Varje år omhändertas mer än 10 000 barn och placeras utanför sitt hem, vanligen i ett familjehem. Att omhänderta ett barn är en mycket grannlaga uppgift för socialtjänsten. Det kräver stor insikt och lyhördhet för vad som är barnets bästa. Att hitta personer som redan tidigare står barnet nära borde vara en självklar utgångspunkt när barnet ska omplaceras.
De senaste åren har ett antal fall uppmärksammats i massmedia där barnens mor- eller farföräldrar varit villiga att överta vårdnaden om sina barnbarn när deras föräldrar av olika anledningar inte klarat det eller inte finns i livet. Socialnämnden har ofta med krystade motiveringar avslagit deras begäran. Jag har också själv kontaktats av personer som beskrivit sådana fall. Den brist på lyhördhet från socialtjänstens sida som beskrivs i några av dessa fall är skrämmande.
Som svar på en fråga jag ställt till socialminister Margot Wallström i riksdagen i detta ärende menar hon att att det mer handlar om att förbättra och förfina de arbetsmetoder som används inom socialtjänsten än att förändra lagregler. Jag menar att båda delarna behövs.
En regel bör införas i socialtjänstlagen med innebörden att mor- och farföräldrar, andra släktingar och betydelsefulla personer i barnets närhet i första hand ska komma i fråga när ett barn ska placeras utanför sitt hem.
Familjerådslag
Vid sidan av detta är det självfallet viktigt att arbetsmetoderna hela tiden utvecklas. Mycket utvecklingsarbete pågår redan bland annat som en följd av Socialstyrelsens projekt Barn i focus.
I några kommuner pågår försöksverksamhet med Familjerådslag som just går ut på att dra nytta av familjens kapacitet när ett barn eller en tonåring i familjen far illa. Familjerådslaget är helt enkelt ett möte där familj, släktingar och andra närstående träffas och diskuterar barnets situation. De får tillsammans föreslå en handlingsplan. Den ska godkännas av socialtjänsten som också får rollen att stödja familjen och övriga inblandade att fullfölja det de kommit överens om. Det är familjen och inte socialarbetarna som är drivande i arbetet. Metoden har prövats med stor framgång i Storbritannien och Nya Zeeland. Det har visat sig att familjerna även om de har stora problem ofta vet bättre än experterna vad som är bäst för barnen. Vi anser att försöksverksamheten bör utvidgas så att alla kommuner som vill får möjlighet att pröva modellen med familjerådslag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring i socialtjänstlagen med innebörden att barnets närmaste släktingar i första hand bör tilldelas vårdnaden om barn som omhändertas av samhället om inte särskilda skäl talar emot det i det enskilda fallet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvidgning av försöksverksamheten med s.k. familjerådslag.
Stockholm den 1 oktober 1996
Inger Davidson (kd) Chatrine Pålsson (kd)