Under senare år har omfattningen av spel i olika former ökat kraftigt. De tre stora konkurrerande spelbolagens reklamkostnader uppskattades 1995 ligga på omkring 500 miljoner kronor. Därmed är spel en av Sveriges större industrier och ger arbete åt många människor.
Omsättning av spel uppskattas 1995 ligga på mer än 27 miljarder kronor. Det är samma nivå som omsättningen av alkoholförsäljningen. Sverige ligger i täten bland världens länder när det gäller spel. I genomsnitt lägger varje svensk ner ungefär 3.100 kr per år på spel. Av dessa spelar 8 av 10 minst en gång per år men endast en tredjedel varje vecka. Av den disponibla hushållsinkomsten lägger man nu nästan 3 % på spelutgifter.
I Sverige finns tre stora spelbolag vars verksamhet regleras av staten: ATG, Penninglotteriet och Tipstjänst. De båda sistnämnda kommer att bilda ett bolag i framtiden. En omfattande spelverksamhet bedrivs också av ideella organisationer som sportklubbar och studieförbund.
Statens inkomster från spelverksamhet uppgår till nära fem miljarder kronor. Av detta får spelarna tillbaka 55-60 % och sporten ca 15 %. Många människor har sin utkomst från spelindustrin.
Sedan mitten på 1980-talet har spelindustrin exploderat i världen. Först på senare år har intresset väckts för de negativa effekter på individer, familjer och samhället som spelverksamheten kan ha. Patologiskt spelande eller spelberoende har börjat diskuteras och i USA förde år 1980 den amerikanska psykiatriska föreningen upp spelberoende som sjukdom i sin sjukdoms- klassifikation.
Omfattningen av spelberoende har studerats i ett antal amerikanska stater. Siffrorna varierar och ligger mellan 1,7 % och 8,6 % uttryckt i s k lifetime prevalence rates. Data har presenterats som stöder hypotesen att ökad tillgänglighet till spel ökar förekomsten av sjukligt spelande. I en amerikansk studie fann forskare att problemspelare oftare hade andra hälsoproblem som överbruk av alkohol, nikotinberoende och stressrelaterade sjukdomar som högt blodtryck, magsår, colit och migrän. Familjemedlemmar. vänner och arbetskamrater påverkades negativt av problemspelarens livsstil.
I Sverige är kunskapen om förekomsten av sjukligt spelande och spelberoende mycket begränsad. Kühlhorn och medarbetare gjorde 1995 ett försök att uppskatta problemets omfattning, men det underlag som fanns tillgängligt medgav inga säkra slutsatser.
Både den snabba ökningen av spelverksamheten i Sverige och signalerna om att ett icke obetydligt antal människor utvecklar sjukligt spelande och spelberoende motiverar att vi i Sverige genomför en undersökning med syfte att kartlägga förekomsten av problemet och i vilken utsträckning det är kopplat till andra hälsoproblem som alkoholberoende, depression, ångest och oro. Vidare är det angeläget att studera hur problemet kan förebyggas och behandlas samt hur de individer som drabbas bäst kan rehabiliteras.
Den här typen av studier är kostnadskrävande. Det vore därför rimligt att de statliga spelbolagen avsätter en del av sin vinst för att bekosta studier av detta slag. Detta skulle vara en parallell till det statliga Systembolagets satsning på alkoholforskning. Om två procent av statens annonskostnader för spelverksamhet i stället avsattes för forskning om spelberoende, dvs 10 miljoner kronor om året, skulle våra kunskaper om spelberoende och våra möjligheter att förebygga och bota sådant beroende öka avsevärt. Jag anser således att en omfördelning av annonsmedlen till förmån för ovan nämnda forskning bör genomföras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av forskning om spelberoende.
Stockholm den 20 september 1996
Barbro Westerholm (fp)