Motionen delad mellan flera utskott
Moderata utgångspunkter
Moderata samlingspartiets ideologi bygger på värdekonservatismen och är förankrad i de västerländska etiska värderingarna. Den "lilla världen" är basen för trygghet, ansvar och gemenskap. Vi vill bidra till att familjens ställning stärks. Familjen är viktig för alla generationer och åldrar och detta gäller såväl den lilla familjekretsen som de vidare familje- och släktskapsbanden.
I det goda samhället lever barnen i trygghet. I familjekretsen formas barnens första år. Det är här de skall lära sig vad som är rätt och fel, vad som är ditt och mitt. Den etiska och moraliska grund som ges inom familjen har stor betydelse för barnens fortsatta utveckling. Barnomsorg, oavsett form, kan aldrig ersätta föräldrarnas ansvar för barnens fostran. Den är ett komplement och hjälp för föräldrar som har stor betydelse för barnens utveckling. Vi moderater vill bidra till att uppvärdera, stödja och underlätta föräldrarollen.
Hur mår barn i Sverige i dag?
Regeringen presenterade i september 1996 rapporten "Barn idag" (Ds 1996:7). Det är en grundläggande redogörelse för barns situation i vårt land 1996. Svenska barn lever jämfört med barn i många andra länder i ett tryggt samhälle, där de visas respekt och uppskattning. Det är tillåtet att vara barn i Sverige. Bara en knapp timmes resa från Sverige kan man i de nyligen självständiga baltiska staterna uppleva en annan och bister verklighet där gatubarn inte är en ovanlig syn och där mycket återstår för att anamma västvärldens syn på barn efter nära 50 år under kommunistiskt styre.
Men även om svenska barn har det bra materiellt har den svenska välfärdsstaten inte förmått hindra att tiotusentals barn i Sverige mår psykiskt mycket illa. Massarbetslösheten bidrar till detta, men också det faktum att skatter, regler och bidrag tvingar föräldrar till ett uttröttande dubbelarbete. Besluten om familjens framtid fattas inte i hemmen runt köksborden utan ofta som en följd av att stödsystemen utformats så att de i praktiken inte ger familjen någon valfrihet.
Enligt organisationen Barnens rätt i samhället (Bris) ökade antalet samtal från barn till organisationens hjälptelefon med hela 23 procent mellan 1994 och 1995. Bris uppger att många av samtalen handlar om den svåra situation många barn hamnar i när familjens ekonomi är ansträngd.
Ett annat varningstecken är att antalet anmälningar för barnmisshandel ökat dramatiskt de senaste åren. 1985 anmäldes 1 000 fall av barnmisshandel. 1995 hade antalet anmälningar stigit till drygt 5 000. År 1994 anmäldes 18 000 fall av kvinnomisshandel, och långt ifrån alla fall av kvinnomisshandel anmäls. Ofta har dessa kvinnor barn som tvingas uppleva misshandeln av den egna mamman.
Ökningen av antalet anmälda fall av barnmisshandel beror delvis på att uppmärksamheten kring denna tidigare närmast okända form av brott ökat dramatiskt de senaste åren. Men det förklarar inte på långa vägar den kraftiga ökningen. Det är en oroande utveckling, att barnen blir offer för de vuxnas frustration över att ekonomin inte går ihop eller att arbetslösheten ter sig omöjlig att komma ur.
I en välfärdsstat, där det offentliga genom ett orimligt skattetryck och välfärdssystem som fråntar familjerna möjligheterna att av egen kraft påverka det egna livet, slås också de naturliga nätverken sönder. En familj som hamnar i en svår situation är därför betydligt mer sårbar än den som kan leva på sin lön och där den offentliga sektorn skapar möjligheter för familjens eget val och eget agerande.
Om välfärdsstaten var så perfekt som Socialdemokraterna gärna vill framhålla, kan man fråga sig varför så många familjer inte kan hantera en situation som den vi lever i nu. Delvis ligger svaret i att Socialdemokraternas familjepolitik bygger på "normala" familjer som beter sig och som lever på ett visst sätt. Systemet bygger på en ständig höjning av skattetrycket och en oändlig räcka av välfärdsreformer som skall täcka alla möjliga situationer som politikerna tror att familjerna behöver hjälp att lösa. Ingen familj är den andra lik och deras behov är olika.
Den finlandssvenska författarinnan Marianne Alopaeus beskriver den svenska av socialdemokrater skapade familjepolitiken i sin bok "Drabbad av Sverige".
