Motionen delad mellan flera utskott
Innehåll
1 Inledning
Den syn vi kristdemokrater har på familjen, uttrycks mycket väl i inledningen till FN:s barnkonvention:
Konventionsstaterna
...... som är övertygade om att familjen, såsom den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för alla dess medlemmars och särskilt för barnens utveckling och välfärd, bör ges nödvändigt skydd och bistånd så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället,
......
som erkänner att barnet, för att kunna nå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet, bör växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse,
.......
FN:s Barnkonvention har inte kommit till för att ge föräldrar dåligt samvete för att de inte kan leva upp till de höga krav som konventionen ställer. Utgångspunkten är tvärtom att föräldrar älskar sina barn och vill ge dem bästa tänkbara uppväxt. Konventionen har därför kommit till för att utöva påtryckning på medlemsstaterna att ge föräldrarna de nödvändiga förutsättningar som krävs för att de helt och fullt ska kunna "ta på sig sitt ansvar i samhället".
Staten ska stödja familjen - inte ersätta den
Konventionstexterna kan inte tolkas så att staten ska ta över föräldrarnas ansvar eller styra hur de ska ordna det för sina barn. Tvärtom borde den bästa förutsättningen för föräldrarna vara att de får så flexibla och likvärdiga förutsättningar som möjligt oavsett hur de väljer att ordna omsorgen om sina barn och att de som är i särskilt behov av stöd också får den extra hjälp de behöver.
Föräldrar vill göra det bästa för sina barn. Den regeln gäller i stort sett utan undantag. Ingen känner sitt barn bättre än föräldrarna. Ingen kan bättre avgöra vad som är bäst för barnet än föräldrarna. Ingen kan snabbare observera om något går snett än föräldrarna. Därför anser vi att föräldrarna ska få en betydligt starkare ställning än i dag. Deras betydelse för sina barn kan inte nog betonas. Trots de brister som de flesta föräldrar känner och är väl medvetna om kan de aldrig känslomässigt ersättas av aldrig så bra annan omsorg. Den kan däremot fungera som ett viktigt komplement till deras egen omsorg. Föräldrarna måste därför få en reell möjlighet att välja barnomsorgs- form och rejält inflytande över utformningen av den barnomsorg som kommunen eller annan huvudman står för. Alla former av barnomsorg måste ses som komplement till föräldrarnas omsorg och utgå ifrån vad föräldrarna anser vara bäst för barnen. Det är en viktig utgångspunkt för kristdemokra- ternas familjepolitik.
2 Förmyndarpolitik
Under fyrpartiregeringens tid inleddes ett positivt förändringsarbete när det gällde familjepolitiken. Sedan socialdemokraterna återtog makten har inom flera viktiga områden allt återställts till det gamla.
Avvecklingen av vårdnadsbidraget, slopandet av avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader och slopandet av rätten till tjänstledighet under tre år är ingenting annat än en återgång till gammaldags förmyndarpolitik. De snävar in föräldrarnas möjligheter till flexibla lösningar som kan anpassas efter barnens behov. Orättvisan mellan olika familjer har därmed ökat igen. Samtidigt som valfriheten minskat för föräldrarna har kommunernas kostnader för barnomsorg och socialbidrag ökat drastiskt. Vem som är vinnare i den utvecklingen är svårt att se.
3 Mer tid för barnen
Vi är inne i en tid av social otrygghet. Den negativa utvecklingen när det gäller barns och ungdomars psykiska hälsa väcker oro i vida kretsar. Orsakerna till ungdomars rotlöshet och ökningen av brutalt och ofta oprovocerat våld bland ungdomar analyseras och diskuteras. Alltfler, både forskare, professionell personal som arbetar med barn och opinionsbildare av olika slag, talar om betydelsen av att föräldrar får mer tid för sina barn. I stället för att i det läget uppmuntra föräldrarnas engagemang för sina barn och ge dem större civilkurage genom att ständigt betona hur viktiga de är för sina barns utveckling går regeringen åt andra hållet. Förutom de lagändringar som redan nämnts har nyligen en omläggning av bostadsbidragen genomförts. De nya reglerna är utformade så att familjer med ojämn inkomstfördelning mellan makarna får de största försämringarna. Om en av föräldrarna valt att minska sin arbetstid eller att tillfälligt helt avstå från förvärvsarbete för att få mer tid till sina barn straffas detta i form av lägre bostadsbidrag. Regeringens motivering är att målsättningen är att alla vuxna ska förvärvsarbeta. Ett annat exempel gäller diskussionen om ett s.k. friår.
