Drogmissbruket är ett av vårt samhälles största problem.
Missbruket leder till sociala problem både för missbrukaren
och för dennes omgivning. Det orsakar dessutom mycket
stora kostnader. Miljöpartiet ser kampen mot drogerna som
en del av kampen för ett bättre samhälle. Till detta hör också
åtgärder för att komma till rätta med det läkemedelsmissbruk
som breder ut sig. Det är inte drogens eventuella laglighet
som är relevant i sammanhanget, utan huruvida den är
skadlig för individen och dessutom beroendeframkallande.
Solidaritet måste prägla samhällets alkohol- och narkotikapolitik. Till
alkohol- och narkotikapolitiken måste överföras det synsätt som på så många
andra områden utmärker samhällets handlande. Vi har i solidaritet med
varandra accepterat att avstå från en betydande del av våra inkomster för att
därigenom förbättra allas materiella villkor. Vi accepterar på en rad av livets
områden begränsningar av vår egen frihet, allt för att vi värdesätter det
gemensammas bästa högre än enskilda människors .
I den här motionen vill Miljöpartiet lägga fram förslag till åtgärder för att
minska de skador som orsakas av droganvändning för att på det sättet skapa
ett bättre samhälle.
Alkohol
Det övergripande målet för den svenska alkoholpolitiken är
att mellan åren 1980 och 2000 minska totalkonsumtionen
med minst 25 procent. 1980 motsvarade försäljningen per
invånare 15 år och däröver 6,74 liter 100 % alkohol. Det
betyder att målet är att komma ner i en genomsnittlig
konsumtion år 2000 som motsvarar cirka 5,0 liter.
Eftersom konsumtionen 1994 fortfarande låg på 6,33 liter 100 % alkohol
per invånare 15 år och däröver är det inte särskilt troligt att målet kommer att
kunna uppnås till år 2000. Den nationella ledningsgruppen för alkohol- och
drogförebyggande arbete som lade fram sitt förslag till nationell
handlingsplan i juni 1995 föreslog ändå att målet ska ligga fast men att tiden
för att uppnå det utsträcks.
Den nationella ledningsgruppen föreslår att målet under de närmaste åren
ska vara att alkoholkonsumtionen bibehålls på oförändrad nivå. Detta vill
man uppnå genom opinionsbildning i syfte att åstadkomma återhållsamma
alkoholvanor, ökade insatser för att göra uppväxtåren alkoholfria, samt en
satsning på punktnykterhet i särskilt riskfyllda situationer som t ex i trafiken
och under graviditeten. Ledningsgruppen vill också rikta särskild
uppmärksamhet mot de grupper som förenar en omfattande
alkoholkonsumtion med en socialt utsatt situation.
Till dessa mål lägger den nationella ledningsgruppen tre etiska principer
som bör vara vägledande för det alkohol- och drogförebyggande arbetet:
- Alla människor har rätt till ett liv i hemmet, på arbetsplatsen och i
samhället i övrigt som är skyddat från alkoholrelaterade olyckor och
alkoholrelaterat våld.
- Alla barn och ungdomar har rätt till en uppväxtmiljö, som är fri från
alkoholens negativa konsekvenser, fri från öppen eller förtäckt alkoholreklam
och andra drogromantiserande budskap.
- Alla människor som inte vill eller kan dricka alkohol har rätt till stöd för
ett sådant beteende och rätt till skydd mot påverkan att dricka mer alkohol än
de vill.
Regeringen har ännu inte tagit ställning till de förslag som den nationella
ledningsgruppen lagt fram. Regeringen har aviserat en proposition, men den
har ännu inte kommit. Miljöpartiet anser att det är förvånande att regeringen i
det allvarliga läge som alkoholpolitiken nu befinner sig i inte lägger fram ett
heltäckande förslag om insatser för att minska alkoholkonsumtionen.
Alkohol ett allvarligt
samhällsproblem
Alkoholbruket åsamkar det svenska samhället årliga skador i
storleksordningen 100 miljarder kronor. De fördelar sig på
bl a socialvårds-, sjukvårds-, rätts- och
kriminalvårdskostnader, sjukfrånvaro, trafikskador och
olycksfall, misshandel och andra våldsbrott. Minskad
alkoholkonsumtion leder till minskade kostnader och
minskat lidande.
