Riksdagen har flera gånger uttalat - på socialutskottets
förslag - att alkoholen är vår tids största sociala och
medicinska problem. Vetenskapliga dokument ger vid
handen att folkhushållet har en utgift runt 100 miljarder
kronor för den sammanlagda kostnaden för alkoholbruket.
Avläsbara vådor av bruk och missbruk - där alkoholen svarar för
merparten - ger vid handen att uppskattningsvis 5 000-7 000 avlider i förtid
på grund av sitt alkoholbruk. Därtill kommer att var fjärde sjukhussäng
upptas av patienter som har alkoholrelaterade åkommor, varannan drunknad
har druckit, mer än var fjärde dödsolycka i trafiken måste skrivas på
alkoholens konto och hundratals barn föds årligen med skador som i en del
fall ger mycket grava livstidsproblem.
Slapp vuxengeneration
Tydligt är att ett bristande vuxenansvar spelar roll då det
gäller attityder och beteenden hos unga människor i dagens
samhälle. Från att ha varit en socialt inriktad och restriktivt
hållen alkoholpolitik har den blivit allt mer tillåtande och
slapp. Vetenskapligt dokumenterade alkoholpolitiska
instrument är på väg att uppluckras eller överges.
Inte bara statsmakten och lagstiftaren brister i ansvar och engagemang för
en förbättring av situationen. Kommunerna har fallit in i samma trall. Antalet
utskänkningsställen har i Sverige fördubblats på några få år. Särskilt markant
är det i storstäderna och bara i Stockholm kan man nu bli alkoholutskänkt på
ett par tusen ställen. Restaurangernas nattöppet till tidig morgon är en
eftergift som vare sig främjar folkhälsa eller sunt arbetsliv. Kommunerna kan
numera inte ordna en aldrig så enkel sommarweekend utan att det skall vara
en "svampskog av öltält". De kommunala skandalerna som kommer till
allmänhetens kännedom har nästan uteslutande en gemensam nämnare: en
myckenhet av alkohol och ett oansvarigt festande.
Värst synes vara bristen på alkoholfria miljöer för ungdom. De existerar
knappast i den profana nöjesvärlden. Det finns anledning att instämma i vad
någon drastiskt uttryckte: "Man får tacka Gud för Mac Donalds. Det är snart
den enda alkoholfria miljön."
Alkoholfria zoner
Vårt eget beteende i Sverige och den internationella
influensen - inte minst från EU-området - spelar säkerligen
stor roll i den förändrade situationen. Även om merparten av
problemen är "hemmatillverkade" så finns det anledning att
Sveriges förhandlare med EU beaktar värdet av en ordning
och en utformning av alkoholpolitiken som främjar säkerhet
och folkhälsa.
Självfallet tror inte heller vi på ett alkoholfritt samhälle även om det skulle
ha betydande förtjänster. Det kan dock påpekas att om alkoholen skulle
introduceras just nu torde den inte kunna passera de krav som både
Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet ställer. Ändå är det viktigt att finna
vad som skulle kunna kallas för minsta gemensamma nämnare då vi utformar
framtidens alkoholpolitik. Ett första och radikalt steg skulle vara att upprätta
"alkoholfria zoner". De skulle omfatta
1. arbetslivet
2. trafiken
3. tidiga barn- och ungdomsår
4. gruppen redan alkoholskadade
5. blivande mammor under graviditeten.
Med det skulle tusentals skador i arbetslivet undvikas. Trafikdöden skulle
bli kraftigt reducerad. De många unga som i dag slås ut genom för tidig
alkoholdebut skulle kunna räddas. Gruppen alkoholskadade skulle få en ny
chans i samhällslivet - kanske rentav våga gå på kommunens årsfest.
Hundratals barn skulle årligen räddas från livslånga handikapp.
Därtill kommer en plusfaktor som skulle ligga väl i linje med samhällets
uttalade ambition att pressa tillbaka totalkonsumtionen. Med sådan här
angiven punktnykterhet skulle det totala drickandet radikalt minska med
samhällsekonomiska vinster som resultat. De mänskliga värdena inte att
förglömma.