Arbetsmarknadsministern intog i början en avvaktande hållning till förslaget därför attt hon var rädd att det skulle leda till att kvinnor skulle utnyttja friåret för att få mer tid till barnen. Alltså sågs det som en kvinno- fälla.
Hur länge ska Socialdemokraterna framhärda i att omyndigförklara för- äldrarna genom att underkänna deras egna val i stället för att inse att de både behöver och vill ha mer tid för barnen? Barnens behov av sina föräldrar kan knappast överskattas.
4 Politiska åtgärder för familjestabilitet
Barn behöver båda sina föräldrar. Det går aldrig att ta ut skilsmässa från sina barn. Barnens bästa måste få komma i första rummet inte bara på det samhälleliga planet utan även på det personliga. Genom att underlätta för föräldrarna att hålla ihop gör samhället en stor insats för barnen. Att bryta den ökande skilsmässotrenden är en viktig politisk uppgift.
Om separationerna fortsätter att öka i samma takt som nu kommer 42 procent av alla barn att före sin 18-årsdag få vara med om att deras föräldrar flyttar ifrån varandra. Eftersom separationer är vanligare bland dem som själva upplevt att deras föräldrar separerat är utvecklingen oroväckande.
Separationerna ökar dessutom mest i familjer med små barn. Det innebär att många barn berövas rätten att få växa upp med båda föräldrarna i sin närhet. Alltför ofta är det en av föräldrarna som får vårdnaden och på det sättet mister barnet vardagskontakten med den andra föräldern. Gemensam vårdnad av barnen borde vara det naturliga efter en skilsmässa om inte mycket starka skäl mot det föreligger.
4.1 Föräldrautbildning
Tillgången till föräldrautbildning varierar i olika delar av landet. I ekonomiskt svåra tider är det lätt att nedprioritera förebyggande insatser av det slaget. Föräldrautbildning kan innehålla olika delar som information om barns utveckling, hur man praktiskt sköter barnen och hur man får en positiv och trygg relation till barnet. Ett viktigt område är hur relationen mellan föräldrarna påverkas. Det är påfrestande för relationen när det första barnet kommer. Barnet kräver uppmärksamhet och tar mycket av den tid paret tidigare haft tillsammans. Den typ av relationsproblem som då uppstår går ofta att förebygga genom samtal och information.
Att bli medveten om hur värderingar, könsroller och mönster förmedlas till barnen genom hur man uppträder i vardagen är en annan viktig del av föräldrautbildningen.
Föräldrarna är utan jämförelse de viktigaste förebilderna för sina barn. Genom att underlätta och hjälpa föräldrarna gör vi den största insatsen för barnen. På många platser i landet har olika former av föräldrautbildning utvecklats med gott resultat. Vid sidan om det positiva arbete som utförs vid många mödravårds- och barnavårdscentraler förekommer till exempel samtalsgrupper för nyblivna föräldrar inom studieförbundens ram. Dessa goda exempel bör aktivt spridas genom exempelvis seminarieverksamhet.
4.2 Familjerådgivning
Familjerådgivning förekommer idag oftast bara inför en eventuell separation. Vi anser att familjerådgivning borde avdramatiseras och ses som ett naturligt återkommande inslag i ett parförhållande. Den romantiserade bild av samlevnad som utgår från att en relation som inte är konfliktfri inte är värd att satsa på måste överges. Konflikter och låsningar kan bearbetas och ibland behövs professionell hjälp. Även när ett par bestämmer sig för att gå skilda vägar är det viktigt att konflikterna bearbetas för att förhållandet till gemensamma barn ska bli så konfliktfritt som möjligt under och efter separationen.
5 Använd familjens egen kraft
Familjens kapacitet kan tas tillvara även när det finns svåra problem inom familjen. Det visar försöket med s.k. familjerådslag som pågår i några kommuner.
