Vårt samhälle måste utformas så att den naturliga "lilla
världen" kan fungera som den viktigaste trygghetsfaktorn för
enskilda och familjer. Familjen utgör en sådan viktig grund
för trygghet i olika åldrar. Tryggheten och ansvaret i
familjekretsen kan inte generellt ersättas av insatser från
kommunens socialtjänst.
Moderata samlingspartiet arbetar med kraft för en bättre familjepolitik, som
ger föräldrarna större valfrihet och möjlighet att bygga upp sin egen trygghet.
Vi moderater anser att den socialistiska familjepolitiken varit till förfång för
den sociala utvecklingen och därmed också för många enskilda människors
trygghet. Moderata samlingspartiets syn i dessa frågor utvecklas i en särskild
familjepolitisk motion.
Den kommunala socialtjänsten har enligt socialtjänstlagen det yttersta
ansvaret när det gäller att hjälpa människor i svåra situationer. Det är
naturligt att denna uppgift ligger på kommunerna, eftersom kommunen är den
instans som på det lokala planet ligger närmast de enskilda människorna.
Moderata samlingspartiet anser att det är viktigt att värna denna princip och
därför säger vi bl.a. nej till en s.k. riksnorm när det gäller det ekonomiska
biståndet. Socialtjänstens stödinsatser skall utgå från en helhetssyn, där det
ekonomiska biståndet enbart utgör en del. Andra stöd- och hjälpåtgärder kan
vara nog så viktiga. Vid övergång till en riksnorm, som bestäms av riksdagen,
är det en uppenbar risk att det går slentrian i bedömningen av det ekonomiska
biståndet och att detta inte prövas mot andra åtgärder i den omfattning som är
lämplig. Vi anser också att det ekonomiska biståndets storlek skall läggas fast
på kommunal nivå av respektive kommunfullmäktige. Det är viktigt att lokala
bedömningar utifrån bl.a. löneläge och kostnadsbild kan finnas med då
nivåerna fastställs, och att denna del av socialtjänsten är förankrad i det
allmänna rättsmedvetandet på orten. Ett annat bärande motiv är att den som
betalar också skall besluta i liknande frågor, och rent moraliskt har de lokala
kommunalpolitikerna samma ansvar som rikspolitikerna.
Socialbidrag ingen socialförsäkring
Det ekonomiska biståndet skall inte ses som en generell
socialförsäkring utan socialbidraget skall ingående prövas
från fall till fall. Socialbidrag var aldrig avsedda att bli en
reservlön utan de skulle fungera som ett tillfälligt stöd. I
samband med hög arbetslöshet, utförsäkringar och
förändringar i de generella trygghetssystemen måste särskilt
risken för generalisering av det ekonomiska biståndet
uppmärksammas. Vissa invandrargrupper riskerar också att
fastna i långvariga socialbidragsberoenden. Regeringen
måste ingående analysera problemet kring generalisering av
det ekonomiska biståndet.
Moderata samlingspartiet har under en längre tid framfört kravet att staten
bör ge ett stöd till särskilt invandrartäta kommuner med stora social-
bidragskostnader, bl.a. genom det stora antalet äldre invandrare som inte får
full pension. Socialstyrelsen har nu i en skrivelse till regeringen också
påtalat
detta. Vi anser att det är viktigt att regeringen återkommer till riksdagen med
förslag på en tillfredsställande lösning på problemet.
Regeringen handlingsförlamad
Efter ett omfattande arbete överlämnade
socialtjänstkommittén sitt slutbetänkande i oktober 1994.
Målsättningen var att förslag till ny socialtjänstlag efter
remissbehandling skulle föreläggas riksdagen. Så har det
dock inte blivit. Regeringen och Socialdepartementet har
varit helt handlingsförlamade. Detta bekräftas av att
propositionen i fråga aviserats i tidigare
propositionsförteckningar, dock utan att riksdagen fått något
förslag.
Denna handlingsförlamning är allvarlig eftersom förändringarna i samhället
även kräver översyn av den sociala lagstiftningen. Detta har även påtalats
från olika håll, bl.a. från Svenska Kommunförbundet. Bristen på handlande
har skapat osäkerhet vad gäller tillämpningen av lagen. Bl.a. har vissa
"gråzoner" uppstått. I detta läge kommer även mindre välbetänkta förslag,
t.ex. lägre bidragsnivåer till äldre kvinnor. Ett annan konsekvens av
regeringens handlingsförlamning är att Socialstyrelsen tvingas ändra i sina
allmänna råd för att få rätsida på de värsta avarterna i den nuvarande
lagstiftningen. I samband med regeringsförklaringen aviserades ett förslag om
en ny socialtjänstlag under december 1996. Vi vill betona vikten av att detta
löfte hålls.
