Den syn vi kristdemokrater har på familjen, uttrycks mycket väl i
inledningen till FN:s barnkonvention:
Konventionsstaterna
......
som är övertygade om att familjen, såsom den grundläggande enheten i
samhället och den naturliga miljön för alla dess medlemmars och särskilt för
barnens utveckling och välfärd, bör ges nödvändigt skydd och bistånd så att
den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället,
......
som erkänner att barnet, för att kunna nå en fullständig och harmonisk
utveckling av sin personlighet, bör växa upp i en familjemiljö, i en
omgivning av lycka, kärlek och förståelse,
.......
FN:s Barnkonvention har inte kommit till för att ge föräldrar dåligt samvete
för att de inte kan leva upp till de höga krav som konventionen ställer.
Utgångspunkten är tvärtom att föräldrar älskar sina barn och vill ge dem
bästa tänkbara uppväxt. Konventionen har därför kommit till för att utöva
påtryckning på medlemsstaterna att ge föräldrarna de nödvändiga
förutsättningar som krävs för att de helt och fullt ska kunna "ta på sig sitt
ansvar i samhället".
Staten ska stödja familjen - inte ersätta den
Konventionstexterna kan inte tolkas så att staten ska ta över föräldrarnas
ansvar eller styra hur de ska ordna det för sina barn. Tvärtom borde den
bästa förutsättningen för föräldrarna vara att de får så flexibla och
likvärdiga förutsättningar som möjligt oavsett hur de väljer att ordna
omsorgen om sina barn och att de som är i särskilt behov av stöd också
får den extra hjälp de behöver.
Föräldrar vill göra det bästa för sina barn. Den regeln gäller i stort sett utan
undantag. Ingen känner sitt barn bättre än föräldrarna. Ingen kan bättre
avgöra vad som är bäst för barnet än föräldrarna. Ingen kan snabbare
observera om något går snett än föräldrarna. Därför anser vi att föräldrarna
ska få en betydligt starkare ställning än i dag. Deras betydelse för sina barn
kan inte nog betonas. Trots de brister som de flesta föräldrar känner och är
väl medvetna om kan de aldrig känslomässigt ersättas av aldrig så bra annan
omsorg. Den kan däremot fungera som ett viktigt komplement till deras egen
omsorg. Föräldrarna måste därför få en reell möjlighet att välja barnomsorgs-
form och rejält inflytande över utformningen av den barnomsorg som
kommunen eller annan huvudman står för. Alla former av barnomsorg måste
ses som komplement till föräldrarnas omsorg och utgå ifrån vad föräldrarna
anser vara bäst för barnen. Det är en viktig utgångspunkt för kristdemokra-
ternas familjepolitik.
2 Förmyndarpolitik
Under fyrpartiregeringens tid inleddes ett positivt förändringsarbete när
det gällde familjepolitiken. Sedan socialdemokraterna återtog makten har
inom flera viktiga områden allt återställts till det gamla.
Avvecklingen av vårdnadsbidraget, slopandet av avdragsrätten för styrkta
barnomsorgskostnader och slopandet av rätten till tjänstledighet under tre år
är ingenting annat än en återgång till gammaldags förmyndarpolitik. De
snävar in föräldrarnas möjligheter till flexibla lösningar som kan anpassas
efter barnens behov. Orättvisan mellan olika familjer har därmed ökat igen.
Samtidigt som valfriheten minskat för föräldrarna har kommunernas
kostnader för barnomsorg och socialbidrag ökat drastiskt. Vem som är
vinnare i den utvecklingen är svårt att se.
3 Mer tid för barnen
Vi är inne i en tid av social otrygghet. Den negativa utvecklingen när det
gäller barns och ungdomars psykiska hälsa väcker oro i vida kretsar.