Familjerådslaget är ett möte där familj, släktingar och andra närstående träffas och diskuterar vad som skulle vara bäst för till exempel ett barn eller en tonåring som har problem. De får tillsammans föreslå en handlingsplan som sedan godkänns av socialtjänsten, som också får rollen att stödja familjen och övriga inblandade när det gäller att fullfölja det som de kommit överens om. Det är familjen och inte socialarbetarna som är drivande i arbetet.
Metoden har redan prövats med stor framgång i Storbritannien och Nya Zeeland. Det har visat sig att familjen även om den har stora problem ofta vet bättre än experterna vad som är bäst för deras barn.
Vi anser att försöksverksamheten bör utvidgas så att alla kommuner som vill får möjlighet att pröva modellen med familjerådslag.
6 Föräldrarna måste få välja
För oss kristdemokrater är det självklart att föräldrarna själva ska få avgöra hur de vill ordna sin barnomsorg. Statens och kommunens uppgift är att anpassa sig till familjens önskemål, inte styra familjens val.
Fyrpartiregeringen inledde en förnyelse av familjepolitiken. Det första steget togs 1992 då dörrarna öppnades för alternativ inom barnomsorgen genom att den så kallade Lex Pysslingen avskaffades.
Det andra steget togs med beslutet om en barnomsorgslag som började gälla den 1 januari 1995. Barnomsorgslagen ålade kommunerna att erbjuda plats i privat eller kommunal barnomsorg åt alla barn i åldrarna 1 t.o.m. 12 år. För oss kristdemokrater var förutsättningen för barnomsorgslagen att den kopplades till möjligheten för föräldrarna att välja barnomsorg.
Ett tredje steg för att förbättra barnomsorgen och göra den mer rättvis togs därför när vårdnadsbidraget infördes den 1 juli 1994. Syftet med vårdnads- bidraget är att förbättra småbarnsföräldrarnas möjligheter att kombinera yrkesarbete och omvårdnad om barnen på ett mer flexibelt sätt. Det utjämnar också de orättvisor som finns mellan olika barnfamiljer genom att endast de som utnyttjar offentligt finansierad barnomsorg får samhällets stöd.
Intresset för vårdnadsbidraget blev stort. I september månad 1994 betalades vårdnadsbidrag ut till 167 185 familjer, eller 70 procent av alla familjer med barn mellan 1 och 3 år. Av de som fick vårdnadsbidraget tog nästan 70 procent ut hela beloppet, vilket innebär att de antingen hade privat barnomsorg eller att föräldrarna skötte barnomsorgen själva. För de 30 procent som inte valde vårdnadsbidrag förändrades ingenting. Trots att vårdnadsbidraget därmed är en reform som uppfyller ett så ovanligt kriterium som att den gör alla till vinnare utan att någon blir förlorare (paretokriteriet), valde socialdemokraterna av ideologiska skäl att avskaffa reformen.
7 Kostnaden för barnomsorgen
Enligt en färsk ESO-rapport om stödet till barnfamiljerna betalar svenska staten mer än något annat av de undersökta länderna i stöd till barnfamiljerna. Det finns alltså inte skäl att kräva ett utökat generellt stöd. Däremot finns det mycket goda skäl för att kräva en omfördelning av stödet så att en större del går direkt till föräldrarna, som sedan kan utnyttja det efter eget gottfinnande.
En daghemsplats kostar drygt 50 000 kronor om året för kommunerna. Småbarnsplatserna är betydligt dyrare. Det är ändå en sänkning jämfört med 1991 som beror på att föräldrarna betalar en större del av kostnaden idag och att det genomsnittliga antalet barn per anställd utökats.
Det svenska daghemssystemet är utformat så att de som lämnar sina barn från så låg ålder som möjligt och utnyttjar daghemmen så många timmar om dagen som möjligt får de största subventionerna. Eftersom just detta beteende dessutom betraktas som det enda önskvärda leder det till hög efterfrågan och därmed till mycket höga kostnader för samhället.