Det sociala läget - antalet
socialhjälpstagare - uteliggare
Under år 1995 betalades knappt 10,8 miljarder kronor ut i
socialbidrag. I löpande priser är detta en ökning med ca
fem procent jämfört med 1994. Bidragstagarna ökade från
ca 715 000 år 1994 till 720 000 år 1995. Bidragstagarnas
andel av hela befolkningen var åtta procent med variationer
mellan kommunerna från lägst två procent.
Socialbidragshushållen domineras av ensamstående utan barn. De svarar
för drygt 60 procent av samtliga hushåll. Den hushållstyp som har flest
socialbidragstagare är ensamstående kvinnor med barn, där drygt en tredjedel
erhöll socialbidrag under 1995. Socialbidragstagarna är i stor utsträckning
yngre människor. Av bidragstagare som är 18 år och äldre var drygt
40 procent i åldern 18-29 år.
De utbetalda bidragsbeloppen har under första och andra kvartalet 1996
ökat jämfört med samma kvartal 1995. Under första kvartalet utbetalades
drygt 2,9 miljarder kronor i socialbidrag och introduktionsersättning till
flyktingar. Det är en ökning med nio procent jämfört med första kvartalet
förra året. Under andra kvartalet utbetalades drygt tre miljarder kronor, en
ökning med 12 procent jämfört med andra kvartalet 1995.
Det är socialbidragen till bidragstagare som inte är flyktingar som ökat. Till
gruppen flyktingar har socialbidragen däremot minskat, liksom
introduktionsersättningar till flyktingar.
Särskilt måste problemet med bostadslösa och uteliggare uppmärksammas.
Merparten av uteliggarna är aktiva missbrukare. Det rör sig i många fall om
ett kombinationsmissbruk där såväl alkohol som tabletter och narkotika ingår
i bilden.
Enligt uppgift från Socialtjänsten i Stockholm är i dag ca 3 000 personer
bostadslösa i Stockholm, d.v.s. de saknar stadigvarande bostad. Av dessa är
ca 1 100 hemlösa (denna siffra inkluderar inte de personer som tillfälligt bor
på härbärgen) och resterande finns på olika institutioner. Mellan 400 och 500
personer saknar vintertid tak över huvudet. Antalet ökar på sommaren då
vissa hotellhärbärgen stänger.
När det gäller hemlösa kvinnor finns ett stort mörkertal då dessa ofta bor
hemma hos olika personer. Inom Socialtjänsten märker man att
arbetslösheten nu börjar märkas på så sätt att bostadslösheten ökar bland
"normala" människor.
En grupp med stora svårigheter är vissa psykiskt sjuka som i anslutning till
nedläggningar av sjukhemmen har hamnat i en ohållbar situation. Det finns
fortfarande behov av små vårdhem för denna kategori människor. Regeringen
måste vidta nödvändiga åtgärder så att behovet av sådana väl fungerande
vårdhem tillgodoses.
Förnyelse behövs
Sedan den stora kommunreformen i början på 1970-talet har
den kommunala socialtjänsten byggts ut kraftigt. Trots detta
har de sociala problemen ökat. Detta visar att socialtjänsten
inte kan lösa problemen självständigt. Genom de erfarenheter
som vunnits bl.a. efter det att socialtjänstlagen trätt i kraft
kan vi dra slutsatsen att socialtjänsten inte lyckats uppnå
vissa viktiga mål.
En ingående analys måste göras när det gäller metodfrågorna inom
socialtjänsten. Tyvärr finns inte det dokumenterade underlag som skulle
behövas för att göra vetenskapliga analyser av olika insatser. Detta får dock
inte förhindra arbetet med förnyelse av socialtjänsten.
I många fall är det uppenbart att insatser t.ex. inom individ- och
familjeomsorgen satts in för sent. Ungdomar som varit på väg in i ett asocialt
beteende har fått gå för länge innan åtgärder vidtagits. I motion
1996/97:So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) som behandlar missbrukarfrågor
lämnar vi konkreta förslag till förändring i lagstiftningen syftande till att de
unga skall förstå allvaret i situationen. I motion 1996/97:Ju901 av Carl Bildt
m.fl. (m) föreslås vidare att socialtjänsten skall fråntas ansvaret för unga som
begår brott.
