Moderata samlingspartiets ideologi bygger på
värdekonservatismen och är förankrad i de västerländska
etiska värderingarna. Den "lilla världen" är basen för
trygghet, ansvar och gemenskap. Vi vill bidra till att
familjens ställning stärks. Familjen är viktig för alla
generationer och åldrar och detta gäller såväl den lilla
familjekretsen som de vidare familje- och släktskapsbanden.
I det goda samhället lever barnen i trygghet. I familjekretsen formas
barnens första år. Det är här de skall lära sig vad som är rätt och fel, vad som
är ditt och mitt. Den etiska och moraliska grund som ges inom familjen har
stor betydelse för barnens fortsatta utveckling. Barnomsorg, oavsett form, kan
aldrig ersätta föräldrarnas ansvar för barnens fostran. Den är ett komplement
och hjälp för föräldrar som har stor betydelse för barnens utveckling. Vi
moderater vill bidra till att uppvärdera, stödja och underlätta föräldrarollen.
Hur mår barn i Sverige i
dag?
Regeringen presenterade i september 1996 rapporten "Barn
idag" (Ds 1996:7). Det är en grundläggande redogörelse för
barns situation i vårt land 1996. Svenska barn lever jämfört
med barn i många andra länder i ett tryggt samhälle, där de
visas respekt och uppskattning. Det är tillåtet att vara barn i
Sverige. Bara en knapp timmes resa från Sverige kan man i
de nyligen självständiga baltiska staterna uppleva en annan
och bister verklighet där gatubarn inte är en ovanlig syn och
där mycket återstår för att anamma västvärldens syn på barn
efter nära 50 år under kommunistiskt styre.
Men även om svenska barn har det bra materiellt har den svenska
välfärdsstaten inte förmått hindra att tiotusentals barn i Sverige mår psykiskt
mycket illa. Massarbetslösheten bidrar till detta, men också det faktum att
skatter, regler och bidrag tvingar föräldrar till ett uttröttande dubbelarbete.
Besluten om familjens framtid fattas inte i hemmen runt köksborden utan ofta
som en följd av att stödsystemen utformats så att de i praktiken inte ger
familjen någon valfrihet.
Enligt organisationen Barnens rätt i samhället (Bris) ökade antalet samtal
från barn till organisationens hjälptelefon med hela 23 procent mellan 1994
och 1995. Bris uppger att många av samtalen handlar om den svåra situation
många barn hamnar i när familjens ekonomi är ansträngd.
Ett annat varningstecken är att antalet anmälningar för barnmisshandel ökat
dramatiskt de senaste åren. 1985 anmäldes 1 000 fall av barnmisshandel.
1995 hade antalet anmälningar stigit till drygt 5 000. År 1994 anmäldes
18 000 fall av kvinnomisshandel, och långt ifrån alla fall av
kvinnomisshandel anmäls. Ofta har dessa kvinnor barn som tvingas uppleva
misshandeln av den egna mamman.
Ökningen av antalet anmälda fall av barnmisshandel beror delvis på att
uppmärksamheten kring denna tidigare närmast okända form av brott ökat
dramatiskt de senaste åren. Men det förklarar inte på långa vägar den kraftiga
ökningen. Det är en oroande utveckling, att barnen blir offer för de vuxnas
frustration över att ekonomin inte går ihop eller att arbetslösheten ter sig
omöjlig att komma ur.
I en välfärdsstat, där det offentliga genom ett orimligt skattetryck och
välfärdssystem som fråntar familjerna möjligheterna att av egen kraft påverka
det egna livet, slås också de naturliga nätverken sönder. En familj som
hamnar i en svår situation är därför betydligt mer sårbar än den som kan leva
på sin lön och där den offentliga sektorn skapar möjligheter för familjens eget
val och eget agerande.
