Motion till riksdagen
1996/97:So615
av Inger Davidson och Chatrine Pålsson (kd)

Angående omhändertagande av barn


Varje år omhändertas mer än 10 000 barn och placeras
utanför sitt hem, vanligen i ett familjehem. Att omhänderta
ett barn är en mycket grannlaga uppgift för socialtjänsten.
Det kräver stor insikt och lyhördhet för vad som är barnets
bästa. Att hitta personer som redan tidigare står barnet nära
borde vara en självklar utgångspunkt när barnet ska
omplaceras.
De senaste åren har ett antal fall uppmärksammats i massmedia där
barnens mor- eller farföräldrar varit villiga att överta vårdnaden om sina
barnbarn när deras föräldrar av olika anledningar inte klarat det eller inte
finns i livet. Socialnämnden har ofta med krystade motiveringar avslagit
deras begäran. Jag har också själv kontaktats av personer som beskrivit
sådana fall. Den brist på lyhördhet från socialtjänstens sida som beskrivs i
några av dessa fall är skrämmande.
Som svar på en fråga jag ställt till socialminister Margot Wallström i
riksdagen i detta ärende menar hon att att det mer handlar om att förbättra
och förfina de arbetsmetoder som används inom socialtjänsten än att
förändra lagregler. Jag menar att båda delarna behövs.
En regel bör införas i socialtjänstlagen med innebörden att mor- och
farföräldrar, andra släktingar och betydelsefulla personer i barnets närhet i
första hand ska komma i fråga när ett barn ska placeras utanför sitt hem.
Familjerådslag
Vid sidan av detta är det självfallet viktigt att
arbetsmetoderna hela tiden utvecklas. Mycket
utvecklingsarbete pågår redan bland annat som en följd av
Socialstyrelsens projekt Barn i focus.
I några kommuner pågår försöksverksamhet med Familjerådslag som just
går ut på att dra nytta av familjens kapacitet när ett barn eller en tonåring i
familjen far illa. Familjerådslaget är helt enkelt ett möte där familj,
släktingar
och andra närstående träffas och diskuterar barnets situation. De får
tillsammans föreslå en handlingsplan. Den ska godkännas av socialtjänsten
som också får rollen att stödja familjen och övriga inblandade att fullfölja
det de kommit överens om. Det är familjen och inte socialarbetarna som är
drivande i arbetet. Metoden har prövats med stor framgång i Storbritannien
och Nya Zeeland. Det har visat sig att familjerna även om de har stora
problem ofta vet bättre än experterna vad som är bäst för barnen. Vi anser att
försöksverksamheten bör utvidgas så att alla kommuner som vill får
möjlighet att pröva modellen med familjerådslag.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ändring i socialtjänstlagen med innebörden att barnets
närmaste släktingar i första hand bör tilldelas vårdnaden om barn som
omhändertas av samhället om inte särskilda skäl talar emot det i det enskilda
fallet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvidgning av försöksverksamheten med s.k. familjerådslag.

Stockholm den 1 oktober 1996
Inger Davidson (kd)

Chatrine Pålsson (kd)