Ett mer flexibelt system där fler föräldrar, som själva inget hellre vill, har möjlighet att förlänga föräldraledigheten något och där fler om de vill kan välja andra barnomsorgslösningar än heltid på daghem skulle inte bara förbättra för de enskilda familjerna utan också för de hårt skuldtyngda kommunerna.
Vi kristdemokrater anser fortfarande att ett vårdnadsbidrag lika stort för alla barn, som utbetalas direkt till föräldrarna, är ett enkelt och bra sätt att komma tillrätta med de snedvridande effekter som dagens system innebär.
Dessutom har vi tidigare krävt att det familjepolitiska stödet till barnfamiljerna ska bli föremål för en bred översyn. Inte minst därför att de besparingar som är nödvändiga inom systemet ska bli fördelningspolitiskt rättvisa. Regeringen har uttalat stöd för detta krav, men oss veterligt har ingen kommitté för detta ändamål tillsatts. Det bör göras omgående.
8 Regeringens nedskärningar av stödet till barnfamiljerna
Sedan den socialdemokratiska regeringen tillträdde har däremot ett antal nedskärningar genomförts som lett till kraftiga försämringar för de familjer som har de lägsta disponibla inkomsterna. En minskning av flerbarnstilläggen och inga nya tillägg alls från och med 1995. Sänkta barnbidrag för alla. Vårdnadsbidraget avskaffat. Reglerna för bostadsbidrag förändrade till barnfamiljernas nackdel. Sänkt ersättningsnivå till 75 % av SGI för föräldra- och havandeskapspenning och tillfällig föräldrapenning för vård av sjukt barn. Allt detta har genomförts utan en genomgripande analys av vilka fördelningspolitiska konsekvenser det lett till.
Vi kristdemokrater har motsatt oss flera av dessa förändringar och anvisat alternativa besparingar vilket utvecklas vidare i vår budgetmotion.
9 Rätt till tjänstledighet i tre år
I samband med att vårdnadsbidraget avskaffades togs även möjligheten till tjänstledighet bort. De ekonomiska argument som användes mot vårdnadsbidraget var inte relevanta och kan betecknas som svepskäl för att slippa ta en ideologisk diskussion. När det gäller rätten till tjänstledighet under 3 år efter barnets födelse går det inte ens att hävda att anledningen är att den reformen belastar statskassan. Det finns bara ett skäl att hindra de föräldrar som vill förlänga tiden tillsammans med barnen, nämligen att den politiska målsättningen är att alla vuxna, oavsett vilka förhållanden de lever under och oavsett hur arbetsmarknadssituationen ser ut, ska förvärvsarbeta. Vi hävdar tvärtom att det är nödvändigt att öppna för mer flexibla lösningar som utgår från barnens behov och föräldrarnas egna önskemål. Därför är det ett minimikrav att denna rätt till tjänstledighet finns. Dessutom bör laglig rätt att gå ner till halvtid under barnens förskoleålder införas. En sådan rätt skulle underlätta till exempel job-sharing, dvs. att båda föräldrarna växlar mellan förvärvsarbete och barnomsorg och avlöser varandra.
I avvaktan på den familjepolitiska utredningen, som regeringen aviserat, kräver vi att vårdnadsbidraget i den form det hade före den 1 januari 1995 samt rätten till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader återinförs. Detsamma gäller rätt till tjänstledighet fram tills dess barnet är 3 år, samt rätt att arbeta halvtid under barnens förskoleålder.
10 Kommunalt vårdnadsbidrag
Möjligheterna för kommunerna att tillmötesgå föräldrarnas önskemål när det gäller barnomsorgen har generellt sett ökat de senaste åren. Fortfarande saknas dock möjligheten för kommunerna att stödja barnomsorg i det egna hemmet om den sköts av någon av barnets föräldrar. Det enda undantaget är, efter utslag i regeringsrätten, om föräldern är anställd som kommunal dagbarnvårdare.
Principen om det kommunala självstyret är en viktig del av den svenska demokratin. Kommunerna är sinsemellan olika och har därför olika förutsättningar och delvis olika behov. Samtliga måste dock uppfylla de mål och följa de lagar som staten beslutat skall följas.
Om det ska vara möjligt är det nödvändigt att undanröja de hinder som idag finns för kommunen när det gäller att leva upp till statens krav. De behöver handlingsfrihet för att kunna möta både statens krav och kommuninnevånarnas behov.
Alla familjer ser inte likadana ut. Ibland finns två vuxna, ibland en. En del förvärvsarbetar, andra studerar. Somliga jobbar heltid andra deltid. Vissa har nio-till-fem-jobb, andra har oregelbundna arbetstider. Många barnfamiljer bor i glesbygd utan kommunikationer och utan kommunalt daghem i närheten av hemmet.
För att kommunerna ska kunna leva upp till barnomsorgslagens intentioner anser vi att de i samråd med föräldrarna borde få möjlighet att betala ut ersättning direkt till de föräldrar som har svårt att utnyttja kommunal barnomsorg eller som anser att de kan lösa barnomsorgsfrågan bäst själva.
11 Översyn av det offentliga stödet till barnfamiljerna
Den totala samhällskostnaden för familjestödet är idag mellan 70 och 80 miljarder kronor.
Som tidigare nämnts har vi kristdemokrater förordat en översyn av hela det ekonomiska stödet till barnfamiljerna. Det gäller barnbidrag inkl. flerbarnstillägg, föräldraförsäkring och kostnaderna för den offentliga barnomsorgen Ett syfte är att få en helhetsbild av det samlade stödet och därmed ett bättre underlag för vad eventuella förändringar i någon del av systemet leder till. Ett annat syfte bör enligt vår mening vara att ge föräldrar och vårdnadshavare större inflytande över hur resurserna används. Regeringen bör omgående inleda den utlovade översynen.
12 Barnbidrag
I Sverige har vi haft generella barnbidrag sedan 1948. En av utgångspunkterna har varit att utjämna inkomster mellan familjer med och utan barn.
Det nuvarande barnbidraget uppgår efter regeringens senaste nedskärning till 7 680 kronor per barn och år. Därutöver lämnas i vissa fall flerbarnstillägg. I fördelningspolitiskt syfte kompletteras barnbidraget med ett behovsprövat bostadsbidrag. Bostadsbidraget är konstruerat så att det innehåller en del som är knuten till antalet barn i familjen och en del som är knuten till familjens bostadskostnad.
Regeringens försämringar av barnbidragen har drabbat alla lika, oavsett hur deras ekonomiska situation sett ut för övrigt. Värst har familjer med låga inkomster och familjer med flera barn drabbats. Det kan vi kristdemokrater inte acceptera. En självklar princip bör vara att ingen familj ska behöva söka socialbidrag enbart på grund av att man har barn.
Vi har därför istället för en generell sänkning av barnbidragen med 110 kronor per barn och månad föreslagit en sänkning med 150 kronor. Av detta har pengar förts över till den barnrelaterade delen av bostadsbidraget så att familjer med låga inkomster och flerbarnsfamiljer kompenserats för barnbidragssänkningen den vägen. Alltså i praktiken en behovsprövning av barnbidraget.
Det är angeläget att den aviserade översynen av familjestödet kommer igång. Den bör också belysa effekterna av åtgärder som beskattade barnbidrag, skattereduktion, behovsprövade barnbidrag och förstärkt stöd till familjer med små barn.
13 Ändrade betalningstider för barnbidrag, bostadsbidrag och bidragsförskott
Tidigare betalades barnbidrag, bidragsförskott och särskilt bidrag för vissa adoptivbarn ut den 20 och bostadsbidrag den 25 i varje månad. Det fanns en tanke med detta. För familjer med så små marginaler att de inte har möjlighet att ha ens den minsta buffert skulle barnbidraget fungera som en sådan buffert genom att det betalades ut några dagar före lönen.
Regeringen har fr.o.m. den 1 januari 1996 ändrat utbetalningsdagarna så att samtliga bidrag nu betalas ut den 27 varje månad. För att uppnå en mycket marginell engångsbesparing har regeringen valt att utsätta många barnfamiljer för ytterligare press i slutet av varje månad. Detta beslut tyder på att regeringen har dålig insikt om den verklighet som många barnfamiljer lever i.
Vi kristdemokrater kan inte acceptera den typen av besparingar och föreslår därför att barnbidrag, bostadsbidrag och bidragsförskott fr.o.m. den 1 januari 1997 åter ska betalas ut den 20 varje månad.