Orsakerna till ökad kriminalitet och ökat missbruk måste sökas för att man
på ett bättre sätt, med förebyggande åtgärder, skall kunna ta itu med dessa
problem. Ett annat område gäller det s.k. villkorade biståndet. Moderata
samlingspartiet anser att arbetet med metodutveckling måste ges hög prioritet
inom socialtjänsten.
Samordning behövs
I dagens ekonomiska läge har det, oberoende av regering,
visat sig helt nödvändigt att se över de olika generella
trygghetssystemen. Vi anser att det vid denna översyn är
angeläget att se dessa besparingar utifrån inbördes relationer
mellan systemen, så att en besparing inom de generella
statligt finansierade systemen, som anses vara socialt
accepterad, inte medför ökade kostnader för den kommunala
socialtjänsten.
Villkorat bistånd
Socialtjänstens uppgifter och skyldigheter är omfattande, och
med anledning av detta ställs oftast såväl socialnämnder som
socialsekreterare inför en rad svåra problem. Den enskilde,
som söker och behöver stöd och bistånd, skall mötas med
respekt i enlighet med den inledande paragrafen. Vi anser att
detta också måste innebära att socialnämnderna ges de
förutsättningar som krävs för att utifrån olika metoder leva
upp till målsättningen att ge ett adekvat stöd för den
enskilde.
Vi menar att nuvarande socialtjänstlag inte ger socialnämnderna rätten och
möjligheten att i vissa lägen vidta de åtgärder som bäst leder fram till målet i
enskilda fall. Det behövs fler alternativa metoder, och i detta sammanhang
anser vi att möjligheten till s.k. villkorat bistånd skall anges i social-
tjänstlagen.
Socialnämnderna förfogar i dag inte över tillräckliga alternativa
möjligheter i bl.a. rehabiliteringsarbetet. Nuvarande lagstiftning innebär
dessutom att man i vissa fall arbetar i en "gråzon" vid bedömningar av vad
som är motiverat ur rehabiliteringssynpunkt och vad som är lagligt möjligt.
Utifrån nuvarande erfarenheter har det också kommit mycket klara önskemål
från kommunalt håll vad gäller möjligheten att ställa krav i vissa situationer,
vilket också torde ligga helt i linje med det allmänna rättsmedvetandet på
detta område.
Villkorat bistånd skall kunna tillgripas i de fall där en sådan åtgärd är
motiverad som stöd vid rehabiliterings- och normaliseringsarbetet. Detta kan
t.ex. gälla ungdomar som är på väg in i en asocial livsföring eller i arbetet
med rehabiliteringsprogram vid missbruk.
Erfarenheten visar att det är otillfredsställande att möjligheten till
motprestation inte är lagreglerad.
Vi anser att regeringen snarast möjligt bör återkomma till riksdagen med
förslag om villkorat bistånd.
Farfar och mormor duger
Det har i olika sammanhang framkommit att det varit svårt
för far- och morföräldrar att bli fosterföräldrar vid
fosterhemsplaceringar. När ett litet barn skall placeras i
fosterhem krävs stor omsorg från socialtjänstens sida. Man
kan inte utgå från generella regler i alla sådana fall.
Vi anser att det är fel att diskriminera far- och morföräldrar eller andra
släktingar i barnets omedelbara närhet som farbröder, mostrar eller liknande.
Det borde snarare vara naturligt att så nära anhöriga får förtur om det visar
sig att inga hinder föreligger. Det nära släktskapet och "den lilla världens"
utvidgade gemenskap kan i många sådana fall vara till stor trygghet för
barnet. Detta sociala nätverk skall tillvaratas.
Valfrihet för de äldre
Riksdagen beslöt på förslag av den borgerliga regeringen att
föräldrarna skulle få lagstadgad rätt att välja barnomsorg, och
där reglerades även på vilka grunder kommunen skulle vara
skyldig att ekonomiskt stödja alternativ verksamhet. Den
socialistiska majoriteten i riksdagen har nu upphävt denna
valfrihetslag.
Erfarenheterna inom barnomsorgen visar att valfriheten varit positiv för
barn, föräldrar och verksamhet. Valfriheten har inte heller blivit dyrare. Det
finns flera exempel på att alternativen kunnat drivas till lägre kostnad.