Totalkonsumtionen i en befolkning bestämmer i hög grad hur många
högkonsumenter det finns, vilket i sin tur i hög grad bestämmer skadornas
omfattning. För att alkoholskadorna ska minska måste den totala
alkoholkonsumtionen minska.
Enligt en forskningsöversikt från CAN finns det en mängd undersökningar
och data som visar att vissa alkoholskador ökar med ökande totalkonsumtion
och minskar med minskande totalkonsumtion. Det finns alltså många
undersökningsresultat som stöder antagandet att totalkonsumtionen har
betydelse för förekomsten av vissa skador och att en förändring av
totalkonsumtionen i en befolkning med stor sannolikhet leder till en
förändring av sådana alkoholskador. Även om gränserna är lite flytande är det
viktigt att skilja på bruk, missbruk och beroende av alkohol. För de allra
flesta som dricker alkohol medför konsumtionen trots allt inte några större
problem, i varje fall inte under normala omständigheter. Den som dricker
utan att få några skador kan vi kalla alkoholbrukare.
Så fort oönskade konsekvenser av drickandet uppstår kan man börja prata
om missbruk (missbruk, att man använt på fel sätt). Den som dricker och
tappar kontrollen kan t ex hamna i oavsiktliga gräl under berusningen, det kan
ske olyckor p g a att omdömet eller förmågan är nedsatt, eller så kan det
handla om magproblem eller sömnstörningar till följd av för hög
alkoholkonsumtion under en längre tid. Missbruk är inget statiskt tillstånd, de
allra flesta kan utan vidare återgå till att vara alkoholbrukare igen, och
kanske
inte ens tänker på problemen som alkoholrelaterade.
Det är inte endast mängden alkohol som avgör om det är ett missbruk.
Missbruk är relaterat bland annat till situationen och åldern på den som
dricker. Samma mängd alkohol har olika konsekvenser för vuxna på en
middag och för en femtonåring eller en person som kör bil berusad. Om
missbruket varar under längre tid kan ett beroende uppstå. Personen tappar då
kontrollen över drickandet, och alkoholen blir det viktigaste i livet. De allra
flesta som blir alkoholberoende kan inte återgå till att dricka "normalt", dvs
vara alkoholbrukare igen. De behöver vara nyktra resten av livet för att
undvika återfall. Det finns också psykiatriska definitioner av missbruk och
beroende som ger läkare möjlighet att diagnosticera patienter med
alkoholrelaterade problem tydligare.
Tillsammans med tobaksbruket och dåliga matvanor är alkoholen ett av de
största hoten mot vår hälsa. En stor del av sjukvården är upptagen med att ta
hand om alkoholrelaterade sjukdomar och skador. I princip kan alla delar av
kroppen ta skada. Här är några exempel på sjukdomar som kan vara
alkoholrelaterade:
- Leversjukdomar
- Magkatarr och andra matsmältningsproblem
- Inflammation i bukspottkörteln
- Diabetes
- Hjärt- och kärlsjukdomar
- Anemi
- Muskelskador
- Urkalkning av benstommen
- Blödning i matstrupen
- Försämrat infektionsförsvar
- Hormonella störningar
- Vissa cancerformer
- Psykiska besvär
Behandling av alla dessa skador upptar en stor del av
resurserna inom hälso- och sjukvården. I olika
undersökningar har man funnit att de alkoholorsakade
vårddagarna inom akutsjukvården i åldrarna 15 till 70 år
uppgår till mellan 5 och 11 procent. 25-30 procent av alla
vårdtillfällen inom psykiatrin orsakas av akuta
komplikationer av drickande. Sammantaget betyder det att
alkoholskador står för mellan 5 och 7 procent av de totala
sjukvårdskostnaderna, vilket innebär cirka 10 miljarder.
Alkoholen har också omfattande sociala skador i form av
utslagning, beroende och alla de konsekvenser detta får för
missbrukaren och hans eller hennes anhöriga.