"Upp i ottan för att få halvsovande småungar vakna, tvättade, matade, klädda och iväg till dagis - där de skall vistas i en bullernivå jag inte fattar att de eller någon vuxen klarar (...) - hämta dem efter arbetstidens slut, handla mat, hem och laga den, mata barnen, lägga dem. (...) För sådant fordras en fysisk och psykisk robusthet jag aldrig haft och med förundran iakttar hos andra. Hur orkar de? Klappar de aldrig ihop? Att mammor och småbarn tvingas till en så stressande tillvaro är kanske nödvändigt av privatekonomiska skäl. Men kalla det inte välfärd!
Åtminstone inte för barnen."
Vi strävar inte efter att ta över föräldrarnas naturliga ansvar för de egna barnen. Vi tror oss heller inte veta vad alla Sveriges familjer har för drömmar, mål, önskemål och behov. Vår uppgift är att skapa förutsättningar för ett samhälle där familjen utgör en central del och där möjligheter skapas för starka och goda familjebildningar. Detta görs i medvetande om att alla inte lyckas, att alla familjer inte är perfekta. Det är av central betydelse att de insatser och det stöd som det offentliga ger också koncentreras på att stötta och hjälpa dem som har behov därav.
Vår politik leder inte till att de problem som många barn lever med och de svårigheter som familjer kan hamna i på grund av arbetslöshet, missbruk, separationer eller något annat helt försvinner. Men med vår politik skapas bättre förutsättningar att stärka människorna och för de enskilda familjerna att bättre hantera sin situation.
I denna motion presenterar vi en strategi för att förändra familjepolitiken. Förslagen utgör de första viktiga stegen för en ny familjepolitik och de kan i princip realiseras omedelbart.
Familjeroll och förändring
Politiken dominerar
De politiska besluten påverkar familjen såväl direkt som indirekt. Det är därför angeläget att de politiska besluten har klar förankring i en familjepolitisk grundsyn. Eftersom Socialdemokraterna haft ett långvarigt regeringsansvar allt sedan 40-talet så har den socialdemokratiska synen legat till grund för flertalet av dagens lösningar. Socialdemokratins ideologiska förankring har helt naturligt bidragit till att den svenska familjepolitiken utformats just utifrån de rationella och materiella mål där den materialistiska människouppfattningen varit tongivande.
Den sociala ingenjörskonsten där bl.a. makarna Myrdal utvecklade sina teorier och sin syn på familjen har sedan lydigt följts upp av senare tiders socialdemokratiska beslutsfattare. Detta har enligt vår uppfattning varit olyckligt såväl för familjerna som för samhällsutvecklingen i vid mening genom att ansvar förts över från de enskilda familjerna till politiker och människor som arbetar i den offentliga sektorn.
Skattetrycket skadar familjen
Den socialdemokratiska skattepolitiken begränsar genom det höga skattetrycket familjens valfrihet och därmed familjernas möjligheter att själva utforma sina levnadsförhållanden. Skatten är i dag den största enskilda posten i en familjs budget. Särskilt kommunalskatten slår mycket hårt mot barnfamiljerna.
Under vissa skeden har marginaleffekterna varit så stora att familjerna inte haft någon möjlighet att förbättra sin ekonomiska situation genom egna arbetsinsatser. Vissa tider har äktenskapet som samlevnadsform direkt diskriminerats i skatte- och bidragshänseende. Att kunna leva på en lön framstår i dag som en stor prestation trots att många småbarnsföräldrar vill ordna det så att en av föräldrarna kan vara hemma när barnen är små.
Den socialdemokratiska skatte- och bidragspolitiken efter senaste valet har ytterligare begränsat denna möjlighet. En familjeinkomst baserad på en lön beskattas hårdare än om den delas på två även i inkomstlägen som inte kan betraktas som extrema. Den socialistiska skattepolitiken tar inte bara pengar från familjerna genom höga skatter, utan den berövar familjerna möjligheterna att utforma sin tillvaro efter egna önskemål och förutsättningar. Ett tydligt exempel på hur beroende barnfamiljerna har blivit av politikerna var regeringens beslut att skjuta utbetalningen av barnbidragen med sju dagar. Det visade sig att många barnfamiljer hade en så liten marginal i sin ekonomi att de inte klarade sina löpande utgifter när barnbidraget betalades ut senare. Det borde vara en tydlig signal som visar att någonting är fel i det svenska välfärdssamhället.
