På senare år har det kommit åtskilliga rapporter om
familjehemsvården som visar att det behövs nytänkande,
vilket i mycket är en återgång till den tid då insikten om
rötternas betydelse betonades.
De tidigare socialministrarna Bengt Westerberg och Ingela Thalén har i
debatter talat varmt om släktens betydelse vid val av familjehem. I
Socialtjänstkommitténs betänkande Ny socialtjänstlag, SOU 1994:139,
markeras att socialtjänsten i varje enskilt fall bör utreda möjligheterna att
"nätverksplacera" barnet. I förarbetena till lagen om vård av unga (LVU)
betonas barns kontakter med "betydelsefulla närstående" och i
Socialstyrelsens rapport, SOS 1995:8, påtalas vikten av att "värna
släktbanden" vid en familjehemsplacering.
Det finns tyvärr alltför många exempel på att detta inte fungerar i
praktiken. I Socialstyrelsens tidning Väl och ve (nr 3/1995) skriver direktören
Ragnar Götestam: "Jag vågar påstå att socialtjänsten av tradition eller
vanhävd ser barnets släktingar och nätverk mer som en del av barnets
problem än dess lösning." I en artikel i Socionomen (nr 6/1993) delar
socionom Bo Vinnerljung inte många svenska socialarbetares negativa syn på
släktingplaceringar utan konstaterar att blod är tjockare än vatten och att barn
i släktinghem upprätthåller bättre kontakter med föräldrarna.
Studier visar att släktingplaceringar sällan avbryts och ungdomar i den s.k.
BUFF-gruppen har verifierat att just risken för omplacering gör att man
sköter sig. Även om denna ängslan inte borde finnas spelar den en roll i det
brottsförebyggande arbetet. Tyvärr glöms barnen ofta bort i diskussionerna
vid val av familjehem. Familjehemssekreterarna pratar om barnen men inte
med dem. Barnets bästa skall vara ledstjärna och då är kärlek och någon som
bryr sig viktigare än fostrare, som till åldern skulle kunna vara biologiska
föräldrar, ekonomin, andra barn i familjen, rymlig bostad osv. Det kostar
miljarder att skilja barn från sitt medfödda skyddsnät som i stället borde
satsas t.ex. på ett släktinghem för att undvika splittring av syskonskaran.
I rapporten Sammanbrott i familjehem (SOS-rapport 1995:9) har
Socialstyrelsen konstaterat att 44 procent av familjehemsplaceringarna
avbryts oplanerat. Socialstyrelsen drar slutsatsen att en familjehemsplacering
är en insats som med hög sannolikhet kommer att bryta samman. Den största
orsaken kan man läsa om i SOS-rapporten 1995:8 Ovisshetens barn. Där
framgår att många barn inte känner någon samhörighet vare sig i
familjehemmet eller i sin biologiska släkt. Detta bekräftas också av personal
som arbetat med ungdomar på barnbyn Skå. Den stora utmaningen är att
försöka återupprätta släktnätverket.
I en annan rapport om familjehemsvård Invandararbarn i familjehem (SOS-
rapport 1995:7) redovisar Socialstyrelsen att 40 procent av barnen i
familjehem har invandrarbakgrund. I bl.a. Botkyrka är man nu inne på rätt
väg och inser att släkten, språket och kulturens betydelse vid val av
familjehem ses som en tillgång och inte som en belastning.
I tio kommuner pågår ett projekt med familjerådslag som innebär att barns
och ungdomars nätverk blir engagerat precis som det var tänkt i den nya
socialtjänstlagen. Projektet påminner om den s.k. Nya Zeelandsmodellen,
men familjen har inte samma möjligheter och rättigheter ifall familjerådslaget
med samordnaren i spetsen inte kan enas.
Fler kommuner än de utvalda visade intressen för projektet som skall pågå
till utgången av 1997 och därför bör det utvidgas för att få igång det
nödvändiga förändringsarbetet. Ett utvidgat projekt skulle ge bättre underlag
för den sittande utredningen om unga lagöverträdare där familjekonferenser
är en viktig del av förändringar som övervägs. Dessutom har riksdagen
tillräckligt med fakta för att uttala att släkt och närstående skall och inte
bör
utredas i första hand vid en eventuell omplacering av barn och ungdomar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om familjehemsplaceringar,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att släkt och
närstående skall utredas i första hand vid en eventuell omplacering av barn
och ungdomar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om projektet Familjerådslag i Sverige.