Alkoholen spelar också en avgörande roll vid många brott. En
undersökning av 2 513 våldsbrottsdomar 1992 visade att tre av fyra våldsbrott
var alkoholrelaterade. Det är tydligt att den som vill göra något åt
våldsbrottsligheten inte kan undvika att beakta sambandet med
alkoholkonsumtionen. I den beräkning av effekterna av ett slopande av
Systembolaget och sänkningar av de svenska alkoholpriserna som ett
internationellt forskarlag gjort på uppdrag av Systembolaget framgår också på
ett tydligt sätt alkoholens betydelse för våldsbrotten. Om
alkoholkonsumtionen i Sverige skulle öka med 1,5 liter ren alkohol per år
skulle vi få räkna med ytterligare 5 000 misshandelsfall per år.
Hälso- och sjukvården har stora möjligheter att tidigt upptäcka personer
med hög alkoholkonsumtion eller missbruk. Primärvården är ofta den del av
samhället som först möter personer med alkoholproblem, när de söker hjälp
för besvär som t ex högt blodtryck, sömnsvårigheter eller depressioner.
Personal inom hälso- och sjukvården bör då ta upp och diskutera
alkoholkonsumtionen och dess eventuella betydelse för de aktuella besvären.
Ungdomsmottagningar och tonårsbyråer är till stor nytta och ska stödjas.
Resurser ska enligt Miljöpartiets uppfattning finnas för uppföljning och
eftervårdskontakter efter vistelser på behandlings- och inackorderingshem, då
det är en viktig del i att förebygga återfall i missbruk.
Inte bara missbrukare
skadas
Hälsoproblemen drabbar inte bara de med mycket hög
alkoholkonsumtion. Även personer med ganska måttfulla
alkoholvanor kan ådra sig alkoholrelaterade sjukdomar eller
skador. Så fort man dricker sig berusad löper man en kraftigt
förhöjd risk att råka ut för en olycka i trafiken eller på annat
sätt. I själva verket är det måttlighetskonsumenterna som
totalt sett står för den större delen av de alkoholrelaterade
skadorna. Risken för en missbrukare att drabbas av sådana
skador är förstås större än för en måttlighetskonsument, men
sett ur samhällsperspektiv är ändå skadorna bland de måttliga
alkoholkonsumenterna så stora att de utgör ett större problem
för samhället än missbrukarna. Om man vill minska de
alkoholrelaterade sjukdomarna och skadorna är det därför
mest effektivt att rikta sig till den stora gruppen människor
som inte utvecklat ett alkoholmissbruk.
Ökad satsning på
information och ANT-
undervisning
Miljöpartiet vill se en ökad satsning på information i skolor
och stöd till frivilligorganisationer för att motverka
glorifieringen av missbruket. All upplysning och information
måste ha till syfte att påverka människors attityder och
beteende. En allmänt hållen kunskapsförmedling är inte
tillräcklig. All undervisning och upplysning skall bidra till
att minska den totala alkoholkonsumtionen och framhålla en
personlig helnykter livsstil som ett alternativ. För att
informationen ska bli effektiv krävs en kontinuerlig
verksamhet. Det går inte att tro att korta
informationskampanjer skulle "vaccinera" den svenska
befolkningen mot effekterna av billigare och mer
lättillgänglig alkohol. Det går inte heller att tro att det är
möjligt att göra en kampanj och tro att man når alla.
Ett led i upplysningsarbetet är att varningstexter, liknande dem för
cigaretter, placeras på alla alkoholförpackningar. När det gäller att
förebygga alkoholrelaterade problem bland ungdomar visar det sig att den
kommunala strategin har stor betydelse. Barnläkarförbundets
ungdomsmedicinska grupp genomförde läsåret 1990_91 en enkät i sju
kommuner i Sverige i syfte att kartlägga ungdomars beslut och beteenden
inom hälsoområdet. Sammanlagt 4 516 elever i åk 7, 9 och 2 på gymnasiet
deltog i undersökningen. En jämförelse mellan tre av kommunerna visar att
den kommun som haft en aktiv ungdomsinriktad samrådsgrupp har de bästa
värdena på ungdomars drogvanor. I batteriet av insatser ingår bl a brev till
föräldrar, lägerskolor i årskurs 6, integrerad ANT-undervisning, insatser mot
langning, föräldravandringar, varierat drogfritt nöjesliv och uppsökande
verksamhet av fältassistenter. Den aktiva kommunens högstadieelever rökte,
drack alkohol och hade provat narkotika i betydligt mindre omfattning än de
båda andra kommunernas. Forskarna tolkar detta som ett resultat av att
ungdomarna mötts av samma budskap i livsstilsfrågorna i skolan, av polisen,
av socialtjänsten, på fritiden, och av kulturrepresentanter i kommunen. Man
har även engagerat föräldrarna och systematiskt skaffat sig kunskaper om
ungdomars behov och uppväxtvillkor. Insatserna har lett till minskat
riskbeteende, bättre hälsobeteende och bättre hälsa bland ungdomarna.
ANT-undervisning
Det skolans ANT-information (alkohol, narkotika, tobak)
behöver nu är att återupprätta det förebyggande perspektivet.
Insatserna ska sättas in så tidigt som möjligt, innan det är för
sent. Det är ingen idé att förneka att förebygga missbruk
kräver en rejäl arbetsinsats. Men den är långt ifrån så
mödosam som att behöva handskas med elever som
missbrukar. Rektor har enligt både läroplanen för det
obligatoriska skolväsendet och läroplanen för det frivilliga
skolväsendet, ansvar för att eleverna får ANT-undervisning.
Trots detta uppger var fjärde elev som gått igenom
högstadiet att de inte fått någon ANT-undervisning.
Ytterligare två fjärdedelar säger att de fått enstaka eller några
timmar. I kommuner där resurser ställs till förfogande och
där skolpersonal prioriterar ANT-undervisningen, ofta med
hjälp av frivilliga organisationer , kan man visa upp positiva
avvikelser vad gäller elevernas drogvanor. Skolverket bör
därför ges i uppdrag att utvärdera ANT-undervisningen i
grundskola och gymnasium med avseende på omfattning och
inriktning.
Stöd till
frivilligorganisationer
Samhället måste sätta sin tillit till frivilligorganisationernas
möjlighet att från sina utgångspunkter, men med syftet att
minska totalkonsumtionen, bedriva upplysning i
alkoholfrågan. Miljöpartiet verkar för att de frivilliga
organisationer som arbetar för ett alkohol- och drogfritt
samhälle ska få ett ökat moraliskt och ekonomiskt stöd. De
alkoholfria miljöernas antal måste ökas. Detta kan ske bl a
genom att samhället ekonomiskt stöder, av folkrörelser
bedriven, verksamhet i alkoholfria miljöer.
ANT i yrkesutbildningar
Det är av största vikt att de grupper som har ansvar för att
arbeta med ANT-information får kunskap och metoder redan
som en del av sin yrkesutbildning. Vid en hearing som
riksdagens utbildningsutskott arrangerade 18 september
framkom att det endast är 3 av 16 av landets lärarhögskolor
som har obligatorisk ANT-undervisning i kursplanen.
Hälften av högskolorna har inte ämnet ens omnämnt i
kursplanen. Övriga har det med i vissa ämnen. Utbildningen
bör inte endast omfatta fakta och metoder för ANT-
undervisning. Alla lärare och all annan personal inom skola
och barnomsorg möter elever som kommer från hem där
alkohol eller andra droger är en stor och skrämmande del av
barnets vardag. Det är också nödvändigt att alkohol- och
narkotikafrågor ges ett större utrymme än vad som sker idag
i socionomutbildning, läkar- och
sjuksköterskeutbildningarna.
Information till föräldrar
Föräldrar påverkar sina barn när det gäller alkohol. Deras
attityder och bjudvanor, deras inställning till langning och
deras roll som föredömen betyder mycket för en ung
människas förhållande till alkohol. De tonåringar vars
föräldrar låter bli att bjuda på alkohol i hemmet, dricker t ex
mindre tillsammans med sina kamrater. Föräldrar måste ges
information och stöd i sin roll som fostrare och föredömen,
och inte utlämnas till att söka stöd i myter.
Särskilda insatser för
punktnykterhet
Särskilda insatser görs för att bevara vissa samhällssektorer
och livssituationer helt fria från alkohol. Det gäller såväl
trafik och arbetsliv, som ungdomsåren och graviditetstiden. I
körkortsutbildningen skall en omfattande information om
alkoholens skadeverkningar i trafiken ges. I samband med
graviditeten skall de blivande föräldrarna upplysas om
farorna med bruk av droger som alkohol, tobak och narkotika
under graviditeten.
Alkoholbeskattning
Sedan länge har vi i samhället accepterat principen att den
som smutsar ned ska betala kostnaderna för att reparera de
skador som nedsmutsningen förorsakar. Det är dags att
överföra denna tanke till andra områden i samhället.
Sjukvårdskostnader som orsakats av alkoholbruket bekostas
i dag av alla skattebetalare. Miljöpartiet vill genomföra en
reform som möjliggör direkta skatter på användarna som
fullt ut kan bekosta sjukvården. Den sänkning av ölskatten
som regeringen föreslagit bör därför avvisas av riksdagen.
Även förslaget att höja den alkoholhalt som undantas för
beskattning bör avvisas. Istället bör den maximala
alkoholhalten i folköl sänkas till 2,8 volymprocent och ett
sådant öl bör beskattas.
Regeringen föreslår en kraftig sänkning av skatten på starköl, en måttlig
höjning av skatten på folköl och dessutom en höjning av nollskattegränsen för
öl från nuvarande 2,25 volymprocent alkohol till 2,8 volymprocent. Samtidigt
konstaterar regeringen i en annan del av propositionen att det idag finns
oroande tendenser som visar att alkoholen är på väg tillbaka som
berusningsmedel för ungdomar långt ner i åldrarna och att det framför allt är
de lättillgängliga dryckerna folköl och starköl som är på frammarsch. För
vissa grupper närmar sig ölkonsumtionen 70-talets nivå.
Öl är idag den stora berusningsdrycken för tonåringar. Av pojkarna i åk 9
uppger var tredje att de dricker fem eller fler burkar per gång. En sex-pack
folköl innehåller lika mycket alkohol som 25 cl starksprit. Redan i åk 6 har
35 procent av pojkarna druckit folköl. Att i det läget sänka skatten ytterligare
på öl är en åtgärd i fel riktning. Att dessutom i praktiken konkurrera ut
lättölet genom att ge samma förmånliga nollbeskattning till en alkoholdryck
är inte heller det ett steg mot minskad totalkonsumtion av alkohol. Det är
förvånande att regeringen går ifrån principen om att alkoholdrycker, d v s
drycker med en högre alkoholhalt än 2,25 volymprocent, skall beskattas. Den
föreslagna höjningen av beskattningen av sprit genomförs och används fullt
ut för att finansiera extra insatser för att bekämpa alkoholmissbruk och för att
bidra till finansieringen av landstingens kostnader för alkoholskador.
Alkoholfri representation
Arbetslivet och arbetsplatser är områden som bör vara
alkoholfria. Även om staten inte kan tvinga privata
arbetsgivare till att hålla arbetslivet fritt från alkohol, finns
det åtminstone ingen anledning att tillåta avdrag för alkohol
vid representation. Den möjlighet som idag finns för att göra
avdrag för representation med starköl, vin och sprit bör
därför tas bort. När det gäller den offentliga representationen
finns det större möjligheter att agera. Det finns säkert en bred
uppslutning från allmänheten att statliga och kommunala
medel inte skall användas för alkoholinköp, något som inte
minst reaktionerna på den senaste tidens s k affärer visar.
Detta är naturligtvis ett viktigt skäl för en alkoholfri offentlig
representation, det viktigaste är dock att det är ett konkret
sätt för stat, landsting och kommun att visa solidaritet med
de som har eller riskerar att få alkoholproblem.
Som ett första steg och som föredöme för övrig offentlig verksamhet bör all
representation i riksdagen och den statliga förvaltningen vara alkoholfri.
Serveringsbestämmelser
Samhället måste skärpa sin kontroll av den alkoholservering
som förekommer på restauranger, pubar, diskotek och
pizzerior och visa stor restriktivitet med beviljandet av
tillstånd till servering av alkoholdrycker. Kommunernas
riktlinjer för serveringstillstånd måste ges ökad tyngd. Det
finns idag mycket som tyder på att kommunerna, tvärtemot
intentionerna i den nya alkohollagen, har små möjligheter att
driva en aktiv alkoholpolitik med hjälp av
serveringstillstånden. I allt för många fall där kommunen
vägrat tillstånd, ges detta sedan av länsrätten En ändrad
politisk syn hos kommunerna på serveringsfrågor måste
kunna få genomslag i antalet serveringstillstånd.
Kommunerna bör ges rätten att begränsa antalet permanenta
serveringstillstånd inom kommunen i sina riktlinjer.
Serveringstillstånden skall ges på en tid av tre år, varefter de
på nytt prövas så som ett nytt tillstånd. Idag är det i praktiken
bara den sökande och i undantagsfall närboende som får rätt
att överklaga kommunens beslut om serveringstillstånd. Om
kommunen inte tar tillräcklig alkoholpolitisk hänsyn i sina
beslut, eller om kommunen ger tillstånd i strid med sina egna
riktlinjer bör det finnas möjlighet för någon att överklaga.
Möjlighet att överklaga serveringstillstånd bör därför beredas
länsstyrelsen och alla innevånare i aktuell kommun.
I samband med överlämnandet av beslutanderätten om serveringstillstånd
till kommunerna förutsattes att alkoholpolitiska överväganden skulle ges
företräde framför näringspolitiska hänsyn. Regeringen bör utvärdera i vilken
utsträckning dessa intentioner uppfyllts.
Försäljning av folköl till
minderåriga
Folkölet är en av de viktigaste källorna för ungdomars
drickande. Folkölet är dessutom lättillgängligt. I samband
med den nya alkohollagen slopades kravet på tillstånd för
försäljning av öl klass II; resultatet har blivit att folkölet har
blivit än mer lättillgängligt för framför allt ungdomar, redan i
åk 6 har 35 procent av pojkarna druckit folköl.
Åldersgränsen för att få köpa folköl är 18 år. Handelns egna
undersökningar, så väl som undersökningar genomförda av Ungdomens
nykterhetsförbund och olika media, har visat att efterlevnaden av 18-
årsgränsen är väldigt dålig. Det krävs alltså ökade insatser för att motverka
försäljningen av folköl till minderåriga. Förutom den sänkning av
alkoholhalten i folköl som tidigare nämnts bör det för att få sälja öl klass II
krävas tillstånd. Kommunerna ska dessutom ges möjlighet att ta ut tillstånds-
och tillsynsavgifter. En kartläggning av kommunernas tillsynsinsatser bör
göras. Den som handlar bör också tydligare bli ansvarig för att försäljningen
sker enligt alkohollagens regler. I dag kan enskilda kassörskor bli fällda,
medan den som är ägare av butiken helt slipper ifrån sitt ansvar.
Insatser mot olaglig
alkoholhantering
Olika former av illegal hantering av alkohol t ex
hembränning, langning och smuggling utgör hot mot den
svenska alkoholpolitiken och mot folkhälsan. Ökade insatser
från polisens sida, för att nå en bättre efterlevnad av gällande
lagstiftning, är i högsta grad motiverade. Samhället får inte
falla undan för hot om kriminell verksamhet. I stället måste i
en sådan situation informationsverksamheten intensifieras
och erforderliga polisiära resurser sättas in i samhällets kamp
mot lagöverträdelser. Regeringens initiativ att ge ett uppdrag
till Rikspolisstyrelsen att tillsammans med
Alkoholinspektionen, Folkhälsoinstitutet och
Läkemedelsverket kartlägga omfattningen av och karaktären
på den olagliga alkoholhanteringen och att dessutom begära
förslag till åtgärder för att minska denna är lovvärt.
Regeringen bör snarast efter det att uppdraget redovisats
återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder.
I Norge har man sedan några år tillbaka försökt att bromsa efterfrågan på
illegal alkohol för att på det sättet komma tillrätta med problemen.
Utvärderingar av den aktion som genomfördes under åren 1993-95 visar
preliminärt mycket positiva resultat. Även om regeringen vidtagit vissa
åtgärder mot framför allt hembränning finns mycket att lära av Norge.
Kampanjen som gick under namnet "Aksjon mot ulovlig spritomsetning", var
en gemensam insats från flera departement, Rusmiddelsdirektoratet,
Vinmonopolet och SIFA, Statens institutt for alkohol- og narkotikaforskning.
De första resultaten visar att både attityder och beteenden i förhållande till
olaglig alkohol ändrats betydligt i Norge mellan 1993 och 1994, det verkar t
ex som om aktionen minskat andelen vuxna norrmän som druckit illegal
alkohol med cirka fem procentenheter. Inställningen till att köpa illegal
alkohol har också blivit mer restriktiv. Ett liknande projekt mot olaglig
alkoholhantering bör genomföras i Sverige.