14 Flerbarnstillägg
Sänkningen av flerbarnstilläggen från den 1 januari 1995, en besparing för staten på cirka 540 miljoner kronor, innebär i praktiken en övervältring av kostnader på kommunerna eftersom många familjer med flera barn i ökad utsträckning kommer att hänvisas till socialbidrag. Vill man nå en besparing på detta område är det både bättre och mera rättvist att återinföra en kompensation i bostadsbidragen. Flerbarnstilläggen bör vara relaterade till barnbidraget. 50 procent av barnbidraget för tredje barnet och 100 procent för fjärde och följande barn.
15 Bostadsbidraget
Som tidigare nämnts vill vi att en del av det allmänna barnbidraget förs över till det behovsprövade barnrelaterade bostadsbidraget. För några år sedan sattes ett tak i bostadsbidragssystemet vid tre barn i familjen. Vi anser dock att bidraget bör gälla alla barn i familjen. Därutöver föreslår vi en ytterligare höjning från fjärde barnet för att kompensera förändringen i flerbarnstilläggen.
Vi har också motsatt oss de nyligen genomförda regelförändringarna som innebär att bostadsbidragen nu är individrelaterade. Ju ojämnare inkomstfördelningen är i en familj med två makar desto mer minskar bostadsbidraget. De som valt eller på grund av brist på jobb tvingats att avstå från arbete eller förkorta sin arbetstid straffas av regeringen med sänkt bostadsbidrag. Det naturliga är att bostadsbidraget utgår från bostadsytan och det antal personer som ska leva på den.
16 Ensamföräldrar
Andelen familjer som består av ensamstående med barn är cirka 18 procent av det totala antalet barnhushåll (cirka 8 procent av ensamstående föräldrar är män). Begreppet ensamstående förälder får många att tänka på en grupp som har det svårt, både ekonomiskt och socialt, och där barnen på något självklart sätt får en dålig start i livet. Denna syn måste vi lämna bakom oss. Den har sin historiska förklaring i att ensamma mödrar under långa tider utsatts för ett fördömande från samhällets sida.
Begreppet ensamförälder stämmer dessutom sällan med hur verkligheten ser ut. I statistik räknas den som är ensam om det vardagliga föräldraansvaret som ensamförälder. Man räknas som ensamstående även om föräldrarna har gemensam vårdnad om sitt barn. Den förälder som barnet är mantalsskriven hos räknas som ensamförälder. Den som flyttar ihop med en ny man eller kvinna räknas inte längre som ensamstående.
Som ensamförälder känner man sig ofta otillräcklig. Att ensam uppfylla alla krav som ställs på en som förälder är inte lätt. Man förutsätts vara den som älskar, tröstar, sätter gränser, uppmuntrar och stödjer, samtidigt som man kanske har ett krävande förvärvsarbete och dessutom ensamt ansvar för allt praktiskt hemarbete. Många klarar det utmärkt men stöd, kontakt med andra i samma situation, vila och avlastning är ändå nödvändigt för de flesta. För den som inte har släktingar eller något annat nätverk kan det vara nödvändigt att få en stödperson/familj. Någon man kan tala med inte bara när det är problem utan även när det är glädjeämnen eller när man behöver någon att rådfråga eller diskutera med. Jourhavande dagmamma/barnvakt kan vara en lösning eller nätverksgrupper som utgår från bostadsområden. Det viktigaste är att det ses som naturligt att alla föräldrar, men framförallt ensamstående föräldrar, behöver mänskligt och praktiskt stöd.
Alltför länge har de ensamståendes behov enbart fokuserats på ekonomisk hjälp. Den ekonomiska hjälpen är naturligtvis fortfarande nödvändig för många och behovet har ökat den senaste tiden. Men behovet av mänskligt stöd och praktisk hjälp måste lyftas fram mer och leda till konkreta åtgärder.
17 Nivån i föräldraförsäkringen
Föräldraförsäkringen har, enligt regeringens förslag, fr.o.m. 1997 sänkts till 75 procent av SGI, med undantag av de två månader som är avsedda för mamman respektive pappan. Nu förslås att även dessa månader ska sänkas till 75 procent. Även vid vård av sjukt barn är ersättningen 75 procent.