Orsakerna till ungdomars rotlöshet och ökningen av brutalt och ofta
oprovocerat våld bland ungdomar analyseras och diskuteras. Alltfler,
både forskare, professionell personal som arbetar med barn och
opinionsbildare av olika slag, talar om betydelsen av att föräldrar får mer
tid för sina barn. I stället för att i det läget uppmuntra föräldrarnas
engagemang för sina barn och ge dem större civilkurage genom att
ständigt betona hur viktiga de är för sina barns utveckling går regeringen
åt andra hållet. Förutom de lagändringar som redan nämnts har nyligen
en omläggning av bostadsbidragen genomförts. De nya reglerna är
utformade så att familjer med ojämn inkomstfördelning mellan makarna
får de största försämringarna. Om en av föräldrarna valt att minska sin
arbetstid eller att tillfälligt helt avstå från förvärvsarbete för att få mer
tid
till sina barn straffas detta i form av lägre bostadsbidrag. Regeringens
motivering är att målsättningen är att alla vuxna ska förvärvsarbeta. Ett
annat exempel gäller diskussionen om ett s.k. friår.
Arbetsmarknadsministern intog i början en avvaktande hållning till
förslaget därför attt hon var rädd att det skulle leda till att kvinnor skulle
utnyttja friåret för att få mer tid till barnen. Alltså sågs det som en kvinno-
fälla.
Hur länge ska Socialdemokraterna framhärda i att omyndigförklara för-
äldrarna genom att underkänna deras egna val i stället för att inse att de både
behöver och vill ha mer tid för barnen? Barnens behov av sina föräldrar kan
knappast överskattas.
4 Politiska åtgärder för familjestabilitet
Barn behöver båda sina föräldrar. Det går aldrig att ta ut skilsmässa från
sina barn. Barnens bästa måste få komma i första rummet inte bara på det
samhälleliga planet utan även på det personliga. Genom att underlätta för
föräldrarna att hålla ihop gör samhället en stor insats för barnen. Att
bryta den ökande skilsmässotrenden är en viktig politisk uppgift.
Om separationerna fortsätter att öka i samma takt som nu kommer 42
procent av alla barn att före sin 18-årsdag få vara med om att deras föräldrar
flyttar ifrån varandra. Eftersom separationer är vanligare bland dem som
själva upplevt att deras föräldrar separerat är utvecklingen oroväckande.
Separationerna ökar dessutom mest i familjer med små barn. Det innebär
att många barn berövas rätten att få växa upp med båda föräldrarna i sin
närhet. Alltför ofta är det en av föräldrarna som får vårdnaden och på det
sättet mister barnet vardagskontakten med den andra föräldern. Gemensam
vårdnad av barnen borde vara det naturliga efter en skilsmässa om inte
mycket starka skäl mot det föreligger.
4.1 Föräldrautbildning
Tillgången till föräldrautbildning varierar i olika delar av landet. I
ekonomiskt svåra tider är det lätt att nedprioritera förebyggande insatser
av det slaget. Föräldrautbildning kan innehålla olika delar som
information om barns utveckling, hur man praktiskt sköter barnen och
hur man får en positiv och trygg relation till barnet. Ett viktigt område är
hur relationen mellan föräldrarna påverkas. Det är påfrestande för
relationen när det första barnet kommer. Barnet kräver uppmärksamhet
och tar mycket av den tid paret tidigare haft tillsammans. Den typ av
relationsproblem som då uppstår går ofta att förebygga genom samtal
och information.
Att bli medveten om hur värderingar, könsroller och mönster förmedlas till
barnen genom hur man uppträder i vardagen är en annan viktig del av
föräldrautbildningen.
Föräldrarna är utan jämförelse de viktigaste förebilderna för sina barn.
Genom att underlätta och hjälpa föräldrarna gör vi den största insatsen för
barnen. På många platser i landet har olika former av föräldrautbildning
utvecklats med gott resultat. Vid sidan om det positiva arbete som utförs vid
många mödravårds- och barnavårdscentraler förekommer till exempel
samtalsgrupper för nyblivna föräldrar inom studieförbundens ram. Dessa
goda exempel bör aktivt spridas genom exempelvis seminarieverksamhet.
4.2 Familjerådgivning
Familjerådgivning förekommer idag oftast bara inför en eventuell
separation. Vi anser att familjerådgivning borde avdramatiseras och ses
som ett naturligt återkommande inslag i ett parförhållande. Den
romantiserade bild av samlevnad som utgår från att en relation som inte
är konfliktfri inte är värd att satsa på måste överges. Konflikter och
låsningar kan bearbetas och ibland behövs professionell hjälp. Även när
ett par bestämmer sig för att gå skilda vägar är det viktigt att konflikterna
bearbetas för att förhållandet till gemensamma barn ska bli så
konfliktfritt som möjligt under och efter separationen.