Om välfärdsstaten var så perfekt som Socialdemokraterna gärna vill
framhålla, kan man fråga sig varför så många familjer inte kan hantera en
situation som den vi lever i nu. Delvis ligger svaret i att Socialdemokraternas
familjepolitik bygger på "normala" familjer som beter sig och som lever på
ett visst sätt. Systemet bygger på en ständig höjning av skattetrycket och en
oändlig räcka av välfärdsreformer som skall täcka alla möjliga situationer
som politikerna tror att familjerna behöver hjälp att lösa. Ingen familj är den
andra lik och deras behov är olika.
Den finlandssvenska författarinnan Marianne Alopaeus beskriver den
svenska av socialdemokrater skapade familjepolitiken i sin bok "Drabbad av
Sverige".
"Upp i ottan för att få halvsovande småungar vakna, tvättade, matade,
klädda och iväg till dagis - där de skall vistas i en bullernivå jag inte fattar
att de eller någon vuxen klarar (...) - hämta dem efter arbetstidens slut,
handla mat, hem och laga den, mata barnen, lägga dem. (...) För sådant
fordras en fysisk och psykisk robusthet jag aldrig haft och med förundran
iakttar hos andra. Hur orkar de? Klappar de aldrig ihop? Att mammor och
småbarn tvingas till en så stressande tillvaro är kanske nödvändigt av
privatekonomiska skäl. Men kalla det inte välfärd!
Åtminstone inte för barnen."
Vi strävar inte efter att ta över föräldrarnas naturliga ansvar
för de egna barnen. Vi tror oss heller inte veta vad alla
Sveriges familjer har för drömmar, mål, önskemål och
behov. Vår uppgift är att skapa förutsättningar för ett
samhälle där familjen utgör en central del och där
möjligheter skapas för starka och goda familjebildningar.
Detta görs i medvetande om att alla inte lyckas, att alla
familjer inte är perfekta. Det är av central betydelse att de
insatser och det stöd som det offentliga ger också
koncentreras på att stötta och hjälpa dem som har behov
därav.
Vår politik leder inte till att de problem som många barn lever med och de
svårigheter som familjer kan hamna i på grund av arbetslöshet, missbruk,
separationer eller något annat helt försvinner. Men med vår politik skapas
bättre förutsättningar att stärka människorna och för de enskilda familjerna att
bättre hantera sin situation.
I denna motion presenterar vi en strategi för att förändra familjepolitiken.
Förslagen utgör de första viktiga stegen för en ny familjepolitik och de kan i
princip realiseras omedelbart.
Familjeroll och förändring
Politiken dominerar
De politiska besluten påverkar familjen såväl direkt som
indirekt. Det är därför angeläget att de politiska besluten har
klar förankring i en familjepolitisk grundsyn. Eftersom
Socialdemokraterna haft ett långvarigt regeringsansvar allt
sedan 40-talet så har den socialdemokratiska synen legat till
grund för flertalet av dagens lösningar. Socialdemokratins
ideologiska förankring har helt naturligt bidragit till att den
svenska familjepolitiken utformats just utifrån de rationella
och materiella mål där den materialistiska
människouppfattningen varit tongivande.
Den sociala ingenjörskonsten där bl.a. makarna Myrdal utvecklade sina
teorier och sin syn på familjen har sedan lydigt följts upp av senare tiders
socialdemokratiska beslutsfattare. Detta har enligt vår uppfattning varit
olyckligt såväl för familjerna som för samhällsutvecklingen i vid mening
genom att ansvar förts över från de enskilda familjerna till politiker och
människor som arbetar i den offentliga sektorn.
Skattetrycket skadar familjen
Den socialdemokratiska skattepolitiken begränsar genom det
höga skattetrycket familjens valfrihet och därmed familjernas
möjligheter att själva utforma sina levnadsförhållanden.
Skatten är i dag den största enskilda posten i en familjs
budget. Särskilt kommunalskatten slår mycket hårt mot
barnfamiljerna.
