Ett problem i samhället, som har stor betydelse i samband med diskussionen om vårt framtida samhälle, är frågan om det tilltagande våldet bland barn och ungdomar. Grundtanken med motionen är att man i en framtid ska ge antivåldsutbildningar till alla som på något sätt vårdar barn. Företrädesvis föräldrar till små barn, personal på barndaghem och lärare i grundskolan. Utbildningen bör ges av särskilt utbildade antivåldskonsulter.
Det är hög tid att vi börjar inse vikten av det ökade våldet här så att samhället kan satsa de resurser som behövs, när det ges ekonomiskt utrymme för detta. Att det ekonomiska läget inte nu ger utrymme till satsningar på antivåldskonsulter får inte frånta frågan dess vikt. Målet måste vara att när det ekonomiska läget tillåter det ska man prova systemet med antivålds- konsulter. Under tiden kan man på skolor och på de arbetsplatser där man tar hand om barn åtminstone börja att arbeta med att skapa en miljö där barn lär sig att det inte är fel att säga nej. Nej till att delta i mobbning av skolkamrater m.m. Detta är också något för familjer att tänka över - hur vaksam och lyhörd är man egentligen till sina barns önskningar och frågeställningar. Även hemma måste det vara tillåtet att säga nej. Vi måste redan nu titta in i framtiden och försöka hitta lösningar på hur vi kan påverka inställningen till våld hos det uppväxande släktet. I själva verket är en sådan motkraft mot den våg av våldsinslag i medier och på film som stundligen sköljer över oss av lika stor vikt som kampen mot arbetslöshet och miljöförstöring.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska våldet i samhället.
Stockholm den 3 oktober 1996
Lars U Granberg (s) Monica Öhman (s)