5 Använd familjens egen kraft
Familjens kapacitet kan tas tillvara även när det finns svåra problem
inom familjen. Det visar försöket med s.k. familjerådslag som pågår i
några kommuner.
Familjerådslaget är ett möte där familj, släktingar och andra närstående
träffas och diskuterar vad som skulle vara bäst för till exempel ett barn eller
en tonåring som har problem. De får tillsammans föreslå en handlingsplan
som sedan godkänns av socialtjänsten, som också får rollen att stödja
familjen och övriga inblandade när det gäller att fullfölja det som de kommit
överens om. Det är familjen och inte socialarbetarna som är drivande i
arbetet.
Metoden har redan prövats med stor framgång i Storbritannien och Nya
Zeeland. Det har visat sig att familjen även om den har stora problem ofta vet
bättre än experterna vad som är bäst för deras barn.
Vi anser att försöksverksamheten bör utvidgas så att alla kommuner som
vill får möjlighet att pröva modellen med familjerådslag.
6 Föräldrarna måste få välja
För oss kristdemokrater är det självklart att föräldrarna själva ska få
avgöra hur de vill ordna sin barnomsorg. Statens och kommunens uppgift
är att anpassa sig till familjens önskemål, inte styra familjens val.
Fyrpartiregeringen inledde en förnyelse av familjepolitiken. Det första
steget togs 1992 då dörrarna öppnades för alternativ inom barnomsorgen
genom att den så kallade Lex Pysslingen avskaffades.
Det andra steget togs med beslutet om en barnomsorgslag som började
gälla den 1 januari 1995. Barnomsorgslagen ålade kommunerna att erbjuda
plats i privat eller kommunal barnomsorg åt alla barn i åldrarna 1 t.o.m. 12
år. För oss kristdemokrater var förutsättningen för barnomsorgslagen att den
kopplades till möjligheten för föräldrarna att välja barnomsorg.
Ett tredje steg för att förbättra barnomsorgen och göra den mer rättvis togs
därför när vårdnadsbidraget infördes den 1 juli 1994. Syftet med vårdnads-
bidraget är att förbättra småbarnsföräldrarnas möjligheter att kombinera
yrkesarbete och omvårdnad om barnen på ett mer flexibelt sätt. Det utjämnar
också de orättvisor som finns mellan olika barnfamiljer genom att endast de
som utnyttjar offentligt finansierad barnomsorg får samhällets stöd.
Intresset för vårdnadsbidraget blev stort. I september månad 1994
betalades vårdnadsbidrag ut till 167 185 familjer, eller 70 procent av alla
familjer med barn mellan 1 och 3 år. Av de som fick vårdnadsbidraget tog
nästan 70 procent ut hela beloppet, vilket innebär att de antingen hade privat
barnomsorg eller att föräldrarna skötte barnomsorgen själva. För de 30
procent som inte valde vårdnadsbidrag förändrades ingenting. Trots att
vårdnadsbidraget därmed är en reform som uppfyller ett så ovanligt kriterium
som att den gör alla till vinnare utan att någon blir förlorare
(paretokriteriet),
valde socialdemokraterna av ideologiska skäl att avskaffa reformen.
7 Kostnaden för barnomsorgen
Enligt en färsk ESO-rapport om stödet till barnfamiljerna betalar svenska
staten mer än något annat av de undersökta länderna i stöd till
barnfamiljerna. Det finns alltså inte skäl att kräva ett utökat generellt
stöd. Däremot finns det mycket goda skäl för att kräva en omfördelning
av stödet så att en större del går direkt till föräldrarna, som sedan kan
utnyttja det efter eget gottfinnande.
En daghemsplats kostar drygt 50 000 kronor om året för kommunerna.
Småbarnsplatserna är betydligt dyrare. Det är ändå en sänkning jämfört med
1991 som beror på att föräldrarna betalar en större del av kostnaden idag och
att det genomsnittliga antalet barn per anställd utökats.
Det svenska daghemssystemet är utformat så att de som lämnar sina barn
från så låg ålder som möjligt och utnyttjar daghemmen så många timmar om
dagen som möjligt får de största subventionerna. Eftersom just detta
beteende dessutom betraktas som det enda önskvärda leder det till hög
efterfrågan och därmed till mycket höga kostnader för samhället.
