Den gängse definitionen av begreppet familj är mamma, pappa, barn. Vänsterpartiets utgångspunkt är att en familj kan bestå av ensamstående föräldrar med ett eller flera barn. Det kan vara homosexuella som lever tillsammans, eller storfamiljer i olika konstellationer. Vid skilda tidpunkter i livet kan dessa behöva de olika typer av stöd som ett välfärdssamhälle kan ge.
Sättet att organisera välfärden som växt fram i Sverige har byggt på individuella rättigheter, men också skyldigheter. Liksom rösträtt och likhet inför lagen skulle rätten till rimliga levnadsförhållanden för alla vara en medborgerlig rättighet.
Välfärden finansieras via skattsedeln och skall verka omfördelande och utjämna levnadsvillkoren mellan olika grupper i samhället. Ganska tidigt kom också den svenska familjepolitiken att integreras i den generella välfärdspolitiken. Under senare år har också nya mål i familjepolitiken till- kommit, t.ex. att öka möjligheterna att kombinera förvärvsarbete och familj. Utgångspunkten har varit att kvinnor och män skall kunna förvärvsarbeta och ha familj på lika villkor. Där har föräldraförsäkringen, den utbyggda barnomsorgen, utvecklingen av äldreomsorgen o.s.v. spelat en central roll för kvinnors förvärvsfrekvens.
De besparingar som gjorts inom familjepolitiken hotar kvinnors rätt att kombinera förvärvsarbete med skötsel av små barn och att betraktas som enskild individ i ekonomiskt hänseende. Särskild utsatta är ensamstående mammor.
Den gigantiska budgetsanering som genomförts har varit mycket kännbar, särskilt för barnfamiljer. För att klara livets nödtorft tvingas ca 700 000 personer söka socialbidrag. Hushållens försämrade ekonomi, hög arbetslös- het, genomförda och aviserade besparingar i de offentliga utgifterna har lett till att barnafödandet minskar dramatiskt. I början av 1996 låg fruktsamheten på samma nivå som när den var som lägst under 1980-talet och någon tendens i nedgången märks inte av (Ds 1996:57 Barn idag). Om det låga barnafödandet ligger kvar under längre tid får det stora konsekvenser för sjukvård, äldreomsorg och pensionssystemet. För bara några år sedan födde den svenska kvinnan flest barn i Europa. Internationellt sett betraktades detta som ett resultat av en familjepolitik som förenade arbete och familj.
Slå vakt om det svenska systemet
I Sverige har vi under de senaste årtiondena gått från att betrakta familjen som samhällets minsta enhet till att anse individen som den minsta enheten i samhället. Vårt välfärdssystem bygger inte på att kvinnor utför obetalt omsorgsarbete i hemmet och därmed får en mycket lös anknytning till arbetsmarknaden. Familjepolitikens utformning, t.ex. bidragsförskottet, har en mycket stor betydelse för kvinnors möjlighet att bryta upp från ohållbara situationer.
Under en tid har debatten rasat om en återgång till forna tiders familjeideal. En stor symbolfråga har varit vårdnadsbidraget, som också prövats en tid. En annan symbolfråga är avdragsgilla tjänster i hemmet.
I ett internationellt perspektiv har det svenska systemet varit unikt. I många av Europeiska unionens länder - vilka vi för övrigt också anpassar oss till - är välfärden organiserad utifrån helt andra principer.
Socialförsäkringssystemen i många EU-länder har sin utgångspunkt i familjen och bygger på den s k subsidiaritetsprincipen. Familjer, inte indivi- den, betraktas som samhällets grundval. Välfärden ses inte som en självklar medborgerlig rättighet, och ansvaret för omsorgen lastas därför över på familjen.
Regeringens anpassning till den ekonomiska monetära unionen sätter allt större press på välfärdsstaten. I debatten hörs röster om att vi inte har råd med jämställdhet. Vänsterpartiet anser att det är angeläget att den förda familjepolitiken lägger fast att kön är en politisk dimension, inte en sakfråga som kan prioriteras bort i goda tider. Det innebär att alla förslag till beslut som regeringen vidtar på familjepolitikens område, måste prövas ur ett jämställdhetsperspektiv. Det är oförenligt att tala om en bra familjepolitik, utan att samtidigt tala om kvinnors frigörelse.
Vi vill återigen tydligt markera, att vi inte tänker medverka till en återgång till en gammaldags reaktionär familjepolitik. Grunden för vår politik är att varje kvinna och man skall betraktas som enskilda individer i ekonomiskt hänseende. Varje kvinna och man skall ha rätt att själv tjäna ihop till sitt uppehälle och sin pension. I Löneskillnadsutredningen framgår det klart, vad kvinnors och mäns ojämlika förhållanden på arbetsmarknaden innebär för kvinnors och mäns fria val.