Under vissa skeden har marginaleffekterna varit så stora att familjerna inte
haft någon möjlighet att förbättra sin ekonomiska situation genom egna
arbetsinsatser. Vissa tider har äktenskapet som samlevnadsform direkt
diskriminerats i skatte- och bidragshänseende. Att kunna leva på en lön
framstår i dag som en stor prestation trots att många småbarnsföräldrar vill
ordna det så att en av föräldrarna kan vara hemma när barnen är små.
Den socialdemokratiska skatte- och bidragspolitiken efter senaste valet har
ytterligare begränsat denna möjlighet. En familjeinkomst baserad på en lön
beskattas hårdare än om den delas på två även i inkomstlägen som inte kan
betraktas som extrema. Den socialistiska skattepolitiken tar inte bara pengar
från familjerna genom höga skatter, utan den berövar familjerna
möjligheterna att utforma sin tillvaro efter egna önskemål och förutsättningar.
Ett tydligt exempel på hur beroende barnfamiljerna har blivit av politikerna
var regeringens beslut att skjuta utbetalningen av barnbidragen med sju dagar.
Det visade sig att många barnfamiljer hade en så liten marginal i sin ekonomi
att de inte klarade sina löpande utgifter när barnbidraget betalades ut senare.
Det borde vara en tydlig signal som visar att någonting är fel i det svenska
välfärdssamhället.
I vår motion 1996/97:Fi407 av Carl Bildt m.fl. (m) föreslår vi viktiga och
strategiska skattesänkningar som tar sikte på bl.a. barnfamiljerna. Ett av
förslagen är ett avdrag i den kommunala beskattningen på 10 000 kronor per
år och barn.
Barnomsorgen
Samma mönster som vi beskrivit rörande skatterna går igen
vid utformningen av barnomsorgen. Det kommunala
monopolet och avsaknaden av alternativ är kännetecknande.
När den kommunala barnomsorgen började byggas ut
saknades tanken på alternativ. Man forcerade fram "den
enda" barnomsorgen på ett sätt som ledde till höga kostnader
och begränsad valfrihet. Vår kritik innebär inte att vi är
kritiska till kommunal barnomsorg som sådan. Den
kommunala barnomsorgen fungerar ofta väl. Vår kritik är
inriktad på att företrädare för de socialistiska partierna i
riksdagen och kommuner motarbetat, försvårat eller förbjudit
alternativa barnomsorgsformer och deras möjlighet att verka
på lika villkor som den kommunala barnomsorgen.
Ytterligare en allvarlig aspekt är att man till höga kostnader
byggt fast barnomsorgen i enbart en omsorgsform för lång
tid framöver.
Den socialdemokratiska regeringen har ytterligare bekräftat detta genom att
den slopat den lagstadgade rätten för barnomsorg i alternativ regi att få rimlig
kommunal ersättning för sin verksamhet. Motivet härför var bl.a. att det
skulle vara samhällsekonomiskt fel att föräldrar startar alternativ barnomsorg
i ett område där det redan finns kommunal sådan. Därför skall inget
kommunalt stöd utgå till alternativet. Man bortser då från föräldrarnas
önskemål och barnens behov. Man bortser också från de barn som av
särskilda skäl inte kan vistas i en dagismiljö. Det kommunala daghemmet har
blivit ett självändamål. Det är kännetecknande för den socialistiska politiken
förankrad i en materialistisk människosyn.
Det socialistiska motståndet mot föräldrarnas valfrihet har varit
systematiskt. Först accepterades bara kommunala daghem. När föräldra-
kooperativen kom försökte den socialdemokratiska regeringen stoppa dessa
genom att dra in statsbidragen. Man tvingades dock efter starka protester från
föräldrakooperativ i bl.a. Uppsala och från den borgerliga oppositionen i
riksdagen, att ge efter och acceptera föräldrakooperativen. Motståndet har
sedan fortsatt. Lex Pysslingen är bara ett exempel. När den nya
barnomsorgslagen antogs av den borgerliga riksdagsmajoriteten röstade
Socialdemokraterna mot och efter regeringsskiftet 1994 avskaffades lagen.