I vår motion 1996/97:Fi407 av Carl Bildt m.fl. (m) föreslår vi viktiga och strategiska skattesänkningar som tar sikte på bl.a. barnfamiljerna. Ett av förslagen är ett avdrag i den kommunala beskattningen på 10 000 kronor per år och barn.
Barnomsorgen
Samma mönster som vi beskrivit rörande skatterna går igen vid utformningen av barnomsorgen. Det kommunala monopolet och avsaknaden av alternativ är kännetecknande. När den kommunala barnomsorgen började byggas ut saknades tanken på alternativ. Man forcerade fram "den enda" barnomsorgen på ett sätt som ledde till höga kostnader och begränsad valfrihet. Vår kritik innebär inte att vi är kritiska till kommunal barnomsorg som sådan. Den kommunala barnomsorgen fungerar ofta väl. Vår kritik är inriktad på att företrädare för de socialistiska partierna i riksdagen och kommuner motarbetat, försvårat eller förbjudit alternativa barnomsorgsformer och deras möjlighet att verka på lika villkor som den kommunala barnomsorgen. Ytterligare en allvarlig aspekt är att man till höga kostnader byggt fast barnomsorgen i enbart en omsorgsform för lång tid framöver.
Den socialdemokratiska regeringen har ytterligare bekräftat detta genom att den slopat den lagstadgade rätten för barnomsorg i alternativ regi att få rimlig kommunal ersättning för sin verksamhet. Motivet härför var bl.a. att det skulle vara samhällsekonomiskt fel att föräldrar startar alternativ barnomsorg i ett område där det redan finns kommunal sådan. Därför skall inget kommunalt stöd utgå till alternativet. Man bortser då från föräldrarnas önskemål och barnens behov. Man bortser också från de barn som av särskilda skäl inte kan vistas i en dagismiljö. Det kommunala daghemmet har blivit ett självändamål. Det är kännetecknande för den socialistiska politiken förankrad i en materialistisk människosyn.
Det socialistiska motståndet mot föräldrarnas valfrihet har varit systematiskt. Först accepterades bara kommunala daghem. När föräldra- kooperativen kom försökte den socialdemokratiska regeringen stoppa dessa genom att dra in statsbidragen. Man tvingades dock efter starka protester från föräldrakooperativ i bl.a. Uppsala och från den borgerliga oppositionen i riksdagen, att ge efter och acceptera föräldrakooperativen. Motståndet har sedan fortsatt. Lex Pysslingen är bara ett exempel. När den nya barnomsorgslagen antogs av den borgerliga riksdagsmajoriteten röstade Socialdemokraterna mot och efter regeringsskiftet 1994 avskaffades lagen. Den socialistiska barnomsorgspolitiken är klart familjefientlig. Därtill kommer Socialdemokraternas negativa syn på vårdnadsbidraget.
Den borgerliga regeringens "paket" på det familjepolitiska området innebar att skyldigheten för kommunerna att ordna barnomsorg och den garanterade rätten för enskild barnomsorg kombinerades med ett vårdnadsbidrag och avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader. Detta bidrag som skapade ökad rättvisa och större valfrihet avskaffades trots det stora antalet småbarnsföräldrar som sökt eller fått vårdnadsbidrag. Parallellt med detta slopades även avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader.
Föräldraförsäkringen
Konstruktionen av föräldraförsäkringen har bl.a. medfört att det är gynnsamt att ha en hög lön före barnafödandet samtidigt som tidsintervallet mellan barnen påverkar det ekonomiska stödet. De familjer som inte kunnat eller velat anpassa sig till dessa styrmekanismer missgynnas. Det kan inte vara rimligt att enskilda familjers situation vad gäller det mest privata skall påverkas på detta sätt av politiska beslut och gällande ekonomiska stödsystem. Moderata samlingspartiet anser att stödsystemet skall ha en neutral utformning. Vårdnadsbidraget ger inte dessa snedvridande effekter. Det är enligt vår uppfattning självklart att de enskilda föräldrarna skall bestämma hur man vill ta hand om sina barn och hur man vill använda föräldraförsäkringen.
Indirekt styrning
Även den indirekta styrningen av familjernas vardag har varit påtaglig. Som exempel kan nämnas bostads- och skolpolitiken. Under det s.k. miljonprogrammets dagar producerades bostäder i stora volymer och med klart bristande boendemiljöer. Egnahemsandelen var liten trots att önskemålet att få äga sin bostad var klart uttalad hos många familjer. Många fina äldre boende- och stadsmiljöer, som med en annan bostadspolitik kunde ha renoverats och blivit goda och miljömässigt attraktiva boendeområden, förslummades och revs medan höghusområdena forcerades fram. I dessa områden saknades den sociala kontrollen, och segregationen ökade genom en felaktig subventionspolitik, som i sin tur resulterade i att dessa bostadsområden fick en ensidig befolkningssammansättning. Detta ledde till en olycklig segregation i boendet och därpå följande sociala problem vilket hade kunnat undvikas om familjernas valfrihet tillgodosetts och om de enskilda människorna själva fått vara med och utforma sitt boende och i större utsträckning äga sina bostäder.
Den s.k. sociala bostadspolitiken har bidragit till socialt undermåliga boendemiljöer och social utslagning. De enskilda människornas och familjernas viktigaste fysiska livsbas, boendet, formades av den sociala ingenjörskonstens och den politiska ideologins företrädare i stället för av de människor som skulle leva och bo i denna miljö. Främlingsskapets grogrund var lagd. De moderata protesterna hjälpte inte. Bristen på valfrihet, omöjligheten att påverka, avsaknaden av ägaransvar har för lång tid skapat problem i den fysiska och sociala miljön.
På skolans område har utvecklingen också medvetet präglats av centralstyrning och monopolism. Föräldrarnas möjlighet att välja skola åt sina egna barn har varit så gott som obefintlig, om man bortser från en liten grupp som haft ekonomiska förutsättningar att betala sina barns skolgång. Föräldraansvaret vad gäller barnens undervisning och skolgång har därmed undergrävts.
Det är avslöjande att Socialdemokraterna ingenting lärt, utan driver samma politik nu som då. De beslut innebärande ökad valfrihet i skolan för elever och lärare, som fattades under de borgerliga regeringsåren, attackeras nu av den socialdemokratiska regeringen.
Föräldrarollen och beroendet
Utifrån den idealistiska människouppfattning, som är bärande för den moderata ideologin, måste såväl föräldrarollen som ansvaret och beroendet respekteras. Båda föräldrarna har ett gemensamt ansvar för barnen.
Lagstiftningen skall utformas så att den blir till hjälp för familjen att leva upp till sitt ansvar i olika livsskeden, och inte bidra till att frånta eller begränsa ansvaret. Från moderat håll har vi bl.a. utifrån denna grundprincip värnat om en ändamålsenlig äktenskapslagstiftning.
Ett gott beroende medför och innebär att föräldrarna har ansvaret för barnen. Stat och kommun kan eller skall inte gå in i föräldrarnas ställe. Vi är starkt kritiska till den socialistiska synen på föräldraroll och familjeansvar så som den tagit sig uttryck i vissa sammanhang och som lett till att familjer och enskilda gjorts alltmer beroende av politiska beslut. Att genom politiska beslut beröva familjen och föräldrarna ansvaret får negativa följder för familjerelationer även i större sammanhang. Människor kan invaggas i föreställningen att den offentliga delen av samhället kan ha ett ansvar, som det faktiskt saknar förutsättningar att leva upp till, när det verkligen gäller. Bristen på klara ansvarsgränser kan ge barnen felaktiga och motstridiga signaler, intryck som i sin tur kan leda till förvirring, osäkerhet och utanförskap. Vi anser att stabila familjeförhållanden är en viktig faktor för trygghet och stabilitet. Därför skall familjens och föräldrarnas ställning stärkas. Det goda familjeansvaret ger hållbara och positiva förebilder under hela livet i relationer mellan barn - föräldrar - mor- och farföräldrar. Vi moderater vill värna och respektera detta.
Moderat familjepolitik
Familjen är en av samhällets viktigaste hörnstenar och detta är utgångspunkt för moderat familjepolitik. Mamma och pappa vet bäst vad som är bra för deras barn. Makarnas ansvar för varandra och det gemensamma ansvaret för barnen skall respekteras. Familjen skall värnas, föräldrarollen stärkas, valfriheten respekteras och öka. Äktenskapslagstiftningen och annan lagstiftning som direkt och indirekt påverkar familjen skall utformas med respekt för familjens suveränitet, och syfta till att underlätta makarnas gemenskap och trygghet liksom föräldrarollen.
Moderata samlingspartiet har oftast varit i konflikt med socialdemokratins sätt att forma familjepolitiken. När skattepolitiken utformats så att allt mer av inkomsterna tagits från familjen och familjerna därmed blivit mer beroende av politiska beslut, då har Moderata samlingspartiet arbetat för skatt efter bärkraft. När barnomsorgspolitiken utformats mot allt mindre valfrihet och fler monopol, då har Moderata samlingspartiet verkat för alternativ och ökad rättvisa genom vårdnadsbidrag, avdrag för styrkta barnomsorgskostnader och såväl kommunala som ideellt och privat drivna daghem. När Socialdemokraterna lämnade föräldrarnas valfrihet till godtycket, då krävde Moderata samlingspartiet lagstadgad rätt för alternativen att verka, och lagstadgad skyldighet för kommunerna att inte ekonomiskt diskriminera alternativen.
När Socialdemokraterna utformade bostadspolitiken så att storskalighet och kollektivism prioriterades, då arbetade Moderata samlingspartiet för privat ägande i boende och större möjlighet för familjerna att välja sin egen bostad. När Socialdemokraterna drev skolan mot allt större uniformitet, då drev Moderata samlingspartiet kravet på föräldrarnas rätt att välja skola åt sina egna barn.
Familjen har en lika viktig roll i dag som den haft i historiskt perspektiv. Ingen annan funktion kan ersätta familjen. Väl fungerande familjer ger trygghet åt den enskilde och stabilitet åt samhället i stort. Den lilla världens trygghet ger den stora världen stabilitet. Kärnfamiljen är viktig liksom äktenskapet. Även andra familjebildningar och samlevnadsformer, som bygger på frivillighet, har för många stor betydelse och ger trygghet. Ensamstående med barn är numera en mycket vanlig familjebildning som ofta kan fungera väl. Nya familjebildningar och nya relationer mellan vuxna leder till att barn nu ofta har relationer till betydligt fler vuxna. När ett barn drabbas av svårigheter kan tryggheten finnas långt utanför den traditionella kärnfamiljen.
Fullfölj moderata krav!
Avdragsrätten och vårdnadsbidraget
Den borgerliga regeringen genomförde en rad viktiga förändringar på familjepolitikens område. Våren 1994 beslöt riksdagen att ett beskattat vårdnadsbidrag skulle införas. Beloppet skulle vara 24 000 kronor per år och barn mellan ett och tre års ålder. Till detta kopplades ett avdrag för styrkta barnomsorgskostnader med samma belopp. Moderata samlingspartiet hade sedan 1970-talet arbetat för ökad rättvisa genom ett vårdnadsbidrag. Även i den allmänna opinionen var intresset för ett vårdnadsbidrag stort. När reformen genomförts var det också en stor andel av småbarnsföräldrarna som sökte och erhöll vårdnadsbidrag.
Vårdnadsbidraget innebar såväl ökad rättvisa som större valfrihet för småbarnsfamiljerna. Det ensidiga gynnandet av barnomsorg utanför hemmet och då framför allt institutionell sådan bröts genom beslutet. De föräldrar som själva tog hand om sina barn eller ordnade barnomsorgen på annat sätt fick tidigare inget stöd. De fick tvärtom bidra till att via skatten betala för de familjer som kunde utnyttja den offentligt finansierade barnomsorgen. Vi anser att det är föräldrarna själva som skall bestämma huruvida båda föräldrarna vill arbeta utanför hemmet när barnen är små eller om en skall vara hemma och ta hand om barnen. Vi anser att det är lika värdefullt att ta hand om sina egna barn som att vårda andras. Hemarbetet måste uppvärderas. Det innebär inte att vi skapar kvinnofällor eller tvingar någon att vara hemma. Vi ser man och kvinna som självständiga individer som själva kan bestämma om förvärvs- och arbetsfördelning.
Vårdnadsbidraget skall snarast återinföras med de belopp och utifrån de principer som riksdagen beslöt om våren 1994. Det skall också gälla avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader upp till samma nivå. Vårdnadsbidraget och avdragsrätten kompletterar varandra. Alternativa former av omsorg, även utanför hemmet, kan skapas.
Vi ser den föreslagna nivån som ett första steg. Målet måste vara att skatteavdraget blir väsentligt större än bidraget och svarar mot vad som kan anses vara normala barnomsorgskostnader. Den sänkning av skatten som följer blir då en tyngre del av reformen medan bidragsdelen utgör en lättare övergång från dagens ensidiga subventionssystem.
Barnomsorgslagen
En annan viktig reform som genomfördes under den borgerliga regeringsperioden var förändringar i barnomsorgslagen innebärande att alternativa barnomsorgsformer fick lagstadgad rätt och lagstadgat skydd. Till detta kommer den del av lagen som reglerade den kommunala ersättningen till alternativ barnomsorg som uppfyllde ställda krav. Dessa beslut innebar ökad trygghet för de föräldrar som föredrog och utnyttjade den alternativa barnomsorgen och likaså för dem som arbetade där. Detta kunde gälla föräldrakooperativ, ideellt driven barnomsorg eller privat sådan. Rättvisan när det gällde det kommunala stödet lagreglerades.
Detta var en seger för valfrihet och ett första erkännande, lagstiftnings- vägen, av de alternativa barnomsorgsformernas existens. Efter regerings- skiftet hösten 1994 har den socialistiska återställarpolitiken även drabbat barnomsorgen genom att dessa reformer rivits upp. Vi anser att barnomsorgslagen snarast skall ändras i enlighet med vad som gällde före den 1 januari 1995.
Familjen, förskolan och skolan
I vår partimotion "Kunskap och kompetens" presenterar vi mer i detalj ett antal förslag till reformer som stärker möjligheterna för en god uppväxt för alla barn.
Vi anser att frågorna om förskolornas verksamhet alltför ensidigt koncentrerats till en fråga om kollektiv barnomsorg, där inte ens alla barn i förskoleålder vill eller kan ingå. Enligt vår uppfattning måste frågan om barns inlärning uppmärksammas mer. Barn har en naturlig förmåga att lära och ta till sig kunskap som bör uppmuntras. Dessutom vet vi att uppmärksamhet på barns inlärning ger goda möjligheter att förutse och förebygga olika typer av inlärningsproblem.
Framväxten av fristående alternativ inom barnomsorg och skola visar att det finns ett växande intresse och ett stort föräldraengagemang för dessa frågor.
Vi anser att alla barn borde ges möjlighet att i förskoleåldern få deltaga i någon form av organiserad pedagogisk verksamhet. Vi menar att det från utbildningssynpunkt är orimligt med en politik som i så hög grad lägger alla resurser på kollektiv barnomsorg, istället för att garantera att alla barn och i synnerhet barn med särskilda behov ges möjlighet att delta i någon form av strukturerad verksamhet. Förutsättningarna för en mer genomtänkt syn på hur barns förmåga och vilja att lära kan stärkas måste ägnas betydande intresse under de närmaste åren.
En annan reform som stödjer barnens utveckling är skolstart vid sex år. Dagens sexåringar mår, i de flesta fall, väl av att börja skolan. De första åren i dagens skola är ofta så utformade att barns olika mognad och förutsättningar respekteras, samtidigt som arbetet är tydligt inriktat på att lägga en grund för viktiga baskunskaper och färdigheter.
Valfrihet och mångfald inom förskolan och skolan är nödvändigt för en utveckling präglad av omsorg om barnen samtidigt som viktiga kvalitetsaspekter tillgodoses. Förskolor och skolor med olika inriktning, pedagogik och profil ger sammantaget ökade förutsättningar för att ta vara på och stimulerar de många enskilda initiativ som kommer att behövas för att barn skall få en omsorg och utbildning av bästa slag.
För att garantera alla skolors lika möjlighet att verka föreslår vi införandet av en nationell skolpeng. Denna reform anser vi vara nyckeln till en utveckling präglad av aktiva, engagerade elever och föräldrar med frihet att välja bland skolor präglade av professionell kompetens och lokala lösningar.
Den nationella skolpengen innebär att medel utdelas direkt till skolorna utifrån antalet inskrivna elever i olika åldrar eller på olika program. Extra resurser för särskilda behov fördelas i särskild ordning. Reformen innebär att skolor med olika huvudmän och skolor i olika kommuner behandlas likvärdigt och att alla skolor garanteras en lägsta nivå på anslagen, vilket ligger i linje med kravet på likvärdig utbildning över hela landet.
Föräldrarnas ansvar
Föräldrars ansvar för de egna barnen är oavvisligt. Grundprincipen skall alltid vara att föräldrar aldrig kan komma ifrån detta ansvar. När en separation mellan makar är nödvändig är det viktigt att barnen inte kommer i kläm. Det offentligas uppgift i denna del är att alltid stå på barnets sida.
