Familjens och släktens betydelse för barnet måste få ett större utrymme i det sociala arbetet med barn som far illa. Idag sker en diskriminering mot de far- och morföräldrar och andra närstående som känner det naturligt och självklart att ta hand om sina kära barnbarn eller anhöriga, om föräldrarna av någon anledning inte kan det.
Valet av familjehem skall, när barn far illa, alltid göras utifrån bedöm- ningen av vad som är barnets bästa. Vid den bedömningen är det viktigt att far- och morföräldrar och andra för barnet viktiga personer engageras på ett mycket tidigt stadium av utredningsarbetet.
Kärleken till barnbarnen är mycket stark. För de flesta är det en stor upplevelse att bli far- eller morförälder. Den intensiva känslan är inte heller belastad med den oro och osäkerhet som många känner när de egna barnen föds. Hos sociala myndigheter har det emellertid utvecklats en praxis att inte lita till mor-, farföräldrar eller andra nära släktingar, när barnen behöver komma från föräldrarna eller när föräldrarna dör. Det vanligaste är att barnen placeras i fosterhem.
Samtidigt står det klart att barnens identitet har lättare att stärkas om de placeras hos släktingar än hos främmande människor. Barnens kontakt med föräldrarna underlättas också. I vissa kommuner tar man fasta på detta och arbetar i nätverk med släkten som en resurs, men detta är undantag.
Det finns inte någon forskning som motiverar de negativa förväntningar på släktingplaceringar som är vanliga bland svenska socialarbetare. Tvärtom visar en studie av 107 barn i fosterhem att efter 5 år inte mindre än 21 % av icke släktingplacerade barn har lämnat eller stötts ut från familjehemmet och 19 % hotats med detta. Vid släktingplaceringar är motsvarande siffror bara 2 respektive 4 %.
Vi anser att det i många fall är bäst för barnen att få bli placerade hos släkten och att den sociala myndigheten i första hand bör utreda placering hos närstående. Särskilt självklart bör detta vara när föräldrarna omkommit. Samråd med de närmaste släktingarna bör alltid ske.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om ändring i socialtjänstlagen, så att samråd med släkten alltid sker vid behov av fosterhemsplacering av barn och så att placering hos släktingar prioriteras.
Stockholm den 1 oktober 1996
Birgitta Hambraeus (c)
Ingbritt Irhammar (c) Görel Thurdin (c)
Gotab, Stockholm 1996