Framtidsinriktad strategi
Sveriges förhandlare står inför uppgiften att med EU
förhandla fram hur alkoholpolitiska frågor skall hanteras
fr.o.m. nästa år. Det är viktigt med det grundläggande
perspektivet att alkoholfrågan är en social fråga och inte en
fråga om service eller näringspolitik. Om Sverige i de
internationella förhandlingarna starkt hävdar vår
folkhälsoaspekt torde vi stå på fast grund mot de attacker
som vill rasera en socialt grundad alkoholpolitik. Det finns
anledning för Sverige att nordiskt samordna en sådan
uppläggning, vilket socialministern sa sig vara positiv till
enligt ett uttalande i kammaren nyligen. Dessutom måste de
försäkringar som gavs inför EU-valet beaktas då det tydligt
hävdades att Sverige förfogade över sin rätt att utforma sin
alkoholpolitik också inom EU:s ram. Den förpliktelsen
kvarstår också för dagens förhandlare.
I en framtida strategi måste också ingå hur man främjar det ideella och
folkliga arbetet för en bättre folknykterhet. Flera organisationer har hel-
nykterheten på sitt program och är klart inriktade på ungdomsgenerationen.
Det gäller Ungdomens nykterhetsförbund (UNF). Det gäller Blå-Bands-
ungdomen och det gäller trafikorganisationen MHF-Ungdom. Men också
många andra organisationer som inte är tydligt uttalade som nykterhets-
organisationer tjänar sådana syften. Det gäller i hög grad såväl kyrkornas
ungdomsarbete som många idrottsutövare, frisksportare, scoutförbund och
vad det nu kan vara.
Alla är besjälade av att ge ungdomsgenerationen en god start i livet. Till
det hör avhållsamhet eller stor restriktivitet när det gäller alkohol och andra
droger.
Uppmuntra ideella insatser
Det måste också vara samhällets viktiga uppgift att stimulera
folkliga och frivilliga insatser. Det kan ske genom uttalad
sympati och verbalt stöd. Men det är viktigt att det också
följs upp av ett ökat ekonomiskt stöd, dels för att insatsen är
så viktig, dels för att den är samhällsekonomiskt mycket
billig.
En hel del av det statliga stödet kanaliseras över Folkhälsoinstitutet och
andra statliga organ. Statsmakten har en benägenhet att alltmer låta offentliga
institut vara med och tävla om samhällsstödet. Det framgår tydligt om man
följer t.ex. Folkhälsoinsitutets anslagsgivning. Allt fler kommuner lägger
beslag på allt större summor av de anslag som institutet har att fördela. Detta
kan inte vara rimligt då frivilligorganisationerna kämpar i en mycket
ansträngd situation. Visst kan det finnas skäl för statsmakten att stödja
kommunala insatser, men det måste ske i annan ordning än att den ideella
organisationerna också skall kämpa om utrymmet med det som på så många
sätt har ett övertag i en sådan tävlan. Sättet att fördela statliga medel
behöver
alltså ses över.
På det vårdande planet görs ideella insatser som är bildligt talat oersättliga.
När det gäller missbrukare så har samhället inte råd att vara utan de insatser
som t.ex. RIA-byråerna eller LP-stiftelsen gör. Detsamma gäller också
Stadsmissionen med fleras verksamhet. Dessa komplement och tillskott
behöver särskilt beaktas och stödjas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att skyndsamt utarbeta en strategi för att hävda en
bättre folknykterhet och folkhälsa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att "alkoholfria zoner" upprättas i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att folkhälsoperspektivet skall vara ledande och Sveriges
grundläggande hållning i alkoholfrågor hävdas i förhandlingarna med EU,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stimulera till ökade frivilliga insatser genom långsiktig
uppmuntran bl.a. i form av ökat ekonomiskt stöd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen följer, och i förekommande fall korrigerar,
bidragsgivningen till organisationer m.fl. så att dessa inte trängs ut eller
konkurreras bort av t.ex. offentliga myndigheter och instanser,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de minskade samhällsutgifter som kan härledas till reducerat
alkoholbruk skall komma kultur- och ungdomsverksamhet till godo.