Alkoholreklam
Alkoholreklamen verkar ha störst effekt på barn som ännu
inte börjat dricka. En studie i USA påvisade att de barn
(10_14 år) som rätt kunde identifiera fler ölannonser hade
mer positiva uppfattningar om att dricka alkohol och uppgav
att de tänkte dricka oftare som vuxna. En långtidsstudie i
Nya Zeeland visade att ölkonsumtionen hos sådana barn är
högre när de sedan kommer upp i 18-årsåldern. Reklam för
alkoholdrycker står i strid med de mål samhället sagt sig vilja
verka för. Därför måste sådan reklam i alla former upphöra.
Detta betyder att Systembolaget skall omfattas av förbudet
liksom att det skall vara förbjudet att göra smygreklam för
alkohol med hjälp av kläder, prylar m.m.
Erfarenheter visar att bryggerinäringen utnyttjar reklam för lättöl att gälla
öl klass II och klass III. Vissa tendenser till liknande smygreklam har också
noterats för andra alkoholdrycker.
En ändring bör därför göras av lagen med vissa bestämmelser om
marknadsföring av alkoholdrycker ( SFS 1978:763) så att all reklam för
alkoholdrycker stoppas. Detta kan t ex ske genom att all reklam för drycker
som omfattas av EG:s punktskattedirektiv förbjuds, d v s reklam för öl med
högre alkoholhalt än 0,5 volymprocent, och övriga alkoholdrycker med högre
alkoholhalt än 1,2 volymprocent. Genom satellitsända TV-program kringgås
lagen om reklamförbud för alkohol i vissa länder. Sverige bör inom EU agera
för att varje land skall ha rätt att reglera kommersiella budskap i TV-
sändningar riktade till den egna befolkningen. Detta berör inte bara
alkoholreklam, utan också det svenska förbudet mot reklam riktad till barn.
Anhöriga till
missbruksfamiljer
Det är inte bara den som dricker som kan drabbas av
alkoholskador. Enligt uppföljningar av dem som sökt hjälp
för sitt alkoholberoende vet man att det runt varje
missbrukare finns minst 4-5 personer som direkt påverkas av
hans/hennes drickande: barn, partner, föräldrar,
arbetskamrater och nära vänner. Socialstyrelsen uppskattar
att det finns 300 000-500 000 personer som har allvarliga
problem av drickandet. Om det stämmer skulle det i så fall
innebära att det i nuläget finns mellan 1,2 och 2,5 miljoner
människor i Sverige som har någon i sin omedelbara närhet
som har mer eller mindre omfattande missbruksproblem. Sett
ur ett livslångt perspektiv är det ännu fler som drabbas någon
gång i livet. Alkoholen är på detta sätt en fråga som angår
alla.
Alltför ofta hamnar partnern till en person med alkoholproblem i en
situation där de försöker dölja att problemet finns. De skäms kanske för sin
partners beteende, och vill inte se att mannen eller kvinnan de älskar riskerar
att bli alkoholist. Därför "hjälper" de ofta den som missbrukar genom att
förse honom eller henne med undanflykter och bortförklaringar, och genom
att städa upp efter missbrukarens misstag och försummelser. Partnern har då
blivit en möjliggörare, en som gör att missbruket kan fortsätta genom att de
negativa konsekvenserna av missbruket inte blir tydliga för missbrukaren.
Vid uppföljningar av missbrukare som fått behandling har man funnit ett
samband mellan missbrukarens typ av problem och depressioner hos
partnern. Om det är svårt att ta upp problemet och prata öppet om det i
familjen och om det ofta är konflikter i familjen ökar risken att partnern
utvecklar en depression.
De mest utsatta av de anhöriga är naturligtvis barnen. Det finns
uppskattningsvis minst 100 000 alkoholmissbrukare som lever med sina barn.
Det innebär att cirka 175 000-200 000 barn under 18 år lever i en familj med
missbruk. Det blir i genomsnitt ett barn av tio, eller 2-3 barn i varje klass.