Vi anser att det nu är dags att ge de äldre samma lagstadgade rätt till
valfrihet vad gäller hemtjänst, dagverksamhet och särskilda boendeformer.
Socialtjänstens företrädare måste inom ramen för sin myndighetsutövning
bedöma huruvida den sökande är berättigad till serviceinsatser, utifrån de
bestämmelser som gäller inom respektive kommun eller enligt social-
tjänstlagens biståndsbestämmelser. När behovet dokumenterats, detta kan
gälla t.ex. viss hemtjänst eller boende på ålderdomshem, skall den enskilde
själv enligt vårt förslag ha lagstadgad rätt att välja.
Den kommunala ekonomiska ersättningen kan grundas på liknande princip
som den borgerliga regeringens barnomsorgslag. Vi är medvetna om att
förutsättningen för valfriheten är att det finns alternativ, men alternativen
kommer att öka om rätten att välja lagregleras.
Vi anser att detta förslag nu skall bearbetas vidare i särskild ordning för att
sedan snarast föreläggas riksdagen.
Rätten att flytta
Många äldre har upplevt problem i samband med att de velat
flytta från en kommun till en annan. Det finns genom
Svenska Kommunförbundet en överenskommelse mellan
kommunerna om denna rätt. Det har dock visat sig att
överenskommelsen inte fungerar. Senast handlade det om ett
fall i Ängelholm dit en kvinna nekades att flytta av
kommunens socialnämnd, och detta trots att hennes
hemkommun t.o.m. erbjöd sig att stå för kostnaderna. Äldre
människor måste ges samma möjlighet som yngre, detta är
viktigt inte minst utifrån behovet av sociala kontakter. I
motion 1996/97:So403 av Carl Bildt m.fl. (m) föreslår vi att
rätten för äldre att välja bostadsform och bostadsort skall
skrivas in i den nya socialtjänstlagen.
Anhörigas insatser och frivilligt
socialt arbete
Det är allmänt dokumenterat att de anhörigas insatser i vård
och omsorg är mycket stora. Detta visar att den lilla
gemenskapen fungerar. I vissa fall kan de anhöriga behöva
stöd t.ex. i form av avlastning eller på annat sätt. Vi anser att
detta stöd är angeläget. För den som behöver omvårdnad är
det betydelsefullt att få vistas i hemmiljön. Den anhörige
som vårdar har i många fall en stor press på sig såväl fysiskt
som psykiskt, varför stöd för den anhörige kan vara väl
motiverat.
Ett annat område gäller det frivilliga sociala arbetet. Här görs också
ovärderliga insatser från såväl enskilda som organisationer. Vi kan nämna
Röda korset, Stadsmissionen, Frälsningsarmén, LP-stiftelsen och kvinno-
jourerna m.fl. Vi konstaterar med stor tillfredsställelse att såväl
anhörigvården som det frivilliga arbetet nu officiellt värderas och erkänns. Så
har det tyvärr inte alltid varit.
Socialtjänstkommittén har tagit upp båda dessa områden. Vi förutsätter att
utredningen kommer att remissbehandlas i vanlig ordning. I avvaktan på detta
lägger vi nu inte några förslag på dessa områden men vi förutsätter att
regeringen med positiv inställning behandlar dessa frågor och återkommer till
riksdagen utan dröjsmål.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär utredning om socialbidragen som
generellt stöd i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om små väl fungerande vårdhem,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om innehållet i en ny socialtjänstlag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunalt självbestämmande och metodutveckling inom
socialtjänsten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av samordning av de generella trygghetssystemen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om villkorat bistånd i enlighet
med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nära släktingars möjlighet
att fungera som fosterföräldrar i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstadgad rätt till
valfrihet för de äldre i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 30 september 1996
Gullan Lindblad (m)
Sten Svensson (m)
Leif Carlson (m)
Maud Ekendahl (m)
Gustaf von Essen (m)
Margit Gennser (m)
Stig Grauers (m)
Rolf Gunnarsson (m)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Tomas Högström (m)
Annika Jonsell (m)
Göte Jonsson (m)
Ulf Kristersson (m)
Margareta E Nordenvall (m)
Bertil Persson (m)
My Persson (m)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Åke Sundqvist (m)
Birgitta Wichne (m)
Liselotte Wågö (m)
Anna Åkerhielm (m)