Den socialistiska barnomsorgspolitiken är klart familjefientlig. Därtill
kommer Socialdemokraternas negativa syn på vårdnadsbidraget.
Den borgerliga regeringens "paket" på det familjepolitiska området innebar
att skyldigheten för kommunerna att ordna barnomsorg och den garanterade
rätten för enskild barnomsorg kombinerades med ett vårdnadsbidrag och
avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader. Detta bidrag som skapade ökad
rättvisa och större valfrihet avskaffades trots det stora antalet
småbarnsföräldrar som sökt eller fått vårdnadsbidrag. Parallellt med detta
slopades även avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader.
Föräldraförsäkringen
Konstruktionen av föräldraförsäkringen har bl.a. medfört att
det är gynnsamt att ha en hög lön före barnafödandet
samtidigt som tidsintervallet mellan barnen påverkar det
ekonomiska stödet. De familjer som inte kunnat eller velat
anpassa sig till dessa styrmekanismer missgynnas. Det kan
inte vara rimligt att enskilda familjers situation vad gäller det
mest privata skall påverkas på detta sätt av politiska beslut
och gällande ekonomiska stödsystem. Moderata
samlingspartiet anser att stödsystemet skall ha en neutral
utformning. Vårdnadsbidraget ger inte dessa snedvridande
effekter. Det är enligt vår uppfattning självklart att de
enskilda föräldrarna skall bestämma hur man vill ta hand om
sina barn och hur man vill använda föräldraförsäkringen.
Indirekt styrning
Även den indirekta styrningen av familjernas vardag har
varit påtaglig. Som exempel kan nämnas bostads- och
skolpolitiken. Under det s.k. miljonprogrammets dagar
producerades bostäder i stora volymer och med klart
bristande boendemiljöer. Egnahemsandelen var liten trots att
önskemålet att få äga sin bostad var klart uttalad hos många
familjer. Många fina äldre boende- och stadsmiljöer, som
med en annan bostadspolitik kunde ha renoverats och blivit
goda och miljömässigt attraktiva boendeområden,
förslummades och revs medan höghusområdena forcerades
fram. I dessa områden saknades den sociala kontrollen, och
segregationen ökade genom en felaktig subventionspolitik,
som i sin tur resulterade i att dessa bostadsområden fick en
ensidig befolkningssammansättning. Detta ledde till en
olycklig segregation i boendet och därpå följande sociala
problem vilket hade kunnat undvikas om familjernas
valfrihet tillgodosetts och om de enskilda människorna själva
fått vara med och utforma sitt boende och i större
utsträckning äga sina bostäder.
Den s.k. sociala bostadspolitiken har bidragit till socialt undermåliga
boendemiljöer och social utslagning. De enskilda människornas och
familjernas viktigaste fysiska livsbas, boendet, formades av den sociala
ingenjörskonstens och den politiska ideologins företrädare i stället för av de
människor som skulle leva och bo i denna miljö. Främlingsskapets grogrund
var lagd. De moderata protesterna hjälpte inte. Bristen på valfrihet,
omöjligheten att påverka, avsaknaden av ägaransvar har för lång tid skapat
problem i den fysiska och sociala miljön.
På skolans område har utvecklingen också medvetet präglats av
centralstyrning och monopolism. Föräldrarnas möjlighet att välja skola åt sina
egna barn har varit så gott som obefintlig, om man bortser från en liten grupp
som haft ekonomiska förutsättningar att betala sina barns skolgång.
Föräldraansvaret vad gäller barnens undervisning och skolgång har därmed
undergrävts.
Det är avslöjande att Socialdemokraterna ingenting lärt, utan driver samma
politik nu som då. De beslut innebärande ökad valfrihet i skolan för elever
och lärare, som fattades under de borgerliga regeringsåren, attackeras nu av
den socialdemokratiska regeringen.
