sidan av de
ekonomiska bidragen är barnomsorgen det viktigaste stödet till
barnfamiljerna.
Kostnaderna för familjestödet har som en följd av att regeringen valt att
lägga en stor del av de nödvändiga besparingarna på just barnfamiljerna
minskat med 18 procent mellan åren 1995 till 1997.
Samtidigt vet vi att barnfamiljernas ekonomi även på andra sätt har
försämrats. Framförallt är det den stigande arbetslösheten som är orsaken.
SCB:s årliga undersökningar om hushållens inkomster visar att hushållens,
och då i synnerhet barnfamiljernas, inkomster minskar. Siffrorna visar också
att inkomstskillnaderna mellan de fyra vanliga typerna av hushåll (indelat
efter inkomst) inte har ökat medan däremot den översta typen av
inkomstgrupp (höginkomsttagarna) har dragit i från. Klyftan mellan å ena
sidan låg- och medelinkomsttagarna och å andra sidan höginkomsttagarna
har ökat.
Till detta skall också läggas de kommunala besparingarna. Dessa har till
stor del lagts på sådana verksamheter som drabbar just barnen. Besparingar
inom barnomsorgen har många gånger ökat barngruppernas storlek och
minskat personaltätheten. Besparingar på skolan har i vissa kommuner slagit
mycket hårt. Samtidigt vet vi att allt fler barn är i behov av särskilt stöd i
grundskolan. En tredjedel av landets kommuner har uppgett att barn med
behov av stöd ofta blir utan sådant.
Skolsköterskor bedömer att barnens hälsa har försämrats. Slutsatsen av alla
förändringar är att på grund av de kommunala neddragningarna, som minskar
utbudet inom kommunens barn- och ungdomsverksamhet, sänker kvaliteten
och höjer avgifterna, så blir familjernas ekonomiska situation alltmer
avgörande för barnen. Barnfamiljernas ekonomi har dock redan försämrats
till följd av besparingar i statsbudgeten. Detta leder i sin tur till att
skillnader
mellan olika grupper av familjer och barn slår igenom tydligare än tidigare.
Kartläggningar och undersökningar från Barnombudsmannen, Svenska
Kommunförbundet, Rädda Barnen och Socialstyrelsen underbygger denna
bild av barnens situation i Sverige av i dag. Det är en illavarslande bild. I
längden kan den också visa sig vara kontraproduktiv. De beslut som tas i dag
och som får negativa påverkningar på många barns situation slår igenom
längre fram i form av ökade kostnader för sjukvård, psykiatri, ökat behov av
skolhälsovård, drogmissbruk, ökat ungdomsvåld etc. Totalt sett blir
samhällets kostnader knappast lägre i ett längre perspektiv av en sådan
politik.
Barns säkerhet
Barn är de mest utsatta i vårt samhälle. Flera utredningar de
senaste åren har också visat på behovet av ett ökat rättsskydd
för barn. Av polisanmälningar gällande sexuella övergrepp
mot barn och ungdom väcks åtal i ca 10 % av fallen. 90 % av
polisanmälningarna avskrivs alltså utan att åtal väcks, oftast
p.g.a. att "brott ej kan styrkas". Bland dessa finns naturligtvis
anmälningar där inget brott begåtts men det är rimligt att anta
att en del av dem handlar om verkliga sexuella övergrepp,
vilka man inte övertygande har kunnat påvisa under
förundersökningsstadiet. Skillnader finns över landet i hur
stor andel polisanmälningar som går vidare till åtal, beroende
på vilken kompetens och kunskap polis, åklagare m.fl. har
om barn och sexuella övergrepp mot barn.
Att så få ärenden som 10 % kan prövas i domstol visar på ett stort behov
av kompetenshöjning bland dem som utreder dessa ärenden. Man skulle
kunna förvänta sig att de i stor utsträckning skulle efterfråga sakkunniga som
hjälp i dessa ärenden. Tvärtom tycks anlitande av sakkunniga minska
åtminstone i de ärenden där åtal väckts. Enligt den undersökning,
Tingsrättsdomar och expertutlåtanden, som Frank Lindblad m.fl. genomför,
har sakkunniga i dessa mål minskat från 22 % 1985 och 24 % 1989 till 14 %
1992.
Socialstyrelsen har, vid sin genomgång av ärenden angående ansökningar
om omhändertagande av barn jml LVU vid länsrätter och kammarrätter, visat
på en skrämmande slumpmässighet i hur förvaltningsdomstolarna dömer i
dessa ärenden. Varken kvaliteten i socialtjänstens utredning eller anlitande
av experter med barnkompetens tycks spela någon roll för domstolens
avgöranden i målet. Naturligtvis är det, vilket också Socialstyrelsen påpekar,
barnet som får betala priset för denna slumpmässiga hantering av för barnet
så viktiga beslut.