Det är därför en synnerligen angelägen uppgift att klart formulera riktlinjerna för framtidens familjepolitik. Vänsterpartiet menar att framtidens familjepolitik måste bygga på de traditionella välfärdsfundament som vi under årtionden har byggt upp.
Barnomsorg
Förutsättningen för att båda parter i ett förhållande skall kunna förvärvsarbeta är god, kvalititetssäkrad och väl utbyggd barnomsorg, dels för att möjliggöra förvärvsarbete för båda föräldrarna, dels för att ge alla barn rätten till en stimulerande uppväxt med hjälp av god barnomsorg med pedagogiskt innehåll, som tar hänsyn till barnens behov. I ett samhälle där många lever med bara den ena föräldern, eller har dålig eller ingen kontakt med äldre släktingar, etc. innebär en försämring av den offentliga barnomsorgen ytterligare segregering av barn efter föräldrarnas sociala ställning.
För stora grupper barn kan det vara livsavgörande hur barnomsorgen (och skolan) fungerar. Om det finns vuxna där, som bryr sig om barnet och ger bästa möjliga stöd kan detta kompenseras för brister hemma, vilket framgår av Ds 1996:57 Barn i dag. Det råder stor samstämmighet bland forskare och professionella som arbetar med barn om att plats i barnomsorgen är ett viktigt stöd för utsatta barn.
Ibland framstår det i debatten, som om jämställdhet mellan könen sätts i motsatsställning till barnens bästa. Vänsterpartiet menar dock att det i högsta grad finns ett samband. Barn har rätt till båda sina föräldrar. Att kvinnor kan delta i samhällslivet på lika villkor som män gynnar också barnen. Om inte kvinnor ges möjligheter att dela makten i samhället och omsorgsansvaret med männen, tillvaratas inte heller barnens intressen på bästa sätt.
Dagens barnfamiljer är hårt pressade. Fortfarande har kvinnorna huvud- ansvaret för barn och hem parallellt med hårt förvärvsarbete. Detta löses inte genom vårdnadsbidrag, som förstärker segregerade könsrollsmönster eller genom en återgång till gammalt klassamhälle med pigor och tjänstefolk. Det räcker att ställa sig frågan: Vem skall passa pigans barn?
Satsningen inom familjepolitiken måste därför göras på kvoterad föräldra- försäkring, kortare arbetstid, en väl utbyggd och kvalitetssäkrad barnomsorg och ett bevarat bidragsförskott. Det naturliga steget mot ett bättre samhälle är sextimmars arbetsdag, där vi menar att fördelarna blir mest uppenbara inom familjelivets område. En förkortad arbetsdag ger tid för familj, arbete och studier för både kvinna och man. Först då kan vi tala om reell valfrihet.
Föräldraförsäkringen måste stärkas
Föräldraförsäkringen är oöverträffad när det gäller att underlätta för kvinnor att kombinera förvärvsarbete och barn. Vänsterpartiet anser att en utbyggd föräldraförsäkring måste prioriteras inom familjepolitiken, så fort resurserna tillåter.
Stärk pappans roll - kvotera föräldraledigheten
För att öka männens möjligheter att självständigt ta ansvar för barn och hem är det hög tid att gå från ord till handling. Papporna skall ha rätt till föräldraledighet, men denna skall inte kunna överlåtas på mamman. Vänsterpartiet förslår därför, att de kvoterade föräldramånaderna successivt byggs ut.
Bidragsförskott
En av de viktigaste genomförda reformerna för att främja kvinnors oberoende av enskilda män är införandet av bidragsförskottet. Därigenom har kvinnan fått ekonomiska möjligheter att bryta upp från ohållbara relationer, liksom när mannen lämnar familjen. I gengäld har kvinnan blivit beroende av staten, vilket naturligtvis gör statens ansvar stort. Så länge det finns föräldrar som inte tar sitt betalningsansvar till barnen vid separation, måste staten ta det. Annars kan kvinnor och män aldrig betraktas som enskilda individer i ekonomiskt hänseende
Sextimmarsdagen
Som tidigare nämnts anser Vänsterpartiet att sextimmars arbetsdag är en viktig komponent för den framtida familjepolitiken. Det skulle innebära mer tid för barn och familj och ge båda föräldrarna möjlighet att på lika villkor kombinera barn med yrkesarbete. Förkortad arbetsdag innebär också färre förslitningsskador och därmed humanare arbetsvillkor.
I en särskild motion redogör Vänsterpartiet för sina förslag om kortare arbetsdag.
Föräldrautbildning
Enligt en enkät 1995 från Socialstyrelsen framgår att nästan alla förstföderskor deltar i föräldrautbildning vid mödravårds- och barnavårdscentralerna.