Föräldrarollen och beroendet
Utifrån den idealistiska människouppfattning, som är
bärande för den moderata ideologin, måste såväl
föräldrarollen som ansvaret och beroendet respekteras. Båda
föräldrarna har ett gemensamt ansvar för barnen.
Lagstiftningen skall utformas så att den blir till hjälp för familjen att leva
upp till sitt ansvar i olika livsskeden, och inte bidra till att frånta eller
begränsa ansvaret. Från moderat håll har vi bl.a. utifrån denna grundprincip
värnat om en ändamålsenlig äktenskapslagstiftning.
Ett gott beroende medför och innebär att föräldrarna har ansvaret för
barnen. Stat och kommun kan eller skall inte gå in i föräldrarnas ställe. Vi är
starkt kritiska till den socialistiska synen på föräldraroll och familjeansvar
så
som den tagit sig uttryck i vissa sammanhang och som lett till att familjer och
enskilda gjorts alltmer beroende av politiska beslut. Att genom politiska
beslut beröva familjen och föräldrarna ansvaret får negativa följder för
familjerelationer även i större sammanhang. Människor kan invaggas i
föreställningen att den offentliga delen av samhället kan ha ett ansvar, som
det faktiskt saknar förutsättningar att leva upp till, när det verkligen gäller.
Bristen på klara ansvarsgränser kan ge barnen felaktiga och motstridiga
signaler, intryck som i sin tur kan leda till förvirring, osäkerhet och
utanförskap. Vi anser att stabila familjeförhållanden är en viktig faktor för
trygghet och stabilitet. Därför skall familjens och föräldrarnas ställning
stärkas. Det goda familjeansvaret ger hållbara och positiva förebilder under
hela livet i relationer mellan barn - föräldrar - mor- och farföräldrar. Vi
moderater vill värna och respektera detta.
Moderat familjepolitik
Familjen är en av samhällets viktigaste hörnstenar och detta
är utgångspunkt för moderat familjepolitik. Mamma och
pappa vet bäst vad som är bra för deras barn. Makarnas
ansvar för varandra och det gemensamma ansvaret för barnen
skall respekteras. Familjen skall värnas, föräldrarollen
stärkas, valfriheten respekteras och öka.
Äktenskapslagstiftningen och annan lagstiftning som direkt
och indirekt påverkar familjen skall utformas med respekt för
familjens suveränitet, och syfta till att underlätta makarnas
gemenskap och trygghet liksom föräldrarollen.
Moderata samlingspartiet har oftast varit i konflikt med socialdemokratins
sätt att forma familjepolitiken. När skattepolitiken utformats så att allt mer
av
inkomsterna tagits från familjen och familjerna därmed blivit mer beroende
av politiska beslut, då har Moderata samlingspartiet arbetat för skatt efter
bärkraft. När barnomsorgspolitiken utformats mot allt mindre valfrihet och
fler monopol, då har Moderata samlingspartiet verkat för alternativ och ökad
rättvisa genom vårdnadsbidrag, avdrag för styrkta barnomsorgskostnader och
såväl kommunala som ideellt och privat drivna daghem. När
Socialdemokraterna lämnade föräldrarnas valfrihet till godtycket, då krävde
Moderata samlingspartiet lagstadgad rätt för alternativen att verka, och
lagstadgad skyldighet för kommunerna att inte ekonomiskt diskriminera
alternativen.
När Socialdemokraterna utformade bostadspolitiken så att storskalighet och
kollektivism prioriterades, då arbetade Moderata samlingspartiet för privat
ägande i boende och större möjlighet för familjerna att välja sin egen bostad.
När Socialdemokraterna drev skolan mot allt större uniformitet, då drev
Moderata samlingspartiet kravet på föräldrarnas rätt att välja skola åt sina
egna barn.
Familjen har en lika viktig roll i dag som den haft i historiskt perspektiv.
Ingen annan funktion kan ersätta familjen. Väl fungerande familjer ger
trygghet åt den enskilde och stabilitet åt samhället i stort. Den lilla världens
trygghet ger den stora världen stabilitet. Kärnfamiljen är viktig liksom
äktenskapet. Även andra familjebildningar och samlevnadsformer, som
bygger på frivillighet, har för många stor betydelse och ger trygghet.
