Samhället har stora resurser för att stödja barn och unga och
göra deras uppväxtvillkor så bra som möjligt. Många vuxna
med goda kunskaper och stort engagemang arbetar såväl
yrkesmässigt som ideellt för att alla barn och unga ska ha en
trygg och bra uppväxt och tillräckliga kunskaper och god
bildning med sig i bagaget in i vuxenlivet. Det finns fog för
att konstatera att svenska barn och unga i allmänhet är
privilegierade. Ändå räcker inte insatserna till för att göra
uppväxttiden bra för alla. Varje enskilt barn och varje ung
människa som lever otryggt och hamnar vid sidan av
samhällsgemenskapen måste ses som ett misslyckande för
det vuxna samhället.
Barn och unga som skadar sig själva genom våldshandlingar eller droger,
barn och unga som skadar andra genom våld eller annan kriminalitet, barn
och unga som mobbar, klottrar, vandaliserar eller på annat sätt bryter mot
normer och regler, är tecken på att det vuxna stödet runt omkring dem inte
räcker till.
Under flera årtionden har svaret på problemen varit ökade resurser. Ännu
någon mer som kunnat ta sig an en bit av den unges problem. Den vägen är
nu ofta stängd på grund av resursknapphet. Det behöver inte betyda att våra
möjligheter att ge vuxet kompetent stöd minskar. Tvärtom kan det stimulera
samverkan mellan olika verksamheter på ett sådant sätt att den samlade
kompetensen utnyttjas fullt ut.
Skolan är kanske den allra viktigaste resursen. Där finns många vuxna men
framför allt finns alla barn och unga där under många år. Där finns dock inte
allt det som de unga behöver för en bra uppväxt. Skolans resurser måste
samverka med barnomsorgen, de sociala myndigheterna, fritidsverksamheter
- både kommunala och föreningsdrivna -, polisen, vården m.fl. Alla har i
uppgift att helt eller delvis vara till för att skapa så goda uppväxtvillkor som
möjligt i samarbete med barnens och de ungas föräldrar.
Det finns en mängd exempel på lyckade samarbetsprojekt, där man genom
att ta tillvara den samlade kompetensen förmått göra långt mer och bättre än
om varje verksamhet arbetar isolerat. Dessvärre är exemplen på avsaknad av
samarbete minst lika många. Det betyder resursslöseri och outnyttjade
möjligheter att låta barn och unga utvecklas till harmoniska människor som
vill vara en del av vårt samhälle.
Det är god ekonomi att stimulera till samarbete. Det kan inte föreskrivas i
lag. Det kan enbart växa fram i ett ständigt utvecklingsarbete. Staten kan
dock bidra till en gynnsam utveckling på olika sätt, dels genom att i
uppdragen till olika statliga myndigheter tydligt uttrycka deras ansvar att söka
samverkan, dels genom att direkt bidra till lokala samverkansprojekt. Sådana
har genomförts med gott resultat, men behöver följas av flera för att fullt ut
få
genomslagskraft i den vardagliga verksamheten.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bred samverkan för att skapa bra uppväxtvillkor för barn och
unga.