Statens engagemang i barns, ungas och familjers liv har tagit
en ny och mycket dramatisk vändning på Nya Zeeland sedan
år 1989. När ett barn eller en ung person i dag är i behov av
vård eller skydd eller har brutit mot lagen, blir ärendena
avgjorda med deras deltagande och med deltagande av deras
familjer. Huvudpunkten i det nya systemet är
Familjegruppskonferensen (the Family Group Conference),
vilken är ett nytt forum för att fatta beslut i consensus.
Institutionaliseringen av unga människor har dramatiskt
minskat. År 1989 var ca 8.000 ungdomar omhändertagna i
någon form av staten. År 1996 är det mindre än 100.
Familjer förblir en del av sina barns liv. Det återstår
praktiska problem, uppsatta mål har inte alltid nåtts och
samhällstjänsten har inte alltid använts för att öka
välbefinnandet hos barn och ungdomar eller för att stärka
deras familjer.
År 1989 antog Nya Zeeland en ny lagstiftning, Young Persons and Their
Families Act 1989. Denna lag pekar ut hur man kan främja barns, ung-
domars, familjers och familjegruppers välbefinnande:
- främja samhällsservice inom kommunen på ett sådant sätt att den är
kulturellt lämplig och tillgänglig för och förstådd av barn, familjer och
familjegrupper,
- stödja föräldrar, familjer och familjegrupper för att förhindra att deras
barn och ungdomar ska lida skada, misshandlas, missbruka, försummas,
- hjälpa barn och ungdomar och deras föräldrar, familj och familjegrupp
när barn/familjerelationer har splittrats,
- stödja barn och ungdom för att förhindra att de lider skada, misshandlas,
missbrukar och försummas och sörja för beskydd under dessa omständig-
heter,
- säkerställa att barn och ungdom som felar hålls ansvariga, uppmuntrade
att acceptera sitt ansvar för sitt handlande och handlagt på ett sådant sätt att
man accepterar deras behov och ger dem möjlighet att utvecklas på ett
ansvarskännande, hälsosamt och socialt godtagbart sätt,
- uppmuntra samarbete mellan dem som sörjer för vård av barn, ung-
domar, familjer och familjegrupper.
Lagen redovisar hur processen ska ske för att lösa frågan
antingen processen har startats för att ta hand och om skydda
den unge personen eller hur det ska ske när någon är
anklagad för ett brott. Det finns två parallella processer där
olika orsaker är anledning till att gå in i systemet, olika
processer, olika samordnare och olika domstolar. Centralt i
båda systemen är familjegruppskonferensen, som är
huvudmekanismen där besluten tas om:
- framtida vård av barn och ungdom
- deras ansvar när en överträdelse har skett
- tillgång till hjälp för både barn och ungdom och deras familjer.
Barnen behöver sina föräldrar, sin familj. En familj är inte
enbart mor och far, det är också mormor, farfar, en faster
eller moster, en mycket god vän eller en idrottsledare, som
ynglingen ser upp till, för att nämna några exempel.
I Sverige far många barn och ungdomar illa. Det är viktigt att man försöker
lösa problemen så tidigt det överhuvudtaget är möjligt och det är viktigt att
man försöker lösa problemen på ett sådant sätt att hela familjen känner sig
delaktiga, har en praktisk möjlighet att påverka situationen till det bättre.
Tyvärr är det alltför ofta så i Sverige att olika myndigheter i missriktad
välvilja tar över och över huvudet på de inblandade kommer med både
förslag och även genomför förslagen om hur man ska lösa problemen.
På Nya Zeeland har man tagit ett nytt och radikalt grepp. Ungdoms-
brottsligheten har planat ut. Ytterst få är omhändertagna i samhällets tjänst.
Man löser problemen inom kommunen tillsammans med de anhöriga och
andra närstående. Detta system bör vi införa även i Sverige. Jag anser att
man bör börja med en försöksverksamhet inom någon region i Sverige,
förslagsvis i Skåne.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av familjeråd.