Ensamstående med barn är numera en mycket vanlig familjebildning som
ofta kan fungera väl. Nya familjebildningar och nya relationer mellan vuxna
leder till att barn nu ofta har relationer till betydligt fler vuxna. När ett
barn
drabbas av svårigheter kan tryggheten finnas långt utanför den traditionella
kärnfamiljen.
Fullfölj moderata krav!
Avdragsrätten och vårdnadsbidraget
Den borgerliga regeringen genomförde en rad viktiga
förändringar på familjepolitikens område. Våren 1994 beslöt
riksdagen att ett beskattat vårdnadsbidrag skulle införas.
Beloppet skulle vara 24 000 kronor per år och barn mellan ett
och tre års ålder. Till detta kopplades ett avdrag för styrkta
barnomsorgskostnader med samma belopp. Moderata
samlingspartiet hade sedan 1970-talet arbetat för ökad
rättvisa genom ett vårdnadsbidrag. Även i den allmänna
opinionen var intresset för ett vårdnadsbidrag stort. När
reformen genomförts var det också en stor andel av
småbarnsföräldrarna som sökte och erhöll vårdnadsbidrag.
Vårdnadsbidraget innebar såväl ökad rättvisa som större valfrihet för
småbarnsfamiljerna. Det ensidiga gynnandet av barnomsorg utanför hemmet
och då framför allt institutionell sådan bröts genom beslutet. De föräldrar som
själva tog hand om sina barn eller ordnade barnomsorgen på annat sätt fick
tidigare inget stöd. De fick tvärtom bidra till att via skatten betala för de
familjer som kunde utnyttja den offentligt finansierade barnomsorgen. Vi
anser att det är föräldrarna själva som skall bestämma huruvida båda
föräldrarna vill arbeta utanför hemmet när barnen är små eller om en skall
vara hemma och ta hand om barnen. Vi anser att det är lika värdefullt att ta
hand om sina egna barn som att vårda andras. Hemarbetet måste uppvärderas.
Det innebär inte att vi skapar kvinnofällor eller tvingar någon att vara hemma.
Vi ser man och kvinna som självständiga individer som själva kan bestämma
om förvärvs- och arbetsfördelning.
Vårdnadsbidraget skall snarast återinföras med de belopp och utifrån de
principer som riksdagen beslöt om våren 1994. Det skall också gälla
avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader upp till samma nivå.
Vårdnadsbidraget och avdragsrätten kompletterar varandra. Alternativa
former av omsorg, även utanför hemmet, kan skapas.
Vi ser den föreslagna nivån som ett första steg. Målet måste vara att
skatteavdraget blir väsentligt större än bidraget och svarar mot vad som kan
anses vara normala barnomsorgskostnader. Den sänkning av skatten som
följer blir då en tyngre del av reformen medan bidragsdelen utgör en lättare
övergång från dagens ensidiga subventionssystem.
Barnomsorgslagen
En annan viktig reform som genomfördes under den
borgerliga regeringsperioden var förändringar i
barnomsorgslagen innebärande att alternativa
barnomsorgsformer fick lagstadgad rätt och lagstadgat
skydd. Till detta kommer den del av lagen som reglerade den
kommunala ersättningen till alternativ barnomsorg som
uppfyllde ställda krav. Dessa beslut innebar ökad trygghet
för de föräldrar som föredrog och utnyttjade den alternativa
barnomsorgen och likaså för dem som arbetade där. Detta
kunde gälla föräldrakooperativ, ideellt driven barnomsorg
eller privat sådan. Rättvisan när det gällde det kommunala
stödet lagreglerades.