Ett mer flexibelt system där fler föräldrar, som själva inget hellre vill, har
möjlighet att förlänga föräldraledigheten något och där fler om de vill kan
välja andra barnomsorgslösningar än heltid på daghem skulle inte bara
förbättra för de enskilda familjerna utan också för de hårt skuldtyngda
kommunerna.
Vi kristdemokrater anser fortfarande att ett vårdnadsbidrag lika stort för
alla barn, som utbetalas direkt till föräldrarna, är ett enkelt och bra sätt att
komma tillrätta med de snedvridande effekter som dagens system innebär.
Dessutom har vi tidigare krävt att det familjepolitiska stödet till
barnfamiljerna ska bli föremål för en bred översyn. Inte minst därför att de
besparingar som är nödvändiga inom systemet ska bli fördelningspolitiskt
rättvisa. Regeringen har uttalat stöd för detta krav, men oss veterligt har
ingen kommitté för detta ändamål tillsatts. Det bör göras omgående.
8 Regeringens nedskärningar av stödet till
barnfamiljerna
Sedan den socialdemokratiska regeringen tillträdde har däremot ett antal
nedskärningar genomförts som lett till kraftiga försämringar för de
familjer som har de lägsta disponibla inkomsterna. En minskning av
flerbarnstilläggen och inga nya tillägg alls från och med 1995. Sänkta
barnbidrag för alla. Vårdnadsbidraget avskaffat. Reglerna för
bostadsbidrag förändrade till barnfamiljernas nackdel. Sänkt
ersättningsnivå till 75 % av SGI för föräldra- och havandeskapspenning
och tillfällig föräldrapenning för vård av sjukt barn. Allt detta har
genomförts utan en genomgripande analys av vilka fördelningspolitiska
konsekvenser det lett till.
Vi kristdemokrater har motsatt oss flera av dessa förändringar och anvisat
alternativa besparingar vilket utvecklas vidare i vår budgetmotion.
9 Rätt till tjänstledighet i tre år
I samband med att vårdnadsbidraget avskaffades togs även möjligheten
till tjänstledighet bort. De ekonomiska argument som användes mot
vårdnadsbidraget var inte relevanta och kan betecknas som svepskäl för
att slippa ta en ideologisk diskussion. När det gäller rätten till
tjänstledighet under 3 år efter barnets födelse går det inte ens att hävda
att anledningen är att den reformen belastar statskassan. Det finns bara
ett skäl att hindra de föräldrar som vill förlänga tiden tillsammans med
barnen, nämligen att den politiska målsättningen är att alla vuxna, oavsett
vilka förhållanden de lever under och oavsett hur
arbetsmarknadssituationen ser ut, ska förvärvsarbeta. Vi hävdar tvärtom
att det är nödvändigt att öppna för mer flexibla lösningar som utgår från
barnens behov och föräldrarnas egna önskemål. Därför är det ett
minimikrav att denna rätt till tjänstledighet finns. Dessutom bör laglig
rätt att gå ner till halvtid under barnens förskoleålder införas. En sådan
rätt skulle underlätta till exempel job-sharing, dvs. att båda föräldrarna
växlar mellan förvärvsarbete och barnomsorg och avlöser varandra.
I avvaktan på den familjepolitiska utredningen, som regeringen aviserat,
kräver vi att vårdnadsbidraget i den form det hade före den 1 januari 1995
samt rätten till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader återinförs.
Detsamma gäller rätt till tjänstledighet fram tills dess barnet är 3 år, samt
rätt
att arbeta halvtid under barnens förskoleålder.
10 Kommunalt vårdnadsbidrag
Möjligheterna för kommunerna att tillmötesgå föräldrarnas önskemål när
det gäller barnomsorgen har generellt sett ökat de senaste åren.
Fortfarande saknas dock möjligheten för kommunerna att stödja
barnomsorg i det egna hemmet om den sköts av någon av barnets
föräldrar. Det enda undantaget är, efter utslag i regeringsrätten, om
föräldern är anställd som kommunal dagbarnvårdare.
Principen om det kommunala självstyret är en viktig del av den svenska
demokratin. Kommunerna är sinsemellan olika och har därför olika
förutsättningar och delvis olika behov. Samtliga måste dock uppfylla de mål
och följa de lagar som staten beslutat skall följas.
