med anledning av prop. 1996/97:156 Avveckling av specialsjukhus och vårdhem
I propositionen föreslås bland annat att vårdhemmen för
psykiskt utvecklingsstörda skall vara avvecklade senast den
31 december 1999.
Frågan om vård av psykiskt utvecklingsstörda har sedan 1950-talet varit
föremål för olika lagstiftande åtgärder. Senare års omsorgslagar liksom LSS
har förespråkat andra boendeformer än de tidigare traditionella institu-
tionerna. Detta har förvisso haft sitt berättigande. Alltför många vårdhem har
varit alltför stora och haft alltför dålig boendestandard. Att dessa ersatts med
annat boende har varit bra. Däremot kan inte detta tas som intäkt för att
samtliga ännu kvarvarande vårdhem, antingen de drivs i offentlig eller privat
regi, är undermåliga. Att därför nu sätta en tidsgräns när samtliga vårdhem i
landet skall vara avvecklade är enligt min mening oklokt.
Det finns idag små, väl fungerande vårdhem där de boende har levt i
kanske flera decennier. För de som bor där är dessa hem just vad ordet säger
- ett hem. De är där trygga tillsammans med medboende och personal vilka
de känner sedan länge. Den fysiska miljön har ingen likhet med gårdagens
institutionsmiljö och omgivningen är välbekant och trygg eftersom de bott
där länge, men också därför att de närboende är vana att ha dessa
medmänniskor i sitt grannskap. Att lägga ner sådana vårdhem synes mig
oöverlagt.
I detta sammanhang finner jag det viktigt att påminna om den 1980-talets
vårdideologi som förordade att alla ålderdomshem skulle läggas ner.
Parallellen till vad som nu föreslås vad gäller vård och boende för såväl
psykiskt utvecklingsstörda som andra former av psykiskt störda är slående.
När den vårdideologiska pendeln svänger så sker detta utan den sans och
måtta som skulle gagna varje berörd människa. Att söka bevara och
vidareutveckla det som är bra i befintliga strukturer offras på ytterlighetens
altare där målet är att allt det gamla var av ondo och endast något helt nytt
kan bli bättre. I samband med ålderdomshemmens avveckling tog man
bokstavligt talat livet av ett antal gamla människor som aldrig hämtade sig
från den omställning de utsattes för. Jag befarar att den hundraprocentiga
nedläggning av befintliga boendeformer för psykiskt störda som nu pågår
bland annat genom psyk-ädels genomförande och nu även genom denna
propositions intentioner kommer att resultera i att många av de människor
som berörs kommer att fara mycket illa - och detta alldeles i onödan.
Socialutskottet ansåg i betänkande 1992/93:SoU19 att "större institutioner
bör avvecklas" men också att "i vissa fall kan ett litet väl fungerande
vårdhem för dem som bor där utgöra en väl så god vårdmiljö som ett
gruppboende" och pekade också på att "vårdbehov är individuella och det är
viktigt att alla vårdbedömningar utgår från den enskilde individens behov."
Jag anser att dessa uttalanden äger sin giltighet även i dag. Alltså bör det
ankomma på varje huvudman att själv bedöma huruvida vårdhemmet skall
avvecklas eller ej, och utifrån detta synsätt bör den del av propositionen
avvisas som anger att samtliga vårdhem för psykiskt utvecklingsstörda skall
vara avvecklade vid utgången av år 1999.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag i den del som säger att samtliga
vårdhem för psykiskt utvecklingsstörda skall vara avvecklade vid utgången
av år 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen.