Den gängse definitionen av begreppet familj är mamma,
pappa, barn. Vänsterpartiets utgångspunkt är att en familj
kan bestå av ensamstående föräldrar med ett eller flera barn.
Det kan vara homosexuella som lever tillsammans, eller
storfamiljer i olika konstellationer. Vid skilda tidpunkter i
livet kan dessa behöva de olika typer av stöd som ett
välfärdssamhälle kan ge.
Sättet att organisera välfärden som växt fram i Sverige har byggt på
individuella rättigheter, men också skyldigheter. Liksom rösträtt och likhet
inför lagen skulle rätten till rimliga levnadsförhållanden för alla vara en
medborgerlig rättighet.
Välfärden finansieras via skattsedeln och skall verka omfördelande och
utjämna levnadsvillkoren mellan olika grupper i samhället. Ganska tidigt kom
också den svenska familjepolitiken att integreras i den generella
välfärdspolitiken. Under senare år har också nya mål i familjepolitiken till-
kommit, t.ex. att öka möjligheterna att kombinera förvärvsarbete och familj.
Utgångspunkten har varit att kvinnor och män skall kunna förvärvsarbeta och
ha familj på lika villkor. Där har föräldraförsäkringen, den utbyggda
barnomsorgen, utvecklingen av äldreomsorgen o.s.v. spelat en central roll för
kvinnors förvärvsfrekvens.
De besparingar som gjorts inom familjepolitiken hotar kvinnors rätt att
kombinera förvärvsarbete med skötsel av små barn och att betraktas som
enskild individ i ekonomiskt hänseende. Särskild utsatta är ensamstående
mammor.
Den gigantiska budgetsanering som genomförts har varit mycket kännbar,
särskilt för barnfamiljer. För att klara livets nödtorft tvingas ca 700 000
personer söka socialbidrag. Hushållens försämrade ekonomi, hög arbetslös-
het, genomförda och aviserade besparingar i de offentliga utgifterna har lett
till att barnafödandet minskar dramatiskt. I början av 1996 låg fruktsamheten
på samma nivå som när den var som lägst under 1980-talet och någon tendens
i nedgången märks inte av (Ds 1996:57 Barn idag). Om det låga
barnafödandet ligger kvar under längre tid får det stora konsekvenser för
sjukvård, äldreomsorg och pensionssystemet. För bara några år sedan födde
den svenska kvinnan flest barn i Europa. Internationellt sett betraktades detta
som ett resultat av en familjepolitik som förenade arbete och familj.
Slå vakt om det svenska
systemet
I Sverige har vi under de senaste årtiondena gått från att
betrakta familjen som samhällets minsta enhet till att anse
individen som den minsta enheten i samhället. Vårt
välfärdssystem bygger inte på att kvinnor utför obetalt
omsorgsarbete i hemmet och därmed får en mycket lös
anknytning till arbetsmarknaden. Familjepolitikens
utformning, t.ex. bidragsförskottet, har en mycket stor
betydelse för kvinnors möjlighet att bryta upp från ohållbara
situationer.
Under en tid har debatten rasat om en återgång till forna tiders familjeideal.
En stor symbolfråga har varit vårdnadsbidraget, som också prövats en tid. En
annan symbolfråga är avdragsgilla tjänster i hemmet.
I ett internationellt perspektiv har det svenska systemet varit unikt. I många
av Europeiska unionens länder - vilka vi för övrigt också anpassar oss till -
är välfärden organiserad utifrån helt andra principer.
Socialförsäkringssystemen i många EU-länder har sin utgångspunkt i
familjen och bygger på den s k subsidiaritetsprincipen. Familjer, inte indivi-
den, betraktas som samhällets grundval. Välfärden ses inte som en självklar
medborgerlig rättighet, och ansvaret för omsorgen lastas därför över på
familjen.
Regeringens anpassning till den ekonomiska monetära unionen sätter allt
större press på välfärdsstaten. I debatten hörs röster om att vi inte har råd
med
jämställdhet. Vänsterpartiet anser att det är angeläget att den förda
familjepolitiken lägger fast att kön är en politisk dimension, inte en sakfråga
som kan prioriteras bort i goda tider. Det innebär att alla förslag till beslut
som regeringen vidtar på familjepolitikens område, måste prövas ur ett
jämställdhetsperspektiv. Det är oförenligt att tala om en bra familjepolitik,
utan att samtidigt tala om kvinnors frigörelse.
Vi vill återigen tydligt markera, att vi inte tänker medverka till en återgång
till en gammaldags reaktionär familjepolitik. Grunden för vår politik är att
varje kvinna och man skall betraktas som enskilda individer i ekonomiskt
hänseende. Varje kvinna och man skall ha rätt att själv tjäna ihop till sitt
uppehälle och sin pension. I Löneskillnadsutredningen framgår det klart, vad
kvinnors och mäns ojämlika förhållanden på arbetsmarknaden innebär för
kvinnors och mäns fria val.
Det är därför en synnerligen angelägen uppgift att klart formulera
riktlinjerna för framtidens familjepolitik. Vänsterpartiet menar att framtidens
familjepolitik måste bygga på de traditionella välfärdsfundament som vi
under årtionden har byggt upp.
Barnomsorg
Förutsättningen för att båda parter i ett förhållande skall
kunna förvärvsarbeta är god, kvalititetssäkrad och väl
utbyggd barnomsorg, dels för att möjliggöra förvärvsarbete
för båda föräldrarna, dels för att ge alla barn rätten till en
stimulerande uppväxt med hjälp av god barnomsorg med
pedagogiskt innehåll, som tar hänsyn till barnens behov. I ett
samhälle där många lever med bara den ena föräldern, eller
har dålig eller ingen kontakt med äldre släktingar, etc.
innebär en försämring av den offentliga barnomsorgen
ytterligare segregering av barn efter föräldrarnas sociala
ställning.
För stora grupper barn kan det vara livsavgörande hur barnomsorgen (och
skolan) fungerar. Om det finns vuxna där, som bryr sig om barnet och ger
bästa möjliga stöd kan detta kompenseras för brister hemma, vilket framgår
av Ds 1996:57 Barn i dag. Det råder stor samstämmighet bland forskare och
professionella som arbetar med barn om att plats i barnomsorgen är ett viktigt
stöd för utsatta barn.
Ibland framstår det i debatten, som om jämställdhet mellan könen sätts i
motsatsställning till barnens bästa. Vänsterpartiet menar dock att det i högsta
grad finns ett samband. Barn har rätt till båda sina föräldrar. Att kvinnor kan
delta i samhällslivet på lika villkor som män gynnar också barnen. Om inte
kvinnor ges möjligheter att dela makten i samhället och omsorgsansvaret med
männen, tillvaratas inte heller barnens intressen på bästa sätt.
Dagens barnfamiljer är hårt pressade. Fortfarande har kvinnorna huvud-
ansvaret för barn och hem parallellt med hårt förvärvsarbete. Detta löses inte
genom vårdnadsbidrag, som förstärker segregerade könsrollsmönster eller
genom en återgång till gammalt klassamhälle med pigor och tjänstefolk. Det
räcker att ställa sig frågan: Vem skall passa pigans barn?
Satsningen inom familjepolitiken måste därför göras på kvoterad föräldra-
försäkring, kortare arbetstid, en väl utbyggd och kvalitetssäkrad barnomsorg
och ett bevarat bidragsförskott. Det naturliga steget mot ett bättre samhälle är
sextimmars arbetsdag, där vi menar att fördelarna blir mest uppenbara inom
familjelivets område. En förkortad arbetsdag ger tid för familj, arbete och
studier för både kvinna och man. Först då kan vi tala om reell valfrihet.
Föräldraförsäkringen måste
stärkas
Föräldraförsäkringen är oöverträffad när det gäller att
underlätta för kvinnor att kombinera förvärvsarbete och barn.
Vänsterpartiet anser att en utbyggd föräldraförsäkring måste
prioriteras inom familjepolitiken, så fort resurserna tillåter.
Stärk pappans roll - kvotera
föräldraledigheten
För att öka männens möjligheter att självständigt ta ansvar
för barn och hem är det hög tid att gå från ord till handling.
Papporna skall ha rätt till föräldraledighet, men denna skall
inte kunna överlåtas på mamman. Vänsterpartiet förslår
därför, att de kvoterade föräldramånaderna successivt byggs
ut.
Bidragsförskott
En av de viktigaste genomförda reformerna för att främja
kvinnors oberoende av enskilda män är införandet av
bidragsförskottet. Därigenom har kvinnan fått ekonomiska
möjligheter att bryta upp från ohållbara relationer, liksom när
mannen lämnar familjen. I gengäld har kvinnan blivit
beroende av staten, vilket naturligtvis gör statens ansvar
stort. Så länge det finns föräldrar som inte tar sitt
betalningsansvar till barnen vid separation, måste staten ta
det. Annars kan kvinnor och män aldrig betraktas som
enskilda individer i ekonomiskt hänseende
Sextimmarsdagen
Som tidigare nämnts anser Vänsterpartiet att sextimmars
arbetsdag är en viktig komponent för den framtida
familjepolitiken. Det skulle innebära mer tid för barn och
familj och ge båda föräldrarna möjlighet att på lika villkor
kombinera barn med yrkesarbete. Förkortad arbetsdag
innebär också färre förslitningsskador och därmed humanare
arbetsvillkor.
I en särskild motion redogör Vänsterpartiet för sina förslag om kortare
arbetsdag.
Föräldrautbildning
Enligt en enkät 1995 från Socialstyrelsen framgår att nästan
alla förstföderskor deltar i föräldrautbildning vid
mödravårds- och barnavårdscentralerna.
Men föräldrautbildning och stöd är något som kan behövas under barns
hela uppväxttid. Inom barnomsorgen och i skolan förekommer olika typer av
föräldraträffar, men oftast är det de mest engagerade och väletablerade
föräldrarna som deltar och gör sina röster hörda. Därför är det viktigt att
utveckla formerna för sådana träffar så att alla föräldrar kan känna sig
delaktiga.
Vänsterpartiet anser att föräldrar i ökad utsträckning bör ges möjlighet till
fortsatt föräldrautbildning, när mödra- och barnavårdscentralernas ansvar
upphört. Landets studieförbund kan vara lämpliga anordnare av sådan utbild-
ning. Därför anvisar vi 1 miljon kronor till Socialstyrelsen där studieförbund
som vill utveckla kursprogram kan söka särskilda projektpengar.
Barnvårdare
För barn som blivit sjuka och inte kan vistas i den ordinarie
barnomsorgen har det tidigare funnits god tillgång till
barnvårdare i hemmen, s.k. barnsamariter. I samma takt som
kommunerna fått allt kärvare ekonomi har antalet
barnvårdare minskat. Införandet av karensdagar i
föräldraförsäkringen har medfört att allt fler barn "tvingas"
till dagis och skolan, när de i stället borde stannat hemma.
Värst utsatta är barn till ensamföräldrar.
Vänsterpartiet anser att barnvårdarsystemet är en prioriterad uppgift och vi
önskar därför en plan för verksamhetens återuppbyggnad.
Stöd till barn i kris
Under 1995 kom drygt 12 000 allvarliga samtal från barn till
Barnens hjälptelefon hos Bris (Barnens Rätt i Samhället),
vilket är en ökning med 23 procent jämfört med året innan.
Sju av tio samtal kom från flickor. 14 procent rörde
förhållanden och sex, 12 procent rörde mobbning, 12 procent
handlade om störda relationer inom familjen, 10 procent
rörde misshandel och 10 procent rörde sexuella övergrepp.
Antalet barn som misshandlas har ökat kraftigt. Siffror från
1995 visar på en ökning med 52 % jämfört med 1993. Barn
som far illa, eller befinner sig i en risksituation måste få allt
tänkbart stöd. Ökad samverkan mellan olika myndigheter för
barnens bästa måste därför vara en prioriterad uppgift.
Varje år berörs mellan 20 000 och 25 000 barn av skilsmässor. Många
föräldrar strider med varandra om vårdnaden. I Vårdnadstvistutredningens
betänkande föreslås bl.a. en utvidgning av tillämpningsområdet för gemen-
sam vårdnad, och vidare föreslås förändringar i vårdnads- och umgänges-
processen i syfte att underlätta samförståndslösningar. Dessa förslag är steg i
rätt riktning. Men, för att umgängesrätten skall fungera, behövs en rad
insatser. Exempelvis bör fria resor utgå till barn som har förälder på annan
ort. Bostadsbidrag skall också kunna utgå till båda parter för att möjliggöra
en bostadsstandard som inkluderar barns boende.
Barnens rätt till båda sina föräldrar borde vara en självklarhet. En bra
familjerådgivning kan bidra till att stödja familjen och reda ut problem i
samband med skilsmässa.
Vänsterpartiet vill att en plan upprättas, för hur en utvidgad avgiftsfri
familjerådgivning ska kunna förverkligas i alla kommuner.
Vänsterpartiet anser att möjligheterna att utse kontaktperson eller ombud
för barn bör utökas. Kontaktpersonens uppgift skall vara att se till barnets
bästa i krislägen, t ex vid skilsmässa. Barnet, socialnämnd, vårdnadsutredare
eller någon barnet närstående person kan ha rätt att begära förordnande av
kontaktperson/ombud.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om successiv utökning av kvoterad föräldraledighet,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av sex timmars arbetsdag som ett led i
familjepolitiken,2
3. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att
avsätta en miljon kronor, utgörande projektmedel till studieförbunden för
bedrivande av föräldrautbildning,
4. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen ges i uppdrag att
upprätta en plan för återuppbyggandet av barnvårdarverksamheten,
5. att riksdagen hos regeringen begär en plan för utvidgad verksamhet med
familjerådgivningsbyråer,
6. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för
bostadsbidrag enligt vad i motionen anförts om båda föräldrars rätt till
bostadsbidrag vid skilsmässa,3
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att öka möjligheterna att utse kontaktperson/ombud för barn.
Stockholm den 1 oktober 1996
Gudrun Schyman (v)
Lars Bäckström (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Tanja Linderborg (v)
Owe Hellberg (v)
Eva Zetterberg (v)