Den enskilde har rätt till bistånd för sin försörjning och
livsföring i övrigt, om behovet inte kan tillgodoses på annat
sätt. Lagen är likalydande oavsett vistelsekommun och
naturligtvis bör även belopp och tillämpning vara så lika som
möjligt, oavsett var socialbidraget söks.
Socialbidraget bygger, i motsats till de flesta andra bidragsformer på
"grundtrygghetsprincipen". Individuella prövningar görs alltid före ett
beviljande eller avslående på ansökan. Dock är "normen" ett viktigt riktmärke
både i beslutsprocessen vid ansökningstillfället och vid senare utvärderingar.
Det godtycke som redan i dag finns i socialbidragssystemet bör på inga
villkor ytterligare förstärkas. Socialbidragets storlek och konstruktion är i
allra högsta grad en fråga om politisk vilja på nationell nivå. Den enskildes
rättigheter och trygghet måste väga tyngre än kommunernas rätt till
självstyre.
Många kommuner har ekonomiska problem och besparingar är nödvändiga.
Att humanitet och respekt för den enskilde lätt kan föras åt sidan i sparivern,
har debatten om många äldre människors rätt att byta kommun visat. Det kan
inte vara rimligt att enskilda individer måste schavottera i media för att få
sina rättigheter tillgodosedda.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att riksnorm införs i det nya socialbidragssystemet i syfte att
förhindra rättsosäkerhet.