Men föräldrautbildning och stöd är något som kan behövas under barns hela uppväxttid. Inom barnomsorgen och i skolan förekommer olika typer av föräldraträffar, men oftast är det de mest engagerade och väletablerade föräldrarna som deltar och gör sina röster hörda. Därför är det viktigt att utveckla formerna för sådana träffar så att alla föräldrar kan känna sig delaktiga.
Vänsterpartiet anser att föräldrar i ökad utsträckning bör ges möjlighet till fortsatt föräldrautbildning, när mödra- och barnavårdscentralernas ansvar upphört. Landets studieförbund kan vara lämpliga anordnare av sådan utbild- ning. Därför anvisar vi 1 miljon kronor till Socialstyrelsen där studieförbund som vill utveckla kursprogram kan söka särskilda projektpengar.
Barnvårdare
För barn som blivit sjuka och inte kan vistas i den ordinarie barnomsorgen har det tidigare funnits god tillgång till barnvårdare i hemmen, s.k. barnsamariter. I samma takt som kommunerna fått allt kärvare ekonomi har antalet barnvårdare minskat. Införandet av karensdagar i föräldraförsäkringen har medfört att allt fler barn "tvingas" till dagis och skolan, när de i stället borde stannat hemma. Värst utsatta är barn till ensamföräldrar.
Vänsterpartiet anser att barnvårdarsystemet är en prioriterad uppgift och vi önskar därför en plan för verksamhetens återuppbyggnad.
Stöd till barn i kris
Under 1995 kom drygt 12 000 allvarliga samtal från barn till Barnens hjälptelefon hos Bris (Barnens Rätt i Samhället), vilket är en ökning med 23 procent jämfört med året innan. Sju av tio samtal kom från flickor. 14 procent rörde förhållanden och sex, 12 procent rörde mobbning, 12 procent handlade om störda relationer inom familjen, 10 procent rörde misshandel och 10 procent rörde sexuella övergrepp. Antalet barn som misshandlas har ökat kraftigt. Siffror från 1995 visar på en ökning med 52 % jämfört med 1993. Barn som far illa, eller befinner sig i en risksituation måste få allt tänkbart stöd. Ökad samverkan mellan olika myndigheter för barnens bästa måste därför vara en prioriterad uppgift.
Varje år berörs mellan 20 000 och 25 000 barn av skilsmässor. Många föräldrar strider med varandra om vårdnaden. I Vårdnadstvistutredningens betänkande föreslås bl.a. en utvidgning av tillämpningsområdet för gemen- sam vårdnad, och vidare föreslås förändringar i vårdnads- och umgänges- processen i syfte att underlätta samförståndslösningar. Dessa förslag är steg i rätt riktning. Men, för att umgängesrätten skall fungera, behövs en rad insatser. Exempelvis bör fria resor utgå till barn som har förälder på annan ort. Bostadsbidrag skall också kunna utgå till båda parter för att möjliggöra en bostadsstandard som inkluderar barns boende.
Barnens rätt till båda sina föräldrar borde vara en självklarhet. En bra familjerådgivning kan bidra till att stödja familjen och reda ut problem i samband med skilsmässa.
Vänsterpartiet vill att en plan upprättas, för hur en utvidgad avgiftsfri familjerådgivning ska kunna förverkligas i alla kommuner.
Vänsterpartiet anser att möjligheterna att utse kontaktperson eller ombud för barn bör utökas. Kontaktpersonens uppgift skall vara att se till barnets bästa i krislägen, t ex vid skilsmässa. Barnet, socialnämnd, vårdnadsutredare eller någon barnet närstående person kan ha rätt att begära förordnande av kontaktperson/ombud.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om successiv utökning av kvoterad föräldraledighet,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av sex timmars arbetsdag som ett led i familjepolitiken,2
3. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att avsätta en miljon kronor, utgörande projektmedel till studieförbunden för bedrivande av föräldrautbildning,
4. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen ges i uppdrag att upprätta en plan för återuppbyggandet av barnvårdarverksamheten,
5. att riksdagen hos regeringen begär en plan för utvidgad verksamhet med familjerådgivningsbyråer,
6. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för bostadsbidrag enligt vad i motionen anförts om båda föräldrars rätt till bostadsbidrag vid skilsmässa,3
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka möjligheterna att utse kontaktperson/ombud för barn.
Stockholm den 1 oktober 1996
Gudrun Schyman (v)
Lars Bäckström (v) Hans Andersson (v) Ingrid Burman (v) Tanja Linderborg (v) Owe Hellberg (v) Eva Zetterberg (v)
1 Yrkande 1 hänvisat till SfU.
2 Yrkande 2 hänvisat till AU.
3 Yrkande 6 hänvisat till BoU.
Gotab, Stockholm 1996