med anledning av prop. 1996/97:146 Vissa frågor om personlig assistans
Inledning
I propositionen föreslås att kommunerna skall finansiera de
första 20 timmarna per vecka av personlig assistans åt
funktionshindrade. Regeringen föreslår även ett
förtydligande i lag (LSS) av kommunernas ansvar för
personlig assistans.
I nuläget skiljer stat och kommun på ansvaret för dem med stort respektive
litet behov av assistans. Kommunen har ansvaret för dem vars behov av
personlig assistans underskrider 20 timmar. De som har större behov kan
ansöka hos försäkringskassan om statlig ersättning. Om ansökan beviljas tar
staten över hela kostnadsansvaret från kommunen.
En konsekvens av denna form av delat huvudmannaskap är att ekonomiska
motiv kan påverka prövningen av behovet av stödinsats. Kommunerna tjänar
på om en sökandes behov bedöms vara över 20 timmar, eftersom staten då
får ta över hela kostnadsansvaret. Och motsatt tjänar staten på att försäk-
ringskassan gör en restriktivare bedömning. Detta förhållande har kunnat
skapa utdragna handläggningstider av ärenden där kommun och försäkrings-
kassa gjort skilda bedömningar.
Miljöpartiets utgångspunkt
Vi delar regeringens uppfattning att nuvarande förhållande
med delat ansvar för finansieringen av assistansersättning är
ohållbart. De människor som kunnat få ett mer självständigt
och värdigt liv med stöd av personlig assistent måste kunna
förlita sig på ett tydligt, rättvist och väl fungerande
regelsystem i bedömningen av deras behov.
Vi ställer oss emellertid tveksamma till om den schablonisering av
bidraget som införts i samband med vårpropositionen verkligen motsvarar
dessa krav. Ersättning enligt schablon underlättar visserligen administration-
en för assistanssamordnare och försäkringskassa, men är en klar försämring
för de handikappade. De assistansberättigade med de minsta behoven får en
förbättrad timersättning och de med stora hjälpbehov får en försämring.
Vi anser inte att den föreslagna avgränsningen av kommunernas ekono-
miska ansvar löser rådande problem med delat huvudmannaskap. Vi anser att
staten helt bör ta över huvudmannaskapet för assistansersättningen.
Nej till besparingen inom
assistansersättningen
Syftet med att schablonisera assistansersättningen var att
spara pengar.
I Miljöpartiets yttrande till finansutskottets betänkande ang. vårproposi-
tionen anfördes:
Miljöpartiet anser att assistansersättningen inte skall försämras och har för
detta ändamål avsatt resurser för budgetåret 1998. Det bör framhållas att
Miljöpartiet tidigare har gått emot denna del av regeringens försämringar av
assistansreformen för handikappade. Samtidigt bör det påminnas om att
anslaget är underbudgeterat.
Otillräcklig redovisning av
schablonen som besparing
Miljöpartiet har tagit del av det resonemang
Socialdepartementet på vår begäran redovisat som grund för
att schabloniseringen av assistansersättningen utgör en
besparing på 180 miljoner. Vi uppfattar att detta resonemang
utgör en grov budgetteknisk uppskattning utan tillräcklig
sakkunskap om hur assistansersättningen används. Därför
saknas analys av vilka konsekvenser schabloniseringen
innebär socialt och kvalitetsmässigt och om dessa
förändringar i sig kan leda till en oönskad
kostnadsutveckling.
Vi ifrågasätter inte att det måste göras besparingar och omprioriteringar
även inom handikappolitikens område, men vi anser att beslutet om schablo-
nisering av assistansersättningen är ett dåligt beslut eftersom det fattats på
enligt vår mening oklar grund. Vi begär därför en förnyad analys av schablo-
niseringens effekter på assistansreformens kostnadsutveckling och kvalitet.
Vi anser att regeringen bör utreda ett rättvisare system i samråd med
representanter för olika brukarorganisationer.
Problemen kvarstår i ny
organisation
Regeringens förslag innebär en tydligare avgränsning av
kommunernas ekonomiska ansvar. Försäkringskassans
administrativa ansvar utvecklas. Den skall även
fortsättningsvis fatta beslut om ersättning och enligt förslaget
betala ut ersättningen. Det nya är att försäkringskassan
debiterar kommunerna för de första 20 timmarna. Samrådet
mellan socialtjänst och försäkringskassa vid bedömning av
enskildas assistansbehov bör enligt regeringen fortsätta.
Vi ifrågasätter om denna modell verkligen innebär någon förenkling, med
tanke på debiteringsförfarandet och det fortsatta samrådet mellan kommun
och försäkringskassa.
Visserligen minskar kommunernas möjlighet att genom orimligt frikostig
behovsprövning stjälpa över kostnadsansvaret på staten. Men med kommu-
nalt ekonomiskt ansvar för de första 20 timmarna uppstår i stället en risk att
bedömningarna blir alltför restriktiva i syfte att spara pengar. Med tanke på
att regeringen ser fortsatt samråd mellan försäkringskassa och socialtjänst
som självklart, befarar vi att samma utdragna tvister mellan huvudmän som
är fallet i dagsläget kommer att upprepas. Skillnaden blir troligtvis bara ett
rollbyte; att kommunen blir mer restriktiv och försäkringskassan mer
generös.
Kommunernas ansvar
klargörs
Förslaget att förtydliga kommunens skyldighet i enlighet
med LSS är visserligen en välkommen förstärkning av de
funktionshindrades rätt till stöd och service. Den kan ge
försäkringskassan ett stärkt mandat i de
samrådsförhandlingar som skall ligga till grund för
bedömningen av behov. Vi kommer att stödja propositionen i
denna del. Men den löser inte problemen med kommunernas
trots mot att verkställa domstolsbeslut till bidragssökandes
fördel.
Rätten att välja personlig
assistent
Regeringen anser att kommunerna bör stimuleras till att
bygga upp alternativ till personlig assistans. Detta för att öka
valfrihet och integritet. Denna skrivning har oroat många
handikappade som befarar att det hos regeringen finns en
önskan att minska möjligheterna till eget val av personlig
assistent. Vi motsätter oss alla förändringar som försämrar
den handikappades frihet att välja olika former av assistans.
Statligt huvudmannaskap
för assistansersättningen
Lösningen på de problem vi anfört är enligt vår mening att en
huvudman ges ansvar för assistansreformen, för utredning,
administration och ekonomi.
Vi anser staten skall vara huvudman och att statlig finansiering av ersätt-
ning för personlig assistans är den garanti för likabehandling som de
funktionshindrade har rätt att kräva.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att kommunerna skall finansiera
beviljad assistansersättning för de första 20 assistanstimmarna per vecka,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att redovisa förnyad analys av besparingen genom
schablonisering av assistansersättning,
3. att riksdagen beslutar att huvudmannaskapet för assistansersättningen
skall överföras till staten i enlighet med vad som i anförts motionen.