I vårt land betraktar vi omvärlden med kritiska ögon och vi
utdelar ibland skarp kritik när vi ser att barn i andra länder
behandlas illa. Det är bra att världens länder på detta sätt
kritiskt granskar varandra. Tillvägagångssättet kan vara bra
för att uppnå förbättringar.
Barn som far illa får oss ofta att tänka på barn som utsätts för våld, det kan
vara både fysiskt och psykiskt våld. En del barn kan fara illa på grund av
föräldrarnas missbruk. Andra utsätts för sexuella övergrepp eller lämnas utan
omvårdnad. I det här sammanhanget vill vi även peka på att ett åtskiljande av
ett barn från dennes anhöriga också kan innebära en kränkning mot barn.
Efter det att det så kallade "mormorsupproret" uppmärksammat svenska
folket på de förhållanden vi har i vårt land vad gäller familjehemsplaceringar
av barn finns det all anledning att rikta kritiska blickar mot den verksamheten
och skyndsamt genomföra nödvändiga förbättringar.
När barn far illa är det samhällets skyldighet att ingripa. Vi anser att
sådana ingripanden måste ske med stor försiktighet för att inte göra större
skada än nytta. Ett felaktigt ingripande kan skapa livslånga sår hos barnet. En
av anledningarna till detta kan vara att barnets närmaste släkt och nätverk
hamnar i kaos och mår dåligt. Om det finns risk för att barn utsätts för våld
och sexuella övergrepp måste ingripanden ske omedelbart. I andra fall anser
vi att socialtjänsten i första hand alltid ska prova att stödja och hjälpa
familjen. Det är då viktigt att familjen ges möjlighet att vara delaktig i val
av
stödperson eller stödfamilj. Stödpersonen kan annars uppfattas som en
felsökare som har utsänts för att hitta motiv för ett omhändertagande. Idag
vågar många inte vända sig till socialtjänsten av rädsla för att de i stället
för
stöd och hjälp ska mista sina barn.
Familjerådslag
Om det måste ske ett omhändertagande och en placering av
ett barn eller en ungdom anser vi att man ska erbjudas ett så
kallat familjerådslag. Familjerådslag är den modell som nu
provas i tio kommuner och är ett möte där man samlar
familjen, släkt, vänner och andra för barnet viktiga personer
för att diskutera, reda ut problem och komma med förslag till
lämplig placering. Modellen med familjerådslag måste
snarast genomföras i större skala eftersom allt för många
idag far illa av att de inte får komma till tals.
Placering i släkten
Vid en placering anser vi att om inte tungt vägande skäl talar
däremot så ska barnet i första hand placeras där det har sina
rötter, inom den stora familjen. Dit räknar vi förutom
föräldrarna, far- och morföräldrar, fastrar, mostrar med fler.
Konfliktfall
Idag finns det många fall där familjer och socialtjänsten är i
konflikt med varandra. De är oense om vad som är bäst för
barnet. Många far- och morföräldrar har hamnat i vad de
upplever som en mardröm som hela tiden stegras och där de
upplever socialtjänsten som ett hot istället för en möjlighet.
Deras barnbarn har placerats i ett familjehem utan att en
placering hos släkten utretts. Vi anser att föräldrarnas
önskemål om en placering i släkten alltid ska utredas. Många
onödiga konflikter skulle undvikas om
familjerådslagsmodellen tillämpades. Släkten ges då
möjlighet att komma med förslag till lösningar.
Vi vet att det finns många mycket bra familjehem, många duktiga och
hjälpsamma socialsekreterare som ställt upp på barn och familjer, så vi tror
och hoppas att det i de alla flesta fallen fungerar bra.
Men vi har också fått bekräftat vad vi anser vara ett systemfel. Det att släkt
väljs bort. Att far- och morföräldrar t.ex. diskvalificeras på grund av ålder
fast de bara är runt 50 år. Vi har även fått beskrivning på dåliga familjehem.
Utbildning av
socialsekreterare
Vi anser att ett omhändertagande av ett barn är ett så
allvarligt ingripande att den socialsekreterare som handhar
ett sådant ärende måste ha extra specialkompetens och någon
form av legitimation som visar att de är kompetenta för det
arbetet. Socionomutbildningen är på 3,5 år och efter
utbildningen kan han eller hon få utföra vilket socialt arbete
som helst som anställningen gäller. Vi anser att socionomer
ska legitimeras. Efter slutförd grundutbildning ska en
socionom som arbetat med socialt arbete kunna ansöka om
legitimation. Arbetet ska ha utförts under handledning. Detta
för att säkerställa att den som arbetar med mycket svåra
ärenden har en grundläggande erfarenhet av socialt arbete.