Barnpornografikommittén arbetar med hur kriminaliseringen av innehav
av barnpornografi kan ske. I kommittén har man begärt förlängd
utredningstid. Det är märkligt och beklämmande att Sverige, som påskyndare
av barnkonventionen och som värdland för världskongressen mot sexuell
exploatering av barn, ännu inte har kunnat lösa denna fråga. Barn som
utnyttjas i pornografiska bilder och filmer faller först offer för brottsliga
handlingar i form av sexuella övergrepp. Men barnets lidande upphör inte
med detta. De utnyttjade barnen tvingas också leva med vetskapen om att
dokumentation av kränkningarna lagligt kan innehas av pedofiler. Det är
svårt att förstå att bilder som förutsätter sexuella övergrepp mot barn ska ha
grundlagsskydd, att rätten att inneha bilder på övergrepp mot barn är en fråga
om yttrandefrihet. Det är hög tid att ta ställning för barnen i denna fråga och
införa ett effektivt förbud mot innehav av barnpornografi.
Barnkonventionen anger att "barnets bästa" ska prioriteras. Ändå får vi
gång på gång bevittna att så inte sker, t.ex. att barn utvisats ur vårt land
trots
att socialtjänsten och/eller barnpsykiatrisk expertis angivit att detta strider
mot barnets bästa.
Vi menar att det aldrig får råda någon tvekan om att det är barns bästa
enligt barnkonventionen som skall gälla, d.v.s. barns bästa ur barnets
synvinkel.
Barns rätt att få veta sitt
ursprung
Inseminationsverksamheten i Sverige reglerades 1985 i och
med att lagen om insemination (1984:1140) trädde i kraft.
Enligt den får insemination endast utföras om kvinnans make
eller sambo skriftligen har samtyckt till inseminationen.
Därmed anses maken eller sambon vara far till barnet. En
viktig följd av lagen är att barn födda efter en
donatorsinsemination har rätt att vid vuxen ålder få veta
donatorns identitet om de så önskar.
Beslutet om barns rätt att få veta sitt ursprung grundade sig på erfarenheter
från adoptivbarn. Undersökningar har visat att ett undanhållande av
sanningen om adoptivbarns ursprung kan skapa problem för barnet och leda
till en störd föräldra-barn-relation. I förarbetena till inseminationslagen
betonades därför vikten av föräldrarnas öppenhet i frågan, och man förutsatte
att de skulle berätta sanningen för barnet.
Av lagen framgår att "socialnämnden är skyldig att på begäran biträda
barnet". Socialstyrelsen skrev i sina föreskrifter och allmänna råd som kom
ut 1987 att "Socialnämnden... i lagen ålagts en skyldighet att hjälpa barnet
med att skaffa fram uppgifter som finns antecknade om givaren." Nämnden
förväntades också kunna erbjuda både barnet och de vuxna stöd och hjälp för
att kunna bearbeta de känslomässiga problem som kan uppstå.
Det är nu elva år sedan lagen trädde i kraft. Snart är dessa barn i en ålder
att de kan börja intressera sig för sin bakgrund på fädernet. Sannolikt
kommer i varje fall en del av deras föräldrar att känna behov av rådgivning
om hur man bäst handskas med den situationen. Det är därför viktigt att man
nu undersöker hur informationen till barnen om deras ursprung fungerat och
fungerar. Socialstyrelsen bör därför ges i uppdrag att göra en sådan
uppföljning som även bör innefatta barnens situation i övrigt. Ett sådant
erfarenhetsunderlag kan sedan utgöra grunden för uppdaterade allmänna råd
om insemination.
Barn och skilsmässa
Vid skilsmässor blir många pappor mer eller mindre
ofrivilligt "frånvarande pappor".
Därför är det viktigt att lagstiftningen och praxis anpassas så att barnen
garanteras rätten till båda sina föräldrar. Gemensam vårdnad bör vara
utgångspunkten som juridiskt vårdnadsbegrepp. Enskild vårdnad bör
användas endast i undantagsfall. Den gemensamma vårdnaden bör ytterligare
stärkas så att beslut som inverkar på barnets nära och vardagliga kontakter
med båda sina föräldrar tas i uttryckligt samförstånd av föräldrarna.
Umgängesrätten ska kunna fastställas av domstol inom ramen för gemensam
vårdnad och med särskilt beaktande av respektive förälders förmåga och
beredskap att samarbeta och underlätta för barnets kontakt med båda sina
föräldrar. Väntetiderna för vårdnadstvister måste kortas så att inte interim-
beslut med begränsad rättssäkerhet blir avgörande.
Föräldrar i kris bör erbjudas rådgivning och familjesamtal med både
manlig och kvinnlig familjerådgivare närvarande. Särskilda familjerättsenhe-
ter bör etableras där domstolens ledamöter väljs och utbildas efter erfaren-
heter av modernt och delat föräldraskap.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att den tillsätter en parlamentarisk
utredning om barns situation med förslag till konsekvensanalys av nuvarande
beslut som berör barn samt förslag till åtgärder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utbildning och fortbildning om barns rättigheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att sprida kunskap om barns förhållanden och om
barnkonventionen i domstolsväsendet och hos polisen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av barns säkerhet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barn och inseminationer,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barnens rätt till umgänge med båda sina föräldrar även vid
skilsmässa och separation.1
Stockholm den 7 oktober 1996
Lars Leijonborg (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Eva Eriksson (fp)
Kerstin Heinemann (fp)
Elver Jonsson (fp)
Lennart Rohdin (fp)
Anne Wibble (fp)
Barbro Westerholm (fp)