Den enskilde har rätt till bistånd för sin försörjning och livsföring i övrigt, om behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Lagen är likalydande oavsett vistelsekommun och naturligtvis bör även belopp och tillämpning vara så lika som möjligt, oavsett var socialbidraget söks.
Socialbidraget bygger, i motsats till de flesta andra bidragsformer på "grundtrygghetsprincipen". Individuella prövningar görs alltid före ett beviljande eller avslående på ansökan. Dock är "normen" ett viktigt riktmärke både i beslutsprocessen vid ansökningstillfället och vid senare utvärderingar. Det godtycke som redan i dag finns i socialbidragssystemet bör på inga villkor ytterligare förstärkas. Socialbidragets storlek och konstruktion är i allra högsta grad en fråga om politisk vilja på nationell nivå. Den enskildes rättigheter och trygghet måste väga tyngre än kommunernas rätt till självstyre.
Många kommuner har ekonomiska problem och besparingar är nödvändiga. Att humanitet och respekt för den enskilde lätt kan föras åt sidan i sparivern, har debatten om många äldre människors rätt att byta kommun visat. Det kan inte vara rimligt att enskilda individer måste schavottera i media för att få sina rättigheter tillgodosedda.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riksnorm införs i det nya socialbidragssystemet i syfte att förhindra rättsosäkerhet.
Stockholm den 2 oktober 1996
Ulla Rudin (s)