Om det ska vara möjligt är det nödvändigt att undanröja de hinder som
idag finns för kommunen när det gäller att leva upp till statens krav. De
behöver handlingsfrihet för att kunna möta både statens krav och
kommuninnevånarnas behov.
Alla familjer ser inte likadana ut. Ibland finns två vuxna, ibland en. En del
förvärvsarbetar, andra studerar. Somliga jobbar heltid andra deltid. Vissa har
nio-till-fem-jobb, andra har oregelbundna arbetstider. Många barnfamiljer
bor i glesbygd utan kommunikationer och utan kommunalt daghem i
närheten av hemmet.
För att kommunerna ska kunna leva upp till barnomsorgslagens intentioner
anser vi att de i samråd med föräldrarna borde få möjlighet att betala ut
ersättning direkt till de föräldrar som har svårt att utnyttja kommunal
barnomsorg eller som anser att de kan lösa barnomsorgsfrågan bäst själva.
11 Översyn av det offentliga stödet till
barnfamiljerna
Den totala samhällskostnaden för familjestödet är idag mellan 70 och 80
miljarder kronor.
Som tidigare nämnts har vi kristdemokrater förordat en översyn av hela det
ekonomiska stödet till barnfamiljerna. Det gäller barnbidrag inkl.
flerbarnstillägg, föräldraförsäkring och kostnaderna för den offentliga
barnomsorgen Ett syfte är att få en helhetsbild av det samlade stödet och
därmed ett bättre underlag för vad eventuella förändringar i någon del av
systemet leder till. Ett annat syfte bör enligt vår mening vara att ge föräldrar
och vårdnadshavare större inflytande över hur resurserna används.
Regeringen bör omgående inleda den utlovade översynen.
12 Barnbidrag
I Sverige har vi haft generella barnbidrag sedan 1948. En av
utgångspunkterna har varit att utjämna inkomster mellan familjer med
och utan barn.
Det nuvarande barnbidraget uppgår efter regeringens senaste nedskärning
till 7 680 kronor per barn och år. Därutöver lämnas i vissa fall
flerbarnstillägg. I fördelningspolitiskt syfte kompletteras barnbidraget med
ett behovsprövat bostadsbidrag. Bostadsbidraget är konstruerat så att det
innehåller en del som är knuten till antalet barn i familjen och en del som är
knuten till familjens bostadskostnad.
Regeringens försämringar av barnbidragen har drabbat alla lika, oavsett
hur deras ekonomiska situation sett ut för övrigt. Värst har familjer med låga
inkomster och familjer med flera barn drabbats. Det kan vi kristdemokrater
inte acceptera. En självklar princip bör vara att ingen familj ska behöva söka
socialbidrag enbart på grund av att man har barn.
Vi har därför istället för en generell sänkning av barnbidragen med 110
kronor per barn och månad föreslagit en sänkning med 150 kronor. Av detta
har pengar förts över till den barnrelaterade delen av bostadsbidraget så att
familjer med låga inkomster och flerbarnsfamiljer kompenserats för
barnbidragssänkningen den vägen. Alltså i praktiken en behovsprövning av
barnbidraget.
Det är angeläget att den aviserade översynen av familjestödet kommer
igång. Den bör också belysa effekterna av åtgärder som beskattade
barnbidrag, skattereduktion, behovsprövade barnbidrag och förstärkt stöd till
familjer med små barn.
13 Ändrade betalningstider för barnbidrag,
bostadsbidrag och bidragsförskott
Tidigare betalades barnbidrag, bidragsförskott och särskilt bidrag för
vissa adoptivbarn ut den 20 och bostadsbidrag den 25 i varje månad. Det
fanns en tanke med detta. För familjer med så små marginaler att de inte
har möjlighet att ha ens den minsta buffert skulle barnbidraget fungera
som en sådan buffert genom att det betalades ut några dagar före lönen.
Regeringen har fr.o.m. den 1 januari 1996 ändrat utbetalningsdagarna så
att samtliga bidrag nu betalas ut den 27 varje månad. För att uppnå en
mycket marginell engångsbesparing har regeringen valt att utsätta många
barnfamiljer för ytterligare press i slutet av varje månad. Detta beslut tyder
på att regeringen har dålig insikt om den verklighet som många barnfamiljer
lever i.
Vi kristdemokrater kan inte acceptera den typen av besparingar och
föreslår därför att barnbidrag, bostadsbidrag och bidragsförskott fr.o.m. den 1
januari 1997 åter ska betalas ut den 20 varje månad.
14 Flerbarnstillägg
Sänkningen av flerbarnstilläggen från den 1 januari 1995, en besparing
för staten på cirka 540 miljoner kronor, innebär i praktiken en
övervältring av kostnader på kommunerna eftersom många familjer med
flera barn i ökad utsträckning kommer att hänvisas till socialbidrag. Vill
man nå en besparing på detta område är det både bättre och mera rättvist
att återinföra en kompensation i bostadsbidragen. Flerbarnstilläggen bör
vara relaterade till barnbidraget. 50 procent av barnbidraget för tredje
barnet och 100 procent för fjärde och följande barn.
15 Bostadsbidraget
Som tidigare nämnts vill vi att en del av det allmänna barnbidraget förs
över till det behovsprövade barnrelaterade bostadsbidraget. För några år
sedan sattes ett tak i bostadsbidragssystemet vid tre barn i familjen. Vi
anser dock att bidraget bör gälla alla barn i familjen. Därutöver föreslår
vi en ytterligare höjning från fjärde barnet för att kompensera
förändringen i flerbarnstilläggen.
Vi har också motsatt oss de nyligen genomförda regelförändringarna som
innebär att bostadsbidragen nu är individrelaterade. Ju ojämnare
inkomstfördelningen är i en familj med två makar desto mer minskar
bostadsbidraget. De som valt eller på grund av brist på jobb tvingats att avstå
från arbete eller förkorta sin arbetstid straffas av regeringen med sänkt
bostadsbidrag. Det naturliga är att bostadsbidraget utgår från bostadsytan och
det antal personer som ska leva på den.
16 Ensamföräldrar
Andelen familjer som består av ensamstående med barn är cirka 18
procent av det totala antalet barnhushåll (cirka 8 procent av
ensamstående föräldrar är män). Begreppet ensamstående förälder får
många att tänka på en grupp som har det svårt, både ekonomiskt och
socialt, och där barnen på något självklart sätt får en dålig start i livet.
Denna syn måste vi lämna bakom oss. Den har sin historiska förklaring i
att ensamma mödrar under långa tider utsatts för ett fördömande från
samhällets sida.
Begreppet ensamförälder stämmer dessutom sällan med hur verkligheten
ser ut. I statistik räknas den som är ensam om det vardagliga föräldraansvaret
som ensamförälder. Man räknas som ensamstående även om föräldrarna har
gemensam vårdnad om sitt barn. Den förälder som barnet är mantalsskriven
hos räknas som ensamförälder. Den som flyttar ihop med en ny man eller
kvinna räknas inte längre som ensamstående.
Som ensamförälder känner man sig ofta otillräcklig. Att ensam uppfylla
alla krav som ställs på en som förälder är inte lätt. Man förutsätts vara den
som älskar, tröstar, sätter gränser, uppmuntrar och stödjer, samtidigt som
man kanske har ett krävande förvärvsarbete och dessutom ensamt ansvar för
allt praktiskt hemarbete. Många klarar det utmärkt men stöd, kontakt med
andra i samma situation, vila och avlastning är ändå nödvändigt för de flesta.
För den som inte har släktingar eller något annat nätverk kan det vara
nödvändigt att få en stödperson/familj. Någon man kan tala med inte bara
när det är problem utan även när det är glädjeämnen eller när man behöver
någon att rådfråga eller diskutera med. Jourhavande dagmamma/barnvakt
kan vara en lösning eller nätverksgrupper som utgår från bostadsområden.
Det viktigaste är att det ses som naturligt att alla föräldrar, men framförallt
ensamstående föräldrar, behöver mänskligt och praktiskt stöd.
Alltför länge har de ensamståendes behov enbart fokuserats på ekonomisk
hjälp. Den ekonomiska hjälpen är naturligtvis fortfarande nödvändig för
många och behovet har ökat den senaste tiden. Men behovet av mänskligt
stöd och praktisk hjälp måste lyftas fram mer och leda till konkreta åtgärder.