Dagens system med bidragsförskott och även det föreslagna underhållsstödet har brister som innebär att det är möjligt för den underhållsskyldige att dra sig undan sitt ansvar. Detta anser vi vara fel. I samband med att riksdagen behandlade det nya förslaget till underhållsstöd biträdde vi i huvudsak detta, men ansåg att det endast skulle ses som en övergångslösning. Vår kritik mot det nya systemet är bl.a. att det inte direkt kopplar återbetalningen av den del av underhållsstödet som inte är det s.k. utfyllnadsbidraget till barnet. I stället är det till försäkringskassan "skulden" skall regleras. Det strider enligt vår mening mot vad som stadgas i föräldrabalken om ansvaret för det egna barnet.
I motion 1996/97:Sf254 av Gullan Lindblad m.fl. föreslår vi att regeringen ges i uppdrag att skyndsamt utreda ett reformerat underhållsstöd där statens uppgift blir att se till att eventuella skulder till barnet betalas, samt att vid de fall faderskapet är okänt garantera detta barn ett grundläggande stöd. Förslaget innebär att den underhållsskyldige aldrig kan bli fri sin skuld till det egna barnet. Skulden ackumuleras och om de egna inkomsterna inte räcker till för att reglera skulden får dessa fall prövas av socialtjänsten. Det bör i det fallet dock inte avse bidrag utan lån.
Den framtida inriktningen av familjepolitiken
Genom de förändringar vi föreslår tas ett stort steg mot ökad rättvisa och valfrihet. Moderata samlingspartiet anser att vi måste gå vidare på denna väg.
En viktig grund är att man skall kunna leva på sin lön. För att detta skall bli möjligt krävs bl.a. skatt efter bärkraft och försörjningsbörda. Utifrån denna grundförutsättning minskar behoven av bidrag. Skatt efter försörjningsbörda innebär att den familj som har stor försörjningsbörda betalar mindre skatt. Om inkomsten för familjen är så begränsad att den inte kan leva på sin lön skall den inte betala skatt utan ha rätt till ekonomiskt stöd. Den som trots detta saknar förutsättningar för sin försörjning skall få bidrag. Därmed ökar familjernas möjlighet att påverka sin situation, och rundgången i skatte- och bidragssystemen begränsas.
Stödet till barnomsorgen skall vara neutralt i förhållande till barnomsorgsform och gå direkt till föräldrarna och inte till kommunen eller den som tillhandahåller barnomsorgen. Därmed kan föräldrarna både välja grad av förvärvsarbete och inriktning av barnomsorg.
För att öka familjens trygghet är det angeläget att varje familj kan spara och ha tillgång till eget grundkapital. Att äga sin bostad är också en trygghetsfaktor. Den möjligheten skall ges alla i form av egna hem eller lägenheter. Det är klart belagt att ägandet ökar tryggheten och svenska familjer har i dag internationellt sett ett lågt familjesparande.
Vi anser att de riksdagsbeslut som direkt eller indirekt påverkar familjernas situation skall vara förankrade i ovan angivna principer och målsättningar. Ökad valfrihet och större rättvisa. Skatt efter försörjningsbörda och helt neutralt stöd till barnomsorgen. Möjlighet till ett ökat familjesparande för bättre trygghet.
Det ankommer på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnomsorgsgarantin,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör återinföra vårdnadsbidrag och avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader i enlighet med vad som anförts i motionen,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att enskild barnomsorg skall få samma ekonomiska stöd som den som bedrivs i offentlig regi i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av den framtida familjepolitiken.1
Stockholm den 4 oktober 1996
Gullan Lindblad (m)
Sten Svensson (m) Leif Carlson (m) Maud Ekendahl (m) Gustaf von Essen (m) Margit Gennser (m) Stig Grauers (m) Rolf Gunnarsson (m) Hans Hjortzberg-Nordlund (m) Tomas Högström (m) Annika Jonsell (m) Göte Jonsson (m) Ulf Kristersson (m) Margareta E Nordenvall (m) Bertil Persson (m) My Persson (m) Marietta de Pourbaix-Lundin (m) Åke Sundqvist (m) Birgitta Wichne (m) Liselotte Wågö (m) Anna Åkerhielm (m)
1 Yrkandena 2 och 4 hänvisade till SfU.