Detta var en seger för valfrihet och ett första erkännande, lagstiftnings-
vägen, av de alternativa barnomsorgsformernas existens. Efter regerings-
skiftet hösten 1994 har den socialistiska återställarpolitiken även drabbat
barnomsorgen genom att dessa reformer rivits upp. Vi anser att
barnomsorgslagen snarast skall ändras i enlighet med vad som gällde före den
1 januari 1995.
Familjen, förskolan och skolan
I vår partimotion "Kunskap och kompetens" presenterar vi
mer i detalj ett antal förslag till reformer som stärker
möjligheterna för en god uppväxt för alla barn.
Vi anser att frågorna om förskolornas verksamhet alltför ensidigt
koncentrerats till en fråga om kollektiv barnomsorg, där inte ens alla barn i
förskoleålder vill eller kan ingå. Enligt vår uppfattning måste frågan om
barns inlärning uppmärksammas mer. Barn har en naturlig förmåga att lära
och ta till sig kunskap som bör uppmuntras. Dessutom vet vi att
uppmärksamhet på barns inlärning ger goda möjligheter att förutse och
förebygga olika typer av inlärningsproblem.
Framväxten av fristående alternativ inom barnomsorg och skola visar att
det finns ett växande intresse och ett stort föräldraengagemang för dessa
frågor.
Vi anser att alla barn borde ges möjlighet att i förskoleåldern få deltaga i
någon form av organiserad pedagogisk verksamhet. Vi menar att det från
utbildningssynpunkt är orimligt med en politik som i så hög grad lägger alla
resurser på kollektiv barnomsorg, istället för att garantera att alla barn och i
synnerhet barn med särskilda behov ges möjlighet att delta i någon form av
strukturerad verksamhet. Förutsättningarna för en mer genomtänkt syn på hur
barns förmåga och vilja att lära kan stärkas måste ägnas betydande intresse
under de närmaste åren.
En annan reform som stödjer barnens utveckling är skolstart vid sex år.
Dagens sexåringar mår, i de flesta fall, väl av att börja skolan. De första åren
i dagens skola är ofta så utformade att barns olika mognad och förutsättningar
respekteras, samtidigt som arbetet är tydligt inriktat på att lägga en grund för
viktiga baskunskaper och färdigheter.
Valfrihet och mångfald inom förskolan och skolan är nödvändigt för en
utveckling präglad av omsorg om barnen samtidigt som viktiga
kvalitetsaspekter tillgodoses. Förskolor och skolor med olika inriktning,
pedagogik och profil ger sammantaget ökade förutsättningar för att ta vara på
och stimulerar de många enskilda initiativ som kommer att behövas för att
barn skall få en omsorg och utbildning av bästa slag.
För att garantera alla skolors lika möjlighet att verka föreslår vi införandet
av en nationell skolpeng. Denna reform anser vi vara nyckeln till en
utveckling präglad av aktiva, engagerade elever och föräldrar med frihet att
välja bland skolor präglade av professionell kompetens och lokala lösningar.
Den nationella skolpengen innebär att medel utdelas direkt till skolorna
utifrån antalet inskrivna elever i olika åldrar eller på olika program. Extra
resurser för särskilda behov fördelas i särskild ordning. Reformen innebär att
skolor med olika huvudmän och skolor i olika kommuner behandlas
likvärdigt och att alla skolor garanteras en lägsta nivå på anslagen, vilket
ligger i linje med kravet på likvärdig utbildning över hela landet.
Föräldrarnas ansvar
Föräldrars ansvar för de egna barnen är oavvisligt.
Grundprincipen skall alltid vara att föräldrar aldrig kan
komma ifrån detta ansvar. När en separation mellan makar är
nödvändig är det viktigt att barnen inte kommer i kläm. Det
offentligas uppgift i denna del är att alltid stå på barnets sida.