Familjer är olika och har olika förutsättningar. För en del är en sänkning av nivån knappast märkbar medan den för andra, som lever med små marginaler, är oacceptabel. Vi kristdemokrater anser ändå att man bör eftersträva en så enhetlig konstruktion som möjligt. Vårt förslag är därför att nivån ska vara 80 procent av SGI över hela linjen.
18 Bidragsförskott blir underhållsstöd
Vi kristdemokrater har tidigare krävt en uppskärpning av reglerna när det gäller bidragsförskott. Betalningsbenägenheten från de underhållsskyldiga har länge varit mycket låg. Enbart 27 procent av dem betalade till exempel under första halvåret 1994. Staten har fått stå för resten. Allt färre har sedan krävts på återbetalning, och bidragsförskottet har på så sätt blivit ett permanent bidrag till föräldrar som inte lever upp till sina åtaganden.
Det är inte enbart den höga kostnaden för staten som är allvarlig utan också det faktum att alldeles för många barn i praktiken har samhället som en förälder. Det skapar känslomässiga störningar både för barnet och den förälder som inte betalar och därmed inte tar ansvar för sitt barn.
Den skärpning som regeringen föreslagit när det gäller återbetalnings- skyldigheten stöder vi kristdemokrater.
Samtidigt menar vi att det är fel att statligt stöd utbetalas till vårdnadshavaren oberoende av hur stora inkomster hon eller han har. Det riskerar att undergräva legitimiteten i systemet. Om den underhållsskyldige inte betalar sin andel anser vi att en inkomstprövning av den mottagande föräldern bör göras innan statligt stöd utbetalas.
19 Familjepolitik för framtiden
Oavsett vilka förmyndaraktiga beslut den nuvarande regeringen fattat och kommer att fatta vet vi att dagens föräldrar kräver större möjligheter att själva utforma sin vardag. Detta är också i linje med Europakonventionen om mänskliga fri- och rättigheter. För oss kristdemokrater är det självklart att föräldrarna ska få bestämma vilken barnomsorg de vill ha. Vi anser att beslut alltid ska fattas på en nivå som ligger så nära individen som möjligt. Det är oftast den nivå som har den bästa kompetensen.
Kristdemokraterna vill forma en familjepolitik som utgår från barnens perspektiv och därför har inriktningen att skapa utrymme för mer tid till barnen. Principer som jämställdhet mellan kvinnor och män, föräldrarätt och valmöjligheter samt likvärdiga villkor för individer och grupper är andra viktiga inslag. Vi är övertygade om att det är en familjepolitik som har fram- tiden för sig.
20 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gemensam vårdnad av barn efter skilsmässa,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av föräldrautbildning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgning av försöksverksamheten med familjerådslag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återinföra vårdnadsbidraget i den form det hade före den 1 januari 1995,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader i den form det hade före den 1 januari 1995,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till tjänstledighet för vård av barn under tre år samt rätt att arbeta halvtid under barnens förskoleålder,3
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändringar i lagstiftningen i syfte att möjliggöra införandet av kommunala ersättningar för de barn som kommunen har skyldighet att stödja enligt socialtjänstlagen, i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om direktiven till den översyn som aviserats angående familjepolitiken,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att föra över en del av det nuvarande generella barnbidraget till det behovsprövade barnrelaterade bidraget i bostadsbidragssystemet,2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbetalning av barnbidrag, bidragsförskott och bostadsbidrag,4
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flerbarnstillägget,2
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadsbidraget,5
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om underhållsstödet,2
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjernas möjlighet att välja barnomsorg,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens och kommunernas uppgift att anpassa sig till familjernas val.
Stockholm den 1 oktober 1996
Alf Svensson (kd)
Inger Davidson (kd)
Göran Hägglund (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Mats Odell (kd)
1 Yrkande 1 hänvisat till LU. 2 Yrkandena 4, 5, 9, 11 och 13 hänvisade till SfU.
3 Yrkanden 10 hänvisat till AU.
4 Yrkanden 12 hänvisat till FiU.
5 Yrkanden 10 hänvisat till AU.