För oss som kristdemokrater är det självklart att varje familj
själv ska få bestämma hur den vill ordna sin barnomsorg.
Statens och kommunens uppgift är att stödja familjens val,
inte styra den.
En ny barnomsorgslag trädde i kraft den 1 januari 1995. Denna lag ålägger
kommunerna att erbjuda plats i privat eller kommunal barnomsorg åt alla
barn i åldrarna ett till och med tolv år. Barnomsorgslagen är dock, enligt vår
mening, oacceptabel om man inte samtidigt skapar reell valfrihet för
barnfamiljerna.
Efter förslag från den icke-socialistiska regeringen infördes vårdnadsbidrag
den 1 juli 1994. Då blev det ökad valfrihet för föräldrarna. Syftet men
vårdnadsbidraget var just att utjämna de orättvisor som fanns mellan olika
barnfamiljer genom att endast de som utnyttjade offentligt finansierad
barnomsorg fick samhällets stöd. Vårdnadsbidraget ökade småbarnsföräld-
rarnas möjligheter att få mer tid med barnen och kombinera yrkesarbete och
omvårdnad av barnen på ett mer flexibelt sätt.
Intresset för vårdnadsbidraget blev stort. I september månad 1994 betalades
vårdnadsbidraget ut till 167 185 familjer, eller 70 % av alla familjer med barn
mellan ett och tre år. Av dem som fick bidraget tog nästan 70 % ut hela
beloppet, vilket innebär att de antingen hade privat barnomsorg eller att
föräldrarna skötte barnomsorgen själva. För de 30 % som inte valde
vårdnadsbidraget förändrades inget.
Förutom den rättvisa och valfrihet som vårdnadsbidraget skapade bidrog
vårdnadsbidraget också till att hålla nere kostnaderna för kommunerna. En
nyproducerad plats för barn mellan ett och tre år kostar i regel kommunerna
över 100 000 kronor. Vårdnadsbidraget kostade för motsvarande grupp
24 000 kronor.
Den socialdemokratiska regeringen har nu återinfört förmyndarpolitiken
och i princip tagit bort familjernas bestämmanderätt och handlingsutrymme.
Vi anser med bestämdhet att det inte är statens eller kommunens uppgift att
genom ekonomiska regler favorisera en viss barnomsorg framför en annan.
Däremot ska stat och kommun se till att den barnomsorg som föräldrarna
efterfrågar finns tillgänglig.
När beslutet om barnomsorgslagen antogs underströks också vikten av att
vårdnadsbidrag skulle införas. Detta för att garantera ett fritt val men också
för att kostnaderna för kommunerna skulle stiga dramatiskt om alla de som
hade rätt till det skulle kräva kommunal daghemsplats. Kommunförbundet
räknade ut att det kostade kommunerna cirka fem miljarder kronor att leva
upp till barnomsorgslagen när vårdnadsbidraget togs bort. Som jämförelse
kan nämnas att Socialdemokraterna i valrörelsen lovade spara miljarder på att
avskaffa vårdnadsbidraget. Verkligheten blev en annan! Många kommuner
kan i dag vittna om att kostnaderna stigit dramatiskt samtidigt som
barngrupperna blivit större. Stora barngrupper är framför allt tveksamt för de
minsta barnen, de som tidigare omfattades av vårdnadsbidraget. Barn mellan
ett och tre år är för det mesta inte gruppmogna eftersom de inte hunnit
utveckla sin egen personlighet.
Möjligheten för kommunerna att ordna eller stödja de barnomsorgsformer
som föräldrarna önskar har ökat genom åren. Fortfarande saknas dock möjlig-
heten för kommunerna att mera generellt stödja barnomsorg i det egna
hemmet om den utövas av någon av barnets föräldrar. Efter utslag i
regeringsrätten har dock kommunerna möjlighet att lämna ersättning för barn
i det egna hemmet om föräldern är anställd som kommunal dagbarnvårdare.
Det finns ett stark vilja hos många kommunpolitiker att kunna ha flexibla
lösningar. Ett exempel är Mölndals kommun som ansökt hos den nuvarande
regeringen om lagstöd som möjliggör för kommunerna att ge vårdlön till
barnfamiljer.
Det är oerhört viktigt att undanröja hinder för kommunen att uppfylla lagar
och mål som staten bestämt. Samtidigt måste det kommunala självstyret
främjas så att kommuninnevånarna får den service de önskar. Alla kommuner
är inte lika och inte heller deras förutsättningar. Då den ena familjen inte är
den andra lik är det viktigt att kommunerna får den handlingsfrihet de
behöver för att kunna tillgodose kommuninnevånarnas behov.
För att kommunerna ska kunna leva upp till barnomsorgslagens intentioner
anser vi Kristdemokrater att kommunerna borde får möjlighet att betala
någon form av ersättning direkt till de familjer som önskar och behöver det.
Ett tänkbart steg vore att någon eller några kommuner kunde få pröva detta
för barn mellan ett och fem år.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en eller flera kommuner på försök får införa kommunal
ersättning för vård av egna barn i åldern ett till fem år för föräldrar som så
önskar.