Barn i missbrukarfamiljer får ta vuxenansvar för tidigt och blir berövade
sin egen barndom. De visar upp en rad symtom på att de inte mår bra, och
beroende på situationen väljer de olika strategier för att klara sig. Det finns
flera bra material som handlar om hur man uppmärksammar de här barnen
och vilka stödåtgärder som kan behöva sättas in. Att växa upp i en familj med
missbruk är en riskfaktor för en rad problem senare i livet. Många har dåligt
självförtroende, känner självförakt och har tappat tilltron till andra. Det är
också betydligt fler som utvecklar eget missbruk, gifter sig med en
missbrukare, blir utsatta för incest och våld i hemmet eller blir kriminella och
sexuellt utnyttjade.
Det är viktigt att poängtera att det rör sig om en ökad risk och inte en
ödesbestämd väg. Många barn till missbrukare lever ett bra liv som vuxna.
Om barnet får en bra kontakt med en vuxen i omgivningen som lyssnar och
stödjer kan riskerna för problem senare i livet minska. En viktig del i det
förebyggande arbetet är alltså att se till att det finns beredskap att upptäcka
och ta hand om barnen från familjer med missbruk. Alla tillgängliga resurser
bör sättas in för att stödja och hjälpa dessa barn.
Narkotika
Målsättningen för den svenska narkotikapolitiken skall vara
att skapa ett narkotikafritt samhälle. Narkotikaproblemet kan
inte varaktigt lösas utan en stark samverkan mellan världens
länder, myndigheter, frivilliga organisationer och människor.
Narkotikahandeln är internationell. Det är viktigt att FN och
WHO tillåts spela en aktivare roll i samordningen mellan
olika länder. Detta leder till en bättre förståelse och bättre
förutsättningar till samarbete mellan klassiska "producent-"
och "konsumentländer". Det är också av största vikt att de
tendenser till legalisering som finns i vår omvärld
motarbetas. Mycket av propagandan för legalisering bedrivs
inom EU-systemets ramar, framför allt inne från parlamentet.
Det skulle vara i Sveriges intresse att hjälpa de svenska
frivilliga organisationer som bekämpar en
narkotikaliberalisering att få ökade möjligheter att beskriva
de svenska erfarenheterna. Detta skulle kunna ske genom att
regeringen erbjuder ekonomiskt stöd till organisationernas
internationella arbete. Motsvarande stöd skulle också kunna
ges till frivilliga organisationer som arbetar för en restriktiv
alkoholpolitik. Eftersom narkotikahanteringen är
internationell är det samtidigt viktigt att det skydd mot
införsel av narkotika som finns vid gränsen inte monteras
ned.
För att åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruk skall fungera måste de
vara förankrade hos majoriteten av befolkningen. För att uppnå detta måste
det opinions- och folkbildande arbetet förstärkas. Målsättningen måste vara
att förstärka den starka folkopinion mot narkotika som redan finns.
Polisens och socialtjänstens arbete på gatunivå måste ha stor intensitet. Att
störa gatuhanteringen är viktigt för att minska tillgången och möjligheterna
att missbruka. Det har visat sig vara en av de nödvändiga åtgärderna för tidig
upptäckt, tidiga ingripanden och påföljder i form av behandling, böter eller
fängelse.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett heltäckande förslag om insatser för att minska
alkoholkonsumtionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utvärdering av ANT-undervisningen i grundskola och
gymnasium,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökat stöd till frivilliga organisationer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av ANT-utbildning i yrkesutbildningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad i motionen
anförts om behovet av utökad information till föräldrar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilda insatser för punktnykterhet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om punktskatterna på alkohol,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alkoholfri representation i statlig förvaltning och riksdagen,2
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad tyngd för kommunernas riktlinjer för serveringstillstånd,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utvärdering av hur kommunerna uppfyllt sitt
alkoholpolitiska ansvar i samband med övertagandet av beslutanderätten om
serveringstillstånd,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser för att förhindra försäljning av folköl till minderåriga,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av insatser mot illegal alkoholhantering,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om marknadsföring av alkoholdrycker,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av resurser till anhöriga till missbrukare,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av stöd till svenska frivilligorganisationers arbete inom
EU,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om narkotikapolitiken.
Stockholm den 6 oktober 1996
Thomas Julin (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Eva Goës (mp)
Gunnar Goude (mp)