Medborgarvittne,
stödperson
Den som kallas till ett sammanträde hos en socialförvaltning
och ställs inför en grupp socialtjänstemän, känner sig liten,
svag och utlämnad. Därför bör den som är kallad till ett
sammanträde hos socialförvaltningen, eller till länsrätten,
alltid ha rätt att förutom advokaten ha stöd av ett
medborgarvittne eller annan stödperson.
Öppen rättegång
Om de som berörs av ett socialt beslut i länsrätten så önskar
ska rättegången vara öppen, eftersom rättssäkerheten vid den
här sortens ärenden ofta ifrågasätts av de parter som varit
inblandade. Vid begäran om öppen rättegång måste hänsyn
tas till barnets bästa. Om ena föräldern inte längre har
vårdnaden av barnet ska den föräldern ändå ha rätt att föra
talan vid rättegång.
Målet för en placering skall vara en återförening och man får därför inte på
förhand döma ut någon förälder. Det får aldrig finnas en misstanke om att en
fosterhemsplacering är tänkt som en blivande adoption.
Utbildning av familjehem
I lagstiftningen poängteras mycket starkt att målsättningen
vid placeringar är att arbeta för att barnet ska hem igen. Detta
mål kolliderar naturligtvis med familjehemsföräldrarnas
känslomässiga bindning till det placerade barnet. Det är inte
enkelt att efter flera års placering kunna lämna barnet ifrån
sig. Det kan också vara svårt att klara andra konflikter som
uppstår. Därför är utbildning av blivande
familjehemsföräldrar och handledning ett måste vid såväl
frivilliga placeringar som vid tvångsplaceringar. Vi anser att
en sådan utbildning och handledning ska vara obligatorisk.
Även släktingar som har barn placerade hos sig ska erbjudas
detta. För att undvika felaktiga placeringar vill vi att de
kontrollbesök som socialtjänsten gör i familjehemmen ska
vara oanmälda. Barnen ska ha en långvarig kontakt med
samma socialsekreterare, men måste ha möjlighet att byta om
kontakten inte fungerar. Socialsekreteraren måste ta
initiativet till enskilda samtal med barnen/ungdomarna,
annars vågar de inte kritisera eller anmäla familjehemmet om
det är nödvändigt.
Många familjehemsplacerade barn känner sig utkastade när de blir 18 år.
De står då utan både familjehemsföräldrar och biologisk familj. Därför måste
det ske en mjuk utslussning med möjlighet att komma tillbaka till
familjehemmet. Om en ungdom som fyllt 18 år önskar bo kvar i familje-
hemmet ska denna möjlighet ges i form av fortsatt ekonomiskt stöd.
När det gäller omhändertagandet av barn anser vi att regeringen ska tillsätta
en kommitté med uppdrag att se över nuvarande lagstiftning och dess
tillämpning samt komma med förslag till förändringar för att skapa ett
humanare omhändertagande av barn.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att släkt och närstående i första hand skall utredas vid en placering
av barn utanför hemmet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barn skall placeras där det har sina rötter om inte tungt
vägande skäl talar däremot,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att modellen med familjerådslag skall kunna användas i större
omfattning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alla konfliktfall när det gäller placering av barn vid
omprövning ges möjlighet att använda sig av modellen med familjerådslag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att socialsekreterarnas utbildning och kompetens bör ses över och
att legitimation bör införas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det skall krävas utbildning av de blivande
familjehemsföräldrarna för att ett hem skall kunna klassas som familjehem,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätt till medborgarvittne eller stödperson för den som kallas till
överläggningar hos socialförvaltningen eller länsrätten,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förhandlingar i länsrätten skall vara öppna om de som berörs
av målet så önskar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kontrollbesök i ett familjehem skall ske oanmälda,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det bör tillsättas en kommitté med uppdrag att se över och
komma med förslag till förändringar i lagstiftningen och se över dess
tillämpning för att skapa ett humanare omhändertagande av barn.
Stockholm den 4 oktober 1996
Thomas Julin (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Eva Goës (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)