17 Nivån i föräldraförsäkringen
Föräldraförsäkringen har, enligt regeringens förslag, fr.o.m. 1997 sänkts
till 75 procent av SGI, med undantag av de två månader som är avsedda
för mamman respektive pappan. Nu förslås att även dessa månader ska
sänkas till 75 procent. Även vid vård av sjukt barn är ersättningen 75
procent.
Familjer är olika och har olika förutsättningar. För en del är en sänkning av
nivån knappast märkbar medan den för andra, som lever med små
marginaler, är oacceptabel. Vi kristdemokrater anser ändå att man bör
eftersträva en så enhetlig konstruktion som möjligt. Vårt förslag är därför att
nivån ska vara 80 procent av SGI över hela linjen.
18 Bidragsförskott blir underhållsstöd
Vi kristdemokrater har tidigare krävt en uppskärpning av reglerna när det
gäller bidragsförskott. Betalningsbenägenheten från de
underhållsskyldiga har länge varit mycket låg. Enbart 27 procent av dem
betalade till exempel under första halvåret 1994. Staten har fått stå för
resten. Allt färre har sedan krävts på återbetalning, och bidragsförskottet
har på så sätt blivit ett permanent bidrag till föräldrar som inte lever upp
till sina åtaganden.
Det är inte enbart den höga kostnaden för staten som är allvarlig utan
också det faktum att alldeles för många barn i praktiken har samhället som en
förälder. Det skapar känslomässiga störningar både för barnet och den
förälder som inte betalar och därmed inte tar ansvar för sitt barn.
Den skärpning som regeringen föreslagit när det gäller återbetalnings-
skyldigheten stöder vi kristdemokrater.
Samtidigt menar vi att det är fel att statligt stöd utbetalas till
vårdnadshavaren oberoende av hur stora inkomster hon eller han har. Det
riskerar att undergräva legitimiteten i systemet. Om den underhållsskyldige
inte betalar sin andel anser vi att en inkomstprövning av den mottagande
föräldern bör göras innan statligt stöd utbetalas.
19 Familjepolitik för framtiden
Oavsett vilka förmyndaraktiga beslut den nuvarande regeringen fattat
och kommer att fatta vet vi att dagens föräldrar kräver större möjligheter
att själva utforma sin vardag. Detta är också i linje med
Europakonventionen om mänskliga fri- och rättigheter. För oss
kristdemokrater är det självklart att föräldrarna ska få bestämma vilken
barnomsorg de vill ha. Vi anser att beslut alltid ska fattas på en nivå som
ligger så nära individen som möjligt. Det är oftast den nivå som har den
bästa kompetensen.
Kristdemokraterna vill forma en familjepolitik som utgår från barnens
perspektiv och därför har inriktningen att skapa utrymme för mer tid till
barnen. Principer som jämställdhet mellan kvinnor och män, föräldrarätt och
valmöjligheter samt likvärdiga villkor för individer och grupper är andra
viktiga inslag. Vi är övertygade om att det är en familjepolitik som har fram-
tiden för sig.
20 Hemställan
20 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om gemensam vårdnad av barn efter skilsmässa,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av föräldrautbildning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvidgning av försöksverksamheten med
familjerådslag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att återinföra vårdnadsbidraget i den form det
hade före den 1 januari 1995,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader i
den form det hade före den 1 januari 1995,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätt till tjänstledighet för vård av barn under tre
år samt rätt att arbeta halvtid under barnens förskoleålder,3
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändringar i
lagstiftningen i syfte att möjliggöra införandet av kommunala
ersättningar för de barn som kommunen har skyldighet att stödja
enligt socialtjänstlagen, i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om direktiven till den översyn som aviserats
angående familjepolitiken,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att föra över en del av det nuvarande generella
barnbidraget till det behovsprövade barnrelaterade bidraget i
bostadsbidragssystemet,2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbetalning av barnbidrag, bidragsförskott och
bostadsbidrag,4
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om flerbarnstillägget,2
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bostadsbidraget,5
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om underhållsstödet,2
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om familjernas möjlighet att välja barnomsorg,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statens och kommunernas uppgift att anpassa sig
till familjernas val.
Stockholm den 1 oktober 1996
Alf Svensson (kd)
Inger Davidson (kd)
Göran Hägglund (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Mats Odell (kd)
1 Yrkande 1 hänvisat till LU.
2 Yrkandena 4, 5, 9, 11 och 13 hänvisade till SfU.