Dagens system med bidragsförskott och även det föreslagna
underhållsstödet har brister som innebär att det är möjligt för den
underhållsskyldige att dra sig undan sitt ansvar. Detta anser vi vara fel. I
samband med att riksdagen behandlade det nya förslaget till underhållsstöd
biträdde vi i huvudsak detta, men ansåg att det endast skulle ses som en
övergångslösning. Vår kritik mot det nya systemet är bl.a. att det inte direkt
kopplar återbetalningen av den del av underhållsstödet som inte är det s.k.
utfyllnadsbidraget till barnet. I stället är det till försäkringskassan
"skulden"
skall regleras. Det strider enligt vår mening mot vad som stadgas i
föräldrabalken om ansvaret för det egna barnet.
I motion 1996/97:Sf254 av Gullan Lindblad m.fl. föreslår vi att regeringen
ges i uppdrag att skyndsamt utreda ett reformerat underhållsstöd där statens
uppgift blir att se till att eventuella skulder till barnet betalas, samt att
vid de
fall faderskapet är okänt garantera detta barn ett grundläggande stöd.
Förslaget innebär att den underhållsskyldige aldrig kan bli fri sin skuld till
det
egna barnet. Skulden ackumuleras och om de egna inkomsterna inte räcker
till för att reglera skulden får dessa fall prövas av socialtjänsten. Det bör i
det
fallet dock inte avse bidrag utan lån.
Den framtida inriktningen av
familjepolitiken
Genom de förändringar vi föreslår tas ett stort steg mot ökad
rättvisa och valfrihet. Moderata samlingspartiet anser att vi
måste gå vidare på denna väg.
En viktig grund är att man skall kunna leva på sin lön. För att detta skall bli
möjligt krävs bl.a. skatt efter bärkraft och försörjningsbörda. Utifrån denna
grundförutsättning minskar behoven av bidrag. Skatt efter försörjningsbörda
innebär att den familj som har stor försörjningsbörda betalar mindre skatt.
Om inkomsten för familjen är så begränsad att den inte kan leva på sin lön
skall den inte betala skatt utan ha rätt till ekonomiskt stöd. Den som trots
detta saknar förutsättningar för sin försörjning skall få bidrag. Därmed ökar
familjernas möjlighet att påverka sin situation, och rundgången i skatte- och
bidragssystemen begränsas.
Stödet till barnomsorgen skall vara neutralt i förhållande till
barnomsorgsform och gå direkt till föräldrarna och inte till kommunen eller
den som tillhandahåller barnomsorgen. Därmed kan föräldrarna både välja
grad av förvärvsarbete och inriktning av barnomsorg.
För att öka familjens trygghet är det angeläget att varje familj kan spara
och ha tillgång till eget grundkapital. Att äga sin bostad är också en
trygghetsfaktor. Den möjligheten skall ges alla i form av egna hem eller
lägenheter. Det är klart belagt att ägandet ökar tryggheten och svenska
familjer har i dag internationellt sett ett lågt familjesparande.
Vi anser att de riksdagsbeslut som direkt eller indirekt påverkar familjernas
situation skall vara förankrade i ovan angivna principer och målsättningar.
Ökad valfrihet och större rättvisa. Skatt efter försörjningsbörda och helt
neutralt stöd till barnomsorgen. Möjlighet till ett ökat familjesparande för
bättre trygghet.
Det ankommer på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barnomsorgsgarantin,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör
återinföra vårdnadsbidrag och avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader i
enlighet med vad som anförts i motionen,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att enskild
barnomsorg skall få samma ekonomiska stöd som den som bedrivs i offentlig
regi i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av den framtida familjepolitiken.1
Stockholm den 4 oktober 1996
Gullan Lindblad (m)
Sten Svensson (m)
Leif Carlson (m)
Maud Ekendahl (m)
Gustaf von Essen (m)
Margit Gennser (m)
Stig Grauers (m)
Rolf Gunnarsson (m)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Tomas Högström (m)
Annika Jonsell (m)
Göte Jonsson (m)
Ulf Kristersson (m)
Margareta E Nordenvall (m)
Bertil Persson (m)
My Persson (m)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Åke Sundqvist (m)
Birgitta Wichne (m)
Liselotte Wågö (m)
Anna Åkerhielm (m)